Källa: Richard Broberg: Finsk invandring till mellersta Sverige. Skrifter utgivna av föreningen för värmlandslitteratur 7 Karlstad. ISSN 0347-1837. ISBN 91-85540-39-0

Finsk invandring till mellersta Sverige

- - -  

Finnbosättningar på Älvdals härads utskogar

Den finska kolonisationen av Norra Fryksdalens skogsbygder genomföres under 1640-talet från och med bebyggelserna i Fryksände sockens västra utskogar kring Rottnan och Lekvattenssjöarna till och med upptagandet av Rattsjöberget före årtiondets slut. I omedelbar anslutning härtill fortsätter den finska bebyggelsrörelsen vidare norrut in på Älvdals härads västliga skogsområden med nedsättningar i söder på Ny sockens utskogar i det nuvarande Nyskoga. Här upptages först Norra Flatåsen eller Öjeberget, Södra Flatåsen och Tjärnberget, alla 1646, snabbt följda av bosättningar kring 1650-talets ingång, fortsatta över hela det vidsträckta skogsområdet norrut till landskapets nordspets. Den finska hemmansbildningen illustreras här i fortsättningen med redogörelser för viktigare bosättningar hemman för hemman i socknarna Nyskoga, Södra och Norra Finnskoga. Denna framställning är baserad huvudsakligen dels på excerptmaterial från egna undersökningar av kamerala handlingar, såsom jordeböcker, tiondelängd- och mantalslängder, domböcker m.m., dels och framför allt på likartat material ur Bäckvalls Elfdalsarkiv i Nordiska museet.

Norra Flatåsen eller Öjeberget. På Månäs' ägor i Norra Ny sockens utskog (nuv. Nyskoga) upptog finnarna Jacob (med okänt släktnamn) och Skägga Lasse Himainen nybyggen 1646, som tillöktes 1649 och skattlades för ¼ skattehemman 1653. Den förste bebyggaren är Jacob 1646, men redan följande år bor två bönder i Norra Flatåsen, Jacob, som erlägger 6 fjärdingar råg i tionde och jämte honom Skägga Lars, som betalar 4 fjärdingar råg i kronotionde och tydligen varit på platsen samtidigt med Jacob. Denne senare står upptagen på hemmanet till 1655, då i hans ställe inträder Henrik Matsson och med honom en ny släkt, Moijainen. Henrik står i fortsättningen upptagen till 1667 och efter honom sonen Nils Henriksson (död 1722), medan Jacob efter 1655 ej vidare förekommer i Norra Flatåsen och försvinner till okänd ort. Skägga Lars står för sin del av hemmanet till 1665, då hans son Pål övertager gården, och avlider 80 år gammal 27/5 1698. Pål Pålsson Himainen tager vid efter honom och är död 1712. Dennes son Anders Pålsson är född 1694.

Södra Flatåsen (Monkamäki) i Nyskoga. Den första bebyggaren i Södra Flatåsen heter Clemmet Månsson. I jordeboken uppgives, att Clemmet upptagit Kärnberget, en uppgift som inte stämmer med mantalslängderna (tydligen är han felförd på Kärnberget, jfr. strax nedan). Enligt jordeboken uppgives Clemmet i Kärnberg ha upptagit Södra Flatåsen på Månäs' ägor som nybyggare 1646, fått det tillökt 1649 och skattlagt till 1/8 hemman 1653. Clemmet Månsson betalade tionde 1647 och står kvar på hemmanet till 1656. Vid ting den 20/6 1656 klagades över att Clemmet i Flatåsen fällt över häradsrået och sått sveden, innan han reste till Västindien (dvs. Nya Sverige, Delaware). Mattes Nilsson Moijainen står skriven i längderna för Södra Flatåsen åren 1657-87. Troligen köpte han Södra Flatåsen då Clemmet reste bort. - Monkamäki avser egentligen den tillhörande delen på Mangslidberget (Monkamäki).

Tjärnberget (SOV) i Nyskoga, ä. skr. Kärnberg, finskt Konkari, vrml.fi. Gångar. I jordeboken 1650 och 1652 står Clemmet i Kärnbergh liksom Jacob i Flatåsen för nybyggen upptagna 1646, tillökta 1649. Härmed avses helt riktigt Jacob i Norra Flatåsen samt Kärnbergs upptagningsår. Clemmet däremot är här liksom i 1653 års mantalslängd felförd; han är förste bebyggare i Södra Flatåsen. Jämför strax ovan.

För Tjärnberget står finnen Påvel i Kärnberg förd i mantals- och tiondelängderna från 1652, till och med 1667 och har i mantal 3 personer år 1652, 7 1654 och 6 1655. Från 1671 till 1677 står sonen Henrik i längderna. - Pål Henriksson hade sönerna Henrik, Erik, Johan och Pål. De tre sistnämnda avled resp. 1701 och 1735, 85 år gamla, och 1699, 44 år gammal.

