Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredag 7 juli 1989.


I huvudet på en världsmästare!


Av Torleif Styffe

Om ni tror att en skämttecknare nödvändigtvis måste vara en bohemisk typ, som tecknar lite när andan faller på, och som har sina papper i en enda röra, och som förbrukar arvodet med konstnärsvänner på närmaste krog - ja då tar ni grundligt miste.

Då har ni inte träffat Bengt-Göran Griffer i Branäs, skämttecknaren som blev världsmästare i sin konst i Marostica i Italien 1983.

Han har skämttecknandet som yrke, och då krävs det en hård arbetsdisciplin, om det ska fungera. Han tillbringar fulla arbetsdagar - och ofta ännu mer - på sitt arbetsrum på övervåningen i familjens hus, Systugan i Branäs, där Branäsanläggningen är närmaste granne.

Ett besök i hans arbetsrum visar att eventuella romantiska föreställningar om skämttecknare som ligger på sofflocket bara är en myt.

- Det är mest hårt arbete, säger världsmästaren själv om sitt yrke.


Praktiska sysslor

De dagar som inte fylls av skisserande och renritande, går åt till den mer praktiska sidan av verksamheten - bilder ska kopieras och skickas hit och dit, bokföringen ska skötas osv. Och att enbart leva på inspiration skulle nog bli magert.

Bengt-Göran har speciella idédagar, då han sätter sig och bara låter idéerna komma - och kommer gör de, ibland så fort att det kan vara svårt att hinna fånga dem.

Det är inte fråga om idéer som flödar, utan man kan snarare påstå att de sprutar fram. Då är det inte bara idéer om skämttecknandet som kommer, utan den artistiskt mångsidige tecknaren får alla möjliga sorts uppslag, som han sedan nogsamt sorterar in i olika idélådor - en för skämtteckningar, en för musik osv i en närmast pedantisk ordning.


Bildtext:
Ett fritt yrke som skämttecknarens kräver kanske större arbetsdisciplin och ordningssinne än de flesta andra yrken. Här står Bengt-Göran Griffer vid en del av sitt prydliga arkiv.


Mönster av ordning

Ja, ordning. Bengt-Görans arkiv är ett mönster av ordning. Hur skulle han annars kunna hålla reda på alla de 4 000 skämtteckningar, som han faktiskt åstadkommit? I hyllor med pärmar förvarar han de numrerade originalen (i A4-format), och i mängder av utdragbara plåtlådor finns kopior av alla teckningarna sorterade efter ämnesval - där finns lådor med jaktmotiv, lådor med fiske, med motor, med datorer, med sex och mycket mer.

Ur dessa lådor tar så tecknaren ibland ett antal blad och skickar ut över hela världen och muntrar upp sina medmänniskor med i hela 17 länder. På så avlägsna platser av vår jord som USA och Australien känner man igen och uppskattar den svenske världsmästarens karaktäristiska gubbar. Schweiz är ett annat land, där intresset är mycket stort.


Hittat sin stil

Att känna igen Griffers gubbar är inte svårt för den, som en gång sett dem. Han har hittat sin stil, och han kan t o m datera året till 1973, då gubbarna var färdigformade. Då hade han sysslat med skämtteckning i fyra år.

Bengt-Göran arbetar gärna med teman i sin produktion. Ett favorittema är älgar, djur som gett honom många fina uppslag. Det har t o m blivit en bok, som mest handlar om älgar och deras banemän, boken "Jägarlycka", som kom ut 1985. De fina recensionerna av den boken gav honom råg i ryggen nog att ge ut en ny bok året efter. Den boken kallade han "Fred och miljö", också det ämnen som engagerar och intresserar honom. På årets bokmässa i Göteborg i september kommer han att presentera sin tredje bok, som redan har fått titeln "Fiskelycka". Gissa vad den handlar om...

Att Bengt-Göran Griffer blev skämttecknare beror åtminstone till en del på att han så gärna ville bli värmlänning. Han är född och uppväxt i Göteborg, men han besökte ofta släktingar i norra Värmland som liten, och han trivdes så bra i landskapet att han beslöt sig för att flytta hit.

Då var det mycket ont om jobb i norr i länet, så Bengt-Göran satsade helt enkelt på att skapa sitt eget arbete - han utnyttjade de talanger han begåvats med och blev skämttecknare.

- Jag började faktiskt drömma om Värmland redan i sjuårsåldern, säger han, och har även unnat andra att få njuta av denna del av världen. Det har tagit sig sådana uttryck, att han under många år har lagt med turistreklam för norra Värmland, då han sänt ut sina alster i världen.


Optimism

- Det kändes väldigt angeläget att hjälpa till att vända den nedåtgående trenden under en tid då allt höll på att dö ut här uppe.

Men nu har tiderna ändrats, och det mesta i norra Värmland andas optimism. Det byggs skidbackar, hotell och stugor som aldrig förr - en utveckling som inte många vågat hoppas på för bara något år sedan.

Mitt i allt detta positiva driver makarna Griffer sedan några år en konsthantverksaffär i Branäs, och där bjuder de ut konsthantverk, som ingen sett maken till. Det är udda produkter, som ofta har anknytning till orten i material eller innehåll. De framställer själva sina produkter, och många är resultatet av ett team-work makarna emellan. En av specialiteterna är humorprodukter, som böcker, muggar och T-shirts med Griffers gubbar på.

Allt oftare händer det faktiskt att Bengt-Göran lämnar sitt ritbord för att tillsammans med hustrun Birgitta designa och tillverka smycken och andra konsthantverksprodukter eller att stå i affären.

- Det är riktigt stimulerande att träffa folk i affären och få höra dem skratta åt teckningarna, i stället för att få dem publicerade och kanske få något uppskattande brev långt efteråt.

Så har tillvaron förändrats för en av Värmlands internationellt mest kända konstnärer - ritstiftet får vila då och då till förmån för annan kreativ versamhet.

Men han fortsätter att sända sina teckningar ut över världen - han har verkligen att ta av i det prydliga arkivet.

Här finns nog redan material för en livstid, säger han - världsmästaren.


Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredag 7 juli 1989.
I huvudet på en världsmästare