Källa:
Kap. VI
BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN.
Vårt lands befolkning ökade särskilt starkt under 1800-talet. *2 Folkmängden mer än fördubblades under århundradet. Denna snabba folkökning, som gjorde sig märkbar redan under 1700-talets senare del, återspeglas även i den ekonomiska diskussionen. Flertalet av de samtida näringsgeografiska författarna ansågo en kraftig folkökning nödvändig. *3 Både jordbruket och industrien behövde arbetare. Men en motsatt uppfattning gjorde sig även hörd. Man fruktade nämligen, att en folkökning skulle skapa ett proletariat, som skulle tvingas leva i armod eller emigrera. *4 Att det verkligen fanns skäl för en sådan pessimistisk uppfattning, visar bl.a. utvecklingen inom undersökningsområdet.
Tabell 25. Folkmängdens förändringar.
I norra Värmland ökade befolkningen snabbare än i landskapet för övrigt. Från 1805 fram till tiden för befolkningsmaximum, som kom ungefär samtidigt för landskapet i dess helhet och för flertalet kommuner i norra Värmland, ökade befolkningen på Värmlands landsbygd med 88,1 %. *5 För undersökningsområdet är motsvarande procentuella ökning 162,5. Den starkaste ökningen kom på Fryksdalsbygden med 184,3 %. Ändå nådde ett par kommuner här maximum redan på 1860-talet. Särskilt stor ökning visade den sammanlagda folkmängden i Fryksände, Lekvattnet och Vitsand med ej mindre än 222,7%. Mycket markant framstår folkökningen i norra Värmland, om man jämför med jordbruksbygderna i södra delen av landskapet, där folkökningen tydligen ej på långt när nådde samma storleksordning. *6 För Ölme och Väse, som här tagits upp till jämförelse, äro procenttalen endast 19,5 och 44,9.
Vid ett studium av befolkningsförhållandena finner man, att utvecklingen gått olika vägar i olika delar av undersökningsområdet. Under den snabba folkökningen kulminera kurvorna för en del av Fryksdalsbygden redan omkring mitten på 1860-talet. *7 För Älvdalskommunerna kom maximum ungefär ett årtionde senare. *8 I fortsättningen hade den gamla bygden på sedimentområdena en mera positiv utveckling än moränbygden. Särskilt moränområdena i Fryksdalsbygden kännetecknas av en så gott som kontinuerlig avfolkning. I synnerhet för områdena med stor torpbebyggelse och därjämte ett stort antal små brukningsdelar med ungefär samma ekonomiska förutsättningar som torpen blev 1800-talets senare hälft en brydsam tid. Fattigdomen blev stor, och många, särskilt torpare, måste söka sin utkomst på annat håll.
Den nämnda skillnaden mellan morän- och sedimentområdena framgår klart även inom olika kommuner. Särskilt belysande är utvecklingen inom t.ex. Östmark och Vitsand. Inom förstnämnda kommun minskade befolkningen på moränområdena från 3 356 år 1860 till 1 516 år 1946, medan den gamla bygden har siffrorna 1 867 och 1 533. *9 Kanske ännu klarare framträder motsättningen mellan den gamla bebyggelsen på Klarälvsdalens sediment i Norra Ny och Nyskogas finnbygder. *10 (Nyskoga utgjorde ända till 1873 en del av Norra Ny.) I den förstnämnda kommunen sjönk befolkningen från 875 år 1880 till 563 år 1945, men under samma tid ökade befolkningen i Norra Ny från 2 444 till 3 111 personer trots en betydande minskning även här under 1930-talet och fram till 1945.
I de båda nordligaste kommunernas befolkningsutveckling visar sig moränbebyggelsen mera motståndskraftig än längre söder ut, vilket torde bero på att torpbebyggelsen här aldrig nådde samma intensitet. Nativiteten var även högre än i övriga delar av området. För de båda kommunerna gå befolkningskurvorna ganska jämnt med en tendens till stegring, och Södra Finnskoga nådde sin högsta befolkningssiffra så sent som 1915 och Norra Finnskog a år 1920. De båda kommunerna överensstämma i sin utveckling närmast med större delen av Norrlands bygder, där dock folkökningen fortsatt ännu längre (jfr UHNBOM 1942 s. 257 ff. och WILLIAM-OLSSON 1942 s. 271 ff.).
