Källa:

Befolkningen på finnbygden.

Om det är vanskligt att med ledning av mantalslängdernas uppgifter söka få en exakt siffra på befolkningen i svenskbygden, ställer det sig naturligtvis ännu svårare, när det gäller finnbygden. Dels var avståndet till finnbyarna stort, varför det ej är säkert, att myndigheterna kunde eller brydde sig om att inhämta noggranna upplysningar om antalet finnar, som skulle mantalsskrivas, dels funnos här under 1600-talet många inhyses- eller lösfinnar, som drogo omkring från den ena delen av finnbygden till den andra och därigenom bidrogo till att mantalslängdernas siffror variera mycket. Som exempel kan nämnas, att mantalslängderna för Dalby finnbygd år 1661 upptaga 99 s.k. husfolk (inhyses) men år 1665 endast 25, år 1671 inga och år 1674 4 stycken. Samma gäller den övriga finnbygden.

Kurvorna över antalet mantalsskrivna visa därför stora variationer på få år. Det är dock möjligt, att dessa kurvor ge en antydan om befolkningens storlek och växlingar i denna. Samstämmigheten mellan de olika socknarnas kurvor talar härför. Redan har påpekats, att nybyggen uppträda i längderna några år för att sedan försvinna. Likaså omtala domböcker och skattelängder, att många av de skattlagda hemmanen tidvis stå öde av en eller annan orsak (jfr även not 19 s.60).

De djupa vågdalarna i kurvorna över antalet mantalsskrivna vid 1670-talets slut och på 1690-talet motsvaras troligen av en nedgång i befolkningens storlek. Minskningen i antalet mantalsskrivna på 1670-talet torde delvis vara beroende av kriget mellan Sverige och Danmark vid denna tid. Gränstrakterna mot Norge voro mycket utsatta för fiendens härjningar, och många gårdar - både svenska och finska - förstördes av fienden. I domböckerna för 1676-77 klagas, att fienden plundrat Vittjärn och Gransjön samt rövat all Killingeruds lösa egendom utom boskapen. Vidare hade Röjden, Skråckarberget, Avundsåsen, Järpliden, Aspberget, Blysjön och Mackaretjärn härjats och stodo därför öde. Vittjärn, Gransjön och Lekvattnet samt dessutom några svenskhemman befriades 1679 från 10-dalersskatten, därför att de åren 1676-79 blivit ”illa spolierade och skövlade av norrmännen”. De svåra missväxt-och nödåren 1697-99 bidrogo säkerligen till nedgången vid denna tid.

Under 1700-talet visa kurvorna över antalet mantalsskrivna en jämnare linje och en jämn ökning. Under detta århundrade kom bygden att stabiliseras och kontakten mellan finnar och svenskar blev större. Finnbygden fick egna representanter vid mantalsskrivningen varför mantalslängderna då torde vara något mera tillförlitliga vid redovisandet av finnarnas antal.

Mantalslängdernas uppgifter över mantalsskrivna tyda även på att inflyttningen skedde i raskt tempo, och det är troligt, att den nådde sitt maximum för Fryksdalsområdet på 1650-talet och för Älvdalen vid nästa årtiondes början för att sedan avtaga.

Det kan var av intresse att söka få en uppfattning om befolkningens storlek på finnbygden omkring ett århundrade efter kolonisationens början. Att komma fram till någorlunda exakta  siffror på befolkningen är dock omöjligt. Därtill äro källorna alltför osäkra. Mantalslängderna t.ex. äro, när det gäller finnbygden, mycket ofullständiga, så snart det gäller familjemedlemmar förutom man och hustru. Så funnos på Dalby finnskog 1729 på 58 hushåll endast 5 söner, medan döttrar, mågar och sonhustrur saknades helt. Det fanns endast 2 pigor men 11 drängar och 12 husfolk. Proportionerna voro ungefär samma år 1730 i Fryksdalsområdet (endast 15% av samtliga mantalsskrivna utgjordes av familjemedlemmar utom familjens huvudpersoner).

Enligt AXELSON (1888 s. 374) utgjorde mantalsskrivna 47,6% av befolkningen i Örebro-Värmlands län år 1751. Skulle man använda samma procenttal för finnbygden omkring 1730, kommer man fram till en befolkning på omkring 800. *28 Av vad som ovan sagts om mantalslängderna torde man dock ha rätt att anta, att procenttalet 47,6 är för högt och att befolkningssiffran bör vara betydligt större. *29 Räknar man med en genomsnittlig befolkningssiffra på 7 personer pr rök, vilken siffra ej bör vara för hög, då det på finnbygden var ganska vanligt med flera hushåll på samma rök, erhåller man en befolkningsstock på 994. *30 Troligt är att det omkring 1730 bodde omkring ett tusental finska kolonister på de ett århundrade tidigare obebodda moränmarkerna. Dessa kolonister hade till bygden medfört finskt språk och finsk kultur i fråga om näringsliv, bostäder, seder och bruk. *31