Källa: Värmland förr och nu 1924. XXII. Meddelanden från Värmlands natur. historiska och fornminnesförening.

BERÄTTELSE
OCH REDOGÖRELSE

I SLUT AF MAJI 1831

AF

NOAK HEDRÉN

_ _ _

NOAK HEDRÉN.
Prost och kyrkoherde i By.

Noak Hedrén föddes 4/7 1783 på Södra Skarbol i Svanskogs socken och var son till dåvarande pastorsadjunkten, sedermera prosten och kyrkoherden i Ör, teol. doktor Anders Hedrén och hans första hustru Brita Kristina Vermelin. Han avlade studentexamen i Uppsala 1807 och prästvigdes av biskop Olof Bjurbäck 1809 på kallelse till församlingsadjunkt i Arvika och Älgå. Komminister i dessa församlingar 1813. Han vann magisterringen i Uppsala 1815 och avlade pastoralexamen 1824 med betyget approbatur cum laude. Förordnades till vice pastor i Karlstad samma år och därjämte till syssloman vid domkyrkan följande år intill 1837, då han blev kyrkoherde i By pastorat. 1841 vart han prost i Nors kontrakt och avled 1852 i By prästgård. Han gifte sig 1814 med Lovisa Fredrika Höök, f. 1786, d. 1876, dotter till mönsterskrivaren David Höök.

Närslutna reseberättelse är från hans v. pastorstid i Karlstad och adresserad till hans fru Lovisa.
 

Sedan jag den 25:te Maji om aftonen fått uppdrag af Biskoppen (Johan Jakob Hedrén, brodern) att genast eller sist morgon derpå afresa oppåt Fryksände, Östmark, Hvittsand, S:dra och N:ra Finskoga, Dalby samt Ny församlingar, för att skaffa honom speciella underrättelser om tillståndet och hungersnöden i dessa trakter, i synnerhet på dessa församlingars finnebygder, samt tillika emottagit till utdelning på lämpligaste sätt 50 rdr B:co för hvar en af dessa församlingars mest nödlidande, tillika med löfte om ytterligare lika stor summa, så snart man kunnat af de åstundade underrättelser besluta på hvad sätt de nödlidande bäst borde hjelpas; gaf jag mig åstad på denna resa från C-stad kl. 1/4 till 5. Thorsdags morgon den 26 Maji - och talade vid Biskoppen ytterligare i dessa emnen samma morgon mellan kl. 7 och 8 på Ekenäs. (2 1/4 mil.)

Med allestädes utkörda och mångastädes uthungrade hästar men tillika med en nog beskedlig kusk - (jag körde alltid sjelf eller åtminstone förde piskan) - blefvo mina dagsresor ej långa, hellst sedan jag inkommit uti Districtet för min ifrågavarande åtgjerd, hvarefter och sjelfva ändamålet för denna min resa fordrade att jag måste sakta den, hos de bättre, att inhemta hvar och ens stundom litet olika berättelser om samma sak, allt efter olika intressen, - och hos de fattiga, att med egna ögon se och egen mun smaka en smula af nöden i deras finn Badstugor.

Jag vill här och för denna gången lemna Berättelsen om min Resa alldeles sådan jag den passerat, händelse för händelse, äfven om en hop, som ej jemt hörer till hufvudsaken, blifver här intaget och kanske äfven återupprepadt på papperet då det blifvit det samma i verkligheten. Sålunda följer jag här intet annat sammanhang eller real Berättelse, än blott betraktande mig på hvarje nytt ställe dit jag anlänt - Och min Resejournal tager sålunda sin början:

Den 26 Maji.

