Kopprabas » Historien » Sätrarna » Sätrar i Dalby

Förkortningar av ofta förekommande källor:
L.B. - Lars Bäckvalls handskrifter, Älvdalsarkivet
J.J. - Jacob Jacobssons nedteckningar
K.L:n.B. - Karl L:son Bergkvists nedteckningar
Y.N. - Yngve Nilsson: Bygd och Näringsliv i Norra Värmland
N.K. - Nordisk Kultur, Övre Älvdals härad
Schröder - Gustaf Schröders jaktböcker
Ek. 1899 - Ekonomiska kartan från 1899
Genr. - Generalstabens karta
Top. - Topografiska kartan

på Lövbergets hemman väster om Lövberget i Norra Finnskoga. Här fanns sex vallar. Delägare:

1.	Tutavallen, gammal säter
2.	Egghedvallen, blev fast bostad i början av 1800-talet
3. Folk från Brattmon	Eskilsvallen
4. Folk från Brattmon	Kvarn-Olavallen, fast bostad först (omkring 1915)
5. Dalgården, Sysslebäck	Dalvallen
6. Kunggården, Slättne	Kungvallen

Kunggården hade en stor säter, och det finns uppgifter om, att den födde tio djur.
Kvarnola-Bolla från Hagen, Brattmon, var kulla på Kvarn-Olavallen, som nu ägs av Axel Persson, Brattmon.

Dokumentation: Genr., Y.N., Valfrid Larsson, Kärrbackstrand, samt Bengt Olsson och Herbert Martinsson, Lövberget.

på Lövbergets hemman väster om Kärrbackstrand, norr om Mellansjön. Delägare från söder:

1. Jakob-Viktor Jakobsson, Brattmon	Dicksonvallen, brukades av Dickson
2. Spikgården	Spikslåttern, enbart slåtter
3. Mölnbacka-Trysil	Bolagsvallen eller Skärvallen
4. Spikgården	Spikvallen

Dicksons-Mari var kulla i Brattmons bod, Dicksonbua. När hon gick till sätern hade hon med en gris, som gick bredvid henne.
Mölnbacka-Trysil ägde en vall, som kallades Bolagsvallen eller Skäretvallen, då den brukades av Libäcks från Skäret. Där var Thea Berglund och Linnea Bengtsson kullor. Vallen hörde tidigare till Granhult.
På Spikvallen, som inte varit i bruk sedan 1920-talet, var Hilda Jonsson, Kärrbackstrand, kulla.

Dokumentation: Y.N., Genr., Top., Arvid Mogren, Hole, Valfrid Larsson, Kärrbackstrand, Elin Larsson, Kärrbackstrand och Gottfrid Modén, Ransby.

vid Östersjön odlades upp av Julius Persson på Kvarnfallet troligen på 1920-talet.
Stugan står ännu kvar.

på Strandbergets hemman var en gammal säter, som skall ha legat norr om Torpmyren.

5. TORPMYREN

på Strandbergets hemman, tidigare Norra Persby, cirka två km nordväst om Norra Strandberget, väster om Hemsätern.
Amund Berglund, Nystugan, odlade upp sätern, troligen på 1920-talet, och hans fru Mathea var på sätern.
Nuvarande ägare är Martin Dylterud, Kongsvinger.

Dokumentation: Y.N., Top., N.K., Arvid Jönsson, Strandberget och Valfrid Larsson, Kärrbackstrand.

på Strandbergets hemman, väster om Klarälven och nordost om Strandberget. Ägare var Nystugan (Eggheden), och säterkulla där var Håkå-Siri. Man hade odlingar vid Hemsätern.
Nuvarande ägare är Torsby kommun.

Dokumentation: Ester Sölvebrand, Kärrbackstrand och Arvid Jönsson, Strandberget.

på Norra Persby hemman öster om Holmtjärnen. Sätervägen gick över Markviståsen och Gångspångmyren.
Delägare:

1. Nystugan, Åsen-Eggheden	Nyvallen
2. Håkåbyggningen	Håkåvallen, i bruk till 1934
3. Bäckaskog, Håkågården	Kojvallen
4.	Holm-Kajsavallen
5. Nystugan, Örsängsåsen	Sönnaivallen - Örsängsvallen
6. Spikgården	Spikvallen

Förste ägare till Nyvallen var Lars Larsson, Kärrbackstrand. Den ägs nu av Stig Olsson, Hjällstad.
Håkåvallen såldes med Håkåbyggningen 1901 av Håkå-Jöns Jönsson till Knut-Erik, men Jöns fick fortsätta att bruka sätern. Nuvarande ägare är Olle Jonssons sterbhus. Lisbet Jönsson hette en kulla.
Kojvallen ägs av Sven Svensson, Lesjöfors.
På Holm-Kajsavallen var Holm-Kajsa kulla, och på Örsängsvallen var Örsängs-Hilda, Jenny Sandelin och hennes mor Julia. Den sistnämnda var anlitad som spåkvinna. Hon tog emot getter från olika ägare på vallen.
Från Bäckaskogvallen (Håkåvallen eller Kojvallen) finns berättelser om hur de underjordiska bar in stora fång med ved och slängde på golvet. Också på vedbacken kunde vedträn flyga omkring.

Dokumentation: Genr., Top., Ester Sölvebrand, Kärrbackstrand, Arvid Jönsson, Strandberget, Johan Persson, Björkenäs, Valfrid Larsson, Kärrbackstrand, Brita Bergemar, Ambjörby, Arvid Mogren, Hole, Bengt Olsson, Lövberget och Johnny Palmquist, Sysslebäck.

på Fageråsens hemman några kilometer norr om Fageråsdammen vid vägen till Örsjön. Vallen kallades Kråkvallen.
Ägare var Sandgården, Gunneby.
Enligt uppgift skall också Eskilsgården, Gunneby, ha haft säter i Fageråsen. Gustaf Schröder har berättat, att "herrarna Dickson" hade skogvaktarboställe i Fageråsen, och en man som kallades Fagerås-Pelle hade fast bostad där.

Dokumentation: Y.N., N.K., Schröder, Genr., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby.

på Havåns, tidigare Norra Persby, hemman i Norra Finnskoga öster om Havån. Sätern, som senare blev fast bostad, röjdes och bebyggdes 1818 av Jon Jonsson från Bengården i Norra Persby. Den byggnad man senare hade som skvaltkvarn användes första vintern som boningshus. Den är nu flyttad till Dalby hembygdsgård.
Jon Jonsson var förfader till de kända björnjägarna Ben-Olle, känd för sin väldiga styrka, och Jöns, som miste ena skinkan i en närkamp med en björn.
Efter Ben-Olle, Olof Jonsson, delades gården i tre delar mellan barnen Jon, som blev vid den gamla gården, Halvar, som byggde övre gården och Kajsa, som byggde nedre gården.
Den siste brukaren av Bennäset var Halvar Olsson, kallad Ben-Haven. Han kunde stämma blod, och han hade sett skogsråa. Han sade några ord i örat på en häst, som vägrade gå till skogen, och hästen lydde.
Under mitten av 1900-talet användes Bennäset åter som säter, och det var Bennäs-Kajsa, som avslutade säterepoken 1962.
Det sades, att man ibland såg småfolk på Bennäset som på många andra säterställen, och ibland hördes hela hopar med kritter komma över berget. En gång låg en stor, fin hund framför lagårdsdörren, och den försökte de fånga genom att kasta något stål över den, men det lyckades inte.
På 1600-talet skall det ha varit finnar på Bennäset.

Dokumentation: Genr., Top., N.K., Finnbygden, Valfrid Larsson, Kärrbackstrand, Ida Karlsson, Stombergsheden, Edit Jonsson, Slättne, Allan Andreasson och Elsa Jansson, Brattmon samt Schröder.

på Havåns hemman öster om Bennäset var en slåtter, som hörde till Bennäset.

på Havåns hemman låg väster om högsta Näsknölen och hörde till Bennäset. Ben-Jon Olsson, bror till Ben-Haven, hade slåtter där. Så vitt man vet, har inga bodar funnits där.

Dokumentation: Top., Elsa Jansson, Brattmon och Holger Danielsson, Kärrbackstrand.

på Havåns hemman låg på Näsknölen söder om Bennäset. Platsen går inte att ange exakt, och man vet inte, om det har varit säterbodar där, men det är troligt, eftersom det var folk från Dalby, som var där.

norr om Gomsätern har omnämnts av Yngve Nilsson som Dalbysäter, men i övrigt har inga uppgifter gått att få fram.

på Havåns hemman nordväst om Spjutberget hade bara en vall, och den ägdes av Gomberget. Jenny Danielsson var kulla där.

på Havåns hemman norr om Spjutberget ägdes av Olov Jonsson (Erik-Ola) från Erikheden. Kulla var makan Karolina, och Inga Larsson, Kärrbackstrand, var på sätern runt 1930 efter att ha varit kulla i Åslebergssätern.
1954 lades sätern ner, men vallen slogs till inpå 1960-talet.
Det finns uppgifter om att Balkåstorp, en av de äldsta gårdarna i Kärrbackstrand, hade säter här.

Dokumentation: Top., N.K., Eles: Sätrar i Värmland, Ida Karlsson, Stombergsheden och Valfrid Larsson, Kärrbackstrand.

på tidigare Gunneby hemman cirka 500 m öster om Havån och söderut från Bennäset. Ägare Bengt Bengtsson, Gunneby, vid tiden för Laga skifte.

Sandgårdsbua eller Sandbua har flyttats från Spjutberget till Dalby hembygdsgård. Den kan vara från 1600-talet.

på Havåns, tidigare Gunneby, hemman öster om Kärrbackstrand i Norra Finnskoga. Här fanns tre vallar.
Delägare:

1 Sandgården, Gunneby	Sandgårdsbua
2 Nerby, tidigare Larsgården, Gunneby	Nerbysätern
3 Larsgården, Gunneby	Larsbua

Omkring 1930-1955 arrenderades Nerbysätern av Hildur och Viktor Andreasson, Kärrbackstrand.
Elin Jönsson var kulla, troligen i Larsbua.

Dokumentation: Genr., Top., Y.N., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Ida Karlsson, Stombergsheden och Allan Andreasson, Brattmon.

omnämns av Yngve Nilsson som Dalbysäter. Den skall ha legat söder om Spjutbergssätern.

på Havåns hemman, tidigare Gunneby, låg öster om Klarälven strax söder om bron i Kärrbackstrand. Ägare var Sandgården, Gunneby.

Dokumentation: Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby och Otto Carlsson, Kärrbackstrand.

på Havåns hemman strax öster om Klarälven söder om Kärrbackstrand. Ägare var Halvard Jonsson, Larsgården, Gunneby. Nuvarande ägare är Gunnar Lander.

på Havåns hemman öster om Klarälven och allmänna vägen söder om Kärrbackstrand. Första ägare var Larsgården, Gunneby, sedan Johan Jonsson, Nerby, Gunneby. Nuvarande ägare är Lars-Åke Jonsson.
Frida Bengtsson, Sundhult, var kulla på sätern, som var i bruk så sent som på 1960-talet.

på Skyllbäcks hemman öster om Tåsan och ett stycke norr om Dal-Perbua. Ägare var enligt Jacob Jacobssons anteckningar Lagerkvisthuset.

på Skyllbäcks hemman söder om Elovsmon vid Tåsan. Enligt en anteckning av Karl L:son Bergkvist blev sätern hitflyttad från Västra Ömtbergets nordsida.
Tidigare ägare var Bengt Lagerkvist, och nuvarande ägare är Rune Lagerkvist, Stockholm.

på f d Gunneby hemman öster om Klarälven och norr om Tåsan. Här var vallar på båda sidor om den gamla vägen invid älven, och Tåsängen var säter under gården Övre Svabacken. Tåsängen användes som höstsäter, och kullor var bl a systrarna Lena och Kerstin från den ägande gården.
Vid mitten av 1920-talet lades sätern ner, och stugan blev permanentbostad åt Emil Åslund, och han bodde kvar tills stugan brann 1933 eller 1934.
I dag har skogen tagit över de gamla vallarna.

på Letafors hemman låg norr om Letafors i Södra Finnskoga. Sätern ägdes av Ivarsgården, Långav, och det finns uppgifter om, att Nedre Svabacken, Gunneby, hade säter i Åberget.

på Letafors hemman, belägen norr om Letafors i Södra Finnskoga på södra änden av Balkåsberget. Sex hus är upptagna på Generalstabens karta, men så sent som på 1920-talet var bara två bodar i bruk.
Delägare:

1 Kungtäppan , Brattmon	Kungtäppbua brann ner för ett 30-tal år sedan.
2 Nordgården, Skyllbäck	Nordgårdsbua, står ännu kvar, den var i bruk till 1929.

Nordgårdsbua låg längst i norr på vallarna. På bilden finns Petrus på Åberget, Vilhelm och Anna Palmquist, Kristina från Koltorp och en Kronje.

Väster om dessa bodar fanns några ödelagda säterbodar, som på 1920-talet brukades ibland av skogsarbetare. Dalgården, Sysslebäck hade tidigare säter här (Dal-Johan).
I domboken från 1805 omnämns en tvist om Balkåssätern. Det är brukspatron Söderberg, som anklagas för att på eget bevåg ha tagit sätern i besittning. Kärande är bönder i Sundhult och Slättne, som menar, att de "af ålder" innehaft sätervall i Balkåsen.
Några av kullorna i Kungtäppboden var Frida Persson, Hedgärdet, Elisabet Jönsson, Brattmon, Ester Dahlberg, Ivanna, Betty Evensson, Klaråsen och Elin Karlsson.
I Nordgårdsbua var Frida Persson, Hedgärdet, Nanni Olsson, Lövfallheden och Brannolle-Kerste, Brann-Olleheden.
Eftersom många luffare strök omkring, sov kullorna ofta i samma bod.

Dokumentation: Genr., Top., Y.N., L.B., Arvid Olsson, Nytorp, Arvid Jönsson, Strandberget, Frida Persson, Hedgärdet och Greta Östlund, Långav.

på Fläskremmens hemman öster om Tåsan. Sätern, som kan nås med bilväg från Klar-Perfallet vid Tåsan eller gångväg från Långbergets hotell, var i bruk ännu sommaren 1988. Man har också gångväg till Tallknölen och Synningen.
Delägare:

1 Norra Gunnargården	Gunnarbua, nybyggd 1948
2 Börjegården	med både gammal bod och nyare hus
3 Jakob Jakobsson, Gunneby	Lillbergsvallen

Lillbergsvallen ligger fem minuters gångväg uppom de andra. Den ägdes tidigare av Håkes-Halvar Halvarsson. På hans tid var Kungper-Marit kulla där. Hon var där omkring tio år.
I Gunnarbua var Inga Lill-Larsson kulla på 1940-talet. Ester Karlsson, Gunnargården, har varit på sätern i stort sett de senaste femtio somrarna och Siri Evensson, Börjegården, har varit i Börjebua sedan 1951.
Cirka 300 meter söder om de andra vallarna hade Södra Gunnargården säter. Per och Emma Persson var där. Den var i bruk åtminstone runt 1920.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Siri Evensson, Börjegården och Arvid Lindton, Slättne.

på Fläskremmens hemman sydost om Vålhalla. Den enda vallen här hörde till Sigrid och Per Persson, Norra Ögården, som anlade sätern 1912. Den var i bruk ännu 1957.
Sigrid och dottern Dagny var kullor i sätern, som nu är sommarbostad och ägs av John Persson.

