Källa:

Befolkningen under 1700-talet.

För undersökningar av folkmängden och dess förändringar under 1700-talet har man en värdefull källa i tabellverkets uppgifter. Sådana finnas för norra Värmland - med undantag för Dalby - från verkets första år 1749. *1 För områdena utan egentlig finnbygd, såsom Ekshärad , och med relativt liten finnbygd, som Norra Ny , förefalla kurvorna över befolkningen sannolika och löpa utan tvära kastningar. *2 Här var bygden fortfarande så koncentrerad, att prästen ganska väl kunde känna till sina sockenbor. Annorlunda var förhållandet på den vidsträckta finnbygden, dit avstånden voro stora och där det var långt mellan gårdar och torp. Man finner även, att kurvan över Fryksdalsbygdens befolkning löper mindre regelbundet och visar t.ex. stark nedgång i befolkningen på 1770-talet. År 1769 är befolkningen enligt sockentabellerna 3866, vilken summa 1775 har sjunkit till 2929. Men av allt att döma äro befolkningssiffrorna från århundradets senare del och 1805 (vilket års siffror här användas) ganska tillförlitliga även för finnbygden.

Tidigare har framhållits, att norra Värmland under 1500-talets senare del och 1600-talet var en bygd i utveckling och att detta i särskilt hög grad gällt Fryksdalsområdet. Av befolkningsuppgifterna att döma gäller detta omdöme även 1700-talets bygd. För Fryksdalsområdet  är ökningen ej mindre än omkring 90 % på 56 år. Ökningen är så stor , att man med all rätt kan beteckna även detta århundrade som en kolonisationsperiod för Fryksdalsbygden. Särskilt måste detta gälla moränbebyggelsen utanför den gamla bygdens ram. Här funnos 1710 knappt 100 mantalsskrivna, men år 1800 var siffran uppe i omkring 1200 (jfr tabell 19). Även om man får minnas, att mindre procent av befolkningen var med i mantalslängderna vid århundradets början än vid dess slut, är ökningen så stark, att man måste räkna med att en betydande inflyttning från den gamla bygden ägt rum. Torpbebyggelsen - i torpen fanns 1730 endast 56 mantalsskrivna men vid århundradets slut närmare 700 - uppstod delvis genom en sådan inflyttning.

Även i Ekshärad och Norra Ny var befolkningsökningen från 1749 till 1805 stor med resp. 54 och 56 %. För Dalby var motsvarande ökning mellan 1775 och 1805 39 %. Ökningen var större än i landet för övrigt. Mellan 1751 och 1805 ökade Sveriges befolkning med 35 % och Örebro-Värmlands län med 38 %. Jordbrukssocknen Ölme i södra Värmland ökade från 1749 med 41 %, medan många socknar i södra delen av landskapet endast hade en ökning på mellan 30 och 40 %.

För Älvdalsbygden gick utvecklingen någorlunda jämnt under den här berörda tidsperioden, medan Fryksdalsbygden hade den hastigaste befolkningsökningen under århundradets senare del.