Källa:

Den finska bebyggelsens karaktär och det finska byggnadsskicket.

Det finska byggnadsskicket har ingående skildrats av HÄMÄLÄINEN (1945) i hans arbete Bostads- och byggnadsskick hos skogsfinnarna i Mellanskandinavien. Han har framför allt bearbetat det material, som NILS KEYLAND insamlat under mångåriga vandringar bland finnbyarna i Värmland. KEYLANDs fotografier och teckningar av byggnader liksom även SEGERSTEDTs teckningar och anteckningar ha möjliggjort en utförlig skildring särskilt av Värmlandsfinnarnas byggnader. Jag vill därför här hänvisa till HÄMÄLÄINENs arbete för att i ett senare kapitel något återkomma till den nuvarande byggnadskulturen på den gamla finnskogen.

Karakteristiskt för den finska bebyggelsen var det stora antalet byggnader, som uppfördes kring pörtet. Nära detta fanns kokhuset, vilket kunde vara äldre än själva pörtet, då den första provisoriska bostaden, kåtan, senare kunde användas som kokhus. Visthusboden var av samma typ som i svenskbygden, antingen en s.k. ”stabbur” eller ett ”härbre”, det senare byggt i två våningar. En bastu fanns på varje finngård. Denna är ej en finsk byggnadstyp, som infördes av finnarna, utan användes även på svenskbygden, där den fortfarande finns kvar på många håll i Värmland. En ladugård uppfördes och försågs vanligen med eldstad för att skydda kreaturen under de kalla vintrarna. Vid denna skulle även de frusna lavblocken tinas upp, innan laven kunde tjänstgöra som kreatursföda. En mängd smålador för förvaring av skörden funnos spridda kring de övriga byggnaderna. En enda finngård kunde därigenom verka som en hel by (fig. 5). Smålador uppfördes även vid slogarna på skogen.Vid svedjorna byggdes rior för förvaring och torkning av rågen (Se förför övrigt LÖNBORG 1902 och HÄMÄLÄINEN 1945).