Dokumentation: Genr., Top., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, John Persson, Ögården och G. Turesson: Värml. Kulturtraditioner II.

på Hole hemman, belägen nere i berget sydväst om Långberget. Från Synningen gick gångväg till Tallknölen - Vålhalla.
Ursprungligen var Håkansgården ägare till hela sätern.
Senare delägare blev (från norr):

1 Lindhem	Prästvallen
2 Gunnargården	Gunnarbua, brann i slutet av 1920-talet
3 Håkansgården	Håkesbua, anlagd omkring 1740
4 S. Holspergården	Bollabua
5 N. Holspergården	Holsperbua

Holsperbua och Håkesbua finns kvar. Den senare ägs av Sven Halvarsson m fl.
Holsper-Siri Jonsson var kulla på Norra Holspervallen och Hols-Per-Bolla på Södra Holspervallen. Emma Lagerqvist och Inga Larsson-Lill var på Prästvallen omkring 1920, och Maja Jakobsson efterträdde en Beda som kulla på Håkesvallen.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Åke Halvarsson, Hole, Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Einar Jonsson, Ransby och John Persson, Ögården.

på Hole hemman låg en kilometer söder om Synningen. Mot norr går en gångstig till Vålhalla, och mot söder går vägen till Gammalvallarna vid Svansåsen.
Sätern hörde till Börjegården. Den brukades på slutet som skogskoja men är borta nu.

Dokumentation: Häradskarta från 1893, Herbert Styffe, Ransby och Åke Halvarsson, Hole.

på Skyllbäcks hemman låg norr om Ömtberget och hade bara en vall. Denna hörde till Dalsätern, Brattmon.

var en ensamt belägen säter på Östra Ömtbergets västsluttning. Den tillhörde "Murarfolket". Platsen är något osäker.

på Skyllbäcks hemman var belägen på Östra Ömtberget. Något olika uppgifter föreligger om delägarna: Svabacken och Kungtäppan, Brattmon, samt Dalgården, och uppgifter finns om Gärdet och Kunggården.
Nedanstående skiss är gjord fritt efter Karl L:son Bergkvist och Jacob Jacobsson, vilka har angett följande delägare (från söder):

1 Dalgården	Dalbua
2 Kunggården	Kungbua
3 Börjegården, Tutstad	Tutstadbua
4 Jakobheden	Jakobbua, tidigare vall, angiven i förminskad skala på kartan
5 Styffebacken	Styffebua eller Gubb-Jontebua

På en vall var en man kallad Kol-Olle, och Lax-Hanna, som senare gick vilse och dog i skogen, var sista säterkullan.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., J.J., K.L:n.B., Åke Halvarsson, Hole, Alice och Jakob Jakobsson, Gunneby.

A - Boningshus
B - Fähus
C - Lada
l l- Ingång till vall genom gärdsgård eller till hus

Från Ömtbergssätern. Fr v Hilda, Inger Westlund, Malte Flodin och Lasse-Bengt.

eller Eskilsvallen på Skyllbäcks hemman. Den sydligaste vallen låg på Västra Ömtbergets sydspets. Läget är svårt att ange alldeles exakt.
Enligt Karl L:son Bergkvist kallades sätern också för Lagersätra efter en ägare, som hette Lager.
Nuvarande ägare är Gösta Eskilsson, Brattmon.

även kallad Eggsjödammen låg öster om Långberget på Slättne hemman. Den är nu överdämd.
Den ägdes av Nygård, och delades sedan mellan John Jonsson, Persby och Dahlqvist, Sysslebäck.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Arvid Lindton, Slättne och Herbert Styffe, Ransby.

på Slättne hemman öster om Långberget.
Delägare (från norr):

1 Gärdet	Gärdetbua, flyttad till Storforsen
2 Näs	Näsbua, står kvar
3 Eskil Bengtsson, sedan J. Lagerkvist, Olsby	Skyllbäckbua, står kvar
4 Kunggården	Kungbua, står kvar

Gården Näs med säter köptes av Båtstadbolaget. Bengt-Larsbröderna Sigurd, Vilhelm och Johan arrenderade sätern och var de sista där. Näsbua används nu av Långbergets hotell.
Skyllbäcksbua uppfördes år 1900 och var i bruk till 1930-talets början. Den ägs nu av Ulf Lagerkvist.
Kungsbua ägs nu av Henry och Gunnar Bengtsson.

Hästbergssätern. Skyllbäckbua fotograferad från Kungvallen. Fotograf Jakob Bengtsson.

Hästbergssätern. Här syns Skyllbäckbua, till höger i bild skymtar Kungbua, och till vänster står en hölada. Fotograf Jakob Bengtsson.

Enligt domboken från 1806 klagades det över, att Jöns Jönsson, Slättne, tagit en säter i Hästberget i besittning. Svaranden menade, att sätern blivit upptagen och inhägnad av honom och hans broder ungefär 60 år tidigare.
Gustaf Schröder har berättat om en björn, som skrämde säterkullorna i Hästbergssätern. Men Hästbergsbjörnen var enligt befolkningen en feg björn, som bara tog småkreatur och som inte blev så långlivad.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., Schröder, Eles: Sätrar i Värmland, Thure Lagerkvist, Skyllbäck, Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, och Arvid Lindton, Slättne.

på Slättne hemman ligger vackert vid sjön Håns östra strand.
Av sju vallar är följande kända (från norr):

1 Nedre Svabacken	Svabackvallen
2 Gubbgården	Gubbvallen
3 och 4	Sundhultvallarna
5 Håkan Westlund urspr.	Westlundsvallen eller Pellevallen
6 Bengt-Maritgården	Bengt-Maritvallen, nu överdämd

De sista kullorna på Håsätern var troligen Anna Halvarsson och Kerstin Hedman i Sundhultbua. Anna Halvarsson hade söndagsskola på vallen. Alf Hedman är ägare till Sundhultbua.
Sigrid Westlund var sist på Westlundsvallen. Enligt Kerstin Westlund byggdes Pellebua 1734 av en man kallad Fagerås-Pelle som bodde i Fageråsen.
Sätervägen gick förbi Kung-Olleåsen.
1948 upphörde säterlivet vid Håsätern, där förresten Gustaf Schröder brukade övernatta på sina jaktturer.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Schröder, Eles: Sätrar i Värmland, Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby och Kerstin Westlund, Sysslebäck.

på Hole hemman med uthusen på Slättne hemman nordost om Acktjärnen och väster om sjön Hån. Säterns enda vall kallades Gunnarvallen och ägdes av Gunnar-Per Persson, Gunnargården. Sundströms från Sundhult arrenderade sätern och var sista brukare.
Sätern kan vara samma som Yngve Nilsson benämner Holesätern.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Britta Olsson, Sundhult, och Arvid Lindton, Slättne.

på Fläskremmens hemman låg öster om Acktjärnen och väster om Hån. Där fanns bara en vall, och den hörde till Jakob Jonsson, Börjegården. Säterväg över Gammalvallarna vidare till Håsätern.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Britta Karlstam, Sysslebäck och Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby.

på Fläskremmens hemman är nu överdämd vid sjön Håns reglering. Den låg väster i nuvarande sjön, sydväst om Håsätern.
Ägare till den enda vallen var Kungstugan, Sundhult.
Stugan uppbyggdes på nytt väster om Hån av Palmqvist, Sundhult.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby.

på Norra Persby och Strandås hemman.
Sätern ligger på grusåsen Eggen vid Grötvalla två mil nordost om Likenäs och ett par kilometer från gränsen mellan Lima och Dalby socknar.
En säterväg gick förbi Ransbysågen i Likån och en annan förbi Bergskredet öster om Berttjärn.
Fyra vallar hörde till sätern, som ursprungligen hörde till Ransby - Strandås samskog före denna skogs delning på 1860-talet. I dag finns en säterbod kvar.
Skanshi-Lars Jonson från Norra Persby var getarpojke där i tioårsåldern (omkring 1870), och Emma Likman-Amundsson var kulla där.
Författaren och jägaren Gustaf Schröder brukade övernatta på sätern under sina björnjakter.
I Lima sockens dombok från 1675 kan man läsa om, hur en Lars Ersson från Heden i Lima gör gällande, att Långsätern låg på Lima sockens gamla hävd.
Bäckvall har noterat, att dalbybor byggde sätern under sista fejden mot Danmark (svårtydda årtal - troligen 1640-talet).

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Schröder, Göte Styffe och Herbert Styffe, Ransby.

på Skyllbäcks hemman långt norrut på Brattmon. Nu är säterbebyggelsen ersatt med fast bebyggelse. Till Skyllbäcksätern hörde:
1 Dalsätern
2 Bortnär Smed-Jonas
3 Bortnär Lill-Bengt
4 Nedpå Heden
5 Tutstadstugan, under Börjegården.

på Skyllbäcks hemman låg öster om torpet Berget österut från Brattmon.
Förste ägare var Martin Nederberg, Brattmon, och den ägs fortfarande av släkten.

på Gunneby hemman norr om Lettans utlopp i Klarälven.
Delägare (från norr):

1 Bengt-Maritgården	Bengt-Maritbua
2 Dalsätern, Brattmon	Dalsäterbua

En uppgiftslämnare har nämnt två bodar hörande till Svabacken norr om Dalsäterbua. Den ena skulle kunna vara identisk med Bengt-Maritbua.
I Dalsäterbua var Ida Karlsson, Stombergsheden, och Styffe-Ingjal, Brattmon, kullor och i Bengt-Maritbua var Karin Gillstedt.
Nuvarande ägare till Svabackvallen är Sven Bengtsson, Brattmon, och till Dalsätervallen Monica Lander, Gunneby.

Dokumentation: Häradskarta från 1893, N.K., J.J., Gustav Halvarsson och Gösta Brattström, Brattmon och Ida Karlsson, Stombergsheden.

på Skyllbäcks hemman längst söderut på Brattmon togs upp som säter i början av 1900-talet. Den hörde till Kunggården i Sysslebäck.
Nuvarande ägare är Sven Haglund, Emtbjörk.

på Gunneby hemman uppe på Letteråsen öster om sjön Letten. Sätern ägdes av gården Övre Svabacken, Jakob Bengtsson. Boden har flyttats från Letteråsen österut, längre ner i Lettberget, där den har använts som koja.
Jakob i Svabacken blev beryktad för sin sparsamhet och fick dras med öknamnet Snål-Jakob. Bland många historier berättas från vallen, hur han tappade en tjugofemöring under slåttern och letade efter denna, så han inte kunde deltaga i arbetet. Först när slåtterkarlarna gav honom tjugofem öre, kunde han fortsätta.

Maximilian Axelsson, som gav ut en reseberättelse från en vandring i "Wermlands Elfdal och Finnskogar 1852", besökte Letteråssätern:

"... Letteråsens hjässa utgöres af en grön, saftig äng, och på denna stodo ej mindre än fyra à fem säterbodar på föga afstånd från hvarandra. Vi stego in i den närmast belägna. Två kullor voro derinne, den ena ful, och den andra af angenämaste täckhet. Den sednare, som hette Ingegerd, men gerna kunnat heta Ingeberg, bjöd oss vänligt att sitta ned, och kom derefter beskäftigt fram med en skål mjölk ..."

Här omnämns fyra à fem bodar, men det finns uppgifter om, att det en tid fanns sju bodar och fjorton kullor på sätern. Delägarna är inte kända.
När Signe Martinsson-Karlsson var kulla runt 1910 hade hon en lön på femtio öre per dag och fri mat.
Gustaf Schröder har berättat om den beryktade Letteråsbjörnen, som blev skjuten av den store jägaren Ben-Olle från Bennäset. En sommar rev björnen flera kreatur på sätern. Schröder samlade då en hop drevkarlar och jägare för att ta livet av odjuret, men drevet misslyckades. Det var för få verkliga jägare med. Kullorna var så rädda, att en del klättrade upp på bodtaken.

Dokumentation: Genr., Y.N., Schröder, Maximilian Axelssons reseskildring, Arvid Olsson, Nytorp, Sixten Karlsson och Herbert Styffe, Ransby.

Den nordligaste stugan i Letteråsen kallades Syvertorp. Stället var först torp. När torparen, som hette Syver, var i 70-årsåldern, åkte han av någon anledning till Amerika.
Därefter blev Norra Letteråsen säter, och det var omkring år 1900.
Efter säterepoken bodde Axel Kindberg, Skråckarberget, där. Ivar Jönssons mor Ida var kulla.

på Slättne hemman väster om Klarälven och Kalvören och söder om Sundhult var förr ett ställe för en säter. Från norr:
a/ Mattesheden, ett stycke norr om de andra
b/ Kung-Pelleheden (Per Olsson)
c/ Håkans-Jakobheden (Håkans-Jakob-Karin)
d/ Nilsheden (Nilstorpet)
e/ Skinnarheden (Skinnar-Britta och Gunneby-Per)
f/ Kutarheden, senare Vallersheden (Kutar-Jöns)

på Lillbergsgårdens hemman nära Klarälven norr om Sundhult. Innan där blev fast bebyggelse fanns en säter före 1901, och den hörde till Sandgården. Karin Eskilsson var kulla.
Tidigare hette sätern Prästsätern.

på Slättne hemman på östsidan av Slättnehammaren, norrut från Hedgärdena. Av Karl L:son Bergkvist betecknat som ett utdött boställe och av Jacob Jacobson som säter. Förmodligen har stället haft båda funktionerna. Som ägare har Bernhardsgården angivits.

på Slättne hemman på Slättnehammaren nära Näshammaren. Här fanns en vall, och den ägdes av Kunggården. Sätern är borta nu.

på Kyrkskogens hemman nära Näckån vid Dammyren söder om Svansåsen. Detta torp var ursprungligen en säter under skogvaktaren för Kyrkskogen.
Bara grundstenarna efter husen finns nu kvar.

på Hole hemman låg väster om vägen Näckån - Långberget. Troligen fanns bara en vall, som ägdes av Gunnargården. Sätern är nu sommarbostad.

eller Holsper-Törnkvistvallen låg på Hole hemman i Svansåsen. Vallen låg sydligare än Gubbsätern och ägdes av Hols-Per Törnkvist, som själv var "säterkulla" där.

på Fläskremmens hemman i Svansåsen. Sätern låg öster om Långbergsvägen. Ägare var Gubbgården.

på Hole hemman norr om Näckån, nordväst om Näcksjön och öster om Svansåsen. Den enda vallen ägdes av Transtrandsgården, och brukades till omkring 1938.
Ett stycke bortom sätern fanns för länge sedan en gammal säter (närmare Katt-tjärnarna?). Stora Skog äger nu vallarna.
Kulla var Mina Olsson, Transtrandsgården.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Åke Halvarsson, Hole, och Arvid Lindton, Slättne.

eller Burksätern på Hole hemman öster om vägen i Svansåsen och norr om Näckån.
Delägare (från norr):

1 Burkgården	Burkvallen
2 Håkansgården	Håkesvallen
3 Södra Ögården	Patronvallen, troligen ägdes marken en tid av AB Göta
4 Transtrandsgården	Transtrandsvallen

Den här sätern var en s k hemsäter, dit man flyttade, när kreaturen betat av de längre bort liggande sätervallarna.
Svansåsvallarna var ett kärt tillhåll för Gustaf Schröder under dennes harjakter.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., Schröder, J.J. och Åke Halvarsson, Hole.

ägdes av Kyrkskogen och brukades av kyrkskogvaktaren. Sätern låg vid ett dyigt kärr väster om Näcksjön.
Arrendatorerna Ola och Beda Vestlund, Hultmanstorp, var på sätern.
En sägen berättar, att hela Kyrkskogen skall ha skänkts som bot av en kvinna i Hole.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Top., N.K., K.L:n.B. och Åke Halvarsson, Hole.

på Hole hemman norr om Näcksjön låg öster om Örbingtjärnen fram till omkring 1907, då sätern flyttades till Näcksjön. Ägare var Håkansgården i Hole.
Säterns nuvarande ägare är Sven Halvarsson, Lillbergsgården m fl.