Enligt en gammal skrift, daterad 24 augusti utan årtal, hittad i Kärnberg i taket på en nedriven bod och framvisad för rätten 11/9 1717, hade tre underskrivna personer i Ljusnäs i Ny socken försålt en skogstrakt, kallad Kärnberget, till Påvel Henriksson för 30 rdr, 6 tr råg samt ett rågfall, på vilken skogstrakt han är sinnad att uppröja, bygga och bebo och därpå taga fasta; gränserna för skogstrakten är givna. (Denna skrift blev efter begäran inquantum juris antecknad.) - Meddelande i Bäckvalls Elfdalsarkiv, Nord. Museet.

Viggen utgöres av nybyggen upptagna i Norra Ny utskog på Månäs' ägor 1650, tillökta 1653 och skattlagda till 1/4 hemman 1657. De redovisas tillhopa fram till 1670-talet, därefter vart och ett för sig som Norra och Södra Viggen:

Norra Viggen (Vaissila). Den förste som byggde där var Anders Pålsson Vaissinen, som erlade tionde 1650 och år 1654 i mantal hade 6 personer, varav 2 egna och 4 husfolk. Han står i längderna från 1650 till 1675 och har sönerna Pål, Tomas, Johan och Anders samt döttrarna Karin, Annika och Marit. Sonen Pål Andersson är död 1690, Tomas 1698 och Johan 1710.

Enligt domboken den 3/5 1680 vittnade kyrkoherde Ericus Nicolai, att ”i den sista danska fejdetiden hafver fienden från Norge för den gamle och eländige mannen Pål Andersson förstört hans kronoskattehemman i Ny socken och därifrån icke allenast bortfört all hans fattiga egendom, ihjälslagit hans gamla föräldrar, hvarmedelst ofvanbemälde Påvel Andersson i dessa förledne ofredstider suttit uti stor fattigdom och står tillbaka med try utlagor för ovanbemälte hemman”. - Samma år resolverade Kungl. Maj:t på allmogens enskilda besvär för Elfdals härad, att åborna i Viggen, ”hvars skattehemman af fienden sköflat och uppbrändt är och föräldrarna ihjälslagna måtte eftergifvas tre års innestående utlagor”. Efter Pål Vaissinen står sonen Pål i fortsättningen till 1680 och dennes bröder Anders och Tomas.

Södra Viggen (Karvala) upptogs vid samma tid som Norra Viggen (enligt Nordmann sid. 26) av Matts Pöntinen  (Petrus Nordmann, Finnarne i mellersta Sverige, Helsingfors 1888.) och skattlades tillhopa med Norra Viggen till ¼ skattehemman enligt jordeboken 1656. Bägge bebyggelserna redovisas i tionde- och mantalslängderna tillsammans och var för sig enligt ovan först från och med mitten av 1670-talet.

Mathes Isaksson står upptagen i tionde- och mantalslängderna från 1653 till och med 1663, därefter Simmon Hiiroinen 1670, 1671 och 1673. Gårdens namn Karvala uppkommer till följd av att Henrik Ersson Karvainen, som 1704 gift sig med Annika Pålsdotter från Flatåsen, dotter till Skägga-Lasse, slår sig ned i Södra Viggen. Efter deras efterkommande, som framdeles bebor hemmansdelen, får denna namnet Karvala.

Mellan-Flatåsen (Latåsa) i Nyskoga blev skattlagt 1656 till 1/8 hemman, sedan det varit ett nybygge. Påvel i Flatåsen erlägger 10 fjärdingar råg i tionde år 1651. Åren 1652-71 och 1677 är Anders Persson av släkten Hartikainen upptagen på Flatåsen. År 1654 betalar denne - Präst Anders som han benämnes - 6 fjärdingar råg i tionde, så även 1664. I mantalslängden 1667 återkommer han under benämningen Präst Anders, likaså 1669 och 1671. Denna benämning synes ha berott på att kyrkoherden för Ny och Dalby åren 1656-59, som även varit kaplan därstädes, 1637-51 ägde halva Spickebol, på vars ägor Mellan-Flatåsen upptagits. Per Andersson står i faderns ställe i 1663 års mantalslängd. Under Präst Anders Hartikainens tid i Mellan-Flatåsen blev hemmanet skattlagt. Präst Anders avled 100 år gammal den 10/1 1732. Från hans söner Henrik, Anders och Mattes kom tre släktled att bebo Mellan-Flatåsen.

