Väldigt liten men spridd

Barn och kultur hade anledning vara närvarande, när Elise Lindow-Agnarson fick Litteraturfrämjandets debutantstipendium för boken ”När jag var liten var jag väldigt liten”.
Vad hände sedan med boken? Författaren berättar.
Teckningarna är nyritade för Barn och kultur.

Hej, här är några följder av min lilla röda.

Det kan börja med en liten, liten gubbe och bli ett myller, hundratals. Jag ritade en bild av mig själv som barn.

Sen satte jag in den i olika situationer, som jag mindes från min barndom. Så småningom blev det med hjälp av Margareta Schildt och Bonniers en liten röd bok, som hette När jag var liten var jag väldigt liten.

Den fick ett av Litteraturfrämjandets debutantpriser, vilket tycktes mig som ett under. Den fick fin kritik i pressen och i Bibliotekstjänsts sambindning.

Den ynglade av sig. Qui Nyström, Sveriges Radio beställde en juldagsberättelse med boken som utgångspunkt. Så gjorde också Värmlands Folkblad.

Sif Ruud läste den i radio i ”Här är jag”, en programserie för lågstadiet.

Den förekom i Esselte Studiums Bitar ur böcker, en skolantologi.

Per-Eric Nordqvist, Sveriges Radio uppmärksammade den. När vi ventilerade boken efterlyste vi andras barndomsminnen. Det kom hundratals brev, tidsdokument ända ner i 1800-talet, bittra, sorgsna och även glada. Barndomen är en tid av kamp precis som det senare livet.

Jag fick en inbjudan att medverka i ”Bokens dag” på länsbiblioteket i Karlstad. Norsk Rikskringkasting skrev och ville ha den till ”Kom skal vi lese” i barntv. Det blev två femtonminutersprogram sedan jag färglagt bilderna.

En fortbildningskonsulent på länsskolnämnden i Karlstad har gjort stordior av boken och använder den på mellanstadiet och i fortbildningen för lärare, när det gäller barns - säkert också vuxnas - identifikation. (Nu gör han likadant med bok nummer två.) Boken har använts i socioterapi och i utbildning av fritidspedagoger på högskolan i Karlstad. Jag har fått förfrågan om jag kan komma och tala om den på ålderdomshem.

Jag har fått många brev från bekanta och obekanta läsare i alla åldrar.

Detta är några av de sammanhang boken använts i. Det var som att slänga en sten i Klarälven och se vattenringarna vidgas.

Ett råd till alla åldrar: Läs barnböcker om barndomen! Er egen barndom finns där och kan återkallas i minnet. Vi måste känna våra rötter.

Min bok behövdes. Det var rätt bok i rätt tid.

Jag är lycklig att ha gjort något användbart. Det vore hemskt att dö oanvänd. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut alltid säjer, när han beskriver befängda och oväntade följder.

Källa: Elise Lindow-Agnarson, Sysslebäck, Artikel ur: Barn och kultur nr 5/81