Ur: DALBY I GAMLA TIDER

Karl L:son Bergkvists uppteckningar   

LIVSFÖRINGENS TERMER . . .

... för sömn och vila

Regelbunden middagsvila med någon timmes sömn tillämpades i slåttern, då slåtterkarlarna redan vid 4-tiden (ibland ännu tidigare) på morgonen måste vara i full aktion med liarna. Kvinnorna, som steg upp något senare, sov aldrig middag med undantag av någon äldre mera orkeslös gumma.

En kort vilostund (utan sömn) efter middagsmålet tillämpades ganska allmänt och även kortare vilopauser under arbetet.

Vintertid sov hushållsmedlemmarna inne i huvudbyggnaden. Detta var merendels fallet året om beträffande husbondefolket. Sommartid brukade de yngre samt tjänstefolket flytta sovplatserna ut i något härbre eller upp på vinden eller annat lämpligt "sovrum". Någon särskild sommarstuga hade man inte. Drängarna brukade ligga i drängstugan året om.

De på vintern vanligen använda fårskinnsfällarna utbyttes om sommaren mot ett sticktäcke. För övrigt hade man samma sängutrustning, men halmbolstern tömdes om våren på vinterhalmen och stoppades med ny, som sparats för detta ändamål. "Lakan" av kalvskinn eller vävda och hopsydda mattor var vanliga och även kuddvar av kalvskinn förekom. Bolster och kuddar med raffelstopp användes också. Fjäderbolster hörde till den finare sängutrustningen.

Man brukade flytta ut i juni och flytta in tillbaka i slutet av september eller ett stycke fram i oktober. Tiderna varierade efter väderleken. Ofta hade man tomma sängar stående i härbret eller på vinden och endast sängkläderna behövde flyttas. Man använde mest hemmagjorda stannsängar [?]. De hopskjutbara är av något nyare datum.

... för uppvärmning och belysning

Veden höggs ihop och kördes (eller drogs) hem på vintern och höggs sönder på våren för att torka. Torr ved (torrfura och torrgran) höggs sönder på vintern allteftersom den förbrukades och vid tillfällen, då karlarna hade tid med vedhuggning. Sommartid plockades även torra kvistar och dylikt och bars hem för att dryga ut det ordinarie vedförrådet med, åtminstone på småställen och i skogstorpen.

Sommartid, då man inte behövde elda för värmens skull utan endast under kokkärlen, sönderklövs veden "små" för att bli drygare (kunna utnyttjas bättre). Man hade då ingen brasa av uppresta klampar i spiseln. Under 1880-talet var dock kokspisar redan allmänt i bruk, de äldsta av avlång typ, smalare på mitten, och man eldade då mera sällan i den öppna spiseln sommartid annat än vid kokning i större grytor, t ex vid ystning före och efter sätervistelsen. Vintertid eldades rätt allmänt i fähuset för vattenvärmen, till sörpberedningen och ibland även för kylans skull.

Fotogenlampor var i bruk på 1880-talet, och dessa användes allmänt för belysning vid arbetet inomhus hela vintern igenom, åtminstone från september till i slutet av mars. Vid vårfruhelgen skulle ju "tranan bära ljus i säng", men fotogenlampan brann nog oftast ett bra stycke in i april. Under tiden maj - augusti användes i regel inget lyse. Vid vistelse i och vid gång mellan uthusen efter mörkrets inbrott användes fotogen- eller ljuslyktor, fyrkantiga med sidor av iskuret fönsterglas.

Före fotogenlysets tid arbetade man vid skenet från brasan och den öppna spiseln och använde därjämte hemstöpta talgljus. Utomhus begagnade man ljuslyktor och där eldfara ej förelåg törvedsbloss.

... för måltid och mat

Måltidsordningen var i regel densamma året om: frukost, daggern, middag och kvällsvard.

Grovt tunnbröd av havremjöl bakades höst och vår (vanligen i 3 dagar) och beräknades räcka omkring ett halvt år. Mjukt tjockt rågbröd bakades allt efter behov.

Omedelbart efter höstslakten kunde något färskt kött förekomma (samt i övrigt av fågel och vilt), övriga tider användes saltat (och även torkat) kött. Fisken har inte spelat någon större roll i mathållningen. Däremot har inköpt salt sill använts mycket.