När sätern låg vid Örbingtjärnen var två av kullorna Mjölnar-Emma och Moll-Kerstin. De ramlade en gång av en flotte i tjärnen, och Kerstin ropade med munnen full av vatten: "Jag dricker så jag tror jag spricker."

på Lillbergsgårdens hemman vid sydändan av Näcksjön. Präst-Bengt Bengtsson, Lillbergsgården, och hustrun Kerstin Halvarsdotter var de ursprungliga ägarna. De lät uppföra sätern 1891, och den som timrade den skall ha fått 50 kronor för arbetet.
Säterbruket på Skrocksätern pågick till 1917, då man flyttade till Synningen.
Att ta sig till de avlägsna och högt belägna sätrarna gick inte utan möda. Det berättas, att när Bengts och Kerstins son Axel Hugo gick till sätern det sista året den var i bruk, hade han den årsgamla dottern Siri på ryggen och en gris på magen, samtidigt som han med en käpp motade den treåriga dottern Alice.
Säterboden finns kvar, och den ägs till två tredjedelar av Åke och Maria Westergren, vilka lagt nytt tak på huset, och till en tredjedel av gården Lindhem.
Namnet kan komma av, att det talats om skrock och spökerier vid sätern. En gubbe gick en gång dit och högg ner lövsly som mat åt kreaturen. Säterkullan tog med sin stickning och gick dit med kreaturen och hade i sitt sällskap en vallpojke. När de kom till platsen, var inget sly nerhugget, utan allt var lika orört som förut.

Dokumentation: Genr., Top., Y.N., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Åke Westergren och Siri Bengtsson, Lillbergsgården.

på Norra Persby hemman nordost om Råbäckdammen och väster om Stormyren på Berttjärnhalla.
Sätern, som hade en vall, ägdes av Tronsgården i Norra Persby och har inte varit i bruk sedan 1916. Tidigare hade Tronsgården säter på annan plats söderut i Hallberget. Möjligen kan den ha legat på Strandås hemman, eftersom den fått namnet Strandhalla, ett namn som sedan följde sätern.
Mjölkboden har flyttats till Berttjärn, där den tjänstgör som fiskarstuga.
Ett litet fenomen vid sätern var, att om man stod på stenhällen nere på vallen, hördes det, om någon kom uppför berget hundratals meter bort.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Karin Engström, Norra Persby, Göte och Herbert Styffe, Ransby.

låg på Lillbergsgårdens hemman en kilometer söder om Karlsåsen. Sätern brukades så sent som på 1930-talet.
Till sätern hörde två vallar. Den nedre låg på Börjegårdens och Håkangårdens marker och den övre på Florells mark, numera tillhörig Torsby kommun.
Några rester av den övre boden finns kvar.
Torp-Ola Jöns Jönsson med hustru Anna från Sundhult brukade sätern.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N. och Arvid Olsson, Nytorp.

Lesselberget på 1940-talet

låg på Stommens hemman mellan Lesselbergssätern och Tutstadsätern. Där fanns en enda vall, och den hörde till gården Övre Svabacken, senare uppdelad på Nedergården och Sörby.
En del byggnader flyttades till Gångspångmyren, när den sätern blev anlagd.
Omkring år 1900 var Maria Olsson från Kung-Pelleheden kulla i Bengtssätern.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., Arvid Olsson, Nytorp, Britta och Melker Olsson, Sundhult samt Agne Persson, Lillbergsgården.

på Stommens hemman väster om Klarälven invid gamla vägen mellan Vingäng och Letafors. Där var stora myrodlingar, och det var många där och dikade, när sätern anlades, troligen i början av 1900-talet.
Liksom Bengtssätern hörde Gångspångmyren ursprungligen till Övre Svabacken före delningen på

1 Nedergården	Nedergårdsvallen
2 Sörby	Sörbyvallen

Troligen ersatte sätern den gamla Bengtssätern, eftersom en del byggnader flyttades därifrån till de nya vallarna.
Sista året folk från Nedergården var på sätern skall ha varit 1949, och Sörbys säterbruk lades ner ungefär vid samma tid.
Kullor i Nedergårdsbua var Karin Nyborg, Anna Halvarsson och Olivia Bengtsson, Brattmon.
I Sörbybua var Beda Jonsson, Sannäsmon och Emma Olsson, Vingäng.
Båda bodarna finns kvar i gott skick.

Dokumentation: Top., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Olea Jakobsson, Gunneby, Agne Persson, Lillbergsgården, och Lisa Mathiasson, Karlstad.

Till Gångspångmyren kunde man ta sig med bil från Vingäng eller Letafors. Här är det samling kring Studebakern vid Nedergårdsbua. T.v. Markus Jakobsson och hans fru Kerstin (i mörk klänning). Fotot taget av Jakob Bengtsson, Skyllbäck.

på Tutstads hemman väster om vägen Vingäng - Letafors hade för länge sedan sex eller sju vallar.
Delägare (från norr):

1 S. Nedergården	Nedergårdsvallen, troligen i bruk till 1917. Stugan är nu upprustad.
2 Nästäppan	Nästäppvallen, tidigare delad för Norra och Södra Nästäppan. Boden är borta nu.
3 Larsgården (?)	Larsvallen, gammal ödevall
4 Gubbgården, Tutstad	Gubbvallen, boden har flyttats till John Lagerkvist, Ransby
5 Gammal ödevall
6 S. Nedergården, tidigare Nygård	Nygårdsbua eller Jontebua, flyttad till Hån

Emma Bengtsson från Gubbgården födde döttrarna Gerd och Sigrid i Gubb-bua. När Lisa skulle födas (1926), gick Emma ner från sätern en vecka i förväg. Hon var på sätern, tills den lades ner 1938, bortsett från några somrar runt 1930, då hon hade med korna till Vålhalla.
Det sades, att ingen ville vara ensam i Nästäppbua p g a varsel. Man hörde boskapen komma hem, men när man såg efter, fanns där ingen.

Anna Andersson, Ransby, var med som hjälpreda i Gubb-bua i början av 1900-talet. Hon har berättat, hur man på höstkvällarna kunde se, hur det lyste från Häståssätern.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Lisa Mathiasson, Karlstad, Arvid Olsson, Nytorp, Melker Olsson, Sundhult, John Lagerkvist, Ransby, Sigrid Dahlqvist, Hole, samt Per och Berta Kjellberg, Ransby.

på Tutstads hemman en kilometer sydväst om Nedergårdsbergets säter. Sätervägen var brant.
Månsgården, Tutstad, hade en mycket gammal säterbod här, och sätern brukades så sent som på 1930-talet av ägarna Gustav och Alma Persson.
Ägare i dag är dottern Ingrid m fl.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N. Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, Lisa Mathiasson, Karlstad, Per och Berta Kjellberg, Ransby, samt Arvid Lindton, Slättne.

på Norra Persby hemman (1:62) väster om Vingängsjön ett litet stycke upp i Holmberget vid vägen Vingäng - Letafors. Lomtorp låg strax väster om Philströmstorp, på samma sida av vägen, och utsikten över sjön och Klarälven var storslagen.
Som namnet anger, var stället först ett torp, men ägarna Olof och Karin Olsson, Lundkvistmon, brukade Lomtorp som säter ett trettiotal år fram till 1941.
Innan hängbron vid Näckån var klar, lät de kreaturen simma efter båt över Klarälven vid Bengtsflon (vid nuvarande campingplatsen). Mat och övrigt som behövdes för sommarvistelsen forslades i båt nerför älven till Vingängsjön, och på hösten stakades båten tillbaka uppför forsarna.
Husen flyttades till Lomtorp från Nedergårdsberget 1876, och 1955 blev de rivna och bortforslade från Holmberget. I dag visar bara några grundstenar i granskogen var sätern stod.

På en kartskiss har forskaren Jacob Jacobsson noterat fyra s k halvsätrar väster om Klarälven i Sysslebäck ett litet stycke upp i bergssidan. Han har definierat halvsäter som en "inhägnad plats för kreatur". Från norr räknat var de följande:

på Lillbergsgårdens hemman öster om Lillbergsgårdssjön. Axel Jonsson från norra Lillbergsgården sålde sätern till Anders Nilsson Lill och hans fru Anna Olsdotter. De hade sju barn, och dessa hjälpte till vid sätern. På senare tid blev det syskonen Oskar och Maria, som skötte sätern. Brodern Alfred, som överlevde de andra, blev ägare till sätern.
Två bodar hörde dit. Familjen Lill byggde en bod där.
Alfred testamenterade sätern till kommunen, som har börjat rusta upp den. Avsikten är, att den ska bli tillgänglig för allmänheten. Väg går fram till Sandsätern.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, boken Torp i Dalby, Elna Westén, Lillbergsgården och Olle Bengtsson, Sysslebäck.

på Lillbergsgårdens hemman nordost om Ransbysätern, väster om Lång-Likan och strax öster om Likådalstjärnen. En gångstig från Ransby till Ransbysågen gick här förbi.
Säterns enda vall ägdes av Södra Lillbergsgården.
Efter säterbrukets tid användes stugan som skogsarbetarlogi. Arbetarna fick nöja sig med ganska dåligt vatten från en bäck.
Det berättas om Daniel Styffe, som var där på arbete, hur han fick kaffepannan full med sump, fast han bara använt den till att koka tevatten i. Det visade sig då, att "sumpen" var s k sprel - småfiskar - som blivit tämligen urkokta.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Elna Westén, Lillbergsgården, och Herbert Styffe, Ransby.

på Gunneby hemman, kallas på Topografiska kartan Hedtjärnssätern. Den låg ett par hundra meter norr om Hedtjärn, och den ägdes av Anders Halvarsson, Herrgården, Gunneby.
Här var stora odlingar men bara en vall. Allt som finns kvar på Herrgårdsvallen är en förfallen ladugård.

Dokumentation: Top., Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby och Herbert Styffe, Ransby.

på Gunneby hemman söder om Molntjärnen och väster om Vitmosstjärnen hade en vall, och den brukades av Kerstin och Karl Karlsson, Skäret. Sätern hade stora odlingar, omkring ett hektar, och sätervägen gick över den branta Brånen.
Makarna bodde på sätern, när de byggde om stugan i Skäret. De hade då både gris och höns med i sätern.
1952 var sista året sätern var i bruk, men den har senare använts som logi för skogsarbetare. Stugan är nu nertagen.

Dokumentation: Top., Elis och Hillevi Bengtsson, Tutstadholmen, Astrid Jonsson, Hedbäckmon, Jakob och Alice Jakobsson, Gunneby, och Herbert Styffe, Ransby.

på Gunneby hemman österut från Gunnebyheden. Till sätern hörde bara en vall, som Kerstin Lagerkvist brukade och efter henne dottern Siri och sist dotterdottern Signe Lagerqvist.
Sätern var i bruk åtminstone på 1920-talet.
I boken Klarälvsbygd i bild och minne har Elna Westén berättat om hur änkan Kerstin Jonsson-Lagerqvist med sina tre barn ömsom bodde i Dalboängen och ömsom i Gräsberget. Hon beskrivs i boken som en arbetsam och duktig människa, som själv fick ta hand om familjens bärgning, sedan maken Halvar Jonsson-Lagerqvist omkommit i en olyckshändelse i mitten av 1860-talet.
Till Gräsberget ledde en brant säterväg.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893 och Elna Westén, Lillbergsgården.

Nygårdsbua eller Lillbergsgårdsbua, Ransbysätern.
Glödritning av Herbert Styffe.

på Ransby hemman cirka fem kilometer öster om Ransby på västsidan av Digerberget. Sätervägen, som går upp i norra delen av Ransby, har rensats och snitslats av jaktlaget i byn. Den går över högsta Brånberget. Delägare (från sydost):

1 Magnusgården Magnusbua

2 Nygård
Nygårdsbua eller Lillbergsbua. Vallen
hörde tidigare till Södra Lillbergs-
gården. Den blev utskiftad 1904 från
Övre Svabacken. 1848-50 byggdes ny
bod, möjligen den som ännu står kvar

3 Prästgården i Ransby Prästvallen

4 Håkesstugan Håkesbua, flyttad till Mon, Ransby

5 Näs Näsvallen

6 Frömans Askvallen eller Frömansvallen, låg lite
norr om de övriga.

Håkesbua, Ransbysätern. Per Larsson från Håkesstugan, Ransby, med sin hustru Gerda (sittande) och sonen Bertil. Grete Wahlberg från Österrike (stående). Från 1920-talet.

Marit Karlsson, Södra Lillbergsgården, var kulla i arton somrar i Lillbergsbua. Hennes mormor kom från Nerigården i Ransby, som först hade sätern.
Stenbergs-Mari var också kulla en tid i Lillbergsbua, och Rut Engström var i Prästbua, på den tiden Widing var präst i Dalby. Prästbua brukades också av Strandås arrendator.
Gerda Magnusson var kulla i Håkesbua, och 1920, då Siggan Bengtsson från Nygård var med som flicka på sätern, var Maja Persson, Dalboängen, kulla i både Håkesbua och Nygårdsbua.
Säterlivet på Ransbysätern fortsatte en bit in på 1920-talet. Håkesbua användes troligen längst, men Per Amundsson-Likman brukade Prästvallen ett par år, där han dock bara arrenderade slåttern. Han var den siste brukaren av Prästvallen och möjligen av Ransbysätern.
Ingeborg Styffe, f. Larsson, var säterkulla i Ransbysätern, och hon sade, att hon träffat på bergfolkets kreatur där en gång. Kalvarna var inte större än kattungar.
En annan kulla kallad Faktormora fick sen en ung, blond flicka stå i stugdörren, men då kullan närmade sig, blev hon borta.
På ståaråsen mitt i sätervägen på östsidan av Brånberget brukade bygdens unga män stanna och karska upp sig med en sup, då de var på väg till säterkullorna på lördagskvällarna. Där spelade de och sjöng och dansade.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Elna Westén, Lillbergsgården, Sven Amundsson, Ransby, Göte och Herbert Styffe, Ransby, David Styffe, Göteborg, och Siggan Bengtsson, Transtrand.

Detaljkarta

Upp

på Norra Persby hemman låg på västsidan av Hallberget på sluttningen mot Långlikan och norr om Hejsmyrdammen. Där var tre vallar nära intill varandra, men ägarna är obekanta. En av stugorna kallades Faktorbua.
Sätervägen fortsatte till Borgmanssätern och Tronshalla.
Den siste som var där med kreatur var Lars Sandin, Norra Persby, och före honom var folk från Persby i Faktorbua. Dessa härstammade från Gustav Adolf.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., Herbert Styffe och Ivar Sandin, Ransby.

Detaljkarta

Upp

83. SOMMARRO

på Södra Persby hemman vid sydändan av Norra Liksjön. Stugan, som tidigare var Uddeholmsbolagets, ägs nu av Thore Johnsson, Likenäs.
En gångväg över berget Halla leder till Sommarro.
Runt 1940 var Karl Smed, Långav, där med djur. Två trötta och hungriga skogsarbetare på väg hem från arbete vi dalagränsen minns, hur de kunde stanna här på halva vägen och stärka sig med nysilad mjölk, som Smed och kullan bjöd på.

Dokumentation: Herbert Styffe, Ransby.

