Visst ska smånamnen bevaras

Visst ska smånamnen bevaras! Värmlands hembygdsförbunds engagemang i frågan är lovvärt, och tidningsnotisen om detta fick min hjärna att nästan av sig själv börja leta fram smånamn ur sina skrymslen. Det var namn från barndomens lekplatser i Ransby, namn som doftade av sommarlov och som minde om äventyr, vinter och snö, namn med must och färg, namn som inte används lika ofta som förr.

Det är dessa namn, som ska skrivas ner för våra barns och barnbarns skull, dessa stackars barn som växer upp i en tid, då Postverket har dragit in alla småstationer och alla orter får namn efter huvudpostkontoret. Alla namn däremellan hotas av utplåning, och vem vet - en dag kanske de ersätts av nummer.

Pulshuvuddalen signalerade min hjärna, och minnena väcktes från barndomens hockeystadion, där många VM- och OS-drabbningar utspelades på en frusen vattenpöl, något större än ett stuggolv.

Lite längre norrut låg Krokbacken, där vi åkte spark och kälke så snön yrde. De äldre skrämde oss för att det kunde komma hästar med lass på den smala och krokiga vägen, men vi klarade oss.

Intill Krokbacken låg gården med det vackra namnet Gullkroken.

Sommarens äventyr

Sommarens äventyr utspelades till stor del på Jala (gärdet) dit man kom via Näsgata och Näsbacken - ofta fortsatte vi ända ner till älven, där badplatsen låg vid Nässta!. Gatan var byvägen, och stad var ett namn för båtplats. På andra sidan älven låg Hedbäcköla vid Hedbäckmon söder om Digerheden och Rävdalen. Ack ja!

Då tänker jag på Jacob och inser, att vi som bor i norra Värmland och intresserar oss för smånamnen är lyckligt lottade.

Jacobs kartor

Jacob Jacobsson har ritat kartor över de olika byarna i Dalby och satt nummer på fr a boställen men även på en hel del s k smånamn. Jag studerar några blad med tillhörande namnlistor och återfinner de kära gamla platserna och även namn som jag aldrig tidigare hört. Tänka sig att Skansbackarna hette de stora backarna bara några hundra meter från mitt barndomshem!

Bildtext:
Jacob Jacobsson som en helt ung man.

Detta arbete är en liten men nog så viktig del av vad forskaren Jacob Jacobsson uträttat. Mest känd är han naturligtvis för Dalbyordboken, landets största dialektordbok, som han framställde i samarbete med Karl L:son Bergkvist från Brattmon.

Jacob Jacobsson föddes 1911 i Nedergården i Ovansjöbygden, han tog studentexamen i Karlstad 1931 och började sedan studera till tandläkare. Som väl var avbröt han dessa studier p g a ett brinnande intresse för språkfrågor, vilket fick honom att sadla om och helt ägna sig åt språkliga och kulturella frågor, i huvudsak med värmländsk anknytning.

Dalbymålet

När Dialekt- och Folkminnesarkivet började sina omfattande undersökningar av Värmlands dialekter var Jacob en stor tillgång. Han deltog inte bara i upptecknandet av dalbymålet utan även av flera värmländska mål och var i stor utsträckning med i själva fältarbetet. Många gamla värmlänningar fick täta besök av denne energiske språkforskare.

På Dialekt- och Folkminnesarkivet i Uppsala (eller Landsmåls- och Folkminnesarkivet som det tidigare hette) hade Jacob sin dagliga gärning från 1940-talet fram till sin död 1972. Forskaren Richard Broberg, som var hans chef, har beskrivit hans ovanliga arbetsförmåga: "Han utnyttjade tillgänglig arbetstid effektivt och organiserade sitt arbete efter noggrant uppgjort plan. Han genomförde sina uppgifter utan stora åthävor och avskydde offentlig uppmärksamhet: att de uppställda arbetsmålen nåddes var för honom det väsentliga..."

100 000 tals blad

Hans livsgärning finns samlad i 100 000-tals handskrivna blad på arkivet i Uppsala. Alla språkliga fenomen var intressanta för Jacob Jacobsson, smånamnen inte minst. Många av dessa kommer att fortleva tack vare hans stora intresse och förutseende, och det är inte utan att jag sänder honom en tacksamhetens tanke, där jag spankulerar Gammelvägen fram uppför Frömansbacken förbi Kvea.

Torleif Styffe

Bildtext:
Exempel hämtat från Jacob Jacobssons karta över Vingängsjön. Till varje nummer på kartan hör en förklaring, som här finns med till höger om kartan. Här är det namnen på holmarna i Vingängsjön. Efter varje namn har han även skrivit uttalet på landsmålsalfabetet, och bokstäverna under är uppgiftslämnarnas signaturer. Som synes nöjde han sig aldrig med bara en uppgiftslämnare.