Källa:
Bygden under 1500-talet.
Som redan framhållits, torde man få utgå ifrån att åtminstone alla byar redovisades i de olika längderna, såvida de ej tillfälligt lågo öde eller brukades av åbor i andra byar. Med by menas här varje skattlagd bebyggelseenhet, även om den skulle omfatta endast en gård. Sådana byar med en gård voro inom undersökningsområdet mycket vanliga. Men som det gäller en bygd, stadd i utveckling, fingo flertalet av dessa byar snart fler gårdar. Ej minst det sistnämnda förhållandet talar för att begreppet by användes om alla och att ingen åtskillnad göres mellan by och gård. *7 Förutom dessa skattlagda gårdar eller byar funnos oskattlagda torp.
Enligt 1503 års ”Skatteregnskab for Dalerne och Vermland” funnos vid århundradets början 78 byar inom undersökningsområdet, varav 17 inom Fryksdalsdelen. Byarna uppräknas här nedan i den ordning de förekomma i skatteboken.
|
Ekshärad |
|||
| Loffstrand Hornäs Västra Tönnet Östra Tönnet Hara Näs |
Hallen Byn Öna Snöre Nore Älvbäck Ynäs |
Bergsäng Ämtbjörk Gunnerud Södra Skoga Norra Skoga Hole Hamra |
Älvesby Råda Våle Norra Mossberg Södra Mossberg |
|
Norra Ny |
Dalby |
Fryksdalsområdet |
|
Månäs |
Höljes |
Bada |
Bebyggelsen i Fryksdalsområdet var koncentrerad till Övre Frykens nordända och till de dalgångar, som där stöta samman. Längst i söder på sjöns östra sida låg Bada ensamt vid Badaälvens mynning och först omkring 7 km norr därom Önneby och Stensgård. På sjöns västra sida finna vi Svenneby och Västanvik samt vid norra stranden Torsby med Stommen. I den vidgade delen av Ljusnans dalgång upp till Hänsjön lågo förutom Önneby och Stensgård även Röbjörkeby, Vasserud och Utterbyn och ovanför denna sjö Fensbol, Åsteby och Överbyn. Bebyggelsen hade således här nått upp mellan Brockensjöarna med Överbyn som nordligaste by.
I Röjdåns dal funnos endast fyra byar 1503. Östmark vid norra sidan av sjön Kläggen utgjorde här bygdens utpost. De tre övriga byarna lågo söder om nämnda sjö (Sörmark och Millmark) samt söder om Velen (Rådom). Mellan Sörmark och Torsby, en sträcka på omkring 17 km, fanns således endast en by. Röjdåns dalgång hade en betydligt glesare bebyggelse än Ljusnans. Orsaken får nog sökas i de för odling mera gynsamma förhållandena i sistnämnda dal. Rullstensåsen upptager en god del av Röjdådalen, och dalbottnen bestod dessutom delvis av myrar och vattensjuk mark, som ej lämpade sig så väl för uppodling. Undantag utgjorde områdena söder om Velen och Kläggen. Det är först under 1700- och 1800-talen, som mellanliggande delar fått bebyggelse.
I Älvdalsområdet lågo de flesta byarna på de lägre sedimentplatåerna i Klarälvsdalen (jfr sid. 4). Endast i södra delen av Ekshärad fanns bebyggelse utanför själva dalen, nämligen på de förut omtalade sedimentområdena kring sjöarna Grängen, Mossbergssjön och Busjön. Vid 1500-talets början lågo här 9 byar (Norra och Södra Skoga, Hole, Hamra, Råda, Våle, Älvesby, Norra och Södra Mossberg) eller närmare 15 procent av antalet byar i Älvdalsområdet.
Bebyggelsen sträckte sig utefter Klarälven ända upp till Höljes i nuvarande Norra Finnskoga. Avståndet ned till närmaste by söderut, Skyllbäck, var omkring 2,5 mil. Från Skyllbäck till Ekshärads sydgräns fanns däremot en ganska sammanhängande bebyggelse. På denna sträcka lågo 51 byar uppradade utmed älven.
Fram till 1500-talets mitt hade endast ett fåtal byar tillkommit i längderna. I Fryksdalsområdet saknas t.o.m. en by, Önneby. Den finns även angiven i 1540 års jordebok som öde. Däremot upptager samma jordebok Oleby, några år angivet som torp men 1565 som ett halvt hemman tillsammans med Torsby och Rådom. För övrigt hade Fryksdalsområdet ringa bebyggelse jämfört med Klarälvsdalen. Enligt 1546 års tiondelängd funnos endast 18 tiondegivare i Fryksdalsområdet mot 170 i Älvdalsområdet. *8 Det ligger nära till hands att antaga, att de mera lättodlade sandsedimenten i Klarälvsdalen skulle vara en orsak till denna skillnad.
I Dalby hade Hole och Lillbergsgården tillkommit i längderna och Torp, Stöllet, Segenäs och Backa i Norra Ny. Segenäs är ej med vid århundradets början, men byn omtalas i en handling redan 1415 (NOREEN 1921). Byn hade dock endast en tiondegivare vid århundradets mitt. Några av de byar, som stå upptagna 1503 i Ekshärad, äro ej med i längderna kring 1550. Hara, Öna, Hole, Älvesby och Halla återfinnas i längderna först på 1580-talet. Däremot ha tillkommit Basterud, Solberg, Öjenäs och Sälje.
Tiden efter 1500-talets mitt var utan tvivel en svår tid, särskilt för Fryksdalsområdet. Ett stort antal byar skövlades och brändes på 1560-talet under fiendehärjningar i samband med nordiska sjuårskriget. *9 Bygden tycks dock ganska snart ha repat sig efter denna katastrof, ty på 1580-talet infördes i jordeböckerna flera nybyggen: Persby och Asped anges vara upptagna 1581, Kjälkerud, Kollerud, Mölnerud och Ånneby 1582. Omkring år 1600 tillkommo Önnerud, Smedserud och Gunnsjögården. Byn Asped, belägen vid sjön Aspen nordväst om Övre Brocken, innebar en betydande förskjutning av bygden mot norr. Tydligen blev bebyggelsen där ej livskraftig, ty Asped återfinnes endast i ett fåtal tiondelängder vid 1600-talets början och redovisas i 1615 års jordebok som utjord, brukad av Överbyn. *10
Trots att ej heller Älvdalsområdet var förskonat för fiendehärjningarna på 1560-talet - åtskilliga byar uppgivas i jordeböckerna vara brända även där - ägde en betydande ökning av antalet byar rum. *11
Som redan påpekats, fanns det endast 18 tiondegivare i Fryksdalsområdet 1546. Även om siffran är för låg, framgår det dock att i förhållande till Älvdalen voro byarna här mycket små och befolkningen ringa. Den ringa mängd tionde, som brukar redovisas i 1500-talets tiondelängder talar också för att så var fallet. Tyvärr finnas inga andra tiondelängder från Fryksdalsområdet med antalet tiondegivare utsatta.
Tiondet och övriga skatter redovisas endast för byn i sin helhet. För Älvdalsområdet finnas tiondelängder från 1554 *12 och 1573 *13 med antalet tiondegivare utsatta.
Älvdalsområdet hade 170 tiondegivare år 1546 och 114 år 1554, men sistnämnda år saknas i tiondelängden 6 av jordebokens byar, vilka tydligen av någon anledning voro öde eller ej förmådde betala tionde.
