Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, Fredag 22 juni 1990.


Folke följer naturlagarna
Saltvatten mot lusangrepp
myrstackar för jordgubbar


Av Torleif Styffe

Nu lägger han av, Folke på Hia.

I snart ett kvartssekel har han i kombination med andra arbeten drivit handelsträdgård på Hia i Gunneby, men nu trappar han ner med ålderns rätt.

- Jag börjar bli lite sliten, säger 73-årige Folke Karlsson. Det är en höft som krånglar, och så ryggen.

Folkes ledstjärna i odlingskonsten liksom i livet över huvud taget har varit att välja det naturliga. Hans plantor har fått klara sig utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel - de har överlevt och utvecklats bra och på så sätt styrkt Folke i hans tro, att naturen själv bär på lösningar till vad kemisterna fått fram på genvägar.

Kemin tycks inte gå att förena med det naturliga, menar Folke.

- Visst har den medfört många fördelar, men priset är för högt. Det är allvarligt nu, se.

- Ingenting fungerar, om man inte är ödmjuk och underordnar sig naturlagarna.


Experimenterade med komposter

Nåja, han prövade lite med luftkväve i början, eftersom det verkade vara åt det miljövänliga hållet, men det var inte så lyckat. Det var alldeles för koncentrerat, så Folke började experimentera med olika typer av komposter i stället.

Med fullvärdig kompost med många olika beståndsdelar, bland annat ärtväxter, fick han fram rotfrukter och grönsaker, som man knappast har sett maken till på våra breddgrader. Där märkte han, vilken oerhörd kraft dessa naturens egna gödningsämnen innehöll. Eller vad sägs om rödbetor på 1,3 kilo, vitkål på 8 kilo och en potatis, som gav tre kilo igen?

- Jag har provat mycket med olika typer av löv till kompost och har funnit, att äppelträdens löv är bäst, sedan rönnens och lönnens, medan björklöven är sämre.


Bildtext:
Nu gör han sig kvitt sina stora odlingar, Folke Karlsson i Sysslebäck. Det är bara att säga till, så kan man komma och få sig en buske av Finnskogens druva.


Gamla myrstackar har visat sig fungera bra för att få fart på jordgubbarna.


Fri från lusangrepp

Insekts- och parasitangrepp har Folke också lyckats avvärja på biologisk väg. Medan hela Sveriges krusbärs- och även vinbärsbuskar var angripna av mjöldagg, klarade sig buskarna uppe på Hia bra. Det skall bero på, att Folke toppade och tuktade dem hårt.

- Det kan vara bra att känna till, att det är i de späda årsskotten det börjar.

Lusangreppen på vinbärsplantor klarade Folke av genom att bespruta med saltvatten, men han insåg, att det skulle bli svårt att hinna med att bespruta 50 000 plantor, som han faktiskt hade en tid.

- Då fick jag besök av en smålänning, som också odlade efter samma principer. Han lärde mig att spara alla kvistar jag beskar och lägga dem i högar. Det såg inte vackert ut, men nyckelpigorna trivdes och förökade sig i dessa högar, och de tog hand om lössen. Sedan har det aldrig varit några problem med bladlöss.


Odlarens bästa vän

Saltet, som visade sig vara effektivt mot dessa skadedjur, var också bra på annat sätt. Folkes kålrötter drabbades av maskangrepp, och även i det fallet provade Folke med salt. Det var ett tjockt lager han strödde på en provyta, och det hade avsett verkan. Skademasken försvann, men daggmasken klarade sig faktiskt. Daggmasken, odlarens bäste vän, talar Folke gärna och väl om.

- Jag har alltid strävat efter att få mycket daggmask, för de luckrar upp jorden. Kompost är bra att odla daggmask i, och speciellt bra är det med "krôtä", bärkärnor, som blir över vid saftning. I den massan trivs daggmasken.

- När man får fram bra jord med mycket daggmask och det rätta bakterielivet, verkar det som om jorden inte skulle mattas, säger Folke. Då behövs ingen träda, bara underhåll med lite kompost.

För att bevara masken, täcker man marken - en av Folkes käpphästar är, att mark, som ska ge god skörd, ska vara täckt. Man kan använda löv, gräs eller papper och gärna den nya fiberduken - fuktigheten bevaras, och så slipper man snöskatorna.

Marktäckning är minst lika bra som kompost. Man täcker över det som växer.

