Källa: Dalby Hembygdsgård, Program och Festskrift

Program och Festskrift

vid avtäckandet av minnesstenen efter

Dalbysonen Willgodt Theophil Odhner

Berättelsen om Willgodt Theophil Odhner från Dalby och hans släkt

av Bruksdisponent Gösta Schotte, Åmotfors.

Bland de kända värmlänningar inom handeln och näringarna, som voro födda under 1800-talet och som genom sina gärningar hedrade hembygden, intager räknemaskinens uppfinnare dalbysonen Willgodt Theophil Odhner en framskjuten plats. De övriga i denna krets voro bröderna John och Nils Ericsson, L. M. Ericsson, Johan Ekman, Waldemar Flodqvist, August Herlenius, Per Andersson, Axel och Dan Broström, Oscar Kjellberg, Gösta Ekström och Elof Ericsson. Av de här nämnda kommo endast tre, bruksägaren Ekman, uddeholmschefen, bolagets nydanare Herlenius och disponenten Andersson att fullgöra sin livsgärning inom födelseprovinsen. Två av de andra, uppfinnaren John Ericsson och hans släkting Willgodt Theophil Odhner utförde den utanför Sveriges gränser, den ene i Amerika och den andre i Ryssland. John Ericssons namn är hos vårt folk främst förbundet med hans uppfinning av propellern och konstruktionen av pansarbåten Monitor, som fick en avgörande betydelse för nordamerikanska inbördeskrigets utgång 1862. Man erinrar sig också den majestätiska likfärden över Atlanten på amerikanska statens bekostnad och eriksgatan genom de svenska bygderna, då hans stoft fördes till det sista vilorummet vid Daglösens strand i Filipstad. W. T. Odhners namn är världsbekant genom hans uppfinning av räknemaskinen, som på sitt sätt blev lika betydelsefull som hans landsmans. Endast ett fåtal människor torde dock veta om att Odhner var värmlänning och att han tillbringade sina barndomsår i Dalby och Karlstad.

Släkten Odhner, som givit vår andliga och materiella odling flera stora namn, härstammar från Odensåker i Västergötland, där Jon Bengtsson var bonde i slutet av 1600-talet. En son till honom, bonden Per Jonsson, hade två söner, prosten i Lyrestad Jonas Odhner f. 1744 och lantbrukaren Anders Odhner f. 1755, som båda antogo släktnamnet efter födelsesocknen Odensåker. En sonson till den senare var rådmannen i Mariestad Clas Odhner, vilken blev far till borgmästaren i Kungälv Clas Emil Odhner, som avled 1917.

Prosten i Lyrestad beskrives som en god människa, nitisk i sin ämbetsutövning och road av studier, musik och blommor. Två av hans söner blevo präster i Skara stift, Per Hemming fil. doktor och prost i Horn f. 1790 samt Clas f. 1794 fil. doktor och prost i Medelplana. Den senare gifte sig 1825 med Anna Ericsson från Långbanshyttan i Värmland, syster till de ryktbara bröderna John och Nils Ericsson. En son till dessa makar var den berömde pro-fessorn i historia i Lund, sedermera riksarkivarien, akademiledamoten Clas Teodor Odhner, som föddes 1836 och avled 1904. En son til honom i hans gifte med Emma Knös var professorn i zoologi i Oslo och Stockholm Theodor Odhner. I dennes äktenskap med Ebba Nordensson föddes 1921 sonen Clas-Erik, agronomie licentiat och utredningschef i Landsorganisationen.

