Bildtext:
Per Kårberger, produktiv tidningsskribent från Kårebol och Karlstad, kommer troligen ut med sin andra bok i höst.

Han skriver om livet förr

Av Torleif Styffe

Namnet Per Kårberger kan ingen ha undgått att se, som någorlunda regelbundet läser de värmländska tidningarna. På sin gamla Halda 10 har han knackat ner hundratals artiklar om livet förr i tiden, särskilt då som det levdes på Malungsskogen och i trakterna runt Kårebol i Norra Ny.

Sin första artikel fick Per Kårberger publicerad i Finnbygden 1953, och i denna publikation medverkade han med minst ett bidrag i varje nummer, tills tidningen lades ner i slutet av 1970-talet. Så även om han har medverkat i många andra tidningar, är förhållandet till Finnbygden lite speciellt.

Bildtext:
- Det skrivs Kårebol, men jag säger Kårbol, för det låter vackrare, säger Per Kårberger.

- Fram till 1970 hade jag 100 artiklar införda där, säger han. Dessutom har jag samlat på Finnbygden och har vartenda nummer sedan starten.

Somrarna tillbringar Per och Evi Kårberger i Olasgården i Kårebol, gården där Pers far växte upp, och nu sedan Per har pensionerats kan perioderna i norra Värmland bli ganska långa. Vintrarna tillbringar paret i Karlstad, men nog låter det på Per som om åtminstone han skulle kunna tänka sig att bli Norra Ny-bo för gott.

Det är annars i Säffle som makarna Kårberger har haft sitt hem en längre period. Per tog tjänst vid järnvägen 1947, och hans första arbetsplats var i Kil. Efter en sejour i Björneborg flyttade de till Säffle, där de kom att bli kvar i 22 år.

- Men jag kunde inte motstå att flytta till Karlstad efter pensioneringen i fjol, när jag som gammal järnvägstjänsteman fick en lägenhet på Konduktörsgatan, skämtar Per.

När man har läst en del av Per Kårberger, förstår man, att det måste vara en man med ett mycket gott minne bakom berättelserna. Man kan föreställa sig hur han har suttit och lyssnat till de äldre och sugit åt sig. Han instämmer till stor del i detta och nämner särskilt Johan Jonsson i Holmberg, som hade mycket att berätta, men mycket fakta öser han också ur gamla dagböcker - han har bl a en dagbok efter Olof Jönsson, Lisskogsåsen, som var en släkting.

Men den som betytt allra mest för Pers författande, det förstår man efter att ha pratat med honom en stund, det är fadern Gotthard, som var skollärare i byn Ennarbol, där Per växte upp. Han hade reda på mycket, som sonen sedan bearbetade och skrev ner, och det var faderns hembygdsintresse, som fick Per att från början bli intresserad och fatta pennan.

- Far trodde aldrig, att det skulle gå att ge ut en bok om bygden, så därför var det tråkigt, att han inte hann uppleva min bok "Stor-Po, mästerflottaren", som kom ut några år efter hans död, 1974. Den gick dessutom så bra, att en ny upplaga trycktes sex år senare.

Efter framgångarna med "Stor-Po, mästerflottaren", har Per haft funderingar på att ge ut en ny bok, och han har faktiskt ett manus klart. Det är troligt, att det under hösten dyker upp en bok som har titeln "De drog mot nordanskog" eller "Från älvdal till finnmark".

- Det blir en bok med egna artiklar ur Finnbygden samt roliga historier ur samma tidskrift. Jag har bläddrat igenom vartenda nummer för att verkligen få med de bästa.

Själv läser Per mycket litteratur, och det mesta handlar självklart om Värmland, men även norrlandslitteraturen står högt i rang. Två favoriter är Helmer Grundström och Sven Rosendahl, och den sistnämnda har han förresten brevväxlat med.

Apropå brevväxling så är detta en annan sida hos Per Kårberger, som kan vara värd att nämna. Han skriver nämligen inte bara för offentligheten utan är även en mycket flitig brevskrivare. Han har en rik korrespondens, och det händer, att breven kan bli upp till 10-12 sidor långa.

Fru Evi lär alltså ha hört åtskilliga nedslag på den gamla Haldan under åren.

- Jag försöker skriva, när hon inte är hemma, säger Per. Det blev vissa kvällar, då jag kom hem från jobbet, som jag satte mig och skrev. Jag kunde hålla på från sextiden till framemot midnatt, och då kunde jag hinna med ett par, tre artiklar.

- Men på semestern tar jag ledigt från skrivandet. En annan hobby som har tagit en stor del av Pers tid och som också har sin upprinnelse i faderns hembygdsintresse är tidningsklippandet. Den imponerande Kårbergska klippsamlingen består av 120 välgjorda böcker, och dessa innehåller till stor del sådant som rör norra Värmland.

- Av dessa böcker gjorde pappa 80. Han började 1940, och så småningom blev han trött på att klistra, så då började jag hjälpa till. Sedan har jag fortsatt.

Så mycket och så länge har Per Kårberger skrivit, att det finns folk som tror, att han är rent urgammal, och så skriver han ju gärna om gamla tider.

- Jag talade nyligen med en som var snopen över att jag bara var 64 år. Han trodde att jag skulle vara närmare 90.
Skrivandet och läsandet tar mycket tid liksom att hålla Olasgården i ordning, men Per har i alla fall tänkt sig, att han ska få mer tid över till annat, som att meta till exempel.

- Jag vill minnas, att det nappade bra i Klossvika vid Kårebolssätern, säger han.