LÄTTA SIDAN

Torleif Styffe som Gala-Peter

Det har varit hembygdsfest i Dalby, och det blev en strålande tillställning i vacket väder, som kantades av mörka skyar. Enligt uppgift besöktes festen av 700 personer, men det kan jag inte gå i god för, för jag hann inte räkna dem alla, hur jag än försökte. De rörde sig oavbrutet mellan olika serveringar och aktiviteter och verkade trivas.

Jag tog som min uppgift att för Värmlands-Bygdens räkning fungera som Gala-Peter men utan kamera. Det är väl inte bara på Berns och Alexandra sådant får förekomma. Och jag tror nog att det var lika intressanta människor på Dalby hembygdsfest som på städernas inneställen. Dessutom firar Dalby hembygdsförening 60 år just i år.

Celebrast av alla var kanske f. landshövdingen m m Rolf Edberg, som höll högtidstalet eller Alf Hambe, som sjöng, men jag vet inte det. De fyra hembygdskämparna som fick var sin utmärkelse går inte heller av för hackor - 90-åriga P. G. Larsson, och de något yngre veteranerna Ingvar Larsson, Thure Bengtsson och Gustav Larsson.

Lars-Oskar Johnsson, som jag (tyvärr) hamnade bakom i kolbullekön, beställde minst tio kolbullar, något som nog inte har så mycket att göra med en god aptit som med en stor släkt- och vänkrets. I trängseln skymtade förre kommunalmannen Olof Larsson från Kindsjön med fru Nelly.

Lars-Erik Jonsson syntes beblanda sig med pilkastarna, där även kusin Sven höll till liksom Lennart Berglund. Erik på Lenahia var där i sällskap med sin son Kjell-Erik, och där var också Sven Larsson från Transtrand. En annan som syntes av och till i vimlet var Tommie Axelsson. En del äldre patienter kom från sjukstugan i Likenäs med hjälp av sjukvårdare och fick en fin dag i solen.

Från Parnassen nederstigna till Dalby hembygdsgård var Elna Westén och Elise Lindow-Agnarsson, och jag törs inte ta gift på saken, men jag tror det var poeten Stig Berg, som satt ett stycke bakom dem. Gift törs jag däremot ta på att skämttecknaren Bengt-Göran Griffer och hans hustru Birgitta var där, liksom Sven på Hedbäckmon, för dagen iklädd grå kostym, och Astrid. Bosse Bäckström och hans Britta var långväga gäster från Örebro, och ännu längreväga var David och Anna Styffe från Göteborg, men allra längstvägast var nog familjen Elio Ferraris från Italien.

Ordföranden själv, Åke Westergren, hade på sig en folkdräkt, en kreation som nog inte så många sett honom i tidigare.

Ragnhild och Ernst Wåhlén deltog i festligheterna, den senare sågs äta römgröt i sällskap med Norra Finnskogas hembygdsförenings ordförande Ove Jonsson, vilken efter att ha svalt gröten gick och tog hem segern i pilkastningen.

Oskar Olsson fanns som vanligt på plats i ljus och ledig klädsel. Lurini, iklädd kavaj, hade förmedlat kontakten med det uppträdande danslaget från Engerdal i Norge.

Från Branäs kom bl a Bror Modén och från Sysslebäck Gunnar Jonsson, för dagen utan gitarr.

Att fler än de här uppräknade deltog i muntrationerna förstår ni säkert, sedan jag inledningsvis nämnt talet 700, och att räkna upp alla dessa låter sig inte göras, men jag är övertygad om att alla dessa närvarande var lika unika som varje Hänt i Veckans avbildad kändis. Unik var i alla fall den stora frivilliga personalen, av vilken ingen ska nämnas, för att ingen må bli glömd.