84. ÖRSJÖBERGSSÄTERN

på Södra Persby hemman låg öster om Liksjön på västsidan av Örsjöberget. Där fanns vallar, och ägare var Södra Håg, Persby.
Sätern har inte varit i bruk sedan 1930-talet. Den blev flyttad hit från Örsjön p g a spökerier, sedan man även provat att ha den på en annan plats.
Men även här drev de underjordiska sitt spel, och sätern fick flyttas ett stycke till. Det sades, att en tomte en gång kom in i stugan. Han var omkring en meter hög och hade på sig en hatt, och han var så halt, att han fick be kullorna om stöd.
En jägare övernattade på Örsjöbergssätern, sedan säterbruket var nedlagt. Han blev väckt av hunden och fick höra, hur någon gick och skrapade med något runt väggarna. Detta gjorde honom så rädd, att han var beredd att skjuta, om någon hade kommit in. Som väl var kom dock ingen.
Ur dombok från 1657: "... Örsjön, där Persby haver sina sätrar, gamla slogar, ovanför och väster om sätran ...".
Det har berättats, hur björnen har gästat sätern sedan urminnes tider. På 1850-talet slog björnen en märr och en stor häst. Trons-Bengt ägde märren och Valborg hästen, vilket Erik Edgren talat om för forskaren Lars Bäckvall.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Göte och Herbert Styffe, Ransby.

Detaljkarta

Upp

85. ÖRSJÖSÄTERN

på Södra Persby hemman är omnämnd av forskaren Yngve Nilsson och var belägen sydväst om sprängplatsen i Örsjöbergsdalen, söder om vägen.
P g a spökerier blev man tvungen att flytta sätern till "Musmjölkfalla" nordväst om Örsjöbergssätern, men när sätern skulle sättas upp där, blev byggnaderna nerrivna av "de underjordiska". Det blev till att flytta igen, och man byggde nu sätern på Örsjöberget (se Örsjöbergssätern).

Dokumentation: Y.N. och Signe Eskilsson, Långav.

Detaljkarta

Upp

86. ÅSEN

på Norra Persby hemman sydost om Ransbytjärnen.
Strandbyggningen i Ransby brukade sätern och var troligen ägare. En vall fanns på sätern.
Sätervägen gick från Nygård i Ransby förbi Styffelöpet och Tjärnberget.
Rut Bengtsson, Avängen, och Siri Karlstam, Ransby, har varit säterkullor på Åsen.
Åsen var beryktad för att vara ett tillhåll för huggormar. Slåtterkarlen Daniel Styffe, torpare under Strandbyggningen, fann en gång en orm i sin säng. I hösåtarna krälade huggormar.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, L.B., J.J., Herbert och Göte Styffe, Ransby.

Göte Styffe vid Åsen.

på Södra Persby hemman öster om Långlikan på Hallberget. Sätern blev uppodlad på 1870-talet, och sätervägen från byn gick söder om Dammyren till både Nord- och Sör-Persbyhalla. Den fortsatte sedan till Borgmanssätern och Tronshalla.
Delägare:

1 Gamla Valborggården G:a Valborgbua, ej i bruk sedan 1914

2 Södra Valborggården
(Södra Håg) S:a Valborgbua, ej i bruk sedan
1930-talet

3 Backen Backbua

4 Knekt-Larsheden, Långav Knekt-Larsbua, i bruk till 1953,
nuvarande ägare Marianne Jonsson.

I Sör-Perbyhalla ansågs luften vara fin och hälsosam, och runt 1890 uppfördes faktiskt ett sanatorium där genom fru Sigrid Pollacks försorg. Huset användes senare som skogsarbetarförläggning, och är nu flyttat till Transtrand.
I den nordligaste boden bodde en man som hette Hallgren med sin fru Britta året om. Lina Lång var där som fosterbarn, och det har berättats, att gubben var så försiktig, att han satt med klockan i hand och tog tid, när Lina gick och handlade.
En fryksdaling kom förbi på väg till Långsätern och undrade, om det inte var besvärligt att bo i sätern året om. Frun svarade jakande och menade, att det var svårast vid bakning. Då byggde främlingen en bakugn utanför ena väggen.
Hallgrens far skall ha varit stämplad som fredlös. För att få en fristad byggde han G:a Valborgsbua i Sör-Persbyhalla och flyttade dit tillsammans med sin fru, som var från Valborgsgården. Han var anklagad för att ha stulit en mjölsäck.
Knekt-Larsbua byggdes 1931 eller 1932 av virkesmätaren och fiolspelmannen Adolf Lång, och han och hustrun Sofia var de sista på sätern, då de slutade där 1953.
Adolf köpte virke från en annan bod av Pers-August och byggde sätern på Uddeholmsbolagets mark.
När han bar slipstenen den långa vägen dit, gick han på natten, så att ingen skulle se, om han stupade under bördan.
Hustrun Sofia var tidigare kulla i sätrar i Sälen. Det har gjorts bandupptagningar av hennes lockrop eller "lull".
I berget Halla, där flera sätrar var belägna, bodde enligt Gustaf Schröder den s k Halljätten, som var ett elakt monster. Det sades, att han en gång gick till den närbelägna Sågkojan vid Ransbysågen vid Likan, lyfte taket av kojan och blåste in så kall luft, "att ingen känt på maken".

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Schröder, Karin Sjöö, Sofia Lång och Signe Eskilsson, samtliga Långav, och Herbert Styffe, Ransby.

Sofia Lång, Sör-Persbyhalla.

Knekt-Larsbua, Sör-Persbyhalla.

Mellan Sör-Persbyhalla och på Långavhalla har det funnits en mycket gammal säter. Den finns inte med på kartor, och någon ägare är inte känd.

Dokumentation: Karin Sjöö, Långav.

Detaljkarta

Upp

89. LÅNGAVHALLA

på Långavs hemman öster om Hågflon i Långlikan.
Den ägdes av Halvardsgården i Långav, och Halvars-Jöns Jonsson var på sätern. Halvarsgården övergick i Pollackgårdens ägo, sedan köptes hela marken av Mölnbackabolaget.
Enligt Signe Eskilsson ser det ut att ha varit även en äldre vall på sätern.
Säterboden har flyttats till Persdalen, Långav.
Lotta Lång var säterkulla i Långavhalla. En gång, då hon skulle mjölka en ko, upptäckte hon, att kon bara gav mjölk ur tre spenar. När hon undersökte saken, såg hon en stor padda som kom fram och sög mjölk ur den fjärde spenen, utan att kon reagerade på detta.
Lottas sondotter, Karin Sjöö, tog paddan och bar upp den på berget, men paddan visste var mjölken fanns och kom tillbaka.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., samt Signe Eskilsson, Karin Sjöö, Sofia Lång och Bengt Styffe, samtliga från Långav.

Detaljkarta

Upp

90. SÄTER

på Norra Persby hemman 700-800 m öst om byn strax söder om Kvarnbäcken. Sätern hade en vall och skall ha odlats upp på 1870-talet. Det tycks vara samma som torpet Petterberget.

Dokumentation: J.J. och Häradskarta från 1893.

på Norra Branäs hemman låg i Södra Finnskoga norr om Bredsjön på sydsidan av Mörttjärnsberget.
Den enda vall som fanns här ägdes av Björsgården, Norra Branäs. Det var Björs-Jon Olsson, som anlade sätern omkring år 1850. Sedan början av seklet, troligen 1905, har sätern varit öde.

på Vingängs hemman söder om Bredsjön. Sätervägen gick från Vingäng via Kneppa, Örebäcken och Milbäcken. Gångstig gick vidare till Häståsen och Hemmersätern.
Delägare (från norr):

1 Tullegendomen	Sjökvistallen
2 Edgrens senare Mölnbacka	Mölnbackavallen
3 Tjärn	Tjärnvallen

Vid Laga skiftes fastställande 1855 stod fyra ägare för sätern (se vidstående skiss).
A. Letafors bruk
B. Edgrens barn
C. Gustaf Schröder (Tullegendomen)
D. Änkan Ingjerd Andersdotter

Sätern lär tidigare ha legat längre västerut, men som på många andra ställen fick husen flyttas, eftersom man blev störd av bergfolket.

Olga Olsson, Sannäsmon, berättade, att hennes mor som ung flicka var på sätern. Då hon var där ensam, kalvade en ko, och hon fick bära kalven de cirka nio kilometrarna ner till bygden.
Den sista kullan på sätern var troligen Marit Amundsson från kullen, som var i Tjärnbua. Den boden står fortfarande kvar på sätern, liksom Kjellbergsbua på Sjökvistvallen.
Vid Vingängsätern fanns mycket björn. Lars Bäckvall har berättat om en björn, som en mörk höstkväll gick genom ladugårdstaket i sätern. Det blev ett oväsen bland kreaturen, och säterkullorna rusade dit med bloss. Vid skenet avlägsnade sig bamsen genom öppningen den gjort i taket och tog en lammunge med.
En säterkulla, Rall-Marit, hade nästan en hel dag följe av en björn, då hon vallade korna. Den följde på ett visst avstånd och var mycket fredligt sinnad.
Schröder har omtalat, att Vingängsätern tillhörde hans granne, löjtnant Edgren, och honom själv. Men varken löjtnanten eller Schröders företrädare, länsmannen, hade haft kreatur på vallen eller begagnat sätern. Den hade lämnats till torparnas disposition, visserligen blott med ett löfte om ett år åt gången. Stugan blev förfallen, för torparna hade varken skyldighet eller intresse av att hålla husen i skick.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Laga skifte-karta, Y.N., Schröder, Olga Olsson, Sannäsmon, Sven Johansson, Hedbäckmon, Per och Berta Kjellberg, Ransby, samt L.B.

på Norra Branäs hemman låg på Häståsberget mellan Bredsjön och Kletten.
Där fanns en vall, och den anlades runt 1914 av Axel Nilsson, Norra Framgården, i samband med att man lade ner säterbruket i Norra Ljusnesätern.
1925 lades sätern i Häståsen ner, och 1972 flyttades stugan till Norra Branäs, där den gör tjänst som sommarstuga. Ägare är Gunilla Lundberg.
Kullor på Häståsen var Sigrid Nilsson, Norra Framgården, och Kristina Halvarsson-Norbäck, Lossbomtorp.
Det berättas, att en hop getter på drift en kväll kom till Häståsen. Två jäntor på besök i sätern tyckte, att getterna behövde mjölkas, så de föste in hela hopen i den mörka lagården. En av jäntorna skulle mjölka den get som såg mjölkstinnast ut, men i mörkret råkade hon få tag på bocken. Denne blev förnärmad över behandlingen och sparkade till jäntan, så hon flög i väggen.

Dokumentation: Genr., Top., N.K., Gustav Larsson, Framgården, Sven Johansson, Hedbäckmon, och Anna Andersson, Ransby.

på Norra Branäs hemman, belägen någon kilometer väster om Branäsberget strax öster om Häståsen. Sätervägen gick uppför Branäsberget. Fem eller sex vallar hörde till sätern.
Delägare:

1 Götabolaget	Hedbäckbua, finns kvar
2 Avängen	Avängsvallen, ej i bruk sedan 1920-talet
3 Tapperstugan	Tappervallen, ej i bruk sedan 1920-talet
4 Åsen	Westlingsbua, finns kvar
5 Västergården, urspr. Uppgården	Västgårdsbua, ej i bruk efter 1931

Johan Larsson, Hedbäckmon, som brukade Hedbäckbua, köpte denna av Götabolaget och sålde den senare för 30 kronor. Den ägs nu av Greta Axelsson, Branäs.
En kulla i Hemmersätern var Sara Bengtsson, hustru till Johan Bengtsson, Burkstugan, Hedbäckmon. Hon kom från Stranna.
Den sista kullan i sätern skall ha varit Anna Kjellberg i Westlingsbua.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Sven Johansson, Hedbäckmon, Anna Andersson, Ransby och Uno Modén, Branäs.

på Norra Branäs hemman var belägen en kilometer öster om Hemmersätern vid kanten av Lövåsmyren. Det var en mycket gammal säter, och några rester av en odling kan anas där. Man har hittat hästskor där från sätertiden.
Marken ägs nu av Pellgården, Norra Branäs.

på Södra Branäs hemman låg väster om Branäsberget inte långt från Systubua. Sätervägen hit gick över Klamma, och den enda vallen ägdes av Oskar Persson, Nordstugan.

på Södra Branäs hemman låg väster om Tornknölen och öster om Villmyren. Sätervägen från Södra Branäs gick över Klamma.
Sätern, som hade en vall, anlades 1915 av Systu-Ola från Smedstugan.

på Norra Branäs hemman var belägen i Ljusneberget öster om Kroktjärnen. Sätervägen från Branäs var lång och tröttsam, och svårast var slutklämmen uppför det branta Ljusneberget.
Från sätern gick en gångstig vidare till Urbanusberget.
Fem delägare är kända, men där skall ha funnits sex bodar.
Delägare:

1 Tapperstugan	Tapperbua, ej i bruk sedan 1920-talet
2 Pellgården	Pellbua
3 Norra Framgården	Framgårdsbua, nedlagd runt 1914
4 Västgården	Västgårdsbua, ej i bruk sedan 1931
5 Avänga	Avängsbua, ej i bruk sedan 1920-talet.

På en bandupptagning berättar Sofia Olsson (f. 1878), Tapperstugan, om sex bodar på vallen. Hon var 23 år, när hon först kom dit, och hon skötte åtta mjölkkor.
Trots slitet säger hon att "det var friheten, när vi kom till sätra".
På en stor stenhäll torkade de björnmossa till sängfoder. Den kallades Pellhällen. Om Tapperbua säger Sofia på bandet: "Ho va se näpen å fin å litta, denna bua".

Dokumentation: Genr., Y.N., Sofia Olsson, Tapperstugan, Gustav Larsson, Framgården, och Konrad Jonsson, Björsgården.

Vid Framgårdsbua i Norra Ljusnesäter 1959. Fr v Elsa Axelsson, Södra Framgården, med döttrarna Karin och Anette och barnbarnet Ann-Britt.

på Södra Branäs hemman låg söder om Norra Ljusnesätern och väster om Ljusnan i Södra Finnskoga.

Hanna Andersson, Södra Branäs, har beskrivit säterns läge i sina säterminnen:
"Sätern ligger på en kulle, som vi kallade Hemknölen ett stycke väst på Ljusneberget ej långt från Stångbrotjärn. Det var en fin säter med släta, fina vallar.
Den ligger så högt, så man ser långt bort över blånande berg.
Nästan rätt norrut ser man Kindsjöberget, och på höstkvällarna kunde vi se det lysa i stugorna där ...
... Norra Ljusnesätern ligger norrut, och dit gick vi nog på en halvtimme."

Av de tolv vallarna hade fyra bodar. Delägare:

1 Nordstugan	Nordstuvallen, med bod
2 Domarheden	Domarvallen, med bod
3 Sydstugan	Systuvallen, med bod
4 Dahlins	Dahlinvallen
5 och 6 Gärdet	Gärdetvallen
7 Lenaheden	Lenavallen
8 Gunnarstugan	Gunnarvallen, med bod
9 Myra	Myrvallen
10 Boa
11 Stötgården	Stötvallen
12 Smedstugan	Smedvallen

Gärdetvallen såldes av K-G Styffe och blev därefter delad i två. Nya ägare blev Anders Gunnarsson och Markus Larsson.
Enligt Lars Bäckvall blev sätern ödelagd 1915.
I domböcker kan man läsa om, hur folk från Norra Branäs hävdade, att marken var deras, och de försökte få bort folket från Södra Branäs från Södra Ljusnesätern.
De processade från 1692 till 1710 med resultatet att Södra Branäs ficka ha kvar sätern, men de skulle få gå in på varandras betesmarker. Det tycks som om sätern har fått rivas och åter byggas upp, för i domslutsutslaget talas om "en ånyo uppbyggd säter".
Att sätern var av mycket gammalt datum kan man sluta sig till av, att det i domboken från 1692 står, att den har brukats av uråldrig hävd.
Hanna Andersson, Södra Branäs, skrev i sina säterminnen, att hon och Knepp-Ola-Kerstin år 1902 var de sista som befolkade Ljusnesätern. Bäckvalls notering om 1915 torde ha avsett det år, man helt slutade med slåtter på vallarna.

