Källa:

Vid tiden för storskiftet lågo bytomterna i regel bredvid varandra inom byarna i Älvdalsområdet, och endast i ett mindre antal byar fanns där en spridd bebyggelse. Annorlunda var det i Fryksdalsbygden, där ett fåtal exempel på koncentrerad bebyggelse finnes.

Orsaken till denna skillnad mellan de båda områdena, när det gäller bytomterna, kan främst sökas i de topografiska olikheterna. Klarälvsdalen är smal med markerade sidor, och den odlingsbara jorden är koncentrerad till dalens botten. Men inte ens hela den för odling lämpliga delen av dalbottnen stod till själva bebyggelsens förfogande. Bytomterna måste förläggas så, att de ej nåddes av älvens översvämningar. Förutsättningarna för en sluten bebyggelse voro därmed större än utanför dalen. I Fryksdalsbygden och på lerområdena utanför själva dalen i Ekshärad funnos större möjligheter för odlingens utbredning. Ett stort antal över bymarken spridda åkerstycken uppodlades och mellan dessa lågo ängsmarker. Det kan vara naturligt att här vänta, att även gårdstomterna skola ligga strödda över byområdet och placerade på lämpliga platser mellan åkerstyckena. Tydligt är dock att många faktorer här medverka. På lerområdena i Ekshärad, som i stort sett borde ha samma förutsättningar för bebyggelsen som byarna i Fryksdalsområdet, dominerar dock den slutna bebyggelsen. Visserligen är den ej lika markant som i Klarälvsdalen, men den överväger klart. Även längre söderut i Fryksdalen med det mera öppna landskapet finnas talrika exempel på sluten bebyggelse. Möjligt är att den spridda bebyggelsen i stort sett är en yngre bebyggelseform. Som av tidigare kapitel framgår, voro byarna i undersökningsområdets Fryksdalsdel länge mycket små och växte ut till större byar först under 1600-talets senare del och under 1700-talet, en utveckling, som fortsatte in på nästa århundrade.

Som nämnts voro exemplen på byar med gårdstomterna bredvid varandra i Fryksdalsområdet få. I Bada funnos två grupper av tomter inom byn, där tomterna hängde ihop. I Östmark var det endast de sydligaste gårdarna i byn, som lågo nära varandra och närmast bildade en klungby eller en gles radby på båda sidor om vägen. Även Sörmark var närmast en klungby, där de 16 tomterna lågo ordnade tomt vid tomt och troligen bildade den tätaste agglomerationen i Fryksdalsområdet vid tiden för storskiftet (R 96:13 1). Egendomlig för Sörmark var en samfälld del mitt i byn, som väl tjänade som samlingsplats för kreaturen, när de kommo från betet på kvällen och innan de drevos bort på morgonen. *18 I de övriga byarna, där tomterna voro skilda från varandra och spridda över en större eller mindre del av byn, kunde de ibland ligga liksom uppradade i en viss riktning. Så voro de 12 gårdarna i Fensbol ganska jämnt fördelade efter Ljusnan i den långsträckta byn.

På lerområdena i Ekshärad hade t.ex. byarna Mossberg och Råda gårdarna tomt vid tomt eller mycket nära varandra. Även i en sådan by som Solberg med i hög grad spridda åkerstycken
voro gårdarna huvudsakligen samlade i två grupper med tomterna bredvid varandra samt 4 gårdar i ena gruppen och 3 i andra.

Inom den slutna bebyggelsen i Klarälvsdalen var radbyn den vanligaste. Tomterna kunde då ligga i rad vid själva stranden som i östra Tönnet (9 tomter i rad), Södra Loffstrand m.fl. byar. Gravol var organiserat på ungefär samma sätt, men här funnos gårdar även utanför den egentliga radbyn. Av byns 10 gårdar lågo 7 i rad vid älvstranden. Samma var förhållandet i Västra Tönnet, där 3 av byns 7 gårdar voro placerade på detta sätt. Även Hornäs kan räknas till denna grupp av byar. Denna by är dock belägen så, att 7 av de 13 tomterna bildade radby vid näsets södra strand, medan de övriga närmast utgjorde en klungby i inägornas nordligaste hörn. Även Näs bildade en radby, men här lågo tomterna ej omedelbart vid stranden, utan de sydligaste lågo 150 till 200 m från älven. Denna by kan räknas som en övergång till den grupp av radbyar, som voro belägna vid foten av dalsidan, alltså mellan den odlade jorden och utmarken. Exempel på sådana byar voro Norra Loffstrand, Kårebol, Ljusnäs och Långav.

I en del radbyar kunde tomterna ligga i rad ungefär vinkelrätt mot älvens riktning. Sådana byar voro Ljusnäs, Nore och Bergsäng.

Även klungbyar funnos, varvid en del voro sammansatta av flera byklasar, t.ex. Stackerud (7 gårdar bredvid varandra), Berga och Hallen.

Utflyttning förekom från de tätaste agglomerationerna redan vid tiden för storskiftet. Exempel härpå finnas både från Fryksdalsområdet och Älvdalsområdet. I skiftesbeskrivningen till en storskifteskarta över Bada 1773 (R 22:2 2) heter det: ”Till förekommande af trängsel tildeles Per Persson ny tomt, hvarvid han och Per Jönsson särskildt öfverenskommo om flyttningskostnaden”, och i beskrivningen till storskifteskartan över Överbyn från 1809 står: ”Til vinnande af mera utrymme skall Bonde Bengtsons Bostad utflyttas söder om dalpärstomten ...Till hjelp vid denne utflyttning erhåller Bonde af samtl. Öfverbyns Jordägare Fyratio Riksdaler Riksgälds; och utfäste sig de Jordägare som kunna biträda med Dagsvirken härvid, att derföre åtnöjas med 16 skilling mansdagsvirket och 28 skillingar Riksgäld hästedagsvirket” (R 84:9 4). Vid ett storskifte över Berga i Ekshärad 1820 bestämdes, att utflyttning skulle ske på gemensam bekostnad och vara utförd inom 3 år. Flyttades ”hel bostad”, skulle detta ske inom 10 år och på gemensam bekostnad. Den som vid skiftet förlorade sin humlegård ägde enligt anteckningar i skiftesprotokollen tydligen rätt ta rötterna till humleplantorna med eller också skulle den nye ägaren anlägga ny humlegård (jfr t.ex. R 17:5 3).