Brott och straff förr i Värmland

Av Torleif Styffe

Det där pratet om hur dålig ungdomen är, hur är det egentligen? Har inte de äldre sagt så i alla tider och sett tillbaka på sin egen generations ungdomstid genom glömskans förlåtande slöja.

Läser man gamla domstolsutdrag finner man inte så värst många skäl att tro, att det var så där riktigt bra förr heller. Nog kunde de på farfars farfars farfars tid också. Åtminstone de som hamnade i domböckerna. Eller vad sägs om följande exempel, som hämtats ur Lars Bäckvalls avskrifter ur domböcker från övre Klarälvdalen och finnskogen:

Ur domboken från den 18 november 1667 får vi berättat om hur Olof Mårtensson i Kindsjön tagits av daga av sin köttslige broder Matt med en kniv, ett slag i halsgropen och ett slag i bröstet, "derpå han blef stendöd".

Lika illa bevänt med syskonkärleken var det i Skallbäcken, där Pål Pålsson blev ihjälslagen av sin broder Clemet 27 år senare. En ren olyckshändelse får man hoppas att det var, då Per Mattson i Benteby - en dräng från finnskogen - år 1733 genom vårdslöst hanterande av en laddad bössa sköt pigan Marit Persdotter.

Ekorre?

Ett annat dråp ägde rum i Viggen 1654, då Mats Isaksson råkade skjuta sitt syskonbarn Markus Markusson. Man kan undra över hur denne Markus såg ut, med tanke på att den åtalade sade att han varit ute för att skjuta en ekorre.

En kvinna från Osebol stod åtalad för att ha dödat sina elva dygn gamla tvillingar. Själv sade hon, att hon hade somnat över vaggan, då hon skulle ge dem di och på så sätt råkat kväva barnen utan att märka något förrän på morgonen, då hon vaknade. Rätten kunde inte döma henne mot hennes nekande.

Dömd för barnamord blev däremot pigan Marit Persdotter 1705, sedan hon "låtit sig besofvas" av drängen Olof Olsson i Hole. Det var resultatet av denna "besofning" hon gjort sig av med, och länsmannen kunde inför vittnen konstatera att hennes bröst innehöll mjölk. Hon, vid pass 40 år, dömdes till döden medan han, något över 20 år, undkom med 40 mark i böter.

De många sexualbrotten visar vilken annorlunda syn på moralfrågor, som rådde förr - handlingar som nu närmast ses som meriter, gav på den tiden stränga straff.

Bildtext:
Mats Isaksson sköt syskonbarnet istället för ekorre.

Otuktighet

En kvinna från Tutstad blev utvisad ur landet 1729 "för sin visade stora otuktighet", och en man i Aspberget "straffades till kroppen" 1707 för lägersmål med en kvinna i Höljes.

Clemet Månsson i Fastnäs var trolovad med Ingeborg Nilsdotter i Månäs, men kunde inte hålla sig borta från hennes två systrar Sigrid och Marit. Han nekade, men efter två barns vittnesmål dömdes han till döden. Detta var 1661, men det var inte enda gången systrarna figurerade i rättsprotokollen. Sigrid hade redan 1656 blivit "mökränkt" av en Anders från Månäs och en Björn från Amnerud. Anders bekände, att han "besofvit henne fyra gånger". Systern Marit gick ett grymt öde till mötes, och dömdes 1666 till döden för att ha haft ihop det med två bröder i Amnerud.

En annan Marit från Ljusnästorp ertappades med sin farbror (eller morbror), och båda dömdes till böter, han dessutom till gatulopp och hon till risslitande.

En annan förfärlig släkthistoria utspelades i Röjden 1755, där en man och hans halvsyster dömdes för "lägersmål". Straffet blev att de skulle mista sina liv genom halshuggning. Ett betydligt lindrigare straff fick Pål Mattson i Elgsjön 1679, då han åkte fast för att ha mökränkt Karin Persdotter i Kindsjön. Han dömdes till penningböter samt att ge den kränkta en ko, en tunna råg samt smör.

Domstolen reagerade också på rykten om tidelag - en man från Möre som uppehållit sig i andras fähus fick plikta tio daler, och det klagades över det stora oskicket med "otidiga och otjenliga besök" mellan ungt folk i fähus på kvällarna, som kunde ge "anledning till tidelag och annat straffbart lefverne".