Dokumentation: Laga skifte-karta från 1868, Häradskarta från 1893, L.B., J.J., Hanna Anderssons säterminnen, Eric Andersson och Agne Törnqvist, Södra Branäs.

SÖDRA LJUSNESÄTERN EFTER LAGA SKIFTE 1868.
A - Nordstugan
B - Domarheden
C - Systuga
D - Dahlins
Ea - Anders Gunnarsson
Eb - Markus Larsson
F - Lenaheden < Systugan
G - Gunnarstugan
H - Myra
J - Boa
K - Stötgården
L - Smedstugan

även kallad Södra Branässätern låg på Södra Branäs hemman. Den var tidigare belägen mellan östra och västra Klettarna men måste flyttas till östsidan av den östra Kletten p g a "bergfolkets trakasserier". En mycket brant säterväg ledde uppför Branäsberget. Delägare (från norr):

1 Systugan	Systubua
2 Lenaheden	Lenabua
3 Myra	Myrbua
4 Gärdet	Nilsbua
5 Pellheden	Pellbua
6 Domarheden	Domarbua, brukad till 1934 av S. Domarheden, som samägde med N. Domarheden
7 Gunnarstugan (Boa)	Gunnarbua, i bruk ännu 1947
Södra vallarna:
8 Nordstugan	Nordstubua
9 Smedstugan	Smedvallen
10 Stötgården	Stötbua, i bruk ännu 1947

En bod som kallades Thybergsbua skall ha funnits på området, men ingen vet riktigt var.
1917 var Anna Andersson, Ransby, kulla i Gunnarbua. Frida Olsson och Marta Persson var i Domarbua.
Hanna Andersson, som var med och avslutade säterepoken både i Södra Ljusnesätern och Kletten, har berättat i sina säterminnen om spökerierna på den gamla Klettsätern, Gammelvallarna. Hon hade hört berättas, att det som folket arbetade med på dagen fortsattes av de osynliga på kvällen. Hade någon huggit ved på dagen, hördes yxhugg på kvällen osv.
Frida Olsson, Vingäng, talade om, att hennes farmor (f. 1830) berättat, hur de underjordiska drev boskapen, så det hördes i sätern. Samma uppgifter hade Olga Olsson, Sannäsmon, fått av sin mor.
Det lär vara över 150 år sedan sätern flyttades.
Ur folkmun har omtalats, hur en förkämpe för kommunismen kom till sätern i kommunismens barndom. Kullorna var kända för att kunna skämta, och de lär ha hotat mannen med kastrering, om han inte avsvor sig bolsjevikeden.
Med nedhasade byxor lär han ha funnit för gott att byta politisk åsikt.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Top., Y.N., L.B., J.J., Hanna Anderssons säterminnen, Eric Andersson, Södra Branäs, Anna Andersson, Ransby, Olga Olsson, Sannäsmon och Frida Olsson, Vingäng.

Kletten, efter foto av Sigurd Bograng. Fr v Olle Dahlin, Axel Kjellberg, Arvid och Hanna Andersson och Betty Dahlin.

på Uggenäs hemman på nordsluttningen av Älgsjöberget i Södra Finnskoga. Sätern kallades också Uggenäslångsätern, och sätervägen gick via Uggenässätern.
Sätern, som hade en vall, anlades på 1700-talet.
Någon ägare på senare tid är inte känd, men sätern finns omnämnd i domboken från 1744. Där beklagar sig Älgsjöborna över Olof Halfvarsson i Möre och Håkan och Per Persson i Uggenäs, vilka "skola uppbyggt sig en säter Elgsjö hemman till större skada än de kunna tåla", och de "anhålla mot svarandenas nekande om syn och besiktning - som ej kunde dem förvägras".

på Likenäs hemman intill Transtrands rå öster om Mjögsjön i Södra Finnskoga. Sätern anlades på 1640-talet av Bonde Jönsson i Likenäs, som blev riksdagsman 1654. Bondgården ägde sätern från början.
Vid Laga skiftes framställande 1847 tillföll de olika vallarna Amund Persson, Gamla Halvarsgården, Olov Jönsson, Lillängen, Jöns Persson, Likenäs, Per Persson, Uggenäs, och Anders Persson, Uggenäs.
Per Perssons vall blev såld till Per och Olov Andersson, Nordgården i Uggenäs.
Amund Perssons och Jöns Perssons vallar blev sålda till Olagården. Efter arvsskifte i Olagården blev Amund Perssons vall tillskiftad Olov Amundsson, Nya Halvarsgården.
Jöns Perssons vall blev tillskiftad Nilsgården i Uggenäs.
Olov Jönssons vall såldes till Uddeholmsbolaget.
Olov Amundssons vall ärvdes av Sven Nohlén, Likenäs, och den ägs nu av Sven-Bertil Nohlén, Likenäs.
En vall, kallad Nilsvallen, ägs nu av Anita Nyström, Frömansgården i Långav.
Anders Perssons vall, kallad Tuppvallen, ägs till en del av Elsa Axelsson, Branäs.

Svartbergs-Tomas Halvarsson från Svartberget i Södra Finnskoga högg timmer och byggde en lada i Bondsätern 1860. Han fick arton kronor i ersättning. 1866 slog han en vall i Bondsätern.
Från mitten av 1800-talet har Gustaf Schröder berättat om en björn, som härjade vid sätern. En gång slog den två kor.
1895, när Sigrid Jonsson från Lillängen var tolv år gammal, gick hon ensam den två mil långa vägen till Bondsätern för att arbeta där.
Karin Persson, Lillängen, var troligen den sista som befolkade Bondsätern, och året var 1902.
1912 hade man slåtter på Tuppvallen för sista gången.

En sägen berättar, att en nasare blev ihjälslagen ovanför Bondsätern efter sätervägen till Likenäs. Lämningar efter graven där ska finnas kvar än.

Dokumentation: Genr., Y.N., L.B., J.J., Schröder, Hanna Andersson säterminnen och Sven-Bertil Nohlén, Likenäs.

på Uppgårdens hemman intill Gaveltjärnsbäcken ett stycke nerom Norra Transtrandssätern i Södra Finnskoga.
Sätern lades ner på 1860-talet, och på 1920-talet beskrevs både sätern och sätervägen som igenväxta.
Ägare var Hedgården, ursprungligen Björngården.
Enligt Lars Bäckvall brann husen upp i Uppgårdssätern 1889, då en stor skogsbrand härjade på Branäs, Uggenäs, Likenäs och en del av Transtrands skogsmark. Skogsbranden är också omnämnd av Hanna Andersson.

Dokumentation: L.B., J.J., Hanna Anderssons säterminnen, David Nilsson, Persby, och Oskar Jönsson, Möre.

på Transtrands hemman söder om Våtsjön och väster om landsvägen i Södra Finnskoga. Det var ett finntorp, som brukades som säter av Kull-Markusheden.
Säterbruket upphörde omkring 1915.

på Transtrands hemman vid Norra Gaveltjärn norr om Digerberget och Norra Lafta i Södra Finnskoga.
Tre av vallarna skall ha varit s k torparvallar.
Delägare:

1 Byggningen	Byggningsbua
2 På Asplund < Broddgården	Asplundsbua
3 Lerbergstäppan	Lerbergsbua
4 Klämmesgården	Klämmesbua
5 Per Nilsaheden	Per Nilsabua
6 Bäcketorp	Bäck-Håckåbua
7 Rotheden	Rotbua
8 Hakheden	Hakbua
9 Bengt-Larsheden	Bengt-Larsbua

Enligt Lars Bäckvall fanns på 1860-talet: Halvarsbua, Larsbua, Klemesbua och Broddbua. Ovanstående förteckning är efter senare delningar.
I den långa, förfallna ladugården till Halvarsbua fanns enligt Bäckvall tjugo bås. Hans farmor var kulla där, och han berättar, att sätern sedan länge var nedlagd, då han gick över vallarna år 1920.
"Av husen fanns endast rösen kvar efter murarna, och en och annan stock efter nedfallen vägg. Där ... växte frodig skog, och på alla sätervallarna hade vildmarksfloran invandrat där varest under flera århundraden goda höskördar bärgats."

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J. och Oskar Johansson, Baggerud.

på Uggenäs hemman mellan Hundsjön och Åslebäcken väster om Klarälven. Sätern var högt belägen på Uggenäsberget (Örsjöberget) vid Norra Transtrands säterväg.
Delägare:

1 Nordgården	Nordgårdsbua, brann ner på 1930-talet
2 Lillängstugan, ur Ivarsgården	Lillängsbua, ur bruk 1928
3 Nilsgården	Nilsbua
4 Jakobgården	Jakobbua, var i bruk 1947

Gården Nybygget hade bara ladugård på sätern - folket därifrån bodde i Lillängsbua.
Efter 1905 uppfördes en femte bod på sätern, men den togs inte i bruk som säterbod. Ransfeldt-Jöns Eskilsson byggde den, och efter honom kallades den Jönsbua eller Ransfeldtbua.

Birger Andersson med frun Hildur och Märta Lundberg vid Lillängsbua, Uggenässätern.

I Nordgårdsbua var Ingeborg Persson kulla och efter henne Maria Persson.
I Lillängsbua var Marit Mattsson och hennes dotter Ida flera somrar.
Den första kullan i Nilsbua skall ha hetat Ingegärd Jönsson från Östra Jakobgården. Senare kullor i Nilsbua var en kvinna, som hette Kristina och efter henne Maria Persson, samma Maria som var i Nordgårdsbua. Som ung var också Emilia Persson där.
I Jakobbua var Lina Andersson, Korsmon, kulla och de sista åren var Dagny Olsson, Sannäsmon, där.

En gång när Gustaf Schröder med följe skulle till Bondsätern och ta en björn, som slagit två kor, kom de till Uggenässätern klockan två på natten. De väckte kullorna, beordrade dem att koka kaffe, vilket de gärna gjorde - de fick ju lite omväxling i det dagliga slitet - och eftersom de var rädda för, att björnen skulle komma även till dem, bad de jägarna att "ta utäcken". I gengäld skulle jägarna få var sin lillost, vilken även kallades friarpresent.
De gick nog lite vilse, så att Schröders jaktkamrat menade, att den "odygdiga Marit" (en kulla) hade lagt "villgräs" i kaffet. Någon björn fick de inte den gången - och troligen ingen lillost.

En björnjägare från Sannäsmon skulle avliva en aggressiv björn, som en gång hade sitt ide nära sätern. En kulla blev så rädd, så hon skrek, då han tog geväret och yxan. Då blev gubben irriterad: "Nu tiger du jänta, annars sätter jag kulan i dej i stället", hotade han.

Elin Magnusson, Långav, har berättat, hur hon i elvaårsåldern tillsammans med den tre år äldre brodern Paul (Persson) gick från bygden till Uggenässätern efter en ost. Det blev en dagsmarsch på ett par mil genom skogen. I sätern bjöds de på kaffe och pannkaka av kulla Dagny Brant-Olsson.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Top., Y.N., L.B., J.J., Schröder, Sonja och Göte Styffe, Ransby, Karl Fröman, Uggenäs, och Elin Magnusson, Långav.

på Långavs hemman öster om Ljusnan på Långavsäterberget mellan Fjölbäcken och Ravallsbäcken vid nordsluttningen av Rönnknölen.
På sätern fanns fyra vallar med följande delägare:

1 Halvarsgården, senare Pollackgården	Halvarsbua/Pollackbua
2 Frömansgården, Långav	Frömansbua
3 Ivarsgården	Ivarsbua
4 Håg	Hågbua, står på Edgrens mark

Från Långavsätern. Fr v Lina Lång och Lotta Lång.

I Halvarsbua var Lotta Lång kulla. Den sista där var Emma Klemetti.
I Frömansbua var förmodligen Ingeborg Henriksson (Otto-Bolla) första kullan. Senare kullor där var Emilia Fröman och Elna Fröman, Långav.
De sista i Ivarsbua var Elin och Olle Axelsson, Långav. Före dem var Emma Klemetti kulla där och tidigare Karin Brandt, Skräddartorp.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J. och Karl Fröman, Uggenäs.

på Uggenäs hemman, belägen något söder om Uggenässätern vid norra ändan av den högt liggande Örsjön. Det är förmodligen samma säter som av Yngve Nilsson kallas Örsjösätern.
Här fanns en vall, som ägdes av Kunggården. Man fick flytta hit från Kungsätern, där man inte fick fred för bergfolket.
Den första kullan i Hagsätern var förmodligen Kerstin Persson. Efter henne kom Hulda Olsson, som dog på vallen.

på Uggenäs hemman öster om Örsjön och Ljusnan.
Sätern flyttades hit från Djupdalen, sedan blev den ånyo flyttad, nu till platsen för Hagsätern. Orsaken härtill skall ha varit, att man oroades av bergfolket.
Platsen är ungefärligt angiven på kartan.
Sätern hade två vallar, och Kunggården, Uggenäs, var ägare.
Jans-Halvard i Möre har berättat för Signe Eskilsson, att sätern en gång blev alldeles full med orm. En finne, som var och fiskade laxöring i den fiskrika Örsjön, blev bortmotad av säterns ägare. Finnen hämnades genom att trolla fram så många ormar i Kungsätern, att det kryllade överallt. De fanns till och med i väggarna. Sätern fick utrymmas, och man fick lov att ge sig till Uggenässätern.

Dokumentation: L.B., J.J., Oskar Jönsson, Möre, Axel Karlsson, Uggenäs, och Signe Eskilsson, Långav.

på Uggenäs hemman öster om Kungvallen.
Detta var en mycket gammal säter, som man måste flytta till Kungsätern, därför att troll och ormar ställde till förtret.

var en mycket gammal säter, som brukades från 1600-talet. Det enda som är känt om denna säter är, att den låg vid Andersbäcken söder om nuvarande skogsbilvägen mellan Likenäs och Ljusnedalen.

på Möre hemman cirka 300 meter öster om Södra Acktjärnen. Det var ursprungligen myrodlingar här.
Sätern ägdes av Uddeholmsbolaget och arrenderades av Kulltäpp-Halvar Olsson, Kulltäppan. Marit Olsson, f. Jonsson, var kulla.
Sätern revs i början av 1980-talet.
Sätervägen från Kulltäppan upp över Möresberget gick här förbi och vidare till Bondsätern.

på Möre hemman var belägen cirka 400 meter norr om Södra Pörten. Här hade Brodd-Halvar myrodlingar.
Sätervägen var en avstickare norrut från Möresätervägen.

Dokumentation: Evert Larsson, Brönäs, Sven Olsson, Uppgården, och Elsa Munk, Uppgården.

på Uppgårdens hemman cirka 400 meter sydost om Brodd-Halvarsbua. Sätern hade myrodlingar.
Vintervägen västerut från bygden gick över Rönnknölen, Ackberget och denna säter.
Ägaren Tran-Jöns blev bosatt i Uppgården. Han dog 1918.
Enligt Lars Bäckvall har sätern, som nu är helt igenväxt, ägts av Amundgården.

Dokumentation: L.B., Evert Larsson, Brönäs, Sven Olsson, Uppgården, och Elsa Munk, Uppgården.

på Uppgårdens hemman cirka 300 meter söder om Tran-Jönsodlingen. Sätern var befolkad 1925 men knappast längre. Här fanns myrodlingar.
Sätern brukades och ägdes av Amund Amundsson, Amundgården, Uppgården, och hans hustru Kerstin, f. Andersdotter.

Dokumentation: Evert Larsson, Brönäs, Sven Olsson, Uppgården, Elsa Munk, Uppgården, och Kerstin Persson, Stärnäs.

på Uppgårdens hemman omkring 600 meter söder om Lill-Amundsätern. Man hade myrodlingar, och sätern var igång till omkring 1935. Husen står ännu kvar (1988).
Hedgården drev denna säter, och första säterkullan var Hanna Andersson, Hedgården. Hon efterträddes av sina döttrar Elsa (Munk) och Jenny (Andersson).
Hanna Andersson var tidigare kulla i Södra Transtrandssätern.
Liksom de andra sätrarna väster om Möre var Hed-Johansätern beryktad för den stora förekomsten av orm.

