Nu ladder han ôm!

Av Torleif Styffe

Huk på er alla älgtjurar, för nu ladder han ôm!

Älgjakten väntar alldeles om hörnet, och då står han där igen på sitt pass, Jenning Persson från Ransby, och då är det lite oroligt att vara älg. Sedan sin första jakt 1953 har han varit med och jagat så gott som varje år, och inte en jakt har gått, utan att han har fällt någon älg.

Som mest sköt han sex älgar en jakt men det är inte antalet älgar som har gjort Jennings namn känt och respekterat i jaktkretsar, utan det är storleken på djuren han skjutit.

Med säkra nackskott har han lagt ner två av de största tjurar som klivit omkring i de värmländska storskogarna, och i villan hemma i Ransby hänger de utomordentligt vackra hornkronorna som troféer.

1979 vann han utmärkelsen Tikka-älgen efter att ha fällt den största älgen i landet med Tikka-gevär och det gav honom en resa till Finland i pris, hans första flygtur. Till Tranås blev han också bjuden. Den älgen var en 20-taggare som vägde 733 kilo med en slaktvikt på 403 kilo.

Året innan blev han trea i Sverige med en 24-taggare som höll något lägre slaktvikt men som hade en krona som nog är unik i landsändan för sin storlek och symmetri.

Någon 15-taggare har det också blivit liksom en del annat som nästan kan verka smått i sammanhanget.

Vad tänker man när man står inför sådana här ståtliga exemplar av skogens konung?

- Det gick så hastigt, då jag stod inför båda de stora tjurarna, att jag inte hann tänka mycket alls, säger Jenning. Någon vän av stora ord är han inte, och till råga på allt påstår han att det är mycket tur med i spelet.

- Riktigt lika roligt som i början är det inte längre med jakten, säger han. Det är mer stress nu och lite mindre glädje än förr.

Men snart står han där i alla fall på sitt pass, Jenning Persson, i Schröders gamla jaktmarker söder om Långsätern, i samma område som han fällt de stora tjurarna, och då alla älgar är det dags att huka sig.