Källa:

Byarna på finnbygden omkring 1730.

Åren 1729 och 1730 finnas utförliga mantalslängder med rökar och matlag utsatta även för finnbygden. Dessutom blevo några finnbyar kartlagda 1726. Med hänsyn till materialet samt att ungefär ett århundrade förflutit sedan kolonisationen började, kan det därför vara lämpligt att välja denna tid för en närmare skildring av bygden.

På omkring ett århundrade hade de förut obebodda moränmarkerna fått en ganska betydande bebyggelse från Bredsjön och Spettungen vid områdets sydgräns till Aspberget längst i norr (jfr karta sid. 69). Sistnämnda by låg emellertid fortfarande ensam med endast ett torp, Bringsåsen, mellan sig och den 2,5 mil närmast söder om liggande byn Järpliden. Tätaste bebyggelsen fanns i söder upp till Röjden och Älgsjön. Bebyggelsen var här spridd och något så när jämnt fördelad över området med 29 skattlagda hemman eller byar. Dessutom fanns inom Fryksdalsdelen 24 oskattlagda torp, vilket borde tyda på att denna del av finnbygden var stadd i den snabbaste utvecklingen. I nordvästra hörnet av Ekshärad funnos tvenne torp, Knappåsen och Kråkåsen, vilka tydligen voro finntorp. Norr om Röjden och Älgsjön lågo förutom Aspberget  fem skattlagda hemman och tvenne torp. Som redan påpekats, saknade området öster om Klarälvsdalen förutsättningar för finnbebyggelse. Ovanför Nain, som ligger utanför områdets sydgräns, funnos 1730 blott byarna Brånberg i Ekshärad och Näsberget i Norra Ny .

I genomsnitt kommo 3,2 rökar per by i Fryksdalsområdets och 3,4 i Älvdalsområdets finnbygd.

Största byn i Fryksdalsområdet var Mången med 6 rökar och 17 mantalsskrivna. I Älvdalsområdet var Aspberget störst med 10 rökar och 24 mantalsskrivna. Järpliden och Röjden hade vardera 6 rökar och respektive 20 och 13 mantalsskrivna .

Typiskt för finnbygden var, att rökarna eller hemmansdelarna rätt ofta beboddes av flera familjer. Detta var, som vi sett av föregående kapitel, sällsynt på svenskbygden. Genom de kartor, som på landshövdingens order år 1726 upprättades över några finnbyar av lantmätare Gillberg, kan man få en bild av dessa byar. Tyvärr var det endast 8 byar, som kartlades, nämligen Aspberget, Järpliden, Skråckarberget, Kindsjön, Röjden, Mackaretjärn samt Norra och Södra Viggen. *32 Det är dock sannolikt, att dessa byar återge förhållandena i stort, särskilt inom Älvdalsområdets finnbygd. Av dessa kartor framgå ägoförhållandena inom byarna. I beskrivningen till kartan över Järpliden heter det bl.a.: ”Jerplien 1/4 Hemman afgärda på Höljes ägor possideras af fölljande åboer, Påhl, Muhel och Daniel Perssöner, Hans och Erich Erssöner, Hinrich Olofsson, Hinrich Samelsson, Erich och Matz Matzsöner och Olof Olofsson”. I mantalslängden för 1725 upptages 5 rökar och matlag för byn. Om Kindsjön heter det: ”Kinsjiön 1/4 Hemman afgärda uppå Norra Branäs ägor Possideras af Olof Andersson, Erich och Anders Larssöner”. Mantalslängden upptager endast två rökar. Flera ägare än antalet rökar funnos även i Aspberget.

Som man kunde vänta, var åkerarealen liten. I medeltal kom endast ett hektar per rök (jfr tab. 24). Detta varierade dock mycket i de olika byarna. De största byarna hade den minsta arealen per rök. Aspberget och Röjden hade 0,7 resp. 0,9 hektar, medan t.ex. Kindsjön och Skråckarberget hade 1,9 och 1,2 hektar per rök. *35

Åkern på finnbygden hade redan nu börjat trädas. I Aspberget och Järpliden låg 1/10 av åkern i träde, i Skråckarberget 1/4, i Kindsjön och Röjden 1/6 samt Mackaretjärn, Norra och Södra Viggen 1/3. Ju mindre åker byn hade i förhållande till befolkningen, ju mindre låg i träde. Vanligen gav åkern omkring tredje kornet, någon gång, som i Järpliden ända till 4,5. Åkern bestod där av ”sandblandad mulljord”. *36