Det sist upptagna hemmanet på Ny sockens utskog är Digerberget (SOV) , vrml.fi. Rammala (=Rämälä). Tidigast i längderna uppförda står: 1655 Lasse 10 fj. Råg, Erik ibid. 2 fj., 1660 Per Persson 10 fj. råg, 1661 Per Persson 16 fj. råg. 1661 ml. Per Persson på ljusnässkogen 2 p. 3 husfolk = 5. Densamme står i längderna från 1660-talet till in på 1680-talet; son Eskil 1:a ggn 1671-92, 1695 ff. Per Eskilsson.

På ting 14/5 1657 ”Afsades, att om Per Persson, som hafver satt sig neder utan lof och minne, icke drager dädan skall hans näste uppbrännas”. Men detta blev ej av utan i stället fick Per sitt torp som har varit ett nybygge skattlagt till 1/4 hemman 1665. Den 23/6 1686 sökte ljusnäsbor vid tinget påstå, ”att finnarna Per Persson och Eskil Persson i Digerberget å Ljusnäs ägor måtte dömas dädan samt att de i byn får taga torpet och skatta för detta med stöd av lagmansdom 15/5 1657 som dömde ut finnarna”. Detta bifölls ej, utan jordägarna i byn skulle få efter var sin ägorätt 15 rdr till de 4 tr råg de redan 1684 fått, och Digerberget tillägnades ägor efter några nämndemäns förlikning gjord å parterna.

Nordmann skriver (sid. 25f.): ”Esko Rämäinen, grymt stark, anlade Digerberget” och (sid. 103) ”medförde mjöl blott till 2 mål. Detta sparade han, då han första kvällen högg fall, och åt råa pilblad”. - Detta är oriktigt däri, att det var Eskos far som nedsatte sig i Digerberget. Esko Rämäinen avled 26/6 1711 100 år gammal. Brodern Per dog 21/11 1725 86 år gammal. Esko hade sönerna Nils, f. 1679 d. 1764, och Per, döttrarna Kerstin, Britta, Gertrud och Annika.

Inom Södra Finnskoga är Skallbäcken 1/4 sk. det första finnhemmanet och blev upptaget 1647 av Olof Koo (Lehmoinen) på Hjällstads ägor, tillökt 1649, skattlagt till 1/4 hemman 1653. Det är också det först upptagna finnhemmanet inom Dalby socken. Tionde betalas av Olof Matsson Koo redan 1647, dvs. första gången tionde (2 fj. råg) uppbäres av finnarna i Övre Älvdalen i Värmland. På tinget 29/11 1652 ”slöts att Olof Matsson Koo på Skallbäck i Dalby socken skall afdelas så mycket han bör hafva till sitt torp och nybygge från bolbyn Gällstad i samma socken”. Olof Matsson Koo står i skattlängder och mantal från 1647 till och med 1673.

Olof Matsson Lehmoinen träffas allra först skriven i Näsrämmen i nuvarande Rämmen, bl.a. åren 1642, 1644 och 1646, men säges i domboken 29/8 1649, då fråga är om erlagda skatter för åren 1645-46, vara ”bortdragen” (sålunda till Skallbäcken). - Han är min morssläkts (R.B.:s) stamfader i Sverige.

Nästa finnhemmanet i Södra Finnskoga är Kindsjön upptaget på Branäs ägor 1649, tillökt 1653 och skattlagt till ¼ hemman 1656. Räntan från Kindsjön och Bjurberget har varit anslagen till lön åt länsmannen i Älvdals härad och efter häradets delning 1745 till länsmannen i det nedre tingslaget.

I Kindsjön bodde och betalade Mårten Staffansson Tenhuinen tionde första gången 1651 och har 1654 två egna och fem husfolk mantalsskrivna. 1658 är 12 personer mantalsskrivna, sedan minskar antalet och därefter uppnås åter samma siffra först 1718. Mårten i Kindsjön hade en son Mattes som under den tid han bodde i Aspberget hade tillnamnet Thennund (sid. 138). Nordmann uppger, att Anders Tenhuinen från Rautalampi upptagit Kindsjön. Nu förhåller det sig så, att Mårten har en son Anders som liksom hans efterkommande övertar Kindsjön. Ifall Mårten infyttade direkt från Finland var de flesta, om ej alla, hans barn födda där.

Mårten Staffansson Tenhuinen var en förmögen finne; myrslogar, som Slättne och Tutstad tvistade om 1717, hade varit förpantade till honom. Han hade nio kända barn: sönerna Olof, Pål (som flyttar till Elgsjön), Anders, Mattes, Henrik, Staffan och tre döttrar. - Mattes dräpte sin broder Olof 1667 och blev livdömd; han hade upptagit halva Aspberget och sålt det till Mats Mohall och hans bror Henrik; Anders Mårtensson står för Kindsjön 1654-61, 1666-81 och hans fader Mårten 1651-57, 1660-65.