Som helhet är dock norra Värmland ett typiskt avfolkningsområde. Strömmen av utvandrare vällde särskilt stark årtiondena efter tiden för befolkningsmaximum, men även de senaste 15 årens utvandring har satt starka spår i befolkningssiffrorna, beroende på att nativiteten samtidigt kraftigt minskat. Utvandringen gick huvudsakligen till andra delar av vårt land. Nativiteten var länge mycket hög i norra Värmland jämfört med landskapet för övrigt, *11 men utvandringen var dock så stark, att folkmängden undergick kraftig minskning. Inom Fryksdalsbygden sjönk folkmängden från 17 088 vid tiden för befolkningsmaximum till 14 098 år 1900 eller med 2 990 personer . För Älvdalsbygden var motsvarande siffra endast 746 personer (se tab. 25). Mellan åren 1900 och 1947 var skillnaden ringa med en minskning för Fryksdalsbygden på 10,7 % och Älvdalsbygden med 10,1 %. Att procenten för förstnämnda område ej var större trots en minskning på upp till 32,6 % för Östmark berodde på en ökning av nära 7 % inom Fryksände. Orsaken till en större utflyttning från Fryksdalsbygden var framför allt förekomsten av den vidsträckta torpbebyggelsen på moränområdena i denna men kanske även en större rörlighet bland denna bygds befolkning. *12 Sammanlagt sjönk här befolkningssiffran från tiden för befolkningsmaximum fram till 1940 med ej mindre än 5 850 personer. I Östmark, Lekvattnet och Nyskoga var minskningen ej mindre än 45,1 procent. *13 Nyskoga inom Älvdalsbygden gränsar närmast till Fryksdalens moränområde och har delvis haft samma befolkningsutveckling som detta. *14
Undersökningsområdet står i fråga om befolkningsutvecklingen i skarp motsats till Norra Rådabygden söder om Ekshärad, vilken med sin växande industri har haft en fortlöpande folkökning. Från 1860 till 1940 ökades folkmängden här från 6 292 till 10 716. Här har befolkningen således nästan fördubblats under den tid undersökningsområdet haft en så gott som fortlöpande folkminskning.
Orsakerna till den starka utvandringen från tiden för befolkningsmaximum och de första årtiondena på 1900-talet voro flera. Av stor betydelse voro bygdens ekonomiska möjligheter, vilka för övrigt intimt hängde samman med bebyggelsens karaktär. Torpbebyggelsen hade betydligt mindre möjligheter att försörja sin befolkning än de gamla bondejordbruken. Den snabba befolkningsökningen hade orsakat ett visst mått av överbefolkning, och ett befolkningstryck uppstod. Det blev en ”disproportion mellan folkmängden inom jordbruket och arbets- och utkomstmöjligheterna i näringen”. *15 Den övervägande delen av befolkningen i norra Värmland var hänvisad till att söka sin utkomst inom jordbruket och skogsbruket. *16 När skogsbruket minskade i betydelse, och möjligheterna att erhålla arbetsförtjänst inom andra näringsgrenar voro ringa, blev fattigdomen mycket stor. Särskilt gällde detta moränbebyggelsen inom Fryksdalsområdet med dess många torp (jfr EDIN 1910 s. 6). Även om de små bruken ej hade så många anställda, blevo dock deras nedläggande liksom bolagens markförvärv en bidragande orsak till att många måste söka sin utkomst på annat håll. *17
Bland dem, som lämnade bygden, äro emigranterna till Amerika av särskilt intresse. Det var män och kvinnor i sina bästa år, som reste för att skapa sig en framtid i Nya världen. *18 Vanligen var minst 80 procent av emigranterna under 30 år. Vissa år kunde ända till 50 procent vara under 20 år, detta beroende på att många familjer med minderåriga barn funnos bland emigranterna. *19 Ej mindre än 9 660 personer emigrerade till Nordamerika under åren 1866 till 1913, men dessutom reste en del till andra länder och då främst till Norge. *20 Särskilt från Norra och Södra Finnskoga finnas antecknade emigranter till Norge.
