Kvistbergsskolan 30 år

En riktig hemkomstens dag blev det när Kvistbergsskolan 30-årsjubilerade den femte december. Från när och fjärran kom personal och elever från nutid och dåtid för att deltaga i firandet. Det blev en fest för bortåt 200 personer - flera fick inte plats. Tidigare elever och lärare ställde upp gratis på scenen för att hylla sin gamla skola, och det blev en högklassig underhållning på ett par timmar, innan den delikata middagen serverades.

Mycket i firandet anknöt till invigningen för 30 år sedan. Menyn var densamma: musslä å tôcket der, följt av en bit tå ôljen och glass mä mûltä. Liksom vid invigningen blev festdeltagarna serverade av skolans elever och detta på ett imponerande vis.

Någon ecklesiastikminister kom inte nu som till invigningen. Såväl skolminister som landshövding var inbjudna, men båda tackade nej och får följaktligen skylla sig själva. Däremot kom Radio Värmland och bandade underhållningen.

Sedan alla tågat in i matsalen till Livet i Finnskogarna höll rektor Jan Bengtsson, själv gammal Kvistbergselev, ett kort tal om vad de trettio gångna åren inneburit för bygden, och sedan intogs scenen av tre modiga män. Det var de tidigare eleverna Roger Larsson från Södra Finnskoga, nu bosatt i Forshaga, Thore Grundström från Dalby, numera boende i Skåre, och Karl-Henrik Östby från Norra Finnskoga, nu Kinna. De tog plats bakom en kuliss, som föreställde de tre nordligaste värmlandssocknarna och därifrån framförde de Axel "Skippy" Anderssons dikt, som just hette "Tre modiga män" och som handlade om de tre nordligaste kommunernas sammanslagning till Finnskoga-Dalby storkommun. Norra Finnskoga, Södra Finnskoga och Dalby fick gestalt av de tre aktörerna. Vid invigningen för trettio år sedan lästes samma dikt av samma personer!

Kvistbergsskolan blev en viktig del i den nya kommunen Finnskoga-Dalby (som kom till 1952). När eleverna lämnat respektive bygdeskolor, fortsatte de sin skolgång på högstadiet i Sysslebäck, och samvaron där gjorde att Finnskoga-Dalby för denna uppväxande generation blev en naturlig enhet. Densamma känslan beträffande den senare storkommunen Torsby har inte riktigt infunnit sig.

Kvällen fortsatte med massor av musik på hög nivå. Det musikaliska programmet var komponerat efter samma koncept som Skippys dikt, dvs de tre tidigare kommundelarna var representerade även här genom de förra eleverna Dan Styffe från Dalby, Monica Olsson från Södra Finnskoga och Eva Björklund från Norra Finnskoga. De sörjde även för - med sina olika musikstilar - att programmet innehållsmässigt blev väl blandat.

Först bland musikanterna var Dan Styffe, som kvällen till ära lämnat Oslo och filharmonin, där han arbetar som solobasist. Vid sin sida hade han sin hustru, flöjtisten Anne Hveding från Bodö. De framförde tillsammans några rätt lättsmälta stycken av Bach, en julvisa och en norsk folkmelodi i en instrumental kombination, som inte är speciellt vanlig. Dan spelade också något så sällsynt som en flamenco på sin kontrabas.

Sedan övertogs scenen av Monica Olsson, som har kallats Finnskogens sångfågel. Hon trakterar flera olika instrument, och hennes musik är i första hand den folkmusik som kommer från svenska och norska finnskogarna och som varit ganska okänd för de flesta. Hon framförde bl.a. en lussevisa, som nedtecknats efter hennes mormor med flera. Mellan musikinslagen berättade hon underhållande minnen från sin tid som elev på Kvistbergsskolan.

En känd profil i norra Värmland blev på sin tid Herbert Goodwin, då han arbetade som skolans musiklärare. På den tiden framträdde han tillsammans med sin familj i The Goodwin Quintet både i TV och på grammofonskivor, men nu spelade han själv (hustrun Inger fanns dock i publiken). Han sjöng en julvisa till eget pianoackompanjemang, och i sina övriga nummer spelade han kornett och dragspel samtidigt. Herbert Goodwin bor nu i Östergötland, där han arbetar för Frälsningsarmén.

Huvudtalare var skolans allra förste rektor, Lars Elam, som faktiskt återvänt till norra Värmland, där han nu tillbringar det mesta av sin tid, och där han ägnar mycken möda åt hembygdsforskning. Han höll tal till skolan som till en trettioårig dam och berättade lite om den första strävsamma men trevliga tiden ihop med denna trettioåring. Han överlämnade en blomma, en mosippa som han målat själv, och lovade att komma med en ny till "hennes" sextioårsdag.

Eva Björklund är en av Norra Finnskogas många naturtillgångar. Även om hon är bosatt i Karlstad, är hon finnskoging i själ och hjärta och visar detta bl.a. genom sin sångkonst. Hon hade med sig ackompanjatören Inge Nilsson och sjöng sina egna och mor Märtas visor. En för högtidligheten nygjord översättning av Country Roads handlade om att komma tillbaka till Klarälvdalen.

Innan Värmlandsvisan med unison sång avslutade programmet, kom kvällens överraskning i form av en videohälsning från en tidigare lärare på skolan, nämligen Kent Finell. Han berättade i lättsam ton om sin tid i katedern, ett decembervikariat på 60-talet, och beklagade att han inte kunde närvara.

Middagen serverades av niorna, som på kort tid lärt upp sig till artiga och fina servitörer. Efterrätten bars in i ett regn av gnistor, rena fyrverkeriet.

En annan tavla skänktes av den förre eleven Karl-Henrik Östby, och så sattes dansen igång. Vem skulle spela om inte Kellox orkester, som bildades av gamla Kvistbergare!

Kvällen visade att den period som är lågsäsong för hembygdsföreningarna också kan behöva sin hemkomstens dag. Många träffades som inte setts på länge, och många fler kunde ha kommit, om budskapet bättre hade nått ut över länsgränserna (och om de fått plats!). Ett sådant återkommande evenemang under vinterhalvåret skulle snart kunna bli en tradition och på så sätt bli bekant även för mer avsides boende.

Torleif Styffe