Helgfriden

En annan typ av brott som verkar ha varit vanlig men som mer eller mindre försvunnit genom att tiderna förändras, är brotten mot kyrkofriden och helgfriden. Nu när folk inte går i kyrkan i någon större utsträckning, blir brotten mot kyrkofriden något sällsynt.

Annat var det 1776 då Halfvard Larsson från Ransby kom drucken till kyrkan och "åstadkom förargelse". Eller 1755 då Bengt Larsson i Slättne straffades, inte bara för att han varit drucken i kyrkan, utan även för att ha uppkastat där. Eller när Lars Olsson samma år kom drucken in i Ny sockens kyrkan. Men värst var i alla fall Per Larsson i Båtstad - han kastade upp två gånger i kyrkan 1815.

Slagsmål kunde också förekomma vid kyrkobesöken förr. På juldagen 1681 hade soldaterna Olof Olsson i N. Branäs, Jon (?) och Erik Persson i Tutstad slagits med finnar vid kyrkan i Likenäs. Per Persson i S Persby hade tagit sig för med att köra timmer på långfredagen 1702, och för detta blev det böter, och böter blev det också för Henrik Henriksson i Skråckarberget 1808, sedan han brutit mot sabbaten och överfallit sin bror med kniv. 3,16 riksdaler kostade sabbatsbrottet, och han fick också betala 0,32 för blodvite och blånad samt 0,16 för svordom och 1,32 för dryckenskap.

Men det var inte bara i kyrkan som ordningsstadgarna skulle följas - Torkel i Hole dömdes 1635 för tingsoljud. Våld var en ofta brukad metod att sluta tvister med även förr i tiden. Några råa överfall finns att läsa om. År 1755 överföll Lars Olsson i Hjällstad drängen Nils Gudmundsson, då denna sov, och slog "ett stort hål i ansiktet på Nils".

1783 fick Olof Jönsson i Möre plikta 15 riksdaler och 8 skilling, för att han nattetid slagit Olof Jacobsson blå och blodig. Om han inte hade till böter, skulle han få 16 par spö.

Sina föräldrar skall man vara aktsam om. 1755 slog Jon Larsson i Höljes sin far och mor och dömdes för detta att mista livet genom halshuggning, men han lyckades bli benådad.

Stölder

Stölder förekom då som nu, även om objekten för tjuvarnas verksamhet må ha ändrats med åren. Per Olsson i Osebol stal tre får av sin granne år 1700, och för detta tilltag fick han springa gatlopp. Året innan dömdes Per Halfvardsson i Kattstjärten till döden, sedan han stulit i Likenäs kyrka, och 1820 var året för en stöld i Dalby kyrka. Syndaren den gången, som var från Mackartjärn, skulle straffas med 40 par spö, med att arbeta på fästning och med att stå "kyrkoplikt", men han "fick tillfälle att komma på flykten sedan han spöstraffet utstått".

En vanlig kategori brott rörde tillverkning av rusdrycker. Några fick böta, för att förseglingen på brännvinspannan var bruten och andra för att de vägrat visa upp sina förseglade brännvinspannor. Lönnkrögeri förekom också, och utövarna av denna näring drog på sig böter. Till de mer udda och märkliga brotten i norra Värmlands kriminalhistoria kan några här följande hänföras:

Bildtext:
Marit Jonsdotter hällde vatten över nämndemannen.

Bildtext:
Kasta upp i kyrkan belades med böter.

1634 fick Knut i Hjällstad böta för att han slagit ihjäl sin grannes ko. Denne Knut var tydligen en man med temperament, för redan 1622 fick han böta för att ha slagit Lars i Likenäs i huvudet med en tallrik!

1815 hade Marit Jonsdotter på Hedgärdet "den oförskämdheten att hälla öfver nämndemannen en skopa vatten, då denna skulle kungöra henne stämning".

Ett mörkt ögonblick i nordvärmländsk rättsskipning inträffade 1688, då en blind finne, som i tolv år försörjt sig på tiggeri, för detta brott dömdes att springa gatlopp fem gånger.

Märkliga var brotten, och märkliga var straffen, men människan tycks ändå vara sig ganska lik genom tiderna.