Källa:

Boskapsskötselns betydelse för bygdens näringsliv under äldre tider har redan påpekats i samband med redogörelsen för näringslivet omkring 1640. Från denna tid finnas boskapslängder, som giva upplysningar om kreatursstockens storlek. Tyvärr saknas sådana längder från 1700-talet, varför man ej från denna tid kan få några siffror på boskapsskötselns betydelse, genom vilka man kunde ställa den i relation till andra näringsgrenar. Att den dock även under detta århundrade spelade stor roll, framgår bl.a. av landshövding Mörners skildring från 1762, i vilken han skriver, ”at boskaps skiötselen på thenna orten med then flit och omtanka handhafwes, at näppeligen på någon landsort i hele riket flere kreatur på hwarje hemman underhålles än här, anskiönt thet med så stor möda och omsorg skie måste.” (ALMQUIST 1899 s. 434).

Detta gäller även finnbygden, vilket framgår av en skrivelse från 1792 angående undervisning i svenska för finnarna m.m. . . . ”Boskapsskötseln är förnämsta näringsfånget och åkerbruket ringa, ty säden mognar sällan och till och med uti Augusti månad bortfryser”; (BÄCKVALLs ant.). Några siffror på boskapens antal inom området finnas först från 1800-talets början, då dessa redovisas i prosteritabellerna. *47 Vid studiet av dessa siffror får man dock det intrycket, att det närmast gällde en uppskattning från prästens sida, varför man ej kan bygga för mycket på dem. Det tycks dock framgå att boskapsskötseln skulle spela  större roll i Dalby än i Fryksdalsbygden och att antalet kreatursenheter pr åbo var större på 1620-talet än vid 1800-talets början.

Det förut citerade betänkandet från 1805 omtalar även, att antalet kreatur var mindre än förr. *48 Men boskapsskötseln var dock fortfarande av största vikt för bygdens näringsliv. I ett yttrande av Hushållningssällskapet från 1805 heter det: ”Den otacksamma jordmån och det hårdare klimat, som i de fleste skogstrakter i ... Fryksdals och Elfvedals härader försvåra åkerbruket och göra det derpå använda arbetet ofta fåfängt och utan ändamål, tycks böra öfvertyga dessa trakters Invånare, att mera än de nu göra, bemöda sig om boskapsskötseln, låta den utgöra deras huvudsakligaste näring och förändra deras åkerbruk till ängsskötsel och gräsväxters odling ... Mulbetet är i dessa trakter mycket godt, och några hemmansägare, som der mer än andra lagt sig på boskapsskötseln, berga sig bättre”. *49