Lyrestadsprostens äldste son Per Hemming blev med tiden prost i Horn. Han beskrives i Skara stifts herdaminne som en kraftfull kyrkans tjänare, som uppehöll kyrkotukten med allvar i sin församling. Han var en stor predikant och ivrig nykterhetsvän. Därtill var han praktiskt lagd och inrättade folkskolor åt församlingens barn. Han var bl. a. den drivande kraften vid sjön Östens sänkning i början av förra århundrandet, vilket blev av mycket stor betydelse för bygden. Genom detta sänkningsföretag ökades vattenavrinningen från böndernas jordar samtidigt som förutsättningar skapades för uppodling av nya fruktbara markområden i Wadsbo härader. Per Hemming Odhner gifte sig 1815 med Petronella Sofia Fåhraeus, dotter till handlanden Carl Niklas Fåhraeus i Slite på Gotland. Hon var syster till tvillingbröderna Olof och Fredric Fåhraeus, som efter varandra voro stadsråd och chefer för civildepartementet i tillsammans 16 år under konungarna Carl XIV Johans och Oscar I:s regeringstid. Båda blevo serafimerriddare och adlade på grund av de stora tjänster de gjorde vårt land. Den ene av bröderna slutade sin ämbetsmannabana som landshövding i Göteborgs och Bohus län och den andra som generaltulldirektör.

Hemming och Petronella Odhners äldste son Theophil Dynamiel, den blivande uppfinnaren Willgodt Theophils fader föddes i Hendene i Västergötland 1816. Han kom som tjugoåring till Mölnbacka bruk, där han blev bokhållare med en årslön av 250 rdr. Enligt brukskrönikan uppbar han dessutom 30 rdr som ersättning för uppdraget att utminutera tobak till bruksfolket. År 1841 flyttade han till Dejefors bruk, som vid denna tid tillhörde handelshuset James Dicksons & C:is bruksintressen i Värmland. Tre år senare, 1844, ingick han äktenskap med Fredrika Sophia Wall från Arvika, dotter till patron Gustaf Adolph Wall och Anna Lena Ramsten. Bröllopet stod i brudens hem på gården Gate. Samma år bröto de nygifta upp från Dejefors och flyttade till Dalby, där de bosatte sig på en gård i Westby tillhörig handelshuset Dickson. Samtidigt arrenderade Odhner en gård i Amnerud med tillhörande jord. Här hade han som inspektor tillsynen av handelshusets skogar och virkesaffärer men behöll sin gamla titel bruksinspektor från dejeforstiden.

Dalby socken var då liksom nu näst Ekshärad den dominerande bland övre Klarälvsdalens skogsrika socknar, med ett järnbruk, Likanå, inom sina gränser. Det uppbyggdes i slutet av 1830-talet och var ett av de bruk som Uddeholms Bolag uppförde vid denna tid i övre Älvdalen. Dess saga blev inte lång, ty redan 1862 lades det ned på grund av ogynnsamma fraktförhållanden både för råvarorna och det utsmidda järnet.

I Westby föddes tre av makarna Odhners barn. Den äldste var sonen Willgodt Theophil, som kom till världen den 10 augusti 1845 och döptes i Dalby kyrka den 24:e i samma månad. Till denna akt hade ett stort antal faddrar anmält sig. Hur många av dessa inom och utanför släktingarnas krets som fingo uppleva den lille gudsonens framgångar i livet är inte känt, men de följde honom nog i tankarna på hans väg mot berömmelsens höjder.

Man har antagit att unge Odhners mekaniska anlag kan härledas från den värmländska järnbruksrörelsen. Detta antagande är nog riktigt. Landskapet hade under hans uppväxtår över hundratalet hytter och smedjer igång, ett förhållande som satte sin prägel på människornas liv i land och stad. Något minne av smedjorna vid Likanå kan han dock inte ha haft, då han redan som treåring lämnade Dalby med sina föräldrar. På fädernet träffar man huvudsakligen präster och handelsmän i generationernas rad, som knappast kan ha givit deras sentida ättling det mekaniska intresset i arv. På mödernet däremot möter man omedelbart den begåvade och kraftfulla brukspatronen på Rottneros, Gustaf Adolph Wall, som var bror till fru Odhner och således morbror till Willgodt Theophil. Wall var ägare till flera järnbruk och sågverk i Fryksdalen och i Finland. Vid Rottneros uppförde han i anslutning till järnbruket vars produktion han kraftigt ökade genom en omfattande tillbyggnad, ett gjuteri och en mekanisk verkstad för tillverkning av grytor, pannor och andra hushållsartiklar, samt detaljer för byggnadsverksamheten. Vid Orrholmens sågverk i Karlstad, i vilket han var ekonomiskt intresserad, installerade han 1871 den första hyvelmaskinen i vårt land. De första skördemaskinerna i Värmland anskaffades till lantbruket i Rottneros av den mekaniskt inriktade Wall. Inom alla områden av provinsens industriella liv hade han ett ord med i laget, liksom då det gällde kommunikationerna, järnvägarnas, telefonens och telegrafens användning som tjänare åt bruksföretagen. Wall var på sin tid en mycket förmögen och betrodd man, men 1877 försattes han i konkurs och fick lämna sina företag till fordringsägarna, som i första hand var banker, bland dem Sveriges Riksbank. En av anledningarna till den olyckliga utgången av hans tidigare framgångsrika verksamhet var den depression som träffade det svenska järnet åren efter fransk-tyska kriget. Därtill kom, och det kanske var främsta orsaken till fallisimanget, hans obegränsade strävan att ständigt utöka sina domäner och bruksföretag genom nya köp. Dessa, som ibland voro mindre välbetänkta, undergrävde hans ekonomi och försämrade likviditeten. Det är om brukspatronen Wall som anekdoten berättar, att han under en affärsresa i Finland frågade ryska tsaren "Va köster lelle Finnlann."