Från Ekenäs, der jag en timma förnöjt mig af flera härliga saker, hvaribland, näst Biskoppsfolket sjelfva, jag sätter, som du vet en god frukost, kom jag till Prestbols Gästgifvaregård (1 mil.) kl. half 10. Här träffade jag en fändrik Lekander, som benäget meddelade mig flera nyttiga underrättelser rörande min resa högst oppåt N:ra Finnskoga - innehållande bästa sättet att derstädes, färdas opp och tillbaka - Här mötte jag äfven Sven Schutser och en hans Bror från Elgå, och de försäkrade att i deras hembygd flera Bönder på långt när ej ännu egt att tillfullo så, t. ex. Jan Månsson i Görsby, Erik Nilsson i Fröbol, Erik Larssons sterbhus i Strand m. fl. Barkebrödet är ej heller nu mer än förr på Elgå finnebygd sällsynt. Det åts i fjol sommar och äfven nu hos sjelfva Månsa Jan, ehuru väl detta, på detta ställe härleder sig från en allmänt usel hushållning i det huset... I Frykerud socken började genast, på frågan om tillståndet, klagan öfver nöden - alls intet innom denna församling för egen del, som tycktes må bättre än de flesta, men öfver den otaliga hop tiggande finnar som under vintren och våren i dagligt tillopp delat med Frykerud af dess matförråd. På vägen härifrån mötte jag en gammal gråhårig afskedad Soldat från Ny Socken - Han hade Tiggaresäck på ryggen och emnade uttaga sin pension på Högvalta. Han talade om uselheten i Ny sk. Redan från bittida denna morgon körde jag förbi många som från Carlstad hemtade spannmål, sill, salt m. m. och märkeligt att alla voro från V. Emtervik. Men se i denna Socknen är folket arbetsamt och omtänksamt, och ehuru man äfven der ansåg nöden svårast i mannaminne, så finnas dock tillräckliga utvägar deremot genom arbete. Öfverallt hvar jag hittills rest - (jag skrifver detta Söndagsafton hos Dan. Berggren /f. 1800 på Norra Saxån, d. 1849. Ägde Kristinetors bruk i Vitsands socken./ på Christinefors) har man med en röst tillskrifvit förlidna årets uteblifvande Potatisskörd hela eller nästan hela skulden till närvarande nöd. År 1827 fanns dock denna skörd. Denna anmärkning gäller ändock allramest för de folkrika finnskogarna - och sannolikt är, då man intet eger att plantera, att nästa år skall i alla händelser blifva ännu svårare än detta. Men jag reste - ock kom till Bäckebro Gästgifvare Gård (1 3/4 mil.) kl. half 1. Tog fram till Aplungsåsen, hvarifrån Byggmästaren sjelf skjutsade mig. Han lofvade att nästa måndag sjelf frakta Dörrarna till Carlstad. Vi kommo till Södra Soneby (1 1/4 mil.) kl. 3/4 till 4. Der berättades att på auchioner Hafren köpts för 16 Rdr R. Gs. och att densamma dock ej dugde så, utan fick utbytas. I Fryksdaln brukar man tunnt hafrebröd, bakadt med Kruskafle - men dock ej så tunnt som så kallad Dals Tunnbröd.

Sunne Prestegård kl. half 6. då posten gick och äfven medtog frå mig några ord till Carlstad åt der aftonvard hos G. A. Wall, som är arrendator. Besåg kyrkan - hörde orgelverket, ett litet rätt godtonigt - Åskledaren låg nedfallen sedan sista stormen. Jag reste kl. 1/2 4 och mötte efter en stund Patron Lyrholm, (Anders Lyrholm, f. 1783, brukspatron på Vägsjöfors, d. där 1854.) som lofvade helsa till Carlstad, Biskoppen - samt att nu hemta 1 000 Foror hafre åt köpare i norra Wermeland. v. Pastor Molinder hade nyss slutat fattigv. Direction - dervid anmältes att 3:ne rum blifvit lediga efter aflidna Rotehjon - att socknestugan var full af sökande, att fattig Cassan egde 3 rdr, att intet Socken Magazin der fanns, att dock nöden i Sunne består synnerligast blott i brist på arbete för närvarande.

Gunnarsby Gästgifv. gård (1 1/4 mil.) kl. 1/2 8. Fick häst af en dryg och förmodligen rik, åtminstone dum Gästgifvare Erik Jansson. Honom nedslog jag med höflighet i två ord.

Åsegård Gästg. Gård (1 2/4 mil.) kl 1/2 11 stannade här öfver natten på två bänkar bredvid hvarandra med en fäll på mig och Kappsäcken under hufvudet. Vid framkörningen hit opp vältade åt min sida bland stenar i en stygg Gata - men skadade intet. Här såg fattigt ut, i den stugan, och man sade äfven här att finnarna strukit i vinter och vår i stora hopar, men nu litet gifvit sig.

Den 27 Maji.