Röjden, ¼ sk. inom Södra Finnskoga, blev upptaget 1649, tillökt 1653 och blev efter att ha varit ett nybygge skattlagt till 1/4 hemman. Det står först i jordeböckerna upptaget som nybygge på Transtrands ägor, sedermera alltid på Möres ägor. Ur hemmanet avsöndrades som egna 1/8 hemman Falltorp 1767 och Tolgraven 1766 med Röjden oförändrat som ¼ hemman. - En Halinen upptog Röjden (Nordmann sid 26).

Den 20-21 maj 1653 avsades i närvaro av landshövding Tönnes Langman att Philippus Mattson vid Röjden skall, efter den sedel han fått av f. landshövdingen Oluff Stake, besitta sitt torp omolesterad, ingen bolby skall hava att protestera på honom om bördspenningar eller annat, men han skall avstå med sin hävd i fiskevattnet, som hörde bolbyn till.

Filippus och Jöns betalar 1650 4 fj. råg i kronotionde, likaså 1651. Filip Matsson var ägare till halva Röjden. Utom dessa två betalar Lars tionde 1651. Följande år har Filippus 2 i mantal och Jöns i Röjckgåsen (?) (eller Ruggåsen?) 2 i mantal, män och hustrur. 1657 har Filippus 4 egna och 5 husfolk och Jöns 2 egna och 4 husfolk mantalskrivna, 1658 och 1659 står Lars Larsson ensam i mantalslängderna i Röjden med 2 egna och 13 husfolk. Filippus står jämnast upptagen ända fram till 1676. Åren 1677-79 anges ”ingen skörd”. Då är Röjden spolierat av fienderna.

Son till Filip är Olof Filipsson som pantsatte sin fjärdedel till Anders Andersson 28/1 1696. Sonen Filip Olsson lyckades icke återbörda hemmansdelen 1706. En son till honom bodde senare i Röjden. Jöns, som finns i längderna 1650-57 och 1666, måtte icke ha lämnat manlig arvinge efter sig eller också har denne flyttat från Röjden.

Bjurberget i Södra Finnskoga är upptaget (på Möres ägor) som nybygge 1650, tillökt 1653 och skattlagt 1656 till ¼ hemman. Dess finsk namn Neuvoila kommer av släktnamnet Neuvoinen. Den förste nämnde är Philippus som tillika med Johan ger tionde 1650; någon mer gång är Johan icke nämnd. Philippus står sedan ensam till 1657 och är första gången upptagen i mantalslängden 1652 med 3 personer i mantal. Hans fullständiga namn är Filip Persson Neuvoinen. - 1658 står Jöns Philipson skriven i längden med 2 egna och 9 husfolk; det är de flesta mantalsskrivna till 1745, då de uppgick till 12 personer.

Pilip Persson Neuvoinen hade fem kända söner: Jöns, Henrik, Per, Erik, Filippus och dottern Britta. Bjurberget blev delat mellan Jöns och Filip:

I    Jöns Filipsson Neuvoinen   Henrik Jönsson † 14/1 1740    80 år gammal.   Anders Henriksson f. 1689,     nämndeman 1745-50.      Gården delas mellan barnen    Olof och Malin.   Olof Andersson f. 1722   Henrik Olsson nämndeman     1790-92    Malin Andersdtr. f. 1713      g.m. Lars Andersson f. 1717

II Filip Filipsson Neuvoinen    g.m. Marit Tomasdtr. † 1733    92 år gammal; 12 barn. Henrik Filipsson    (56 år gammal 1715) Henrik Henriksson f. 1736 Tomas Filipsson f. 1679 Filip Tomasson f. 1718 Nils Tomasson f. 1730 Gamle Filip Perssons arvingar har    innehaft Bjurberget i många led    och förgreningar; bl.a. har 6 st.    suttit i häradsnämnden.

Om Kringsberget i Södra Finnskoga meddelas hos Nordmann, sid. 26: ”Nils och Kristoffer Havuinen, enl. egen uppgift hemma från 'Suomen turusta', hade bosatt sig, den förre i Äppelbo den senare i Kringsbärget”. Kringsberget blev upptaget 1650 och tillökt då Kringsberg den 1 juli 1653 får tillstånd att för sig röja så stor trakt att det kan göra skäl för ¼ hemman, skattlagt till 1/4 hemman 1659. Som bolby nämndes Hjällstad 1653, Transtrand 1656, då laga syn lägges mellan nybygget som Per Henriksson åbor och bolbyn Transtrand. Längre fram i tiden (1684-86) står Kringsberget på Benteby bolstad.