Dokumentation: Genr., Evert Larsson, Brönäs, Sven Olsson, Uppgården och Elsa Munk, Uppgården.

på Långavs hemman vid Uggenästjärnen något öster om hemberget på Klarälvens östra sida.
Sätern anlades i slutet av 1850-talet. Här fanns bara en vall, och den har inte använts sedan 1930-talet.
Ägare var Frömansgården, Långav.
Gustav Andersson, Likenäs, bodde som pojke i sätern, där hans mor Ingegärd var kulla. Hennes andra son, August Fransson, gick barfota den långa vägen till skolan i Transtrand.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, L.B., J.J., Gustav Andersson, Likenäs och Sonja Styffe, Ransby.

på Likenäs hemman öster om Tvärlikan på östsluttningen av Digerberget. Här fanns fem vallar, varav tre hörde till Tranåsen, tidigare Vessel-Olagården.
Delägare:

1 Tranåsen, Tran-Hilmer
2 Tranåsen, Tran-Halvar
3 Tranåsen, Tran-Karl	boden brann upp
4 Skruvgården	Skrivbua, ej i bruk efter 1906
5 Hjärpheden	Hjärpbua, i bruk ännu 1947

Uppgifter ur nordisk Kulturs gårdskrönika om en Spångbergsbod i Gammelsätern bedöms av flera sagesmän som felaktiga.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., N.K., L.B., J.J., Gustav Andersson, Likenäs, P.G. Larsson, Transtrand och Sven Bertil Nohlén, Likenäs.

på Likenäs hemman. Sätern låg på det 543 meter höga Torrberget, och vägen mellan Likenäs och Malung går nära förbi.
Ursprungligen ägdes sätern av Täppan och Halvarsgården i Likenäs, senare har följande delägare funnits (från söder):

1 Elvelins	Elvelinsbua, står kvar ägs av Berndt Christensson
2 Orlingstorp, Likenäsheden	Orlingvallen väster om Elvelins
3 Täppan	Täppsätern, sist brukad av Spångbergs
4 Olagården	Olavallen
5 Halvarsgården, Nohlén	Halvarssätern, nedlagd 1926, Klara Strandin var kulla

På Täppsätern hade Täpp-Jöns Halvarsson, Likenäs, stora myrodlingar. Han dog i arbetet på vallen.
Olagården hade säterbruk här för länge sedan, men de flyttade till Norra Medskogsberget, Olabua.
Genom arv fick Olov Amundsson, Halvarsgården, säter i Torrberget. Predikant Sven Johan Nohlén, gift i Halvarsgården, var intresserad av jordbruk och odlade upp en myr vid sätern. Han anlade också senare en säter kallad Nohlénsätern eller Lövåsen.
Mellan Norra och Södra Torrberget byggde Rot-Anders Andersson en stuga, där familjen bodde året om. De åtta barnen hade lång väg att gå till skolan nere i dalen.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., N.K., L.B., J.J., Gustav Andersson, Likenäs, Ivar Persson, Transtrand, Hilding Olsson, Transtrand, P.G. Larsson, Transtrand, Sonja Styffe, Ransby och Sven Bertil Nohlén, Likenäs.

ligger i Malungs socken vid färdvägen mellan Likenäs och Västra Fors. Vägen kallades förr "den stora vintervägen", och först mot mitten av 1900-talet började man bygga bilväg, där det tidigare bara funnits klövjestigar. Vid sekelskiftet gick stora hästkaravaner över skogen, då hästhandlare från Dalarna hämtade hästar i Gudbrandsdalen. De hyrde ofta in sig över natten vid Ryans fäbod, där hästarna ställdes in i ett färdstall. Där kunde finnas upp till 30-talet hästar samtidigt, enligt Hampus.
I samband med utstakning av den planerade järnvägen från Dalarna till Norge timrade Tran Bengt Jönsson upp stommen till ett tänkt kafé norr om Gammelstugan. Då det inte blev någon järnväg, blev byggnaden bostad.
Under andra hälften av 1700-talet ägdes fäbodstället av en Grav Jan Jansson, som möjligen var från Värmland. Sedan följde två generationer ägare under samma namn.
År 1846 blev Nils Leonard Fröman från Ransäter ägare till Rya, men han flyttade till Dalby 1853. På 1850-talet hade Rya flera ägare och lades under Västra Fors.

Gustav Andersson, Likenäs, till häst framför Tran-Bengts stuga i Rya, där det skulle bli kafé.

1855 köptes Frömans andel av Per Amundsson i Likenäs, som flyttade dit som nygift och odlade upp myrmarkerna i norra delen av Rya. Han hade flera tiotal kor, 40-50 getter samt får. Han byggde en stor mangårdsbyggnad, som år 1900 flyttades till Ryanäs i Likenäs. Fram till 1890-talets början bodde familjen kvar i Rya året om.
Pers dotter Karin och hennes man Hans-Halvar Jonsson hade kreatur vid sätern sommartid några årtionden framöver. Sätern kvarstod i Hansgårdens, Amnerud, ägo, och så sent som på 1950-talet var Kerstin och Johan Halvarsson där med kreatur. Deras söner Hans och Per äger sätern i dag.
Den södra vallen i Rya, Ås-Larsvallen, ägdes av folk från dalasidan. Den arrenderades av Lina och Olov Larsson från Fransheden i Backa, och de avslutade säterepoken i Rya omkring år 1960.
Säterkullor i Rya var bl a Hanna Elvelin, Klara Strandin och hennes syster Lina.
Strax väster om fäbodarna låg Femtåfors järnbruk vid nedre dammen av sjön Femten. Bruket drevs från 1760-talet till omkring 1810.

Dokumentation: Top., artiklar av Olof Hampus, Gustav Larsson, Branäs, Gustav Andersson, Likenäs och Hans Halvarsson, Amnerud.

på Transtrands hemman var belägen söder om Digerberget nordväst om Kringsberget nära Gransjön. Sätervägen gick via Möreberget, Ackan, högsta Ackberget, Möresätern, Hundån, Örsjöberget, Ljusnan och Kringbergskullarna.
Det finns uppgifter som tyder på, att sätern anlades 1889, och det är länge sedan den lades ner. Det var en stor säter med sex vallar. Delägare:

1 Östby, urspr. Mattesgården	Mattesbua
2 Asplundsgården	Asplundsbua, gården hade vattensåg öst om Sågfalla
3 Kull-Markusheden	Kull-Markusbua brukad till runt 1920
4 Hedgården, Uppgården	sätern ej brukad sedan 1921
5 Amundgården, Uppgården	brukad av Lill-Amund
6 Bernhardsheden	sätern brukad till omkring 1915

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., N.K., L.B., J.J., Oskar Johansson, Baggerud, och Elsa Munk, Uppgården.

på Likenäs hemman mellan Ackan och Hundån. Sätern har även benämnts Likenässätern på någon karta. Den låg på sluttningen ner mot Hundån, och Uddeholmsbolaget ägde marken.
Brukare (från öster):

1 Dalstugan	Dalbua, troligen ej brukad efter 1922
2 Uddeholmsbolaget	Bolagsbua eller Lundbergsbua
3 Broddtorpet	Broddvallen, något nerom de andra

Bolagsbua kallades ibland Lundbergsbua eftersom den brukades av skogvaktare August Lundberg och hans fru Marit. Siste brukare av vallen var Krok Johan Olsson, och efter honom fick boden heta Krokbua.
Krok Johan Olsson höll på med tjärbränning i sätern.
Buåsen, Gunnar och Oskar Jönsson.

Bolagsbua, Buåsen. På trappan sitter skogvaktare August Lundberg med frun Marit.

Marit Lundberg, Elvira Johansson och Maria Johansson var kullor i Bolagsbua, och Maria Jonsson i Dalbua.
Osäkra verkar Bäckvalls uppgifter om, att Yngve Nilsson, Likenäs, var delägare, liksom Yngve Nilssons notering om att två åbor i Skyllbäcksätern hade kreatur i Buåsen 1944.

Ur domboken från 1848 har Lars Bäckvall citerat som följer: "Till detta ting hade Olof Jönsson i Brönäs uttagit stämning på samtliga delägare i Likenäs med påstående att svarandena måtte till käranden avstå dess andel i s k Buåssätern belägen inpå kärandens skog öster om Ljusna elf, hvilken käranden fått i arv efter sin aflidne svärmoder änkan Kerstin Svensdotter i Brönäs, som afled 3/10 nästlidna och frågavarande säter varit af henne och hennes förfäder från urminnes tider häfdade och brukade."

Från Buåsen berättas hur korna som hörde till Bolagsbua inte kom hem till sätern en kväll. De hade förirrat sig till Långavsätern, där Mölnbackabolaget hade ett taxeringslag boende. När kornas ägare, skogvaktare Lundberg, kom till Långavsätern för att leta rätt på kreaturen, fick han på långt håll se, hur två gubbar ut taxeringslaget höll på att tjuvmjölka en ko, medan en tredje höll vakt.

Den sistnämnde fick syn på kornas ägare och sprang och gömde sig utan att ge sig tid att varsko de andra två. De märkte inget, förrän Lundberg stod bredvid dem och sa: "Om ni bara hade kunnat mjölka, hade ni fått bra med mjölk, för det är en bra mjölkko."

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, L.B., J.J., Y.N., Evert Larsson, Brönäs, Kerstin Persson, Stärnäs, Lennart Larsson, Möre och Karl Fröman, Uggenäs.

på Möre hemman mellan Ackan och Hundån på västsidan av högsta Ackberget. Det var en tämligen stor säter med fem vallar. Delägare:

1 Jansgården	Jans-Johanbua, nedbrunnen omkring 1930
2 Vestlunds i Möre	Vestlundsbua
3 Bolagstorp, först ägt av Uddeholmsbolaget	Bolagsbua
4 Jansgården	Jans-Halvardbua
5 Tingsbyggningen	Bengtsbua, ej i bruk 1926

Kerstin Persson, Stärnäs, var som ung flicka hjälpreda i Vestlundsbua. Signe Eskilsson och systern Karin Larsson var kullor i Jans-Halvardbua.

En stor gångväg mellan Dalby och flera hemman i Södra Finnskoga gick förbi sätern. Den fortsatte till Södra Transtrandssätern och Kringsberg.
Redan på en karta från 1721-1722 finns en väg inritad från Möre till Kringsberg och vidare till Röjden.
Gustaf Schröder nämner, att säterjäntorna i Möresätern hade en egen säterhare. En av Schröders män, Puta kallad, "döpte" haren, ty då de inte kunde skjuta haren, påstod Puta, att jäntorna "kunde nog mera än att se skapliga ut" - med andra ord, de kunde trolla. De "voro av finnslag", sade Puta.
Andra underligheter inträffade också på sätern.
Två jäntor gick över vallen, och en av dem blev kissnödig och drog upp kjolen. Samtidigt kom en man gående förbi dem in i stugan, och kjolen kom fort på plats igen. Jäntorna gick in för att se, vem mannen var, men då de kom in fanns ingen där.
En kväll hände det, att dörren till det inre rummet, mjölkbua, slängdes upp, trots att den stöttats för av kullorna Signe och Karin.
Utanför buväggen fanns en stor stenhäll. Säterkullorna fick höra ljud av musik och dans därifrån, men när de såg efter fanns det ingen där.
Vid samma säter skulle säterjäntan Karin hämta vatten. Hon satte ifrån sig hinkarna, men när hon vände sig om efter dem, var de borta. Då hon kom in, fick hon se hinkarna tömda och uppställda på hyllan i mjölkbua.

Dokumentation: Genr., Top., L.B., J.J., Sven Olsson, Uppgården, Henning Nyqvist, Branäs, Signe Eskilsson, Långav, Evert Larsson, Brönäs och Kerstin Persson, Stärnäs.

på Brönäs hemman mellan Ackan och Ljusnan på västsidan av Ackberget. Enligt Generalstabens karta fanns sju vallar, och de skall ha haft följande delägare (från söder):

1 Matsgården	Mattesbua
2 Mörmansstugan, Uddeholmsbolaget	Bolagsvallen
3 Kultorp	Kulvallen
4 Måg-Maritstugan	Måg-Maritbua
5 Krok Olov Olsson, Brönäs	Krokvallen
6 Nässtugan	Näsvallen, först ägd av Måg-Pelle Olsson, Nässtugan
7 Mågstugan	Mågbua, nedlagd omkring 1925

I domboken från 1796 omnämns en tvist om Brönässätern. Delägarna från Möre, Uppgården och Brönäs hävdade, att sätern tillhört dem "af urminnes tider".

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., och Evert Larsson, Brönäs.

på Brönäs hemman på östsidan av Ackberget inte långt väster om Ackan. Följande delägare finns angivna (från söder):

1 Knekt-Andersgården	Knekt-Andersbua
2 Hos Bernhards-Per	Per Jönsabua
3 Bernhardsgården	Bernhardsbua
4 Likmansstugan	Likmansbua

Vid Östra Brönässätern inträffade en del oförklarliga händelser. Bernhards-Anders hörde bergfolkets koskällor där, och en timmerkörare såg andra körare, fast inga fanns i närheten.
Samme timmerkörare blev instängd i en ladugård tillsammans med en kamrat. De tog sig ut genom att krypa genom gödselgluggen. På utsidan var dörren haspad, trots att de var ensamma på sätern.
I närheten av samma säter gick en amnerudskarl in i Amnerudsskäret utan att veta om det. Inne i berget gick han från sal till sal och blev antastad av bergfolket. De försökte ta hans yxa, eftersom stålet i den utgjorde hans skydd. De lyckades emellertid inte, utan han kunde fortsätta genom berget och komma ut i Kärråsen.
På samma säter hände det, att en kulla födde ett barn. Barnet dog odöpt och blev nergrävt. Det fick ingen fred i graven, utan barnskrik hördes sedan på platsen. Ett sådant barn kallades gast. I och med att en kvinna gav det ett namn, upphörde skriken.

på Amneruds hemman söder om Östra Brönässätern.
Sätern, som anlades omkring 1860, brann ner på Kristi Himmelsfärdsdag, troligen 1919. Det ryktades att branden var anlagd, och att en skinntröja figurerat som betalning åt den som tände på.
Sätern var anlagd av Olagubben, Olof Halvarsson, Olagården i Västby.

