Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, Fredag 11 november 1988.


Kyrkan i Dalby


För finnarnas del var det länge en omöjlig situation att ha kyrka och begravningsplats i Dalby, flera mil från deras byar, och det är givet, att de själva ordnade begravningar på finnskogen långt innan det formella tillståndet kom.

Myndigheterna insåg det orimliga i finnarnas situation, och ett kungligt brev från 1826 tillkännagav, att Norra och Södra Finnskoga skulle skiljas från Dalby och utgöra en egen församling. Då hade det redan blivit bestämt, att två kapellkyrkor skulle uppföras i Dalby socken, den ena i Höljes och den andra i Bograngen. Att det sedan kom att dröja flera år innan kyrkorna kom att invigas är en annan sak.

Tillsammans med Dalby ingick finnskogasocknarna i ett pastorat under Norra Ny fram till 1873, då Finnskoga pastorat bildades och Dalby blev eget pastorat.

Denna ordning rådde fram till 1923, då den nu rådande pastoratsindelningen kom till. De båda Finnskogasocknarna blev då två skilda pastorat, Norra och Södra Finnskoga. Fr o m 1989 blir det alltså ny indelning.

Torleif Styffe


Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, Fredag 11 november 1988.
Kyrkan i Dalby