Kringsberget, som upptogs av Per Henriksson, länsman för finnarna, var länsmansgård under hans tid. Han betalar 1 fj. råg i tionde 1651, och 1652 är man och hustru mantalskrivna, 1657 två egna och fyra husfolk. Den 24/3 1670 tillsades att Per Henriksson, som sålt torpet till Johan Bertilsson i Kringsberg, vid nästa ting skall låta denne få ett riktigt köpebrev. Johan Bertilsson Kempe, bror till Erik Bertilson i Södra Viggen, blir genom detta köp ägare till Kringsberget, som han 1678 säljer till Tomas Henriksson Havuinen, varmed ”et kraftigt och intelligent folk” kommer till Kringsberget. Tomas Henriksson, död 1693, var den förste finnen i Älvdals häradsnämnd (1682-90). Hans son Kristoffer Tomasson var född omkr. 1645. - Per Henrikssons släktnamn är okänt. Med Tomas Henriksson kom släkten Havuinen till Kringsberget.

Om Älgsjön 1/8 sk. i Södra Finnskoga uppges i jordeboken 1668: ”Elgsjön hafver varit ett nybygge men är nu skattelagt till 1/4 hemman. Upptaget på Välborne Hugo Hamiltons ägor.” I domboken 13/6 1668 står: ”Än skattlades Elgsjön under Möre i Dalby socken för 1/4 å 2 mil från bolbyn, och herr Hamiltons frälse”. I domboken 26/7 1685 meddelas att Elgsjön varit upptaget på Backa ägor: så intygades även 1727 av en domare. 1693 blev Elgsjön sänkt till 1/8 hemman. Elgsjön är upptaget av Kindsjöborna 1650, och 1655 betalar Påvel i Kindsjön tionde för Elgsjön och 1657 står Påvel och Mattes mantalskrivna där med 2 i mantal var. Mattes står sedan skriven till 1661 och Påvel Mårtensson till 1667. 1664-77 står Erik Eriksson upptagen i tionde- och mantalslängderna; han är troligen svåger till Påvel. 1679 är Elgsjön spolierat av fienderna.

1685 intygade nämnden att hemmanet hävdades av finnen Adam Eriksson Såck till hälften, men den andra hälften, som Nils Harmynt åbodde, hade legat öde alltifrån 1675, då han därifrån avreste. Denna senare del blev upptagen av Urbanus Matsson Håcken, som varit i tjänst hos Mårten Staffansson i Kindsjön, och efter honom av sonen Adam. Senare stod Elgsjön tidvis öde och 1728 uppbjöds 1/3 av Lars Andersson från Mulltjärn som tillhandlat sig lotten av Adam Urbanusson och förvärvade sig egendomen av Urbanus' arvingar, varefter den övergick till Tomas Henriksson i Bjurberget som blev ägare till hela Elgsjön.

Medskogen i Södra Finnskoga antecknas vara upptaget på Persby 1652, tillökt 1653 och står som nybygge till 1659 då det blir skattlagt till ¼ hemman. Den 20 maj 1653 fick medskogsfinnen Johan Johansson Veteläinen byggnadssedel av landshövdingen Tönnes Langman med fyra års skattefrihet till de två år han redan åtnjutit - skattläggningen räknades sålunda med sex frihetsår från tillökningen 1653 - men redan 1650 betalade Johan och Filippus tionde, och 1652 står Johan i Medskog upptagen i mantalslängden. Om bebyggaren skriver M. Axelson (sid. 159): ”Wäddelainen byggde Midskogen,”  (M. Axelson, Vandring i Wermlands Elfdal och finnskogar, Stockholm 1852, sid. 159.) och Nordmann (sid. 26): ”Skarp-Johan från Finland upptog Midtskogen”. I sägnerna kallas han Jo Vedlan (jfr. sid 122 o. 124), dvs. Juho Veteläinen. - Enligt byggnadslovet 20/5 1653 har han då åtnjutit 2 års frihet, varför det är rimligt att ange Medskogen såsom upptaget 1651, ej från betalningen av tionde 1650. I en sägen i Segerstedts samlingar beskrives Johan Vedelainen i Medskogen som mycket rik. Han byggde ett hus med två våningar och säges också ha begagnat peruk som den tidens herremän, varför dalkarlarna, då de reste förbi med sina smiden till Grundsätts marknad tog av sig mössorna för honom. Han högg många fall i de stora skogarna omkring och fick mycken råg, som han delvis sålde i Bergslagen för 2 plåtar tunnan.

Johan Vedelainen står ensam skriven i längderna 1652-57, 1660-67, hans son Daniel 1671-1706, Erik ensam i mantalslängden 1658, 1659 och tillsammans med Daniel 1673; Daniel Johansson dog 1707, Johan Danielsson 1720.