Folke och hans fru Anna bor på Hia i Gunneby, just där som den forna havsfjorden övergick i land. Huset och den privata trädgårdsdelen ligger i själva kustlinjen, medan odlingarna finns på sedimentplatån strax nedom, där det en gång var havsbotten. På platån är det sandjord, medan det är mörkare bergjord i sluttningen vid huset. Folke, som lever nära naturen, har gjort många iakttagelser i sin odlarmöda och har märkt, att där det är tjockt med bergjord , där växer det bäst.

Bildtext:
Vid ett av Värmlands vackraste stenpartier tar Folke igen sig en stund.

Trots att han följer naturen så nära det går, har han också försökt att överlista den. Han tog massor med daggmask och försökte få dem att luckra upp ett sämre parti skogsjord, men maskarna var inte så lättlurade - de drog sig ner mot bättre jord, och där stannade de.

- Samarbetet människa-djur-växter, det är värdefullt, var säker på det, betonar Folke.

Så där går han och filosoferar. Det blir mycket tid att tänka, när han går ensam bland växterna eller i skogen, där han också tycker om att vara. En gång i tiden samarbetade han med den omskrivne odlaren Anders Björnsson i Transtrand, som hade samma idéer om odling. Folke hjälpte Björnsson, och i gengäld fick han växter, så han kunde komma i gång.

- Jag fick hit flera hinkar daggmask från Björnsson i början. Vi träffades på ett möte om odling. Där han kom fram och frågade, om vi skulle samarbeta med sikte på, att jag så småningom skulle överta verksamheten.

- Vi hade samma åsikter - det naturliga skulle gå i första hand.

Nog var Björnsson en inspiratör för Folke och flera med honom. Det var i första hand svarta vinbär det gällde. 50 000 plantor på Hia - det var ingen dålig början. Och det hände, att det kom storkunder.

- Det kom en från Östergötland och köpte 400 plantor av mig, och sedan kom hans son i Mälardalen, och han köpte också lika många. Det roliga är, att alla plantorna klarade sig visst. De hade tidigare köpt från Holland men det gick inte bra. Det är säkrare att flytta plantor från norr till söder än tvärtom.


Rotat sig i Sysslebäck

När det gäller Folke Karlsson själv, har han klarat flyttningen från söder till norr bra och lyckats rota sig i Sysslebäckstrakten. Han föddes i Ringarums socken i Östergötland och bodde en tid i Kolmården, där familien hade jordbruk.

Han pekar på en ek uppe vid huset på Hia.

- Den eken har jag studerat noga, för den är precis lika gammal som en ek i Ringarum, och förunderligt nog är de lika stora.

Folke har hittat den gemensamma nämnaren.

- Det är lika stenig mark här i bergsidan som i Ringarum. Så trots att här är kallare klimat, håller stenarna kvar värmen i jorden. Det är på stenarna det beror, se.

Det kom Folke på en gång, när han satte jordgubbsplantor. En planta hamnade där, som det egentligen var för grunt att plantera, nästan direkt på en sten. Men när kölden kom det året, dog alla plantorna utom just den.

Så drar han parareller och kommer på än det ena än det andra genom att studera naturen omkring sig.

- Växterna har lärt mig så mycket, säger han.


Många studiebesök

Och själv är han heller inte ogin, när det gäller att förmedla erfarenheter. Han har tagit emot studiebesök, från bland annat Småland, Tornedalen och Nordamerika. Och så har teve varit där och filmat.

- Jag fick höra senare, att amerikanarna, som var hit, kom igång bra med sina odlingar, och det var ju roligt.

Att Folke över huvud taget började med just trädgårdsodling har sin egen lilla förklaring.

- Vi började med kor, men jag blev allergisk mot dem. Då gick vi över till får, men då blev Anna allergisk. Som tur är har ingen av oss pollenallergi.

När det gäller kostens betydelse för hälsan, har Folke sin linje klar. Han har egen kvarn, där han mal havren själv för att få med alla fibrerna, han äter mycket grov mat och mycket potatis och honung, och han undviker onödiga gifter som sprit och tobak. De flesta medikamenter ska gå att ersätta med fullvärdig kost.

Och födan ska vara nära ursprunget, så lite kokt och stekt mat som möjligt. Naturligt ska det vara.

Naturligtvis.


Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, Fredag 22 juni 1990.
Folke följer naturlagarna