Källa:

BINÄRINGAR UNDER 1800-TALET.

Bygdens näringsliv var i den mån det var möjligt baserat på självhushåll. Kläder, redskap och åtskilliga andra produkter tillverkades i hemmen eller av hantverkare i byn. Någon hemindustri för avsättning på annat håll fanns endast i ringa utsträckning. Försök att skapa en sådan hade dock gjorts. För att bereda befolkningen i Fryksdalsområdet arbetstillfällen och inkomst utdelades 1835 ull till allmogen i Fryksände och Östmark för tillverkning av yllevaror i hemmen. Nämnda år hade utdelats 1 150 marker ull (ullmarker motsvarar ungefär 425 gr), varav god vadmal tillverkats. Man hoppades, att denna tillverkning av yllevaror till avsalu skulle bli en betydande inkomstkälla för bygden. *1 Men tyvärr visade det sig svårt att få avsättning för varorna, och tillverkningen upphörde tydligen ganska snart. Ännu mot århundradets slut fanns en klädesstamp i Hamra i Ekshärad och ett färgeri i Solberg i samma socken. Men dessa voro endast avsedda för bygdens behov. *2

Av de penningmedel, som insamlades för att lindra nöden i Fryksdalsområdet, beviljades ett lån på 400 r:dr B:ko till anläggandet av ett terpentinkokeri vid Vägsjöfors. Som detta dock ej finns omtalat i några av Hushållningssällskapets årsredogörelser, blev dess verksamhet tydligen ej långvarig.

Ej heller kom tjärbränningen att spela någon roll. Hushållningssällskapet företog flera åtgärder för att intressera befolkningen för denna hantering men tydligen utan nämnvärt resultat. Flera gånger påpekas nämligen i årsberättelserna, att tjärbränning endast ägde rum till husbehov. År 1855 meddelas, att greve Lagerberg hade börjat framställning av tjära efter ny metod på Kyrkebols skog i Norra Ny, men något uppsving för hanteringen blev det tydligen inte.