Anders Jönsson i Ransby

In memoriam.

Dalby har fått församlingssorg. På lördagsmorgonen spreds ut över socknen sorgebudet att kommunalnämndsordföranden Anders Jönsson, Ransby, under natten avlidit. Hans eljest starka fysik hade under sista halvåret försvagats genom återkommande förkylningar och hjärtat hade svårt angripits. För en vecka sedan nedlades han på sjukbädden i lunginflammation, vilken under sista dygnen utbredde sig till dubbelsidig. Det redan förut svårt ansträngda hjärtat höll då icke stånd, utan slutet kom hastigt och för många oväntat.

Med Anders Jönsson bortgick en av förgrundsfigurerna i församlingens offentliga liv. En uppräkning av alla de förtroendeuppdrag som han i tur och ordning innehaft, skulle bliva allt för lång. Vid sin död var han ordf. i kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse, v. ordf. i kommunalfullmäktige, som han tillhört ända sedan dess tillblivelse, kassör för nästan samtliga kommunala kassor och överförmyndare. Vid tillsättandet av kommittéer för mer eller mindre tillfälliga uppdrag voro sockenmännen angelägna att utnyttja hans sakkunskap och erfarenhet. Man visste på förhand att det, som lades i hans händer skulle bliva väl utfört.

Han var inte en man som ville lysa och blända. Stilla och försynt, grundlig och gedigen gick han sin väg fram. Genom sitt framträdande och sin personlighet avlockade han vem som mötte honom det ofta hörda omdömet: En hedersman, en gentleman. "Det är en av de bästa, som gått bort" utbrast en nu utflyttad församlingsbo vid underrättelsen om hans död.

Det var lätt att samarbeta med Anders Jönsson. Han tvingade inte på någon sin mening eller pockade på sin rätt, men han vann genom sin saklighet och grundliga argumentering. Han var mera en handlingens man än ordets och åthävornas. Hans redbarhet och omutliga ärlighet var höjd över varje tvivel. Med sällspord enighet omfattades han med förtroende av alla, som kommo i beröring med honom, och han svek aldrig detta förtroende.

Med dessa egenskaper, som gjorde honom till en första klassens kommunalman, förenade han ett känsligt och varmt sinnelag, som förskaffade honom många vänner. Han var en föresyn i trofast och uthållig vänskap. Det har blivit så tomt för många nu, då vännen med den goda blicken, det trofasta handslaget, det stilla glada skämtet och det varma hjärtat icke mer skall möta oss.

Men han har fyllt ett redligt dagsverk, han förtjänar den trogne arbetarens lön: vila. Ord bli fattiga och små, när de användes om en av dem, som genom karaktärens helgjutenhet och sinnets adel nått en personlighetens resning över vanligt mått. Men vi vilja om Anders Jönsson tillämpa profetens ord: "De som hava vandrat sin väg rätt fram, få ro i sina vilorum".

Alf Norbäck. 

Källa: Norbäck, Alf, Anders Jönsson i Ransby, Wermlandstidningen, 16 februari 1931