Efter förtärande af en bålle mjölk Dricka reste jag härifrån kl. 1/2 5 på morgon i kylig luft men klart väder och vacker dag. Kl. 5 en stund oppe på Berga hos Enkefru Sjöstedt och fick der Caffe med skorpor - men låt ej truga mig in på frukost, ehuru det led så på morgon. Den goda frun mente dock väl. Jag tackar ödmjukast. Hon anmodade mig ock helsa till Biskoppen. Magister Svartengren (Vilhelm Sv. 1805 död såsom kyrkoherde i Brunskog 1901.), som är v. Comminister i Lysvik, bor på detta vackra ställe. Han åkte med mig 1/4 mil till Wåhlberga till Jacob Eriksson, som byggde och arbetade friskt på sin Egendom. Han bjöd mig till sitt Bröllop midsommardagen. Han anser nöden häromkring alls icke ohjelplig ehuru den af Svartengren uppdrefs litet högre. Eriksson väntar snart mycket spannmål - och tror att Bönderna nu fraktat härförbi oppåt 1000 T:nor från C-stad etc. Han beskref ock Östmarks och Dahlby finnar såsom uslaste - men att tiggeriet för närvarande af dessa - bevisar ej stort, emedan dessa menniskor tigga likadant i goda och onda år.

Bada Gästgifv. Gård (7/8 mil.)  kl. 8. Finnarna kommo tiggande mest i slut af vintern - och ännu ligga här hvar natt 6-7 8 stycken sådana.

Oleby Gästg. Gård (1 mil.)  - restes förbi.

Fryksände Prestegård (2/4 mil.)  kl. 1/2 11 middag. Reste derifrån kl. 1/2 4. Till detta af naturen utmärkt sköna ställe går fram en krokig sina 1000 alnar lång gata, så usel och smal att man med möda kunde der färdas. Denna vägbit började lagas förlidet år, emedan man då trodde att Biskoppen skulle dit anlända - men sedan detta rykte blef olyckligtvis allt för snart vederlaggt, afstannade all lagning på Gatan.

Af v. Pastorn E. Eriksson (F. i Karlanda 1796, d. såsom komministersadjunkt i Sunne 1841.) fick jag följande afgjordt rörande mitt ärende för

Fryksände Socken.
1:0 Fattigvård handhafves genom en Direction, hvars Ordförande är v. Pastor. Ledamöter äro kyrkovärdarna, ståndspersoner och några bland allmogen.

2:0 Rotehjon äro 2:ne på hvart helt hemman, inroterade för år. Fryksände och Hvittsands Kapell (s:ma 20 hemman) hafva fattigvård tillsammans. Ergo 40 Rotehjon.

3:0 Fattigcassan, äfven tillsammans med Hvittsand, eger nu 270 rdr B:co. Dess årliga inkomster bestå af frivilliga Gåfvor samt räntan af en Disposition på 111 rdr B:co. Men årligen åtgår mycket till Lazarettshjons forslande till Carlstads Lazarett - samt något till böcker åt fattiga barn m. m.

4:0 Socken Magazin äfvenledes med Hvittsand. Man har tillförene årligen utdelat af Räntan, till de fattige, utom Rotehjonen som helt och hållet försörjas af hemmanen, omkring 20 ā 30 T:nor spannmål. Men man såg fattighopen deraf allsicke förminskad, utan tvärtom tiggeriet allt mera tilltaga, hvarefter och ännu intet utdelas utom i speciela casus - samt för inaccorderande af värnlösa barn.

5:0 Finnehemmanen äro

N:a Lekvatten 1/4 S:a     d:o       1/8 Bredsjön         1/4 Spättungen    1/8 Kjelkelsruds utskog Stengårds     d:o Örkärnshöjden Mårbacken

På dessa circa ett helt hemman eller litet deröfver äro ännu flera Torpställen, som väl kunna föda häst eller några nöt. År 1825 funnos här 630 finnar, nu denna dag äro de 703 personer.

6:0 Fattige arbetsföre inom Socknen med deras minderåriga barn, som tigga i brist af förtjenst - förteckning deröfver utarbetar just nu v. Pastor. Och med nästa post lofvas åtninstone Summarisk förteckning häröfver. Efter denna förteckning skall just nu utdelas 10 T:nor korn, enligt med Ridande brefpost d. 21 dennes anländ skrifvelse frå Konungens Bef:de skänkt af Kongl. M:t till denna sockens nödlidande. Af samma Gåfva får nu Hvittsand 4 T:nor och Östmark 5 d:o. Dessa fördelningar socknarna emellan är föreskrifven i Kon:s Befallningshafvandes Embetsskrifvelse till v. Pastorn.

7:0 Af v. Pastor Eriksson och en efterskickad Ledamot i Fattigdirectionen ficks följande qvitto.

