På toppen av Värmland

Av Torleif Styffe

Att Granberget med sina 700,5 meter över havet är Värmlands högsta berg, hur många vet egentligen det? Det är inte i någon större utsträckning denna naturresurs har utnyttjats av Torsby kommuns turistmyndigheter eller av Norra Finnskoga församling, där bjässen ligger.

I själva verket var Brånberget, som är beläget nordväst om Granberget, länge ansett som högst i Värmland, tills nyare mätmetoder började användas, och Brånberget blev nerklassat till tredja plats med 691 meter över havet. Den sällan omtalade Västersjöknölen väster om Kärrbackstrand har nämligen visat sig vara fyra meter högre än Brånberget. Därmed är det konstaterat att åtminstone de tre högsta topparna i Värmland ligger i Norra Finnskoga.

I somras beslöt jag att ändra på det missförhållande, som innebar att jag som själv är nordvärmlänning aldrig satt min fot på länets högsta berg. Jag kunde ha valt att gå vandringsleden från Höljes till Långberget och Sysslebäck, vilken passerar själva toppen, men jag föll för ett bekvämare alternativ - ett alternativ som säkert skulle passa de flesta turister också. Jag körde upp vägen söder om Tåsan, och efter åtta kilometer svängde jag av norrut mot Kvarnsjön. Efter ytterligare åtta kilometer, där vägen slingrade sig fram längs Havån, stannade jag vid en blå skylt som pekade ut en stig uppöver berget. Från denna plats går den närmaste och bekvämaste stigen till Granberget, men bergets namn stod inte på skylten, som istället berättade att det var 1,2 kilometer till Norra Årselbergssätern.

På rätt spår

Medan jag utvecklade mina funderingar och den topografiska kartan över området, kom en bil och stannade i vägkanten. Ut kom tidigare ordföranden i Norra Finnskoga hembygdsförening Oscar E Bengtsson, och han kunde bekräfta att jag var på rätt spår. Han menade att det nu verkligen är på tiden att det byggs ett nytt torn på Värmlands högsta topp, och att marknadsföringen av berget intensifieras. Vi stod vid den oansenliga vägskylten och tyckte nog att namnet Granberget borde ha stått med. Detta var inte bra. Oscar skulle ta upp frågan i hembygdsföreningen till att börja med.

Här, på över 500 meters höjd, börjar jag vandringen. Stigen är inte snitslad och på något ställe blir den nästan borta. Efter en dryg kvart står jag i alla fall vid den gamla säterstugan, som ligger i vacker grönska i en skogsdunge i kanten av ett större hygge.

Här ansluter stigen till vandringsleden, och säterstugan har rustats upp för att vandrare ska kunna övernatta där. Höjden här är ungefär den samma som på toppen av Branäsberget. Vandringsleden går mot nordost i en svag sluttning och följer i det närmaste alldeles spikrakt ett dike i en myr. Myrarna finns ännu högt upp på berget.

Ingenstans, inte ens då man närmar sig toppen, känns stigningen direkt besvärande. Leden är lätt att gå, och tre kvart efter det att jag lämnat bilen står jag högre än någon annan i hela Värmland. Härifrån skulle det vara lätt att se ned på allt och alla, om det inte vore för den täta skogen. Det är rena vildmarken här uppe, och de risiga granarna av fjällnära typ är sådana som fick timmerhuggarna att drömma mardrömmar, på den tiden man använde yxa och såg. Det är annat än de höga, raka granarna nere på låglandet i Dalby.

Ett gammalt brandtorn har tjänat ut och står kvar som en skraltig ruin. Visst skulle ett nytt torn fylla en funktion här - urskogen skulle få stå kvar, och man skulle ändå kunna se vida omkring. Som det är nu infinner sig aldrig någon direkt höjdkänsla.

Bildtext:
Av det gamla brandtornet på Granberget återstår inte mycket. Norra Finnskoga hembygdsförening har önskemål om ett nytt torn på toppen.

Skrivelse

En tid senare har Norra Finnskoga hembygdsförening möte, och Oscar E Bengtsson tar upp en diskussion om Granberget. Denna diskussion resulterar i en skrivelse, som ordförande Ove Jonsson utan darrning på manschetten kan underteckna den 10 september och som givetvis styrelsen ställer sig bakom:

Granberget är Värmlands högsta berg. Det måste därför göras mer känt, och ett utsiktstorn på toppen bör absolut byggas. Eftersom skogen på toppen finns kvar och förhoppningsvis också i fortsättningen kommer att finnas, är det nödvändigt att det finns ett torn, så att folk som besöker platsen kan njuta av den milsvida, underbara utsikten. Det bör också röjas och noga utmärkas en bra gångväg till toppen, så att turister och ortens befolkning hittar till denna vackra och unika plats.

Det skulle också bli ett värdefullt komplement till vandringsleden mellan Långberget och Höljes, som passerar denna plats. Vidare bör marken runt toppen förklaras som naturreservat, så att området bevarar sin karaktär av urskog och inte blir kalhugget. Förhandlingar om detta bör upptagas med markägaren Stora Skog. Vi hoppas att de åtgärder som vi här pekar på också ska anses angelägna av andra, som har möjlighet att verka för att något positivt händer med Värmlands högsta berg.

Med denna skrivelse i hand ringer jag upp Per Ågren på länsstyrelsens miljövårdsenhet.

Finns det möjligheter att få Värmlands högsta berg förklarat som naturreservat?

- Föreningen är naturligtvis välkommen att göra en framställning, svarar Ågren, men han fortsätter rakt på sak med att säga att chanserna för att kunna driva igenom detta är ganska små för närvarande.

- Det finns områden som har större värde och bör bli skyddade, innan Granberget kan komma i fråga, och detta är en bedömning som görs från rent biologiska aspekter, inte turistiska. Ett sådant område är Brånberget, och ett annat är Västra Ömtberget. - Granberget är inte helt orört. Det har i tidigt skede - kanske runt sekelskiftet - blivit föremål för plockhuggning. Det ser man på att tallen har blivit tagen.

Tar inte skogen

Stig Halvarsson i Höljes är Stora Skogs bevakningsledare på Höljes bevakning. Han menar att Granbergets topp ska klara sig utan det allmännas skyddsförklaring.

- Vi kommer inte att ta skogen på Granbergets topp, lovar han. Skog på över 600 meters höjd betraktar vi närmast som impediment, och den kommer inte att röras. Det är också klart utsagt, att vi ska ta stora naturvårdshänsyn, och detta poängteras i paragraf 21 i skogsvårdslagen.

Stora Skog kommer alltså att se till att Värmlands hjässa inte behöver bli kal, och Stig Halvarsson går även ett steg längre och lovar, att man från bolagets sida ska försöka bidra till att ett torn blir uppfört på toppen.

Norra Finnskogas kanske största naturresurs borde kunna göra bättre nytta för sig än att bara ligga här i skymundan, tänker jag på vägen ner från toppen. Det borde vara socknens stolthet och en angelägenhet för hela länet att vårda den högsta toppen. Var skulle ett utsiktstorn göra bättre nytta?

Vägen ner är lätt att gå, men någon spång kanske behövde läggas ut. En snitsling skulle inte skada, och så var det den här skylten vid vägen. Resten finns ju redan sedan urminnes tider.

Tillägg:
Sommaren 1993 restes ett utsiktstorn på Värmlands högsta topp, Granberget.