Man har anledning tro att de källor som fört de mekaniska anlagen till Gustaf Adolph Wall även givit dem åt systersonen och att de förstärkts hos denne genom föräldrarnas berättelser om släktingarna John och Nils Ericssons framgångsrika arbete i USA och här hemma. Två av hans bröder, Hjalmar och Sannfrid Odhner, som också voro födda i Värmland, ägde båda stora mekaniska anlag. Den senare som i sin ungdom innehade anställningar vid verkstäder i England och Ryssland, kallade sig själv "mekanicus". Den tredje brodern Carl däremot, som föddes i Stockholm 1863, samma år som fadern dog, ärvde farfaderns humanistiska och teologiska intresse och blev med tiden prästvigd i USA och professor i kyrkohistoria och teologi i Bryn Atkyn.

År 1848 lämnade familjen Dalby och flyttade till Karlstad. Vad inspektören Odhner sysslade med under karlstadstiden har inte kunnat utrönas. Varken landsarkivet i Göteborg eller bruksarkiven i Värmland lämnar några upplysningar härom. De handlingar som skulle kunnat giva något meddelande om Odhners karlstadsår gingo förlorade vid stadens brand 1865, då förstörelsen blev omfattande i stadens och länsstyrelsens arkiv. Det enda man tills vidare vet är att han 1859 sökte och erhöll en amanuensbefattning i Kungl. Lantmäteristyrelsen i Stockholm. Enligt en anteckning i ämbetsverkets personalarkiv var hans merit till denna tjänst att han varit bruksinspektor i Värmland, en sak som med tillfredställelse torde kunna noteras av senare innehavare av denna ibland hårt kritiserade bruksbefattning. Det är väl troligt att hans matematiska begåvning varit utslagsgivande vid platsens besättande. Det har uppgivits att T. D. Odhner var matematiker och att han även hade författat en avhandling i detta ämne. Det ligger nära till hands att tro att inriktningen av sonens mekaniska anlag till konstruktion av en räknemaskin har samband med faderns matematiska intresse. Theophil Dynamiel Odhner avled i Stockholm 1863.

W. T. Odhner inskrevs vid läroverket i Karlstad 1854, men lämnade det redan efter två år. Det var inte bristande begåvning och läslust som var anledningen till den tidigt avbrutna skolgången utan nödvändigheten att han så snart som möjligt skulle försörja sig genom eget arbete. Hemmet var fattigt och familjemedlemmarnas antal växte, vartill kom att en inspektorslön vid ett bruksföretag inte var särskilt hög. Den understeg ibland den årsinkomst som en skicklig och arbetssam spiksmed kunde förtjäna vid normalt ackordsarbete i brukssmedjorna.