Utaf de medel, som till understöd för de nödlidande i Wermeland blifvit ifrån Redactionen af nya Argus öfversända till H:r Biskoppen m. m. Hedrén, hafva undertecknade denna dag emottagit af v. Pastor Hedrén 50 rdr B:co, att, nu genast eller så snart möjligt, genom uppköp af spannmål eller Potatis, utdelas bland de mäst nödlidande i Fryksände socken, hvarefter specifik förteckning härå skall till Pastor Hedrén ofördröjligen öfversändas.

Föreskrifne Gåfva af 50 rdr B:co sålunda bekommit qvitteras tacksamligen Fryksände Prestegård d. 27 Maji 1831.

å Fattigvårds Directionens vägnar

E. ERIKSSON	OLOF JONSSON i Wästanvik
v. Pastor l.	kyrkovärd.

8:0 Till v. Pastor Eriksson lemnades följande formulair, det han benäget lofvade ifylla, sedan gåfvorna till de nödlidande blifvit utdelade genom Fattigdirectionens skyndsamma omsorg

Råg ā R. D. R. Gs.	21
korn ā	14
hafra ā	12

Fryksände den - Juni 1831.

å fattigvårds Directions vägnar

E. ERIKSS.	N. N.
v. P. l.

I  Fryksände Prestegård nedsatte jag min kärra m. m. och Eriksson skjutsade mig sjelf med sin egen förträffliga häst - förbi Thorsby Bruk strax bredvid Prestgården. Detta bruk eges nu sedan kort tillbaka af en Göteborgare Lefgren, som vid en s:n stämma en tid sedan i denna vår skänkte till fattigcassan 50 rdr B:co 20 T:nor hafra att genast utdelas till sädeskorn bland fattiga Torpare på finneskogen och några T:nor Potatis d:o. Derjämte beslöt s:n stämman att sammanskott af 1 Kappe potatis på hvar Carolin (1 Carolin innehåller 48 styfver skatt och 960 styfver gör 1 helt hemman) att skänkas till plantering af finnarna. Vissa District Chefer utsågos att noga tillse det dessa kapparna kommo i jorden och ej i magen detta år. Jag tror då nästan att dessa District Chefer gjort hermed mera gagn än många andra som - Men Eriksson och jag åkte genom en besynnerligt vacker trakt, på en 2 mils väg, som låg omkring 20 alnar öfver nästliggande nejd, och var med dess sluttning omkring 50 alnar bred. Vägarna här liksom hittils voro mycket goda - och ju längre åt norr desto hårdare och bättre - ja väl bättre än våra ner i Wermeland. Till och med på få ställen svåra backar. Men att resa emellan ofantliga höjder af skogbeväxta berg rundt omkring - ser vildt ut - ty sällan upptäcker man en stuga eller hemman här och der. Vi kommo till

Östmarks Caplans gård (2 1/8 mil.)  kl. 7 och träffade Comminister. Dalman (Sven Dahlman, f. 1793 i Stavnäs, komminister i Östmark 1825, d. 1842. Gift med Ingeborg Sofia Alexandra Fitinghoff, dotter av majoren Ott. F. Sven D. är f. rektor Axel Dahlmans fars farbror.) hemma. Han är sedan 1826 gift med en Fröken Fittinghoff - en enkel; anspråkslös, from, hygglig menniska. En Tit. Westberg, som stundom plär vara inne i Carlstad, bodde här och skötte Timmerhandel och för denna afton fiske åt Dalman. Jag avgjorde med Dalman, samt en nära boende Kyrkovärd, Ledamot i Östmarks s:ns fattigv. Direction, samma frågor som i Fryksände nemligen

Östmarks s:n.
1:0 Fattigvård skötes genom en Direction, hvars ordförande är Comminister, kyrkovärdarna samt några af allmogen. Dock för närvarande ingen af finnarna. (Ståndspersoner här utom presten, finnes blott Länsman Joh. Harling, som bodde nära vägen, circa 1/2 mil innan man kom fram till Prestbostället. Och en mamsell Frychius, 50 år gammal, dotter af den Comm:r Frychius, som kom till Elgå och drack ur bouteille hos g:le Forslund och hade svårt skiljas vid en så god vän. Denna Mamsell Lisa Maja bor strax bredvid prestgården och kyrkan. Jag kunde ej söka henne på qvällen - och morgonen blef det ej heller i rättan tid, tyckte jag. Men hon är ett synnerligt stöd för hela socknen - ehuru det tycktes att dictatorsmyndigheten var nog oinskränkt. Men såsom hon ej hörer till min resa - så får jag då finna mig uti att resa ensam.)