Dokumentation: Genr., Y.N., L.B., J.J., Evert Larsson, Brönäs, och Herbert Styffe, Ransby.

på Amneruds hemman en halv kilometer öster om Ljusnan. Det var en liten säter med tre vallar angivna på kartorna, men bara två av dem är kända.
Delägare:

1 Abborrstugan	Abborrbua
2 Gärdgården	Gärdbua

Enligt uppgifter hos Jacob Jacobsson skall Bernhardsgården ha haft säter här, men det har förnekats av andra uppgiftslämnare.
Omkring 1920 skall ett björngiller ha funnits på utskogen en fjärdingsväg från Knäppsätern.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., N.K., L.B., J.J., Axel Nilsson, Bänteby, och Evert Larsson, Brönäs.

på Amneruds hemman var en rätt stor säter väster om Ackan på östsidan av Ackberget, Delägare:

1 Mattesgården, Amnerud	Mattesbua, var kvar längst, ända in på 1970-talet
2 Hansgården, Amnerud	Hansbua
3 Bernhardsgården	Bernhardsbua
4 Eskilsgården	Eskilsbua, först ägd av Bäckström, Amnerud
5 Västby bryggeri	Herrgårdsbua

Öster om sätern ligger Melinsodlingen, som togs upp av Birger Melin på 1920-talet.
Förändringar som kan ha orsakats bl a av arv och ägarskiften gör att Jacob Jacobssons förteckning över delägarna ser något annorlunda ut. Från norr: Bernhardsgården, Mattesgården, Eskilsgården, Mattesgården, Tången, Hansgården, Mattesåsen och Melinsodlingen.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Evert Larsson, Brönäs, Axel Nilsson, Bänteby, och Hans Halvarsson, Amnerud.

på Transtrands hemman var en s k hemsäter belägen på västsidan av Lortberget, omkring 2,5 kilometer från bygden.
Delägare:

1 Holm	Mattesbua
2 Broddgården	Broddbua eller Krok-Maritbua
3 Holm	Sanderbua
4 På Asplund	Asplundsätra, något öster om de andra

En bod kallad Lapphedbua skall ha funnits, där Lapphed-Kerstin var kulla. I Asplundsätern var Siri Asplund kulla.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Hilding Olsson, Transtrand, och Gunhild Lindberg, Likenäs.

på Transtrands hemman öster om Vällbäcken omkring fem kilometer öster om Transtrand. Delägare (från söder):

1 Lill-Markusgården	Lill-Markusbua
2 Hedbergs	Hedbergsbua, ej i bruk sedan 1935
3 Olleheden,	Bernhards-Per BP-bua, i bruk till 1928 eller 1929
4 Dal-Nilsbacken	Dal-Nilsbua
5 Engströms	Engströmsbua
6 Mohagen	Mohagbua
7 Byggnaden	Byggningsbua
8 Bäckströms	Bäckströmsbua, flyttad, används som sommarstuga

Brodd-Per Olsson tog upp en odling ett par kilometer nordost om Norra Lortbergssätern. Där tänkte han bygga en hölada men kom aldrig så långt.

Matilda Hedberg och hennes döttrar var kullor i Hedbergsbua, i BP-bua var Karin Olsson och hennes barnbarn Gunhild Lindberg, i Dal-Nilsbua var tre generation kullor som alla hette Kerstin, i Engströmsbua var Siri Engström med döttrarna Gerda och Olga, i Mohagbua var Hilma och Sofia Bäckström, i Byggningsbua var Märta Lundberg och i Bäckströmsbua Maria Olsson.

Bergfolket tycks ha varit ovanligt aktivt i Södra Lortberget. Säterfolket fick spika fast hästarnas havrelådor i krubborna, men de blev ändå bortslitna, så att spikarna blev så raka, som om de varit nya.

Dal-Nilsbacken hade besvär med en lagård, där bergfolket varje natt släppte ut boskapen. De fick lov att flytta lagården.
Det hördes också, hur bergfolket kom med sin boskap ibland, och man kunde höra dem skratta.

Att gärdsgårdsledet skulle stängas innan solen gick ner, visste nog varje kulla. Gunhild Lindberg har berättat, att hon glömde det vid ett tillfälle, men då hördes det, hur bergfolket var där och satte i störarna. Men sådant var så vanligt, att man inte blev rädd, enligt samma kulla.

Under Nordiska sjuårskriget, berättas det, kom det soldater till Lortberget för att besöka kullorna. För att få vara ifred tog en av kullorna vävstolen med sig till toppen av en stor sten. Hon drog upp stegen på stenen, så att ingen skulle komma efter, men trollen från Femtåsen kom dit - de tog sig upp utan stege och tog kullan med sig.

Förmodligen är det samma flicka som figurerar i en berättelse från en annan källa från Lortberget. Det handlar om den s k Fästepigstenen, där trollen stal en jänta och klädde upp henne som brud. Innan hon hann bli bortgift med trollen, lyckades man ta henne tillbaka. Man fick då också med brudkronan som trollen hade avsett för flickan.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Hilding Olsson, Transtrand, Gösta Jönsson, Transtrand, Gunhild Lindberg, Likenäs, John Markusson, Backa, Signe Hämquist, Transtrand, och Ivar Persson, Transtrand.

på Transtrands hemman mellan Skärberget och Lortberget nära rågränsen till Backa. Sätern blev anlagd omkring 1870 av Kull-Markus Halfvardsson på en plats, där det tidigare funnits en säter. Denna tidigare säter fick överges, då folket "ej fick någon fred för bärgfolk".
Det var en liten säter, och ägare till den enda vallen var Kull-Markusheden.
Sätern lades ner omkring år 1920.

Dokumentation: Genr., Hilding Olsson, Transtrand, Signe Hämquist, Transtrand, och Gunhild Lindberg, Likenäs.

på Transtrands hemman anlades relativt sent nära Likenäs rå vid Södra Torrberget norr om Torrbäcksätern. Bägge dessa sätrar har ibland kallats Södra Torrberget.
Delägare med säterbod:

1 Per Nilssonheden	Per Nilsasätern
2 Mörheden	Mörsätern
3 Rotheden	Rotsätern
4	Lapphed-Håkansätern

Mörsätern anlades runt 1925 av Kerstin och Gustav Pettersson, som grävde upp och odlade upp en myr och byggde en bod. Sätern var i bruk på 1940-talet, och paret efterträddes av sonen Mör-Hjalmar Larsson och dennes fru Emma.
Samtida med Mörsätern var bara Rotsätern. De andra var nedlagda. Rotsätern blev emellertid nedlagd, och man flyttade till Torrbäcksätern, där boden blev kallad Brantåsbua.
Nära sätern skall det finnas en minnessten över en man från Transtrand, som dog där.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, J.J., Gustav Andersson, Likenäs, P.G. Larsson, Transtrand, och Sven Bertil Nohlén, Likenäs.

på Transtrands hemman vid Södra Torrberget och vid vägen till Södra Medskogsberget. Här fanns stora odlingar.
Delägare (från söder):

1 Brantåsen	Brantåsbua, står kvar
2 Klämmetsgården	Klämmetsbua, i bruk till 1933

Brantåsbua började användas, sedan ägarna slutat bruka sätern Rotbua i Åbosätern. Brukare var Hulda Persson, Brantåsen, och maken Rot Halvar Persson.
I Klämmetsbua var Klämmets Karin Eskilsson.
Det sägs, att det spökade i Klämmetsbua. Om någon slipade liar på dagen, gick slipstenen av sig själv efter solens nedgång. Hästarna där fick sina manar flätade av bergfolket, och en kulla, som hette Lena, hörde de underjordiska. "Har du på dig rocken, Lena?" sa de till henne.
Två män, Adolf Dahlberg och Dalby-Halvar Halvarsson, skulle ligga över på sätern en natt. Då de hade lagt sig, fick de höra hemska oljud och snarkningar från mjölkbua, fast ingen mer än de själva fanns i stugan. Dahlberg ville gå hem, men Halvar tyckte inte det var något att bry sig om. Det blev dock så oroligt, att de båda fann för gott att ge sig av till slut.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Ivar Persson, Transtrand, P.G. Larsson, Transtrand, Hilding Olsson, Transtrand, Gustav Andersson, Likenäs, Göte och Sonja Styffe, Ransby, Sven Bertil Nohlén, Likenäs, och Gunhild Lindberg, Likenäs.

på Likenäs hemman kallades ibland också Lövåsen. Den låg en kilometer väster om Södra Medskogsbergets säter och tre kilometer nordost om Kulltäpp-Backfeldtsätern.
Sätern hörde till Halvarsgården i Likenäs, och den blev anlagd omkring år 1900 av Sven Johan Nohlén från Sunne, som gifte sig i gården.
Det var inte många år sätern användes - en källa anger, att den brukades som längst till 1920-talet - och det berodde på, att korna inte trivdes med det magra betet vid sätern. De drog i stället iväg till sätern i Torrberget där gräset växte frodigare än här.

Dokumentation: Genr., L.B., J.J., Sven Bertil Nohlén, Likenäs, Gustav Andersson, Likenäs, Gösta Jönsson, Transtrand, Göte och Sonja Styffe, Ransby, och Hilding Olsson, Transtrand.

på Möre hemman. Den kallades ibland för Nysätern och låg på Kölarna öster om Femtan omkring en och en halv kilometer norr om Tällåsen.
Sätern hade två delägare:

1 Kulltäppan	Kulltäppvallen, boden är flyttad till Mörevadet i Femtan
2 Backfeldt	Backfeldtbua, även kallad Månsbua efter Månsfolk som brukade sätern efter Backfeldt

Kullor i Kulltäppa var Ingeborg Jansdotter, Transtrand, och senare Karin Olsson.
I Månsbua var först Britta Andersson, Uppgården, sedan Marit Halvarsson, Dal-Nilsbacken.

Dokumentation: Genr., Top., L.B., Hilding Olsson, Ivar Persson och P.G. Larsson, samtliga Transtrand.

på Hjällstads hemman belägen på myrsystemet Kölarna ett par hundra meter nordost om Lätjärn mellan Femtan och Bredsjön. Sätervägen tog av söderut från vägen till Knölsätern, och i närheten av sätern finns stora slagghögar.

Brittsätern hörde till Brittstugan, Amnerud, och den står fortfarande kvar, nu ägd av Tore Amundsson, Amnerud.

I början av 1900-talet brann det skogseld på Kölarna. Amund Nilsson, Brittstugan, och hans son Axel Amundsson, var med vid släckningen och fann då en plats, som de tyckte skulle vara lämplig att bygga en säter på. Där fanns gott om myrar, som lämpade sig till myrslått, och Axel köpte där ett stycke mark för 15 kronor. Där byggde de Brittsätern, och den blev klar 1906.

Axel har berättat, att han bar mo för uppförande av muren ända från Bänteby, där det fanns ett motag.

Systern Elisabeth var säterkulla. År 1921 var Karin Persson från Halt-Perberget i sätern. Hon drog dit den 6 maj med djuren, och det fanns då inget annat foder än björkris och de hötappar, som blivit kvar vid myrhöhässorna. Hon var där även 1922.

Året därpå var Axels brorson, Tore Amundsson, med sin mor på sätern. Han hade då ännu inte fyllt ett år. Sätervistelsen det året blev inte så långvarig, för kreaturen sprang hem flera gånger. Det var det sista året det fanns djur på sätern.

Myrtegarna och sätervallen blev slagna ända till mitten av 1940-talet. Fodret kördes hem på vinterföret.

Ett år hade man med gris till sätern. När man skulle hem på hösten, kunde man inte hjälpa grisen längre än över Femtan. Sedan fick den klara sig hem bäst den kunde.

Det gick bra, och en dag efter de andra, kom den hem.
En gång visade sig Luskungen, även kallad skrea, på sätern. Det var en meterlång massa av små maskar, som sakta förflyttade sig.

Brittsätern. Fr v Per Johan Persson, Anette Axelsson, Elsa Axelsson med barnbarnet Ann-Britt och Karin Amundsson.

på Likenäs hemman kallades också Medskogsbergssätern. Den hade bara en vall, och den hörde till Olagården i Likenäs, som flyttade sitt säterbruk hit från Norra Torrberget.
Sätern, som nu är borta, användes tidvis som bostad.
Rot Stina Nilsson var kulla på sätern. En höst, då säterfolket skulle gå hem, stannade kreaturen vid en myr och vägrade gå över den. Då gick Stina före över myren för att tala med bergfolket, och när det var avklarat, ropade hon: "Nu ska ni komma, för jag har talat med dem." Då gick kreaturen snällt över.
Ingen bro fanns över Femtan, utan man fick vada över på vägen till Norra Medskogsberget.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., Gustav Andersson, Likenäs, P.G. Larsson, Transtrand, och Göte och Sonja Styffe, Ransby.

på Transtrands hemman har på kartor också kallats Transtrandssätern, Hanssätern eller Per Nilsasätern. Den högt belägna sätern hade gångväg till Malung, och i dag tar man sig med bil ända inpå vallarna.
Det var finnar, som först odlade marken, och de skall ha haft en begravningsplats vid sätern.
Norr om sätern, vid gångvägen till Norra Medskogsberget, finns en fridlyst tall kallad Uppmantallen, som har många namn inskurna.
Säterns delägare (från väster):

1 Per Nilsaheden	Per Nilsasätern, brukad till 1950-talet
2 Hansgården, Amnerud	Hanssätern, såld och riven
3 Spångbergsheden	Spångbergssätern
4 Per Persson Skogsman	Skogsmansbua, brukad till 1950-talet

Flera äldre vallar har funnits tidigare: Brodd-Pervallen (Brodd-Perheden), Broddbackvallen (Broddbacken), Hakvallen och Lindströmsvallen.
Per Nilsaheden uppförde en ny bod runt 1912, men den flyttades längre ner på myren. Signe Jönsson var kulla där. Boden står ännu kvar.
Hansgården sålde sätern till Uddeholmsbolaget på 1930-talet och flyttade säterbruket till Rya.
I Spångbergssätern var Gertrud Spångberg kulla under första världskriget.
Skogsmans säter uppodlades för länge sedan av en man som hette Gudmund. 1910 satte Per Persson upp en ny, liten bod på vallen, och under 1940-talet uppfördes en bod, som tidigare stått i Knölfallet, där den kallades Mattesbua. Årtalet 1854 står i väggen på den.
Pers fru Anna och döttrarna Gunhild och Irma var kullor där. Boden står kvar och ägs av Pers son Per-Olof Skogsman.
I domboken från 1741 vittnar en 80-åriging om, hur han hört av sin far, att "dessa Transtrandsbors förfäder haft sin säter på denna omtvistade skog". Detta säger något om säterns ålder.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Gustav Andersson och Wilhelm Olsson, Likenäs, Göte och Sonja Styffe, Ransby, Per-Olof Skogsman, Hilding Olsson, Ivar Persson och P.G. Larsson, samtliga Transtrand, samt Hilding Amundsson och Hans Halvarsson, Amnerud.

på Amneruds hemman i Södra Medskogsberget och Knölen. Säterväg: Nor - norr om Lorten - Fästepigstenen på Skärberget - Hornvalla - Torrbäcken - Femtan ovan Tällåsforsen.
Till sätern hörde ursprungligen tre vallar och flera myrodlingar.
Delägare:

1 Norra Eskilsgården a. Eskilsbua, stod tidigare längre bort
b. Eskilsbua, byggd 1912 vid
Ransbytjärn, i bruk till 1936

2 Mattesgården Mattesbua, ägd av Per Jönsson,
Amnerud

3 Stadet (Sta') Nilsbua, Knölen, byggd 1876 av
"Beväringen" Nils Nilsson, Amnerud

Adolf Halvarsson Nyhlén flyttade 1920 den gamla Eskilsbua närmare intill Ransbytjärn. Säterkullor där var Ida Halvarsson Nyhlén och hennes dotter Rut. Säterboden blev riven och såld till John Lindström.
I den senare Eskilsbua vid tjärnen var Eskils-Kerstin Halvarsson och hennes dotter Signe Amundsson kullor. Signes barn Hilding och Kerstin var på sätern 1933-35. Stugan står ännu kvar på sin plats och underhålls av Per-Olof Jakobsson, Eskilsgården.
Per Persson Skogsman köpte Mattesbua och satte upp den som säterstuga i Medskogsberget. Den står ännu kvar, väl underhållen.
I Nilsbua var Nils hustru Lina kulla. Säterstugan är nedfallen.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Hilding Amundsson och Tore Amundsson, Amnerud, samt Ivar Persson, Transtrand.

Nordväst om Kattstjärtsätern finns lämningar efter en gammal säter, bl a rester av gamla gärdsgårdar.

