Gammelvallen utforskas

Har här varit svedjemarker?

Bildtext:
EVA MYRDAL OCH Gabriel Bladh tar jordprover ur Gammelvallen.

Av TORLEIF STYFFE

Gammelvallen i Södra Finnskogs har under en sommarvecka varit föremål för ett intensivt vetenskapligt studium. Ett område mitt inne i skogen, som de flesta skogsvandrare oberörda skulle ha gått förbi, har gett en veckas arbete åt arkeologerna Eva Svensson, Susanne Pettersson och Eva Myrdal samt kulturgeografen Gabriel Bladh. Dessa har dessutom fått en hel del hjälp av övriga intresserade.

Ett otränat öga ser en gammal orörd urskog på gräsbeväxt mark med stenrösen insprängda här och där, ett område som av någon anledning klarat sig undan det moderna skogsbruket. För forskarna är det högintressant. Vad de vill utröna, är i första hand när människan kom in på området, och hur det blev brukat. Under (relativt) sen tid användes det som säter, men var det säter också från början? Eller kan det vara fråga om en gammal finngård - trots att läget inte är det utmärkande?

Det kan vara den ursprungliga gården Avensåsen, som låg här, en gård som blev flyttad efter att före 1727 drabbats hårt av frosten enligt ett rannsakningsprotokoll. Hittills gjorda fynd pekar mot "finntid", det vill säga 1600-1700-tal, men forskarna är ännu mycket försiktiga i sina uttalanden. De vill avvakta svaret på tagna prover, och de räknar också med, att arbetet kommer att fortsätta under några sommarveckor de närmaste åren.

Efter en samling med genomgång i baslägret i kanten av vallen sprider forskarna ut sig över en del av området. Susanne Pettersson har en grupp, som gräver och sållar i vad som en gång varit ett hus.

Det blir diskussioner om hur huset har sett ut, och en stenhög ger svar på en del spörsmål. Här tycks ha funnits en spis med kupol - sandlagren bakom bär nämligen spår av en rundad form.

Svedjemarker?

Knotten är plågsamma på Gammelvallen, och man gör upp eldar för att skydda sig. Röken sprider sig, och tankarna går till ett svedjefall. Har här varit svedjemarker?

Det är mycket troligt, menar Gabriel Bladh och Eva Myrdal, som står på knä över en liten grop. Här finns ett asklager, men det är ännu för tidigt att avgöra, vilken tid det kommer ifrån. Här kan ju ha svedjats långt före finnarnas ankomst. Tekniken fanns ju tidigare. Mycket tyder hur som helst på, att här finns en svedja i botten.

De finner några kolbitar, som de spar på. Kanske blir de värdefulla bitar i ett komplicerat pussel. Jordprov från olika nivåer i marken kan kanske ge svar på hur marken använts. En så kallad fosfatkartering kan visa detta. Provhål grävs på flera ställen.

I en större grop lite ovanför baslägret finns Eva Svensson. Hon har grävt sig ner i något som har varit en källargrop. Ett knuttimrat hus med källargrund, konstaterar hon. Typen påminner om 1100-1200-tal, men det kan även vara senare.

Hon letar efter kol ovanpå det så kallade blekelagret, men där är ont om den varan. Kolet är viktigt för åldersbestämningen.

Klackjärn och kritpipor

Susanne visar de fynd i form av föremål, som hittills blivit gjorda. Det första man hittade var ett klackjärn, sedan har man funnit handsmidda spikar, eldslagningsflinta, slagg, keramik och kritpipor. Vad kritpiporna beträffar, finns det möjlighet att åldersbestämma dem efter utformningen.

Är nu denna skogstrakt värd all denna möda? Ja, definitivt, menar forskarna. Veckan har motsvarat förväntningarna. Det rör sig här om ett tvärvetenskapligt projekt, som inte bara ska komma fram till vad Gammelvallen har varit. Man ser det som ett nyckelprojekt, när det gäller mycket av Nordvärmlands historia. Man kan här få fram en mer total bild av skogsfolkets ekonomi, hur man livnärt sig, och hur man brukat marken.

Svaret på detta finns under gräset och skogen på Gammelvallen.