Byn som såg tre snillen födas

I de södra delarna av Dalby tycks det ha varit bra jordmån för tekniska begåvningar. Den världsberömde uppfinnaren av räknesnurran, Willgodt Theophil Odhner, föddes i Västby 1845, och i samma by bodde en annan räknemaskinkonstruktör, Olof Halvardsson, som föddes i grannbyn Backa 1833.

Olof Halvardsson uppfann troligen sin sinnrika additionsmaskin före eller i början av 1870-talet, för den blev presenterad i Stockholm någon gång mellan 1874 och 1878, medan Odhner fick sin första maskin klar 1875.

Det är troligt, att Halvardssons maskin kom först, men det finns inga belägg för, att Odhner skulle ha tagit intryck av grannen. När Odhner lämnade Dalby var han faktiskt bara tre år, men visst låter det fantastiskt, att två helt olika räknemaskiner uppfanns av konstruktörer från det lilla Västby nästan samtidigt.

Halvardssons maskin hamnade så småningom i en skrotlåda, medan Ohdners allt mer utvecklade räknesnurror fördes ut över hela världen.

Willgodt Theophil Odhners far, Theophil Dynamiel, kom med sin hustru Fredrika Sophia Wall till Dalby 1844 och bosatte sig i Västby i södra delen av socknen. Theophil Dynamiel var inspektör åt ett skogsbolag, och under de fyra dalbyåren fick makarna tre barn, av vilka den äldste var Willgodt Theophil. Redan 1848 flyttade familjen från Dalby och bosatte sig i Karlstad.

Till Ryssland

P g a små ekonomiska resurser kunde den blivande uppfinnaren inte fullfölja sina studier vid läroverket (enligt en uppsats av bruksdisp. Gösta Schotte), utan han fick åka till Stockholm och börja arbeta redan som tolvåring. Han studerade en tid vid Teknologiska Institutet men slutade även där utan examen. Han flyttade till Petersburg i Ryssland, där han arbetade på svenskägda verkstäder och så småningom utvecklade sin räknemaskin.

Odhner startade 1880 egna fabriker i Petersburg, och dessa drevs till 1917, då revolutionen kom, och tillverkningen blev flyttad till Göteborg. Då hade konstruktören själv gått ur tiden (1905 i Petersburg), men hans räknesnurror tillverkades fortsatt efter samma princip ändå fram till den elektroniska revolutionen.

Den tekniske bondsonen

Olof Halvardsson var bondson från Olagården i Backa, och han bodde sedan på Olagården i Västby. Han levde till 1912.

Bildtext:
Ett tidigt exemplar av den odhnerska räknesnurran finns på Dalby hembygdsgård.

Bildtext:
Olof Halvardssons handsmidda räknemaskin, som adderade tal upp till en milijon.

Bildtext:
Olof Halvardsson från Västby. Kan han ha givit Odhner impulser till dennes räknesnurra?

Bildtext:
Ingen dalbyson har nått en sådan berömmelse som konstruktören Willgodt Theophil Odhner.

Så vitt man vet, var han självlärd, och han stannade i bygden hela sitt liv utan att försöka slå sig fram i stora världen på sitt tekniska snille. Han odlade jorden, och han gjorde tekniska innovationer utan större åthävor. En lärare, Bäckman, som bodde i Backa en tid under 1870-talet, tog med Olofs räknesnurra till Stockholm. Han visade upp den och den väckte stor förundran i lärda kretsar. Han tog hem den igen, och där blev den liggande - bortglömd! Många år senare påträffades den igen, isärplockad i delar, men den har satts ihop och finns nu bland samlingarna på Dalby hembygdsgård.

Olof Halvardsson, som i dagligt tal kallade Maskin-Olle, uppfann också en borr, som kunde följa trädets märg och borra längsgående hål i trädstammar, en borr som lär ha saknat motstycke i landet. Dessutom tillverkade han traktens första tröskverk och andra maskiner och redskap för bygdens behov.

Tekniken i arv

Denna tekniska tradition bars sedan vidare av Olofs son, Per Olofsson, tusenkonstnär som anlitades av folk i byarna i Dalby som rörmokare, reparatör och tillverkare av tröskverk, ångmaskiner och mycket annat.

Ola-Per, som han kallades, var på väg att flytta till Amerika 1910, men en ögonsjukdom gjorde, att han fick vända om i England. Vem vet vad han kunde ha utvecklats till, om han nått det stora landet i väster? Nu återvände han i stället hem till glädje för dalbyborna och fortsatte att hjälpa dem med att tillverka kugghjul, och vad de nu kunde behöva.

Bildtext:
Per Olofsson, Ola-Per, var ofta anlitad, p g a sitt tekniska kunnande.

En historia som ofta berättas är om när maltvågen på Västby bryggeri gick sönder och en reservdel inte gick att få tag på närmare än i Tyskland. Ett långt och dyrbart stillestånd väntade bryggeriet, men då kom någon på, att man kunde ju alltid höra med Per. Så blev det, och det dröjde inte längre, förrän delen var klar. Den höll sedan bryggeriets tid ut.

Sin första uppfinning gjorde Ola-Per redan som femåring - han lyckades åstadkomma en trätapp med kran, trots att han var så liten, att han var tvungen att stå på en låda för att nå upp till svarven.

Skapade i tysthet

Liksom fadern saknade han formell skolning, men han hade det tekniska kunnandet i sina ådror. Han ville aldrig ha åskådare medan han arbetade, utan först när eventuella besökare gått ut, satte han igång att arbeta.

Det var väl yrkesstoltheten och ett visst rykte, som förbjöd honom att göra fel inför åskådare, för visst blev det fel ibland även för en kunnig man som Per. Men misslyckandena skyndade han sig att gräva ner vid bäcken i Västby, så att ingen skulle få se dem.

Så värst mycket finns tyvärr inte kvar av denne mångkunnige mans arbeten, eftersom det mest rörde sig om bruksartiklar som har fullgjort sin tjänst, men faderns räknesnurra finns lyckligtvis kvar, och Odhnerssnurror finns det säkert i bruk än i denna dag på sina håll.

Torleif Styffe