Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, Fredag 24 februari 1989.


54 julottor!


Av Torleif Styffe

I 50 år var Thure Bengtsson kantor i Dalby församling. 54 julottor satt han vid kyrkorgeln, sedan fick det vara nog. I dag är han en aktiv pensionär med många intressen, och hans enda musikaliska uppdrag är att spela på Stiftelsen Fridhems årsfest för de gamla - det gjorde han för resten nyligen för 16 året.

- Fast egentligen är jag inte någon stor musiker, säger han blygsamt.

Kantorstjänsten var kombinerad med en tjänst som folkskollärare och det innebar arbete både helg och söcken. En nackdel var dessutom, att lärartjänsten var förlagd till Transtrands skola en halv mil söder om kyrkan, så i början blev det till att knalla och gå till och från kyrkan på söndagarna.

- Ibland gick det att åka cykel, och så småningom skaffade jag mig motorcykel.


En gång sen

En gång under alla år har det hänt, att Ture kommit för sent till en högmässa, och det berodde på, att det var så kallt att kickstarten på motorcykeln var fastfrusen och inte gick att rubba. Han fick då leja en lastbil - det enda som stod till buds - och kom diskret in under kyrkoherde Norbäcks predikan. Sedan spelade han bara som om ingenting hänt.

Annars har det gått utan missöden. Men en gång fick högmässan avbrytas ganska hastigt och det var när sockenstugan brann. Den stod alldeles utanför kyrkan, och elden kom lös under gudstjänsttid. Det är klart, att det blev oroligt i bänkraderna och att gudstjänsten fick ett snabbt förlopp.

En annan händelse Thure minns från sin kantorsbänk är när han ackompanjerade en kyrkosångare, som plötsligt tuppade av under sången.

- Jag var skymd av orgeln och såg honom inte så väl, men plötsligt avtog sången ungefär som när en grammofonskiva stannar av, och han svimmade.


Bildtext:
Thure Bengtsson, förre kantorn i Dalby, har slagit sig ner vid pianot, men så värst mycket spelar han inte längre.


- Det var väl nervositeten.

Själv har jag faktiskt aldrig känt någon rädsla för att spela, men många gjorde det och därför var det svårt att skaffa vikarier, när man ville ha ledigt. Vikarieanskaffningen fick man förresten själv klara av.


Konspirationer

På nyårsafton 1928 började Thure Bengtsson som kantor i Dalby och blev därmed den allra första på tjänsten i den nybyggda kyrkan. Han kom från Falkenberg via seminariet i Karlstad och blev utexaminerad folkskollärare i en tid, då det var 73 sökande på ett C-skolevikariat på den halländska landsbygden. Han fortsatte då att spela på kantorexamen, och sökte sedan den ledigförklarade kantorstjänsten i Dalby.

På den tiden fick man lärartjänster efter provlektioner med efterföljande val, där alla röstberättigade fick vara med och välja. Thure kom i andra förslagsrummet av fyra, som skulle göra uttagningsprovet. Han höll sina lektioner i Sigrid Göranssons klass i Långav, dit allmänheten fick komma och lyssna.

- Här kände ingen de sökande, annars var det många konspirationer vid tillsättandet av tjänster.

Efter provlektionerna skulle så Dalbys nye kantor och skollärare väljas, och valet stod till slut mellan den som placerats i första förslagsrummet och Thure. Den förstnämnde låg nog bäst till - han hade förklarat sig vara både nykterist och religiös, och det vägde tungt - inte minst hos prästen, som var mäktig i sammanhanget.


"Nykteristrisk"

En av gubbarna i lokalen såg att valet höll på att utfalla till förmån för "nykteristen" och rusade ut ur lokalen och lyckades uppbringa ett par karlar med uppmaningen: "Ni måste komma in - vi håller på att få en nykterist!".

Det räckte för att få fart på gubbarna, som egentligen inte var så intresserade av själva valet, och de kom in och lade sina röster på Thure, som därmed fick jobbet.

Den andra förlorade på sina dygder - om han nu hade några.

- Det visade sig att han varken var nykterist eller religiös.

Så fick Dalbys nye kantor ett telegram från kyrkoherde Norbäck, daterad den 18 november 1928: "Hjärtlig lyckönskan med anledning av valutgången. Välkommen som dalbybo i kyrka och skola till Nyåret. Norbäck".

Så blev hallänningen värmlänning och har så förblivit. Hans fru Siggan kommer från Ransby i f. kantorns egen församling.

Det är ganska lustigt, men när jag skulle iväg på provlektionerna, hade jag övernattat på prästgården i Ransby och råkade stå utanför huset där Siggan bodde och väntade på bussen. Där hade de en hund, och den var den första som skällde ut mig i Dalby!

Trots utskällningen blev det så småningom giftermål och paret bosatte sig i lärarbostaden i Transtrand, där de blev kvar till 1958 då de byggde eget. På den tiden hörde tjänstebostad till jobbet.

- Men där var fruktansvärt kallt, säger Thure och riktigt ryser vid blotta minnet. I den stora hallen var det 15 plusgrader längst in, samtidigt som det var 14 minusgrader vid dörren! Och en termometer vid sängbordet visade en morgon på minus sju grader.


Bokbinderi

Efter pensioneringen från alla år som kantor, lärare och en tid som överlärare har Thure haft tid åt sina hobbies, och de är många. Han är duktig snickare och bokbindare och han har t o m ett litet tryckeri i källaren. Han samlar frimärken och fotografier, och samlingar med såväl frimärken som fotografier har han i en pedantisk ordning.

Alla gamla elever från hans lärarår finns i fotosamlingen, och han har Dalby hembygdsförenings samlingar fotodokumenterade på 400 blad.

För övrigt sjunger Thure i manskören också - en ovanlig prestation med tanke på att han dels är 84 år och dels sjunger med bara ett stämband.

- Det andra blev förlamat av polio, men det har gått att träna upp rösten ändå, så visst klarar man sig med bara ett.


Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, Fredag 24 februari 1989.
54 julottor!