Tolv är gammal reste unge Odhner till Stockholm, där han erhöll anställning hos sin farbroder Aron Odhner, som ägde en affär vid Drottninggatan för försäljning av lampor och fotogen frän Nobelföretagen i Ryssland. Anställningen hos farbrodern blev säkert en god skola för honom, ty denne var en uppslagsrik och driftig affärsman, som bl. a. tidigt förstod skyltningens betydelse för framgång i affärer. Det säges att han var den förste i vårt land som insatte odelade, hela skyltfönster utan spröjsar i sin affär, varigenom han ökade sin kundkrets. "Lampodhner", som han kallades, var en självständig natur, som hade fångats av liberalismens idéer. Han ansågs vara rabulist därför att han läste Aftonbladet, ett förhållande som väl inte bidrog till att höja hans anseende hos de konservativa stockholmarna. Hans affär finnes fortfarande kvar, men flyttades för några år sedan till Norrtullsgatan, där den nuvarande innehavaren bedriver försäljning av elektrisk armatur. En dotter till Aron Odhner, fröken Ebba Odhner, var den första svenska sjukgymnasten i USA. Efter sin återkomst till Sverige blev hon husföreståndarinna hos skådespelaren Ander de Waal till hans död.

En annan ung man som började sin affärsbana hos Aron Odhner omkring 1860 och som skulle komma att tala om sig i mer än ett sammanhang i livet var smålänningen Axel Johnson, Johnsonkoncernens framgångsrike grundare. Willgodt Odhner flyttade efter någon tid till instrumentfirman Lyths verkstäder, som tillverkade instrument för sjukhusens och den framträdande teknikens behov. Där kom hans fallenhet för finmekanik väl till pass vilket med tiden skulle bliva en viktig del av arbetet vid räknemaskinens uppbyggnad. Som 19-åring började han studera på nytt och vann inträde vid Teknologiska Institutet, där han var elev åren 1864-1866. Enligt meddelande från Tekniska Högskolans kansli avbröt Odhner studierna sistnämnda år utan att ha erhållit avgångsbetyg. Anledningen härtill är inte känd, men den kan bero av ekonomiska skäl, då han var godkänd för uppflyttning till institutets högsta klass. Samtidigt med Odhner studerade en annan värmlänning vid Teknologiska Institutet, Waldemar Flodqvist från Arvika, som blev en av förgrundsmännen inom sulfitcellulosaindustrien. Man kan säga att det var han som praktiskt genomförde sulfitmetoden, så att den blev ekonomiskt lönande.

År 1868, alltså för hundra är sedan, reste Odhner till Ryssland där han först erhöll anställning vid Ludvig Nobels verkstäder i S:t Petersburg, varifrån han flyttade till Rosencrantz verkstäder, som också voro förlagda till den ryska huvudstaden. Ryssland utövade vid denna tid samma dragningskraft på unga tekniker som USA kom att göra en generation senare. Därefter kom han som ingeniör till det stadsägda kejserliga etablissemanget för tillverkning av statspapper. Det var en betydande anläggning med 2000 anställda, som inom sina väggar rymde pappersbruk, sedeltryckeri, smältverk och myntverk. Det kan närmast jämföras med Tumba papperbruk, sedeltryckeriet och myntverket i Stockholm.

Det var vid Rosencrantzs verkstäder som han fullbordade den första modellen till sin uppfinning räknemaskinen. Den första färdiga maskinen konstruerade han 1875, vilken blev patenterad i Amerika och Tyskland 1878. Under det långa utvecklingsarbetet som han fick förlägga till kvällar, nätter och annan fritid understöddes han av ingeniören Ludvig Nobel. År 1880 startade han en mindre verkstad i St. Petersburg för tillverkning av räknemaskiner, men på grund av stigande efterfrågan uppfördes 1894 en ny fabrik för produktionens utökning. Till år 1917, då företaget måste nedlägga sin verksamhet på grund av den ryska revolutionen, hade det tillverkat c:a 30.000 räknemaskiner, som i huvudsak avsattes på den ryska marknaden. Parallellt med produktionen av räknemaskinen hade den odhnerska verkstaden inriktat sig på tillverkning av andra finmekaniska konstruktioner, bl. a. maskiner för tryckning av cigarett-papper