Dokumentation: Ivar Persson, Transtrand

Detaljkarta

Upp

141. KATTSTJÄRTSÄTERN

på Kattstjärtens hemman väster om Bredsjön med ett högt läge med utsikt i väster till Mangen och Vitsandsbergen och i syd till Värsjön.
Säterväg: Kattstjärten - Noret - Skärberget - Femtan vid Kattstjärtsvadet nära dess inflöde i Backaflon.
Sätern, som inte varit i bruk efter 1926, bestod av tre vallar och en torparvall. Delägare:

1 Stor-Larsgården Stor-Larsbua, brukad av Per Engel-
brektsson från Munkebol, g m Marit
Persdotter, Stor-Larsgården.
Alma Engelbrektsson var kulla.

2 Lill-Larsgården Lill-Larsbua eller Pålsbua (Påls-Olle)

3 Mörback-Olle Jonsson Mörbackbua

4 Kattstjärtheden, torp
nära Stor-Larsgården

Enligt vad som berättas av Olof Femtvik i en artikel i Finnbygden 3/1975, stod detta år Stor-Larsgårdens och Mörbackas bodar kvar.
Lars Bäckvall har antecknat följande från Kattstjärtsätern:
"I stället för att klövja hemfraktades sätermaten från Kattstjärtsätern sommaren 1916 på släpor. Det är stänger fästade vid selen liksom skaklar med lilländan släpande på marken. De sammanhölls med 2ne tvärsöver påspikade slåar eller narar (?) och på dem ställdes och fastspikades lådorna som innehöllo matvarorna jämte 28 puteljer saft ...
Släporna gjordes långa för det de ej då de gledo över den ojämna marken skulle stöta hästen. Transportmedlet är för hästarna på långt när icke så kännbart som klöfbördorna. Eugen Engelbrektsen, Kattstjerten, tillverkade och körde släporna."
Ett brokigt följe kom en gång till sätern. Det var tjuvar, som hade stulit en ko i Hjällstad, och för att förvilla eventuella förföljare hade de satt fyra damskor på kon, innan de drog åstad.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Olof Femtviks artikel i Finnbygden 3/1975, John Markusson, Backa, och Ivar Persson, Transtrand.

142. HJÄLLSTADSÄTERN

på Hjällstads hemman var en stor säter två kilometer väster om Ljusnan i Södra Finnskoga. En vandring till sätern tog runt tre timmar från bygden, och sätervägen fortsatte till Skallbäcken, Högåsen och Flatåsen i Nyskoga. I dag går bilväg ända fram till det som återstår av sätern.
På Ekonomiska kartan från 1889 finns tio stugor, medan Generalstabskartan redovisar tretton.

Delägare:

   1 Holmen Holmbua, brukad till 1942, står kvar

   2 Myren Myrbua, brukad till omkring 1930

   3 Bondstugan Bondbua, gammal säter

   4 Lars Olsagården Lars Olsabua

   5 Källängen Källängsbua, står kvar

   6 Storgården, Hallerud Storbua, flyttades söderut till en
myrodling, där den står kvar

   7 Finnstugan Finnbua, hit flyttade man från Myrbua

   8 Stenholen Stenholsbua, sist brukad 1938

   9 Kajsheden Kajsbua

10 Hagen Hagbua, brukad till 1930-talet

11 Finnstad Finnstadsbua, brukad till 1923, flyttad
till myrodling söder om sätern

12 Skogshedheden Skogshedbua, troligen igång till
1930-talet

13 Katstugan, Hallerud Katbua, säterbruket slut 1887

14 Abborrstugan, sedan
     Länsmansgården Abborrbua

15 Hjälltorp,
     knektboställe Hjällvallen, möjligen fanns säterbod

16 Finnstugan, Hallerud hade troligen sätervall, möjligen bod

I Holmbua var troligen Emma Persson sista kulla och Anna Nilsson från Transtrand i Myrbua. Anna Kvarnlöv var i Källängsbua och Maria Larsson i Finnbua. I Stenholbua var Karin Larsdotter och sedan sondottern Astrid Spiik och hennes systrar Karolina, Agnes, Hanna, Hildur och Signe med födelsenamn Larsson. Karin Persson var kulla i Hagbua, Anna Olsson i Finnstadbua, Marit Persson i Skogshedbua och Ester Persson i Abborrbua.

Vid Hjällstadsätern fanns en fruktad björn, kallad Hjällstadbjörnen, och då den äntligen blev skjuten av Gustaf Schröder, blev nog kullorna glada, dessa kullor, som Schröder beskrev som "fagra och helväna".

Han kallade Hjällstadsätern och Möresätern för "de västra sätrarna". Mellan dessa sätrar fanns två vägar. Den kortare vägen hade ingen bro över Ljusnan, utan man fick vada över, vilket bara var möjligt vid lågvatten.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., N.K., Schröder, Olov Persson, Hallerud, Axel Nilsson, Bänteby, och Astrid Spiik, Hjällstad.

Detaljkarta

143. BÄNTEBYSÄTERN

på Bänteby hemman mellan Ljusnan och Ackan. Sätervägen gick vid norra änden av Ingridsjön, och invid vägen fanns flera vilstenar med inhuggna initialer. Numera används sätervägen sällan, sedan en bilväg 1957 dragits från Nyskogavägen ända fram till sätern.

Delägare:

1 Hagen i Backa Brötbua, igång omkring 1925, då
man flyttade säterbruket till Backa.

2 Näs Näsbua, ingen drift sedan seklets början.

3 Hemgården Hemgårdsbua, i drift sista sommaren
1933. Där gamla Hemgårdsbua stått
syns spår av trädgårdsland och potatisodling.

4 Andersgården Andersbua, sista sätersommaren var
1933. All sten var uppbruten och
jorden odlad med säd här. Detta
åstadkoms av den legendariske kraft-
karlen Per Halvarsson (Annersgubben)
f. 1830.

5 Nygården Nygårdsbua, sista sätersommaren här
var 1933.

6 Nordgården Nordgårdsbua, slutade nyttjas när
ägaren, Olov Olsson (Kulgubbe) flyt-
tade till Backa. Vallen blev slagen
även sedan.

7 Stugan Olabua, har hört till Olagården i
Västby, användes en tid av norrman-
nen Lavris Nikolausen, som ägde
Västby bryggeri en tid. Här fanns
många kreatur.

8 Gärdet Gärdbua eller Holmbua, ej i drift
sedan seklets början. Gärdbua köptes
av Per Holm och flyttades hit.

De sista kullorna på sätern var Edit Jonsson, gift Hedlund, för Andersgården (hon var född i sätern), Hanna Hedlund, gift Nilsson, för Hemgården samt Hilma och Frida Halvarsson för Nygård. Nikolausens döttrar Petra och Lövra (Laura?) var kullor i Olabua, och Broddback-Anna från Transtrand var före Edit Jonsson i Andersbua. Hemgården hade tidigare kullorna Alma och Ellen Jonsson från Sönna backen i Mörbacka, Klara Olsson från Stöllet (som 15-årig), Lisa Borgman, Stackerud, Marie Jönsson, Femtängen, och Sigrid Bäckvall, Transtrand.
Gärdetkällans vatten beskrivs av Axel Nilsson"... den underbara 'Jarlkällan' med sitt klara, friska vatten, som aldrig sinar, hur torrt det än må vara."
Åskan gick kraftigt vid sätern och gav ordentligt eko mot stenhällarna i skäret väster om sätern.
Fram till 1947 slogs vallarna helt eller delvis, och från dess fram till 1970 var sätern sommartid tillhåll för byns hästar.

Dokumentation: Genr., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., Axel Nilsson, Bänteby, och Elvina Markusson (f. Backfeldt), Backa.

Bäntebysätern. Fr v Signe Markusson, Olagården, Västby, Marie Jonsson, Sönna backen, Mörbacka, med sonen Pelle i knä och sonen John vid sidan, Lisa Borgman, Stackerud, och Kerstin Markusson, Nygården, Bänteby.

Slåtterfolk vid Bäntebysätern 1924. Fr v Johan i Boa, Nyskoga, Hilma Halvarsson, Bänteby, Oskar Olsson, Bänteby, Karin, från Stockholm, säterkulla i Olabua, Lars Nilsson, Markus Nilsson, Per Nilsson, och Hjalmar Olsson, samtliga dessa från Bänteby.

på Hjällstad hemman i de s k hembergen i Hallerud. Sätern, som även kallats Kråksätern, var liten och låg väster om Klarälven vid sydspetsen av Långmyren med Kroktjärnen.

Delägare (från söder):

1 Storgården, Hallerud Storgårdsbua, nedlagd 1944. Säter-
bruket hitflyttat 1901 från
Hjällstadsätern.

2 Finnstugan i Hallerud Finnbua, nedlagd omkring 1938.
Troligen hade man tidigare vall i
Hjällstadsätern.

Att man flyttade säterbruket från Hjällstadsätern till Kroken berodde på, att det var mycket närmare till Kroken.
Alice Hedlund, Hallerud, och systern Kerstin Jansson var kullor i Storgårdsbua, och Ellen Persson, Hallerud, var i Finnbua.
Storgården hade vattensåg i Kvarnbäcken.
Vid Ackan och Getmyråsen finns lämningar efter myrmalmsbränning.

Dokumentation: Genr., Top., L.B., J.J., N.K., Astrid Spiik, Hjällstad, Alice Hedlund, Hallerud, och Axel Nilsson, Bänteby.

145. BACKASÄTERN

på Backa hemman har någon gång beskrivits som den finaste bland sätrar med sitt höga läge på Backasäterberget öster om Femtan. Härifrån hade man utsikt över skogarna till andra sätrar. Sätervägen var en mil lång från Backa och gick fram över blötmyrar med utlagda slanor och uppför det branta säterberget. Ingången till vallarna kallades Storledet.
På midsomrarna brukade säterfolk från Bredsjöberg komma, och då firades midsommaren med musik och dans på Backasätern.
Olika uppgifter om antalet bodar föreligger - det har nämnts, att det kan ha funnits 22, varav nio var ursprungliga. Från sekelskiftet finns en uppgift om 18 säterbodar och 50 byggnader.
Sista säteråret skall ha varit 1933.

Delägare:

1 Erkesgården Erkesbua, ej i bruk sedan 1920-talet,
är nu stall vid Backadammen

2 Eskilsgården Eskilsbua, ej i bruk sedan 1931

3 Matsgården Matsbua, jämte Olabua den sist bru-
kade sätern. Boden är flyttad till
Movallen, där den renoverats. Ägare
är Ola Nyberg, Backa.

4 Tronsgården Tronsbua, står kvar, förfallen

5 Olagården, Backa Olabua, riven, var jämte Matsbua sist
brukad på Backasätern

6 Håkansgården Håckåbua, finns kvar, ägs av Per-Erik
Markusson

7 Gropen Gropbua, ej brukad sedan 1930, boden
flyttad till Långberget. Bernhards Grop
Olov Olsson sköt sista vargen vid
Backamyrarna 1896.

8 Tronsbyggningen Tronsbyggningsbua, ej brukad efter
1926, boden flyttad till Backadammen,
står nu i Mörbacka

9 Halvarsgården Halvarsbua, blev köpt av Erik Fröman,
Långav, som satte upp den vid Likan,
är den kallades Getlunda

10 Backen Backbua, först ägd av Halvard på
Backen. Boden står nu vid Olahagen
norr om Bjuraven. Ägare: Arvid Persson,
Backa.

11 Kulgården Kulbua, ägdes av Kulgubben

12 Byggningen Byggningsbua, flyttad till Stavtjärns-
åsen, även kallad Stavfjällåsen.
Nuvarande ägare: Ingrid Lybäck

13 Olagården, Västby Västbybua, boden är borta. Ägare:
Per Andersson, Backa.

14 Kråkstugan Kråkbua, nedlagd före 1930-talet,
men boden står kvar i dåligt skick

15 Mostugan Mobua, siste ägare Johan Nyberg. Boden
låg cirka 100 meter bakom de andra

16 Hagen Hagbua eller Lundellbua, ägdes först
av Markus Persson, Backa, senare av
Daniel Lundell. Boden står vid Backa-
dammen och ägs av Uno Markuson.

17 Lill-Persgården delägare till sätern enligt Femtvik

Enligt uppgift fanns 16 hus på Olavallen vid Laga skifte.
Norr om Backasätern fanns odlingar, som tagits upp av en man från Olagården. Han byggde en lada på Knutsberget. En annan man från Olagården hade en odling vid Olahagen vid Femtan. De bröt ytterligare en odling vid sydändan av sjön Lorten. Där fanns en stuga, som blev körd till Olagården.

I Västbybua och Matsbua hade man hemgjorda vattenledningar direkt till mjölkboden för kylning av mjölken. Ledningarna var tillverkade av genomborrade trädstammar, och mannen bakom verket var den kände mekanikern och uppfinnaren Maskin-Olle, Olof Halvarsson från Olagården i Västby. Han konstruerade även en räknemaskin.

Kulla i Eskilsbua var Hulda Halvarsson, Eskilsgården, i Matsbua var Maria Halvarsson, Amnerud, och Ida Matsson, i Olabua var Bent-Mari från Granberget och Ola-Siri, som slog sig illa, då hon föll från taksängen. I Håckåbua var Maria Halvarsson och Ella Styffe (som lillkulla), i Gropbua var Sofia Larsson-Lind den sista på vallen, och i Kråkbua var Agnes Berggren, Elvina Backfeldt-Markusson och hennes farmor Karin Persson.

Efter säterperioden hade man får och hästar på sätern.

En av "Mo-gubbarna" var som pojke dräng i Tronsgården och släppte en gång hästar på bete på Backasätern. Då fick han se tjuvar där och gömde sig under en dubbellada, som hörde till Tronsgården. Han såg, att de lastade på hästarna så mycket, att de knäade. När han vittnade mot tjuvarna, sade en av dem i rättegången: "Hade jag vetat, att du låg under ladan, hade du aldrig kommit hem!"

I en av bodarna blev man störd av bergfolket, så man fick flytta undan ett stycke.

En kulla hörde en gång bergfolkets kor. De hade en fin bjällerklang, och det dundrade, som om folk hade varit med och gått.

Dokumentation: Genr., Top., Häradskarta från 1893, Y.N., L.B., J.J., N.K., Gunnar Turessons "Värmländska kulturtraditioner", John Markusson, Backa, Elvina Backfeldt-Markusson, Backa, P.G. Larsson, Transtrand, och Olof Femtviks artikel i Finnbygden 3/1975.

gammal säter, som det har synts lämningar efter norr om Dysjöbäcken.

Dokumentation: Trons Olov Persson, Backa.

Detaljkarta

Upp

147. BACKADAMMEN

på Backa hemman. Här började säterbruket sent, först sedan vägen uppmed Femtan byggts.

Den första boden byggdes här 1928 av Sone Jonsson, Byggningen i Backa, och han var här tillsammans med sin fru Kristina. Deras bod stod tidigare vid Backasätern. Vid Backadammen hade de myrslåtter och havreodling.

Från 1930-talet till in på 1970-talet hade deras son Axel Sonesson djur på sätern vid Backadammen. Nu ägs boden av hans syster Ingrid med make Folke Lübäck. De har renoverat de två stugor, som hör till sätern. Den andra säterboden som byggdes vid Backadammen hörde till Norrgården i Mörbacka och kallades Mörbackbua. Den uppfördes av Markus Jonsson och brukades av honom och hans fru, som hette Johanna. Det var omkring år 1930, och de var på sätern till in på 1940-talet, troligen 1947.

De hade tidigare säterbruk i Östra Femtåsen.

Deras söner Anders och Erland Jonsson, Mörbacka, äger nu sätern.

Axel Sonesson

Dokumentation: Top., J.J., Ingrid Lübeck, Backa, John Markusson, Backa, Trons Olov Persson, Backa, artikel i Finnbygden av Olof Femtvik, Turesson: Värmländska kulturtraditioner II och Anders Jonsson, Mörbacka.

Detaljkarta

Upp