Ur: DALBY I GAMLA TIDER

Karl L:son Bergkvists uppteckningar     

STJÄRNORNA, HIMLEN
OCH VÄDERLEKEN

Bestämning av väderstreck och tid på dygnet

Att ta ut riktningen efter nordstjärnan har tillämpats på så sätt, att man satt ut ett par stänger i marken (eller snön), vilka noga siktats in på nordstjärnan. Vinkelrätt mot denna linje hade man öst-väst. När skuggorna av ovannämnda stänger vid solsken på dagen sammanföll hade man timslaget tolv och möjlighet att justera klockan, ifall man hade någon. En och annan kunde också av Karlavagnens ställning ungefärligen se hur tiden led på natten.

Av solens ställning och skuggornas längd kunde mången också ungefärligen räkna ut, vilken timme på dagen som var inne. Villkoret för dylika bestämningar var naturligtvis att klart väder rådde.

Väderleksmärken

Att förutsäga väderleken genom att studera vintergatans utseende benämndes te spå i vintergata. Det var huvudsakligen vinterns väderlek, som man försökte utläsa på hösten, vanligen vid mikaelitiden och helst vid ny, då vintergatan framträdde tydligast.

Den ogrenade delen gällde vinterns första hälft. Där vintergatan grenar sig hade man årsskiftet, och grenarna gällde eftervintern. Uppdelningen var för övrigt ganska ungefärlig och några exakta tider för väderleksändringarna kunde svårligen anges.

De ljusare partierna var snöperioder och de mörkare fälten snöfattiga perioder. Mycket mörka fläckar var blidvädersperioder. Om den ogrenade delen hade till synes jämn färg och struktur utan markerade ljusa fläckar blev förvintern nederbördsfattig. Vänstra grenen (från "stammen" räknat) var den utslagsgivande för eftervinterns väderlek. Var den exempelvis mycket ljus ner mot horisonten, skulle rikligt med snö falla sent på våren. Man gav även akt på den högra grenen som komplettering.

En del gamla trodde att snön kom från vintergatan. Denna bestod inte av stjärnor och stjärnhopar utan av snö som var lagrad för hela vintern.

Vid rikliga stjärnfall skulle man se efter i vilken riktning huvudparten av stjärnorna for; från det hållet skulle vinden komma under den närmaste tiden.

En stor ljus ring kring månen bebådade på vintern kraftigt och långvarigt blidväder. Hade ringen en öppning, skulle vinden komma från det håll dit öppningen vände. En liten ring med ljust, liksom dimmigt fält inuti bebådade snöfall (på sommaren regn).

En mycket stor liksom blåfärgad ring kring månen med klarare fält inuti tydde däremot på kommande sträng kyla.

Fladdrande sken hos stjärnorna ansågs förebåda hård blåst. När stjärnorna lyser med matt sken blir det nederbörd. När stjärnorna gnistrar, blir det kallt.

Årsmärken

Av årsmärken har jag endast hört omtalas följande: Om det var stjärntätt under julnatten, skulle det bli mycket hjortron följande sommar.

Tydor rörande människans levnad

Den gamla föreställningen att önskningar skulle bli uppfyllda om de framställdes i samma ögonblick som ett stjärnfall inträffade, har nog funnits även i denna trakt. Likaledes åsikten, att när en stjärna tänds föds ett människoliv, och när en stjärna faller inträffar ett dödsfall.

Solen

Vädersol är benämningen på ett strålbrytningsfenomen på bägge sidor om solen (del av en cirkel) vid disig luft. Samma sak men hel cirkelbåge eller -ring. Den väderlekstyp, som var rådande tredje dagen efter dylika fenomens uppträdande ansågs bli långvarig.

Månen

Vassa spetsar på månen ansågs bebåda sträng kyla (vintertid). Då månskäran har lutande ställning ansågs bebåda nederbörd under kvarteret, i större eller mindre mängd alltefter lutningsgraden.

Mångård ansågs förebåda nederbörd. En allmän föreställning har varit, att den väderlekstyp som varit rådande vid nymåne skulle i huvudsak bli rådande till nästa månskifte.

Övriga väderleksmärken

Norrsken anses förebåda nederbörd eller hård blåst. Solrök anses betyda stadigt väder en längre tid.

Cirrusmoln anses som tecken på gott fiskeväder.

Regnbågen ansågs betyda regn vid samma tid nästa dag.

Det blir en bra skördesommar nästa år, när det ligger mycket snö på grenarna i skogen före jul.

Diverse väderleksmärken: smala, långsträckta molnstrimmor på en för övrigt klar aftonhimmel ansågs förebåda omslag i vädret inom kort.

Norrsken antogs förebåda omslag i vädret inom tre dygn (somliga ansåg det som ett tecken på förestående nederbörd).

Vissa tecken som förutsade nästa dags väder:

om solen sken klart vid nedgången, blev det vackert väder andra dagen;

gick solen ned i moln på kvällen regnade det nästa dags morgon;

om dimman lyfte, blev det vackert;

om svalorna flyger lågt, blir det regn inom kort;

om vattendroppar efter regn sitter kvar i skogen, blir det snart regn på nytt.

Åskan

Åska uppstod när två tjocka moln stötte ihop. Då slog det gnistor och dundrade. Visserligen ser åskmoln "massiva" ut, men ... En ungefär lika befängd förklaring av norrskenets uppkomst hade en person kallad Letterås-Emil: "När de kalla isarna från Norra Ishavet stöter ihop med de varma isarna söderifrån, då blir det norrsken". Men denna åsikt kanske han var ensam om.

När stritt regn utlöstes ur ett åskmoln, avtog åskan.

Vilka föreställningar de gamla hade om åskans natur, har jag inte fått utrönt. Den gamla gudasagan om Tor och bockarna tycks dock inte många ha tagit på allvar.

När en elak och illa omtyckt person dog, gick åskan var dag tills liket kom i jorden.

Vissa platser anses särskilt utsatta för åskan: källdrag, höga bergsryggar, platser där man tror malm skall finnas i jorden.

Man borde inte springa fort, helst hålla sig i stillhet när åskan gick. Inte heller ligga och sova. Man borde inte försöka härma åskdundret, peka på blixten, driva gäck med åskan eller vara övermodig, ty då slog åskan ned som straff.

Man borde inte använda svordomar under åskväder. Gömma sig för åskan skulle man inte göra. Vid åskväder skulle man inte sitta intill ett fönster. Fönster, dörrar och spjäll borde man stänga så att det inte blev något "drag" åt blixten. Släcka elden skulle man göra så inte röken "drog" blixten till sig.

Åskväder var (och är) i regel dåligt fiskeväder. Att meta under åskväder var inte lönande. Endast i vissa småtjärnar brukade abborren nappa under åskväder, om samtidigt stritt regn föll.

Nätfiske lyckades inte heller bra, då fisken troddes stå stilla vid åskväder. Vid strida regnskurar (utan åska) efter längre torka nappade däremot öringen bra vid mete.

(Svar på frågelistan M 98, 4, 25 /en mindre del/ och
M 27 ULMA)

Köp boken