Arvid Olsson, Nytorparn

Arvid Olsson, Nytorparn, f. 1919

Arvid Olsson är en företagare i skogsbranschen och en entreprenör av sällan skådat slag i norra Värmland. Vid 85 års ålder är han fortfarande verksam dagligen vid sågen i Letafors som han köpte på 1970-talet. Han köper också rotposter och kör traktor och plogar snö.

Det är under namnet Nytorparn Arvid har gjort sig känd i hela norra Värmland.

 

NWT-artikel från 85-årsdagen, Torleif Styffe:

Fredagen den 20 februari fyller en av norra Värmlands färgstarkaste personligheter 85 år. Om man säger att det är Arvid Olsson, Letafors, vet inte många vem det gäller, men om man säger Nytorparn vet åtminstone alla norr om Ekshärad vem jubilaren är.

De som känner Nytorparn vet också att han inte kommer att sitta hemma på födelsedagen och vänta på uppvaktning, utan att han som vanligt är i fullt arbete från tidig morgon till sen kväll. Arbetet har präglat hans liv och han har sedan ungdomen utvecklat en entreprenörsanda som är alltför sällsynt i den norra länsdelen. En handfull nytorpare spridda inom olika branscher skulle ha kunnat bjuda de urbaniserande krafterna ett välbehövligt motstånd.


1919 föddes Arvid Olsson på Karlsåsen mellan Vingäng och Letafors. Stället var det enda på en lång skogssträcka med sex kilometer till närmaste granne. Här passerade fordom hästfororna med sina malmfrakter till Letafors bruk, och här på Karlsåsen blev det en naturlig rastplats, lite som ett gästgiveri för de vägfarande. Men detta var långt innan Arvid och hans föräldrar och sex bröder bodde där.

Skolan låg i Sysslebäck, åt ett helt annat håll än dit vägen gick, och för att komma till och från denna skola måste Arvid och hans syskon traska och gå eller åka skidor sju kilometer i varje riktning. Varje dag. Inte nog med att det var väglöst och att man bara hade en liten skogsstig att följa, det var ett högt berg nära Klarälven som kunde vara besvärligt att gå uppför på hemvägen.
- Men utför gick det fort på skidor, vill jag lova, säger Arvid. Vi kom ner ungefär vid hoppbacken.

Det blev många mils skolväg under den sexåriga skoltiden med efterföljande fortsättningsskola. Innan jag hinner säga ”hur orkade du?”, berättar Arvid att han 12 år gammal började arbeta med timmerhuggning efter skoldagen och på helgerna. Den två år yngre brodern Melker var också med, och när vinterdagen blev för mörk för arbete satte bröderna upp en fotogenlampa och knogade på.
- En och åtti per kubikmeter tjänade vi, erinrar sig Arvid.

När Arvid var 14 år började han köra häst i skogen, och när han var 17 låg han en hel vinter på timmerkörning vid Likedalstjärn. Med sig hade han brosslare Vilhelm Palmquist, och de åkte hem varsin helg efter proviant. Och långsamt blev det inte att vara kvar i skogen varannan helg.

- Nej, då jobbade jag för fullt.

På väg hem från denna arbetssäsong mötte Arvid en kompis som var på väg till Ulricehamn på järnvägsbygge. Han ville att Arvid skulle följa med och lovade att ordna saken med arbetsförmedlingen. Så blev det. Arvid åkte hem och upplevde sitt livs förmodligen enda semesterdag, innan resan till Ulricehamn anträddes.

Järnvägen de byggde ledde till Jönköping, och dit bar det också senare samma år med Arvid via fyra månaders arbete på Husqvarnafabrikerna. Förvandlingen från rallare till fabriksarbetare innebar ett lönelyft från 60 öre till en krona i timmen.

Snart kom kriget och Arvid blev inkallad till Skövde. Av någon anledning skickades alla inkallade hem, och Arvid fick göra nytta för fosterlandet på ett annat sätt.

