Geologisk-teologiska sevärdheter i Värmland

av Torleif Styffe

"…Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade och gravarna öppnade sig."

Ni känner kanske igen skildringen? Den är hämtad ur Matteus-evangeliet och beskriver Jesu död på korset. "Klipporna rämnade", skriver evangelisten, och det var inte bara närliggande områden i och kring Palestina som berördes, som de klentrogna lätt kan tro.

Nej, så långt norrut som vid Berttjärn i norra Värmlands skogar finns en spricka i själva berget, den enda i sitt slag i dessa trakter, som skall ha kommit till vid detta historiska tillfälle.

Bildtext:
I skogen mellan Klarälvdalen och gränsen mot Dalarna finns denna spricka i berget, Bergskre' är det lokala namnet.

Hur man vet det? Ja, vet gör man ju inte, men den muntliga traditionen berättar så, och det händer ju att den talar sant.

Säregna förkastningar

Hur det nu ligger till med den saken, så är denna förkastning i den värmländska vildmarken en säregen företeelse, väl värd ett besök. Sprickan är kanske 50 meter lång och ett tiotal meter djup, medan bredden är ett par meter. I ena väggen har en bit av klippan lossnat och lutar sig mot den motstående väggen, och ett träd har både växt sig högt och sedan dött i denna naturformation, som i norra Värmland kallas Bergskre'.

Bildtext:
På något vis har några tallar lyckats få näring på den stora stenen Gresjökyrkan i Ljusnedalen.

Strax väster om förkastningen finns flera ansatser till liknande formationer, men på inget av de andra ställena finns mer än en vägg bildad. På stora ytor ligger det slipade urberget i dagen, och som dessa geologiska märkvärdigheter ligger i ett parti med helt orörd skog, ges besökaren ett verkligt intryck av vildmark, kanske ett lämpligt objekt för fridlysning.

Jättesten

En annan geologisk företeelse med teologisk anknytning är en jättesten, som ligger norr om Gresjön i Södra Finnskoga intill gränsen mot Dalby. Stenen kallas för Gresjökyrkan, och själva namnet stämmer ju till andakt, även om likheten med en kyrka inte är alltför slående. Att denna trädbevuxna sten kallas kyrka torde hänga ihop med dess ansenliga storlek eller varför inte med sägnen som är förbunden med den.

Den berättar kort och gott att stenen vänder sig, varje gång kyrkklockorna nere i dalen slår. Att kontrollera detta kan medföra svårigheter, då Dalby kyrka ligger en mil österut från stenen - ett långt avstånd att uppfatta kyrkklockornas ljud på, även om man inte är stendöv.

Gresjökyrkan ligger nog där den ligger, hur än klockorna slår.