Älgjakt i årets första snöfall

Bildtext:
Långbergsjägarna är samlade och ska just dra iväg ut på passen.

Av Torleif Styffe

Klockan är 6.30 på måndagsmorgonen. För Ovansjö jaktvårdsområdes sektion 3 (Långbergssektionen) börjar årets älgjakt med samling i den ändamålsenliga och relativt nybyggda slaktboden i Svansåsen. Det är gråkallt, och ett lätt duggregn grumlar morgonluften.

De flesta av jägarna är gamla i gården och vet rutinerna sedan tidigare jakter, men jaktledaren Arvid Andersson går i alla fall igenom reglerna som gäller. 18 stora och 23 små djur är årets tilldelning, och kor med två kalvar är fredade - de anses vara bra avelsdjur.

Tre av deltagarna kommer från Hamburg, och skriftliga instruktioner delas ut på svenska och tyska.

- Det är särskilt ett par punkter jag vill betona, säger Arvid, och det är: uppträd nyktert och tyst på passet, och håll noga reda på var skjutkamraterna är, och vilken skjutriktning ni har.

Ett nummer

För att ingen ska känna sig missgynnad, delas passen ut genom lottning. Här är det spännande - alla vet, vad ett bra pass betyder. Nils Sörebö går runt med burken med lotterna, och jägarna börjar dra ihop sig i olika grupper, beroende på vad lottnumren har sagt dem.

- Ett nummer?

- Det behövs inte. Jag tog ett i morse.

Så kan skämten låta i en slaktbod i Svansåsen klockan 7.30 på älgjaktens första dag.

Lite spänning ligger det i luften. Några dämpar den med en cigarett, andra lägger in snus. Sedan bär det iväg upp mot Långberget.

Första snöfallet

Tio minuter i åtta står jag med Arvid Anderson på hans pass i närheten av stora liften på Långberget. Han har haft en hel del att göra inför jakten den senaste tiden, och kvällarna har varit fyllda med samtal med jägare. Nu är det skönt att få sätta igång. Det lätta duggregnet har övergått i årets första riktiga snöfall, och marken börjar bli vit. Det drar lite kallt här uppe nära toppen.

Jägarna ställer ut sig på sina platser, och halv nio ska drevet börja. Jonte Halvarsson, Ragnar Bengtsson och Arne Carlsson är hundförare och vana jägare.

Arvid hör själv till veteranerna och har varit jaktledare sedan 1960 bortsett från fyra år. Vid förra årets jakt fällde han fem djur, och det var det mesta hittills. Ändå har han jagat i över 50 år.

- Jag var vid Skjärsjön på huggning, när jag var 16 år, och då kom det dit ett lag med jägare, och dessa tog mig med ut på jakt. Det var första gången jag jagade, sedan har det fortsatt så.

- Men lite av spänningen känner man allt av än.

Känner beteendet

Efter många års jakt på området har jägarna lärt sig en hel del om älgarnas vanor och beteende i terrängen i jaktmarkerna. Arvid pekar bort mot Storberget i norr.

- Där har vi ena hållarmen, och om älgarna tar sig förbi den, vill de gärna fortsätta upp mot berget. Så där borta står den andra hållarmen, och längre än dit brukar älgarna inte ta sig. Men där finns en skogsridå, så de har en viss chans.

En annan skogsridå stör sikten lite för Arvid uppe på hans pass.

- Egentligen skulle jag bevaka både slätten ovanför och nedom den här skogen, men eftersom jag inte kan dela mig i två eller helst i tre, får jag välja en av dem.

Vi ser myren, där älgarna brukar komma över åt vårt håll, men i dag syns ingen rörelse. Storberget ligger insvept i moln och sikten ner mot sjöarna är dålig. Snön fortsätter att falla. Men det är inte så farligt, tycker Arvid.

- Dåligt väder brukar betyda bra med älg.

Bildtext:
Nils Sörebö går runt med lottburken. Ska man ha tur eller otur den här gången?

Bildtext:
Arvid Andersson laddar geväret, men den här gången blev det inget skjutande.

Bildtext:
Johnny Jonsson har lagt i några fläskbitar i stekpannan efter avslutad jakt.

En tiotaggare

Klockan fem i nio hör vi fem skott nerifrån sjön till, och Arvid tror att de kan ha kommit från ett av tornen.

Strax efter nio hör vi hundarna närma sig norrifrån, och en kvart över nio smäller det borta i Storberget.

Fler smällar hörs, och vi börjar få rapporter över kommunikationsradion. En av lagets yngsta medlemmar, Anders Bengtsson, har skjutit en tiotaggare och en kalv, och Arvid skojar lite med honom om att nu får han inte bli mallig. Folke Jonsson har skjutit en ko, Jonte Halvarsson en kalv och Per Olov Persson en tjur.

Men vi har hört flera skott. Har det fallit fler älgar?

- Får vi många djur på det första drevet, får vi så mycket att ta reda på så då jagar vi inget mer i dag, säger Arvid.

Vice jaktledare är Ragnar Bengtsson. Han har mycket att stå i - han styr arbetet vid kraftstationen med kommunikationsradion, samtidigt som han har fullt upp med jakten. Strax före tio kommer han tillbaka med sin hund, men de får snart ge sig ut igen. Man misstänker nämligen att någon har skadeskjutit ett djur, som sedan avvikit från platsen.

Känner av kylan

Karlarna (och en kvinna) börjar samlas igen, och de som stått stilla på passen känner av kylan. Någon trampade ur ena stöveln i en myr och har väl en förkylning att vänta. Men det blir snart tillfälle att få upp värmen igen, för den traktor som skulle transportera älgkropparna står på verkstad, och det blir till att bära köttet. Precis som det var förr.

Köttbördor bärs i mesar, och bilar går igång. Snön faller som på ett julkort, och det kommer rapporter om ytterligare skjutna älgar. Lillebror Sätereie har skjutit en tjur, Patrik Westlund en ko och Bertil Ahlén en tjur och en kalv. Ragnar Bengtsson kan meddela, att djuret han spårat inte har påträffats skadat, så allt är gott och väl. Skottet hade helt enkelt missat. Nio fällda älgar blir dagens facit, och därmed är jägarna nöjda.

Jaktledaren och VB:s utsände fick vara nöjda utan att ha fått se en enda levande älg denna första älgjaktsdag.

- Men, jag kan konstatera med Arvid, vi skrämde i alla fall upp en harpalt. Och Arvids tes om sambandet mellan dåligt väder och god tillgång på älg har bestått provet.

Bildtext:
Genomgång vid slaktboden. Jaktledaren Arvid Andersson instruerar.