Om Järpliden i Södra Finnskoga meddelas i Segerstedts samlingar av Olof Matsson i Igelsjöberg att Jacob Vedelainen (=Veteläinen) bosatte sig i Järpliden. Någon annan Jacob fanns ej vid den tiden än den som upptog Öjeberg och betalade tionde redan 1647. Axelson uppger (sid. 159): ”Toppo Hongoinen byggde först Öfra eller Stor-Hjerpliden samt därefter Borangen. Heikki [av släkten Ilmoisia] byggde Nedra Hjerpeliden omkr. 100 år [senare]. Staffan Huskoinen byggde Husketorp öst[er] om Hjerpliden.”

I domboken 6/8 1665 heter det: ”Näst befans jerpelundh (!) vara som av herads beviset af 15 juni 1663 synes skattlagt 1649 och beläget på Höljes gamla häfd halfannan mil från gården väster ut mot norska gränsen …, och utvistes vara skattlagt 1649 och välb Hugo Hamilton fick först Höles till frelse 1651.” Uppgiften om skattläggningen 1649 är uppenbarligen felaktig. Det heter nämligen i jordeboken 1659: ”jerpeliden hafver varit ett nybygge och är nu 1659 tillökt till ¼ hemman”.

1653 betalar Mickel tionde från Jerpliden första gången och 1654 står ”Mickel wijdh Hjerpeliden” upptagen i mantalslängden med 2 egna och 2 husfolk och är upptagen i längderna 1653-61, 1665, Kristoffer Mickelsson 1665-76; Mattes betalar tiondet 1654. 1677-79 är Järpliden spoierat av fienderna och 1680 är det utfattigt. 1693 finnes endast en rök i Järpliden, nämligen Pär Mickelsson, utom lösfinnar som bodde där. - Gottlund (sid. 369, 371) nämner för Järpliden 5 gårdar 60 personer; de flesta sägs vara av släkten Honkainen.

Avundsåsen i Södra Finnskoga har finskt namn Kymölä, av namnet Kymöinen. I domboken 15/6 1663 står att Avundsåsen är skattlagt på Södra Persbys skog 2 1/3 mil från gården västerut och i jordeboken 1668, att Avundsåsen ”hafver varit ett nybygge och är nu skattlagt till ¼ hemman”. Välb. Hugo Hamilton ”hafver vederkänt”, emedan det är upptaget på hans donationshemmans ägor, och i domboken 13/6 1668 finnes antecknat: ”Skattlades Afundsåsen under Persbyn, skattlades för ¼ och har Hamiltons frälse.” M. Axelson (sid. 159): ”Kymmenen byggde Afundsåsen, hviket också först kallades Kymelä.” I Segerstedts samlingar säges att Henrik Kymainen tog hem i Afundsåsen. Denne Henrik finns ej upptagen i någon skattlängd och är ej heller annorledes känd. Den 11/10 1688 visade Mattes Mattson i Avundsåsen landshövdingens remissorial att upptaga en fordran som finnes Samuel Henriksson av honom pretenderade, men finnen kom ej tillstädes, varför ärendet ej kunde avgöras. Denne Samuel kunde måhända vara Henrik Kymainens son.

Den förste som förekommer i längderna är gamle Mattes Matsson född i Gästrikland före Hannibalsfejden (något över 100 år gammal då han dog i febr. och begravdes 14/3 1725). Han står upptagen i mantalslängden första gången 1658 som ”Matz Matesån Affundzåhssen” med 2 egna och 2 husfolk i mantal, och 1661 Mathes med 2 egna och 13 husfolk, det högsta antlet mantalsskivna där före 1765. En yngre Mats, ”dränga Mats” kallad, tillhandlade sig halva hemmanet, varom resolverades 1671, att handeln mellan Mattes Matsson och hans svåger unge Mats Matsson skulle som köp bli bestämt. - Jfr. Mägiste, Värmlandsfinska ortsnamn, sid. 301, Gottlund sid. 372, SOV XIV sid. 25.

Mackartjärn i Södra Finnskoga: SOV Mackaretjärn ¼ skatte; finskt namn Nikkarila. Snickar Lars är den förste omnämnde på denna plats. I tiondelängden 1651 och 1655 är upptagna Lars och Mattes. 1657 är första året, då någon är upptagen i mantalslängden: Mattes, tillsammans 3 personer, 1658, 1661 med 2 egna och 6 husfolk. 1659 är 3 personer mantalsskrivna: hustru, son och dotter. 1660 är Mackartjärn antecknat öde. I mantalslängden 1673 står 10 och 1676 står 2 i mantal. 1676 och 1677 låg gården spolierad av fienden. Redan från början bor i Mackartjärn släkterna Snickar Lasse och Mattes av släkten ”Hyttian”, som hade anhöriga i Mulltjärn och ägde hälften var i Mackartjärn. Mackartjärn, som varit ett nybygge, skattlades 1656 till ¼ hemman, beläget på Södra Transtrands utägor. Snickar Lasse hade tre kända barn: sonen Mattes och döttrarna Lisbet och Kerstin, Mattes hade sonen Henrik Mattson.

