Karlstads stifts Herdaminne
från medeltid till våra dagar

ERIK GEORG THEGELSTRÖM.
1939-1957.

F. i Domkyrkoförs., Uppsala, 1887 2/6, i vars fb saknas uppgift om föräldrarna. (I KSJ 1960, s 165, sägs efter uppgift av E. T:s hustru att han var född i ett akademikerhem. Jfr den inte helt riktiga uppgiften om hans föräldrar i Håkan Ohlsson, Biografisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap 1934. Lund 1934. ). Efter studier vid Fjellstedtska skolan, Uppsala, stud.-ex. därst. 1910 30/5, stud. i Uppsala ht s. å., teol. fil. ex. 1911 2/2, teol. kand. 1918 21/3, prakt. teol. prov s. å. 27/3, prv s. å. 7/4, past.-adj i Filipstad 1918 20/4-31/10,v. past. därst. 1918 1/11-1920 30/4, past.-adj i Brännkyrka, Stockholm, 1920 1/5-1921 30/4, ständig adj därst. 1921 1/5-1923 30/4, kh i N. Finnskoga 1922 23/12, tilltr. 1923 1/5, kh i L. (kungl fullmakt) 1938 11/2, tilltr. 1939 1/4, emeritus 1957 1/10. LVO 1946. Död i Karlstad 1960 5/6.
E. T. växte upp i Stockholm. För att bidraga till familjens uppehälle måste han utbilda sig i något yrke och fick anställning dels hos trädgårdsmästare, dels som bokbindarlärling. Tack vare stöd av en faster fick han slutligen tillfälle att genomgå Fjellstedtska skolan.

Både i Stockholm och Uppsala stod han under inflytande av rosenianskt färgad väckelsefromhet, och det arvet förblev han trogen. Som student var han någon tid predikobiträde åt prosten K. A. Fredén i Kroppa och fick därigenom impulsen att låta prästviga sig för Karlstads stift. Sin första ord. anställning fick han i N. Finnskoga, vilket borde ha känts som en förevisning för den, som levat sig in i tätortens livssyn. Storstadsbarnet fann sig dock förvånansvärt väl tillrätta i glesbygden, blott han emellanåt vid besök i huvudstaden fick tillfälle att inandas stockholmsluften, bildlikt talat. Han älskade sitt kall, och han var ännu i sina bästa år. Om det var dåligt med besöksfrekvensen vid gudstjänsterna i kyrkan, sökte han upp människorna i deras hem och upptog regelbunden predikoverksamhet i byarna. Även i det kommunala livet var han redo att erbjuda sin tjänst.

Om han än lärde sig trivas med folket och naturen i finnskogarna, var tiden däruppe inte utan sina skuggor. Stadens levnadsvanor hade han svårt att lägga bort. "Generös och obetänksam som Thegelström var till sin läggning råkade han snart i svåra ekonomiska omständigheter med kriser som fick smärtsamma konsekvenser även för flera församlingsbor. Omsider gick det igenom och han tycks ha kunnat arbeta vidare med orubbat förtroende. Sköta pengar lärde han sig dock aldrig. (Frej Alsterlind, Minnesteckningar vid prästmötet 1965.)

Så kom flyttning till L. Upptakten var inte uppmuntrande. Ytterst få hade gett honom sina röster. Men det kyrkliga livet i denna väckelsebygd var blomstrande, och E. T. fortsatte framgångsrikt att hålla det vid makt och vann snart förtroende. Särskilt inom ungdomsarbetet vann han goda resultat. För detta ägde han både läggning och erfarenhet. Med sitt på samma gång pojkaktiga och förbindliga sätt blev han för ungdomarna både kamrat och far. För nödlidande i främmande länder uträttades åtskilligt i L:s prästgård. För detta arbete stod främst E. T :s energiska hustru, som efter första världskriget verkat inom flyktinghjälpen i Berlin.

Han älskade L. och ville inte veta av att något där kritiserades. Även för egen del var han lyhörd för kritik. "Han tålde inte att man mästrade hans arbete eller att han förbigicks i något sammanhang. Då kunde han visa prov på ett häftigt om än snabbt övergående humör. Någon gång hände det att han länge bar kvar aversion mot personer och förhållanden som sårat honom. (Frej Alsterlind, Minnesteckningar vid prästmötet 1965.) Men när han under emeritiårens bräcklighet såg tillbaka på sitt liv, var tacksamhet den förhärskande känslan.

G. i Stockholm 1930 7/6 m. sjuksköterskan Wanja Amalia Svensson, f. i Maria Magdalena förs., Stockholm, 1895 19/7, död i Lund 1961 30/9, dotter till möbelfabrikören Fredrik S. och Olga Amalia Åhman.
Tryckta skrifter: Norra Finnskoga kyrka. (I KSJ 1935, s. 130-134). - Han har gjort under. Tankar inför årsskiftet. (I KSJ 1936, s. 10-13). - Isak Stake †. (I KSJ 1946, s. 136-147). - (Predikan på) Alla Helgons dag.  (I Budskapet och budbäraren. Uppsatser och predikningar tillägnade Arvid Runestam på 60-årsdagen den 16 januari 1947. Karlstad 1946, s. 176-179).