Större bild
Kurvorna för femårsperioder över emigranter till Amerika visa samma växlingar i de olika kommunerna. För Fryksdalsbygden är kurvan dock särskilt hög 1866/70. Enbart Fryksände hade under denna period nästan lika många emigranter som Älvdalsområdet. Under hela 1880-talet äro siffrorna höga. Kurvorna löpa på ungefär samma sätt som för hela Sverige, men differenserna mellan femårsperioderna äro betydligt större för norra Värmland. Samma orsaker till emigrationen gjorde sig i stort sett gällande i norra Värmland som för landet i övrigt. *21 Den första toppen på kurvan orsakades sannolikt av 1860-talets svåra missväxter och därav uppkomna bekymmersamma förhållanden i landet och 1880-talets av de tryckta konjunkturerna inom skogsbruket och järnhanteringen och de därav följande låga arbetslönerna. Arbete även mot ringa ersättning var för många svårt att erhålla. Förespeglingarna i amerikabreven från tidigare utvandrare om goda arbetsförtjänster verkade under dessa förhållanden mycket lockande (KB:s femårsberättelse 1876/80 s. 4). *22
Fig. 11. Folkmängdens förändringar
i promille mellan åren 1891-1945.
Större bild
I en del fall finnas anteckningar om emigrationsorten utöver den vanliga uppgiften Nordamerika eller Amerika, t.ex. för Södra Finnskoga för varje år. Av dessa uppgifter att döma reste emigranterna från norra Värmland huvudsakligen till Minnesota och Wisconsin. Efter 1914 har emigrationen till Amerika varit ytterst ringa. *23 Utflyttningen under de senaste 15 åren har medfört en stark tillbakagång i folkmängden för flertalet kommuner i norra Värmland. Enbart mellan åren 1930 och 1945 sjönk folkmängden inom undersökningsområdet från 31 488 till 28 541, vilket innebär en minskning på omkring 9,4 %. *24 Även under denna tid har olikheten i befolkningsfördelningen inom området fortsatt. Uttunningen på moränområdena har fortgått, men samtidigt har en viss koncentration skett till några bebyggelsecentra i den centrala bygden. Så har befolkningen i de centrala delarna av Fryksände ökat. Ökningen har varit så stark, att Fryksändes folkmängd stigit med 404 under 15-årsperioden. Fryksändes utveckling har därigenom kommit att påminna om Norra Rådas, där ökningen under samma tid varit omkring 700 personer.
Som orsak till den senast behandlade utflyttningen kan man ej längre tala om ett befolkningstryck utan fastmer om en förändrad syn på jordbruksarbetet och skogsarbetet och dess lönsamhet över huvud taget. Den utgör en del av den vandring till städer och samhällen, som kännetecknar större delen av vår landsbygd. Särskilt skogsarbetet anses vara för slitsamt och dåligt betalt. Karakteristiskt för sistnämnda period har här liksom i landet för övrigt bl.a. varit, att kvinnorna varit i majoritet bland de utflyttade. Mellan åren 1920 och 1938 utflyttade från norra Värmland 5 622 män och 10 417 kvinnor. Kvinnorna ha framför allt tagit tjänst som hembiträden i olika delar av landet. En del har återvänt till bygden, men att många stannat borta, visar det stora överskottet av män. År 1945 funnos 16 120 män och 12 435 kvinnor.
I norra Värmland liksom på många andra håll har denna flykt från landsbygden blivit ett svårbemästrat problem, då det medfört brist på arbetskraft. Särskilt har sådan gjort sig gällande inom moränbygden med dess små isolerade byar och enstaka gårdar. Många av dessa ha lagts öde på grund av utflyttningen. Det är dock främst skogsbruket, som fått vidkännas brist på arbetskraft.
Denna brist på arbetskraft har gjort, att man tagit upp problemet om bygdens avfolkning och gjort det till föremål för utredningar. Framför allt har Uddeholms Aktiebolag i samarbete med Svenska skogs- och flottningsarbetarförbundet och Industriens utredningsinstitut ägnat problemet stort intresse, och ett flertal utredningar ha utförts. HYRENIUS (1947) har verkställt en specialundersökning rörande skogsbrukets arbetskraftsförhållanden inom Värmland och västra Bergslagen. Han behandlar där en del av undersökningsområdet och kommer med prognoser för den framtida utvecklingen. WALLANDER (1948) har framlagt en omfattande undersökning över flykten från skogsbygden, där de nuvarande befolkningsproblemen inom Klarälvsdalen - således även undersökningsområdets Älvdalsdel - tagits upp till ingående behandling. *25