Skråckarberget ¼ sk. (fi. Vilhula) är det sista upptagna finnhemmanet i Södra Finnskoga. Olof Vilhuinen upptog Skråckeberget (jfr. Nordmann sid. 26). Enligt domboken 15/6 1663 är Skråckeberget oskattlagt och beläget på Uggenäs ägor och 26/9 1665 skattlades Skråckeberget på Tutstads ägor, som var frälse Wälb. H. Hamiltons, för ¼ hemman och i jordeboken 1665 meddelas att Skråckeberget varit ett nybygge och nu är skattlagt till ¼ hemman, upptaget efter befallningsmannen Gilius Giliussons byggningssedel den 30/10 1656, som framteddes vid häradssyn 1735, given till Olof Henriksson, fader till dåvarande skråckebergsbor.

1654 betalde Olof i Skråckeberg kronotionde för första gången, således två år innan han fick byggnadssedeln och elva år innan hemmanet skattlades. Om detta var tionde av den första skörden hade han fällt sved första gången år 1652, eftersom tiondet betaltes med råg; 1655 hade han kornskörd. 1654 hade Olof Henriksson 2 egna och 2 husfolk mantalsskrivna, och han står i Skråckeberg upptagen till 1667. Hans son Anders står sedan skriven 1675-93. Nils står 1671 ensam och 1681 tillsammans med Anders. 1676-79 var Skråckeberget skövlat av fienderna. - Ang. namnet Vilhula, jfr Mägiste, Värmlandsfinska ortnamn, sid. 775.

Svedjefinnarnas erövring av älvdalsskogarna gick framåt med förvånande snabbhet och effektivitet. På endast drygt ett decennium från de första nedsättningarna längst i söder var den fullbordad i och med bosättningen på Aspberget i höljesskogen omkring 1660. Vid denna tid eller möjligen något tidigare kom ett par bröder Lars och Per Hakkare (Hakkarainen), söner till Per Hakkarainen vid Nain på de östliga ekshäradsskogarna (jfr sid. 79), och slog sig ned på höljesskogen.

Gamla boningshuset vid Larsgården i Aspberget, Norra Finnskoga sn, Värml.

Ungefär samtidigt kom en tredje finne och bosatte sig på Aspberget, Mats Tenhuinen från Kindsjön (jfr sid. 130), och med dessa tre bebyggare hade finnarna på sin frammarsch genom älvdalsskogarna nått landskapets nordspets. Bebyggelserna går under benämningen Höljesskogen i mantalslängderna 1661, 1666 och 1667 men Aspberget i tiondelängder och efter 1667 i alla längder. I mantalet 1661 står Lars med 2 egna och 2 husfolk fram till och med 1667 och Mats Tenhuinen till och med 1676. Per (Pekka) Hakkarainen uppges i traditionen först ha byggt på södra sluttningen av Vattahåberget på en plats som även kallats Pekkalavaln. Lars byggde en halv mil sydväst om Aspberget på Låbbekhå. På båda ställena har man sett spår och märken efter hustomter. Lars flyttade snart därifrån, efter det åskan slagit ihjäl hans kreatur, och byggde Jorsla i Aspberget. Den del som han hade upptagit av skogroten, sålde han till Sigfrid Matsson och Daniel Larsson. Mats Tenhuinen, som på Höljes' åbors tillstånd slagit sig ned och börjat röja ägor, sålde sitt nedlagda arbete till Mats Mårtensson Mohall och dennes broder Henrik Mårtensson. Mats' efternamn skrives vanligen Mohall, ibland även Muhal m.m., men släktnamnets rätta lydelse är oklar. Möjligen kan det tolkas som Muhan av Muhoinen, ett släktnamn som är rätt ofta förekommande i Aspberget under 1700-talet. I domboken 15/6 1663 står, att Aspberget är oskattlagt på Höljes' hävd, och enligt domboken 10/7 1668 skattlades nybygget Aspberget under Höljes i Dalby socken för 1/4. Detsamma utsäges i 1668 års jordebok. Efter 1667 försvinner Lars Hakkarainen ur längderna; därefter står Mårten 1671-76. 1677-79 är Aspberget spolierat av fienderna.

