Källa:

Nybyggenas läge.

Då svenskbygden var bunden till sedimentområdena i landskapets lägre delar, kom finnbebyggelsen att höra samman med de högre belägna moränmarkerna. Endast ett par exempel finnas på att finnen slog sig ned på den gamla bygdens sedimentområden. I Båtstad i Älvdalsområdet funnos enligt rannsakning på finnhemman år 1727 bofasta finnar. *24 Båtstad är en gammal by, som var torp enligt 1590 års jordebok men 1603 1/3 hemman. Den är belägen i en del av Klarälvsdalen, där dalsidorna äro lägre och mera omärkligt övergå i platåytorna ovanför. Dalen är således ej längre så markerad. Älven har här ett hastigt lopp, och sediment finnes endast i ringa utsträckning. Här var det tydligen, som finnar och svenskar först kommo att bo i samma by och bryta mark på samma ställe. Det var dock ingen tillfällighet, att det skedde här. Det område, som nu upptages av Norra Finnskoga socken och inom vilken Båtstad är beläget, var länge ytterligt glest befolkat, även vad själva dalen beträffar, som här är fattigt på sediment och ej inbjöd till bebyggelse på samma sätt som dalen nedanför. Ännu 1640 funnos i Höljes och Båtstad endast resp. 3 och 1 åbor. Här fanns det följaktligen plats för nybyggare, och sådana kommo från både svenskbygd och finnbyggd. Även Kärrbackstrand var upptaget av en finne men blev snart öde och erhöll sedan bebyggelse först vid 1700-talets mitt(BÄCKVALLs ant.).

Enligt PALMQUIST (1933 s. 35) skulle finnar bebott hemmanet Vitsand i Fryksdalsområdet alltsedan detta upptogs och hela 1600-talet igenom. I så fall skulle Vitsand vara den enda byn med finnbebyggelse på Fryksdalsbygdens sedimentområden, men detta torde knappast vara riktigt. Av domboken för 1649 framgår, att Vitsand visserligen upptagits av en finne, men denne fördrevs ganska snart. En åbo från Överbyn övertog torpet, och hans son brukade det. *25

Finnbebyggelsen blev i stort sett en typisk lidbebyggelse. Finnen undvek de lägre delarna av landskapet och byggde sin bostad och anlade sina odlingar högt uppe på moränliderna. Här var – som redan påpekats - moränen ofta finkornig och mera lämpad för uppodling. *26 Dessutom voro odlingarna här bättre skyddade mot frosten än i de lägre delarna av landskapet. Exempel på att nybygget måste flyttas för frostens skull finns även. Det heter t.ex. om Avundsåsen i rannsakningen på finnhemmanen 1727, att ”detta Torp hafwa åboerne ödelagt för den starka Fråsten som dersammanstädes åhrl:n förderfwar grödan och nu på annat ställe på dess Båhlby Skatte-Hemmanet S:a Persby ägor begynt bygga hwarest de tänka andra ägor uptaga och hafwa med Båhlbyn samfäld skogshäf(d)”. *27

Vid val av bostad tog finnen också hänsyn till om lämpliga svedjemarker funnos i närheten. Det var en fördel, om svedjorna ej voro för långt från hemmet, inte minst därför att äldre svedjor utgjorde goda betesmarker. Det troliga är, att det första stadigvarande hemmet uppbyggdes i lämplig närhet av ett större svedjefall i ett för svedjning lämpligt område.