Det visade sig nämligen att Götabolaget hade massvis med kolved, och att försvaret behövde gengas. Här förvandlades Arvid till entreprenören som senare skulle bli känd som Nytorparn. Han köpte veden och började kola i stor skala. 42 milor kolade den unge driftige mannen i Gammelängsberget, och sedan rullade det på. Arvid såg möjligheter, där andra såg problem, han såg chans till arbete där andra såg risk för arbete. Han köpte skog på rot, han köpte vindfällen, han lejde huggare och körare och hade arbete åt såväl karlar som hästar. Sju hästar höll han igång som mest.

Den unge företagaren försåg sig på femtitalet med maskiner som komplement till hästarna. Det blev traktorer, det blev lastbil och det blev jordbruksmaskiner. På vintrarna var det jobb i skogen och på somrarna i jordbruket. Slåttertiden var oerhört intensiv, för då körde Arvid sin slåttermaskin på de flesta gårdarna i övre Klarälvdalen.

- Det var ju brått i slåttern, och jag körde en dag, en natt och en dag i ett sträck, sedan sov jag en natt när någon annan körde, och därefter arbetade jag dag, natt och dag. Och så fortsatte det de två veckor slåttern varade.

1952 köpte Arvid en gammal lastbil, som han försökte få hjälp att bygga om till kardandrift för att få drag på släpet. Ingen vågade ge sig på uppdraget, så Arvid satte igång själv. Han uppbringade då en teknisk talang han knappt varit medveten om själv. Han byggde på egen hand om bilen till ett terrängfordon, vilket gjorde att han drog till sig studiebesök från stora delar av landet. Något ångrar han nog att han inte sökte patent på sin konstruktion. Men sådant papperskrångel tar tid, och Arvid ville arbete, han. Pappersarbete har inte varit hans favoritsysselsättning.

Men Nytorparn, när blev han Nytorparn? kanske ni undrar. Jo, 1943 lämnade han Karlsåsen och hyrde Koltorp nära Letafors av Götabolaget (som senare köptes upp av Uddeholm). Ett år senare ville Uddeholm ha Koltorp och erbjöd Arvid ett nytt hus på Nytorp ännu närmare Letafors. Detta erbjudande gick inte att motstå, så Arvid och hans Agda flyttade dit. Arvid var från den stunden Nytorparn, och det har han varit i 60 år nu. Bara så ni vet.


Under alla dessa arbetstimmar har Arvid förstås råkat ut för en del olyckor - direkt rädd om sig själv har han inte varit. Då och då har han setts med gips eller kryckor, men fortfarande i full verksamhet.

En gång höll han på att hyvla av sig armen och var tvungen att uppsöka läkare. Det bar till lasarettet i Örebro, där han opererades. Efter operationen fick han åka hem och vila över helgen mot löfte att absolut infinna sig på måndag morgon. Detta lovade Arvid och åkte hem till Nytorp.

Väl hemma upptäckte han att vägarna snöat igen under hans bortavaro, och det var han som skulle sköta plogningen. Han ringde runt och jagade ersättare men ingen gick att få tag på.

- Då fick Agda hjälpa mig och knyta upp armen med två handdukar, och så plogade jag halva natten. Jag hann precis i tid tillbaka till sjukhuset på måndag morgon, men doktorn skakade på huvudet - hon förstod nog att jag hade gjort lite mer än vad hon hade tänkt.


På 1970-talet köpte Nytorparn en gammal såg i Letafors.
- Det var meningen att den skulle rivas, så jag var tvungen att köpa den för att den skulle bli kvar. Där har ju funnits såg sedan brukets tid, säger Arvid.
Sedan dess har sågen gjort sin tjänst, och den går fortfarande för fullt. Ett par personer sysselsätts där förutom Arvid , som är där dagligen (om han nu inte är sysselsatt i skogen på en eller annan drivning eller lagar maskiner eller plogar vägar ) - för tillfället utan kryckor!


På fredag är alltså den stora dagen, då Nytorparn fyller 85 år. Hur firar han denna högtidliga tilldragelse? Jo, han gör förmodligen som han gjort de senaste 73 åren och som han kommer att göra så länge han orkar - arbetar.

Ett säkert tips är att han finns på sågen i Letafors. Någon uppvaktning vill han inte ha, det har han sagt ifrån i annonsbladet, men stort grattis kan man väl ändå få säga till denna färgstarke jubilar!.

Torleif Styffe


Källa: NWT-artikel från 85-årsdagen

<< Tillbaka