Uthusbyggnad vid Larsgården, Aspberget, Norra Finnskoga sn, Värml.

Lars Hakkarainen hade sönerna Henrik, Pål och Bengt. Staffan Waiken var hans måg och han bosatte sig i Aspberget. Om Bengt Larsson Hakkare anföres i ett mål från 1703, att han farit till främmande land. Pål Larsson Hakkare sökte den 20/3 1693 återbörda 1/3 i skattehemmanet Aspberget, som hans fader Lars Hakkare sålt till Daniel Larsson, vilket också lyckades.

Den 23/9 1691 tilltalade Josef Persson Hakkare i Aspberget sin broder Henrik Persson i Nain om arv efter sin fader Per Hakkare, jämväl bl.a. om att få sätta sig ned på 1/8 Nain, där hans fader bott, varemot Henrik föregav, att intet var efter hans fader, som blivit på sin höga ålderdom underhållen av sina barn. - Tidigare, den 15/5 1671, sökte Henrik Larsson Hakkare igenlösa det torp Aspberget, som hans fader sålt till Seffre Matsson, och den 15/12 1671 dömdes, att Henrik skulle med sina syskon igenlösa sin faders jord, som denne sålt i deras omyndiga år till Seffre Matsson för 34 rdr, och giva honom för hus och röjning 14 rdr.

Josef Persson Hakkare hade en son Josef Josefsson och sonsonen Josef f. 1706, vidare dennes son Josef f. 1739 och ännu en Josef Josefsson f. 1767, d. 1825, samt dennes bror Erik Josefsson f. 1783, d. 1880, 97 år gammal och den siste i Aspberget som kunde tala finska.

Bastuknappen (Saunannuppi), Aspberget, Norra Finnskoga sn,Värml.

Mats Thennund och Mats Mohall. Den 1/9 1704 sökte Mårten Matsson i Kindsjön att få i börd inlösa dess salige faders upptagna hemman eller torpställe halva Aspberget, som fadern för mer än 30 år sedan bortsålt till framledne finnen Mats Mohall och dennes broder Henrik Mårtensson frambjudande därtill 40 rdr courant. Vid denna begäran anfördes: ”Mats Mohalls barn Mats och Mickel Matssöner som med sina bröder besitta hälften därav samt Mårten Staffansson som andra hälften åbor, som hans morfader den hafver inlöst.” Härpå svarades att torpstället var ringa och hade uppodlats så att det blivit skattlagt för 1/8 hemman, vilken skatt de utdragit i 30 år. Mårten Matssons fader Mats Thennund ägde ingen arvsrätt på Höljes' ägor: sitt där nedlagda arbete hade han sålt, varför rätten ej kan finna någon återgång utan erkännes svarandes sak. Mats Mohall och Mats Thennunds barn och arvingar ”bliva vid deras förfäders köp maintinerade och få sin därigenom förvärvade jord i Aspberget oqualt och fritt för käranden Mårten Matsson behålla och besitta”.

Följande utgårdar och torp ligger under Aspberget:
Badstuknappen. Den förste som byggde i Bastuknappen hette Olof Arnesson, en norsk finne, som först bott på Furuåsen, ett torp öster om Aspberget, men inte fått fred där för elaka grannar. Hans flyttning skedde 1882; han livnärde sig till en början på bark, mossa, mjölk och fisk. - I förteckning över bebyggare har Bäckvalls Elfdalsarkiv: torp.
Olof Andersson f. 1768.
Furuberget eller Furuåsen. Henrik Persson f. 1761.
Rådelsbråten. Erik Henriksson f. 1750 i Norge.
Ersberget. 1798 nybygge, 1800 torparen Per Clemetsson f. 1760 i Aspberget.
Storberget. Pål Larsson f. 1752 i Aspberget.
Uggelheden. 1686 betalar Samuel 2 kpr råg i tionde, jordeboken 1757 oskattl. torp på Aspbergets ägor. Den 16/10 1766 skattlades Uggelheden till 1/8 mantal. Det första namnet i Uggelheden är Samuel. Senare i början av 1700-talet har storfinnen i Aspberget Henrik Kosman (Kuosmainen) säter där, varefter hans mågar slår sig ned där som nybyggare.
Kärrbackstranden har sitt namn av Erik Kiärbagge, som upptog ett torp och bosatte sig där på 1650-talet; har kallats Kärrbaggetorpet, Kiärberget och omsider Kärrbackstranden, Jfr SOV XIV sid. 24. - Finnen Erik Kiärbagge bodde i Båtstad 1687. Hans son Hans Eriksson i Järpliden, f. i Kärrbackstorpet, död 1729 70 år gammal, var således född 1659.


- - -