Mjölk har konsumerats hela året om, dock i mindre utsträckning under sätervistelsen, då endast en ko hålls hemma. Filmjölk iordningställdes då i förväg i en stor tunna eller holk och räckte till långt fram på sommaren. Men den blev sur och nästan oätlig. Mesost och smör fraktades hem från sätern och fattades aldrig på bordet i bondgårdarna. Annat var ju förhållandet på småställena och i torpen, där sovlet många gånger tröt helt och hållet och munnarna som skulle mättas oftast var många.

... för klädsel och toalett

Männens vinterkläder var av vadmal men byttes på sommaren ut mot något tunnare material. En och annan gick dock hela året om i vadmalsdräkt. Arbetsblusar och tröjor var av hemvävt ylle, sommartid av bomullstyg. Underkläderna av hemvävd lärft var av samma slag hela året.

Kvinnorna bar om vintern kjolar och tröjor av hemvävt ylletyg och om sommaren av bomullstyg. Utom av den hemproducerade ullen, kardat och spunnet garn användes till finare klänningar inköpt garn i olika kulörer, som kallades viktoriagarn. Sommartid begagnades inte underkjol i vardagslag. Linnet hade nederdel av blaggarn (grovt linne), överdelen var av finare linne eller av bomullslärft.

Särskilda nattdräkter användes inte. Man låg i de underplagg som användes under dagen

Växlingen mellan tjockare och tunnare plagg bestämdes av temperatur och väderlek och inga vissa dagar eller veckor var bestämda därför.

När snön gått bort och marken torkat upp, började man gå barfota, i synnerhet barnen och de yngre. Barfotagången fortsatte tills höstfrosten satte in på allvar (vanligen i oktober). Vid olämplig väderlek och vid arbete eller gång i oländig terräng togs dock skodon av något slag på.

Utomhusbad har inte varit så vanligt förr. Barnen har dock badat i älven under den varmaste tiden på sommaren. Badande inomhus (varmt karbad) förekom till de större helgerna, särskilt vid julen, och vanlig tvättning till var helg.

Männen rakade sig till varje helg (om de inte var borta i skogen på arbete); hårklippning företogs vid behov, inte med några bestämda tidsintervaller. De äldre männen hade håret tvärt avklippt runt nacken i jämnhöjd med örsnibbarna, ynglingar hade kortsnaggat hår, yngre män brukade ha något längre hår framme i pannan, kammat åt ena sidan. En och annan använde bena.

... för rengöring, städning och tvätt

Varje vår gjordes en större städning i boningshuset, då man också samtidigt ordnade visthusboden och härbren, vädrade plagg m m. Skurning av stuggolvet företogs i regel varje lördag.

Efter kreaturens utflyttning ur vinterlagården rengjordes denna (oftast i början av juni). Kättar skottades annars ur så ofta behovet påkallade.

Större klädtvätt utfördes höst och vår, och mindre tvätt ordnades dessemellan, när så erfordrades (t ex av plagg som inte kunde undvaras någon längre tid).

... för förnyande och reparationer

Förnyandet av förbrukade redskap och reparationer av söndriga utfördes nog mest på lediga stunder (oavsett årstid), regnvädersdagar, vinterkvällar m m. Reparationer på byggnader, taklagning m m utfördes helst på försommaren mellan vårbruket och slåttern. Då tjärade man också kördon och utförde erforderliga målningsarbeten. Nybyggnadsarbeten verkställdes alltid under sommaren.

Det vardagliga umgänget inom hushållet

Efter skördens avslutande på hösten, då kvällarna började bli längre, kunde det hända att man innan lampan tändes satt en stund i skymningen och pratade, berättade historier m m.

Beträffande barnets lekar inom- och utomhus har jag inte fått några detaljerade upplysningar. Barnen roade sig ibland utomhus även på vintern bl a med att åka skidor, kasta snöbollar, åka kana, åka kälke, göra snöfästningar m m. Ovan i korthet relaterade förhållanden avser i huvudsak 1880- och 1890-talen.

(Svar på frågelistan M 159, ULMA)

Köp boken