Outtröttligt verksam in i det sista gick Willgodt Odhner ur tiden den 15 september 1905 i Petersburg endast 60 är gammal. Hans liv var en hymn till arbetets ära. Han tillhörde det antal svenskar som utanför hemlandets gränser gjorde det svenska namnet ärat och aktat. Dalby socken har anledning att känna stolthet och tacksamhet över denne bygdens son, vars skapelse räknemaskinen ännu tillverkas i princip efter samma utförande som de första exemplaren från 1875. En mekanisk konstruktion brukar vanligen undergå större eller mindre förändringar efter längre eller kortare tid, men den odhnerska räknesnurran är i huvudsak densamme som den var för 90 år sedan. Hans maka Alma Odhner f. Skånberg överlevde honom i 22 år och avled i Leningrad 1927. Efter W. T. Odhners död övertogs ledningen av familjeföretaget av sonen ingeniören Alexander Odhner och svärsonen ingeniör Karl Siewert.

På grund av revolutionen och den politiska händelseutvecklingen i Ryssland flyttade firman Odhner sin verksamhet till Göteborg 1918 och ombildades samtidigt till aktiebolag, vari svenska intressen ingick, med bibehållande av det gamla namnet från rysslandstiden Original Odhner. Företaget kan således fira dubbeljubileum i år, då etthundra år förflutit sedan W. T. Odhner emigrerade till Ryssland med tankarna upptagna av idéer och mekaniska problem och femtio år sedan AB Original-Odhner grundades i Göteborg. Tillverkningen av räknemaskiner i Göteborg upptogs redan 1919 i förhyrda lokaler men överflyttades året därpå till en egen fabrik. Därmed började ett nytt kapitel i företagets historia, som återigen visade vad enskild företagsamhet kan åstadkomma när den är som bäst. Odhnermaskinernas segertåg genom världen, både den ursprungliga räknesnurran och de utvecklingstyper för andra ändamål som äro byggda på dennes grundprincip, är resultatet av uppmärksammade personliga insatser, vilka visar det enskilda initiativets styrka genom sin inneboende levande kraft.

År 1942 uppgick odhnerföretaget i AB Åtvidabergs industrier, vars verkställande direktör då var den i början av denna redogörelse omnämnde framgångsrike disponenten Elof Ericsson som föddes i Lennartsfors 1887. Då Lennartsfors bruk, som huvudsakligen tillverkade slipmassa, upphörde med denna verksamhet på 1930-talet, förlade Åtvidabergs industrier genom Elof Ericssons förmedling en del av sin tillverkning dit till det av honom och brukets ägare grundade AB Lennartsfors Mekaniska verkstad. Sedan 1965 är all tillverkning av räknemaskiner förlagd till Lennartsfors i en modern mekanisk verkstad, som sysselsätter ett hundratal personer.

Med denna förändring av lokaliseringen har Värmland, Willgodt Theophil Odhners födelseprovins, tillförts en betydande mekanisk kvalitetsproduktion i Elof Ericssons hembygd för vilken bygden och människorna känna stor och berättigad tacksamhet.
 

Program:

Kl. 11.00	Minnesgudstjänst i Dalby kyrka med predikan av kyrkoherde Helge Björkman.
	Hembygdskören sjunger SALIGPRISNINGARNA och ELVERUM JANITSJARKORPS spelar som preludium: PRELUDIUM I ESS av Gustav Eriksen, som postludium: POSTLUDIUM av G. W. Körner
Kl. 13.00	Kaffe i Dalby Hembygdsgård.
Kl. 14.00	STENENS AVTÄCKNING
	ELVERUM JANITSJARKORPS spelar Montferland, marsh av P. B. Bisselink.
	Välkomsttal: Spec. lär. Lars Johnson
	Hembygdskören sjunger: SÅNG TILL KLARÄLVDALENS KÖRFÖRBUND Musik: Ivar Ekblom, Text: Ingvar Larsson
	Högtidstal: Bruksdisponent Gösta Schotte.
	Avtäckning: Landshövding Rolf Edberg.
	Hembygdskören sjunger KLARÄLVDALEN
	Musik och text: Ivan Ekblom.
	Tal: Fröken Elfrida Oghner m. fl.
	ELVERUM JANITSJARKORPS spelar 34 DIVISION marsch av Keith P. Latey.
Kl. 16.30 c:a	Middag å Turispensionatet Sysslebäck

Källa: Dalby Hembygdsgård, Program och Festskrift