2:0 Rotehjon äro 2 ā 3 på hvarje hemman, allt efter godheten. Inalles äro omkring 14 Rotehjon, som helt och hållet försörjas af församlingen. Sålunda är här alldeles samma förhållande som i hela verlden, att ingen vet mindre af nöden än ett sådant hjon.

3:0 Fattigcassan eger omkring 52 rdr B:co. Inkomsterna äro frivilliga gåfvor. Årligen åtgår vackert till Lazarettshjons skjutsande samt värnlösa barns inaccorderande.

4:0 Socken Magazin finnes. Räntan användes till fattige, som ej äro Rotehjon år 1828 fingo de utdelning af 33 T:nor Hafra - Detta qvantum deltes på 95 Hushåll, inberäknadt anslag till inaccorderade barn. Efter den tiden eller för år 1829 var Räkningen ej Summerad. Och för 1830 ej uppgjord. När den efter Reglementet bör uppgöras ville jag nu ej spörja, sedan jag redan träffat på nog många besvärliga frågor till magazinsförvaltaren m. m. Detta skedde i sanning emot min vilja och besvärade mig sjelf ej litet - helst han för tillfället var min goda värd.
 
5:0 Finneheman äro

Arnsjön Fäbacken Gransjön Runnsjön Runnsjötorp Röjdoset Råbäcken Röjdåsen Örkärnshöjden

På dessa hvardera 1/4 hemman, såsom man ansåg det utgöra, ehuru af förhörsboken ej upplystes något hemmans storlek, funnos under serskildta namn 121 Bostäder - och oftast många hushåll å hvar Bostad. Man måste denna gång åtnöjas med att ponera det af hela Socknens Folkmängd 3349 finnarna utgöra circa 2000. Några få af dessa äro välmående. En del berga sig - och somliga drager sig fram. Största delen äro tiggare. I sudvestra trakten af Socknen skola de mästa och usligaste bo, att besöka dem alla fordrades mer tid än en hel sommar. Jag har sökt några - hvarom skall ordas härefteråt.

6:0  Enahanda med Fryksände.
7:0  utom det att Comminister ej just nu utarbetar någon
8:0  förteckning.

Hvad som här och der brast i de svar jag önskade och väntade blef hederligen repareradt då vi gingo till qvällbord och slutligen i en superbt bäddad säng med extra ordinairt fina Lakan och ett blått Sidentäcke. Jag sof ock så, att jag vid uppvaknandet kl. 4 hade mycken fallenhet att taga om reprise al Segno. Men Morgonen blef för vacker att försumma. Jag steg opp - och en stund efter mig började folk röra sig i gården.

Den 28 Maji.

Sedan vi besett kyrkan, ett gammalt af Takdropp bristfälligt skjul, med de märkvärdigheter der förvarades, bestående i en Talare stol efter g:le Gubben Frychius (Magnus Frychius, f. i Stavnäs 1729, magister 1755, förste komministern i Östmark 1789, d. 1811 såsom senior cleri, g. m. Anna Gertrud Ruus, d. 1827.), gjord alldeles som en vanlig barnstol, för ungar som sättas til bords, att i tid lära sig äta, och i hvilken nämnda stol Gubben efter slutad Gudstjenst lärde finnarna diverse oekonomie m. m. utom hvilken stol intet märkvärdigt fanns, mer än en verkligen superb några få år gammal Mässehake, svart sammet med silfver, begåfvo vi oss till frukosts, som börjades med inlagd ål - stekt Gädda, stekt Tjäder, Äggmunkar, fint bröd och Gud vet allt som ville visa att ingen nöd finnes der i nejden - begåfvo vi oss på resa. Men först fick jag då fatt på en annan kyrkovärd än den förr underskrifne i mitt qvitto, hvilken medtog 2:ne bref till Biskoppen. Kyrkovärden skulle neml. då ro öfver Fryken åt Carlstad.

Dalmans boställe är ej väl omsedt till byggnad. Men på Egendomen, som eger ett förträffligt sommarbete, vinterfödas 3 ā 4 hästar och 20 klafnöt samt 30 ā 40 får. Kl. 8 på denna morgon reste min Eriksson tillbaka till Fryksände att läsa med de uslaste af hans 130 Nattvardsbarn och derefter frakta min kärra och saker åt Vägsjöfors, dit han och anlände med allt i ordning kl. 8 om afton - 2 mil från Fryksände, dessa 2 mils väg fick jag sålunda ej se. Dalman följde mig till Östmarks finnskogars början på den nordöstra sidan och vi gingo till

Bartevål  (1/2 mil.) kl. 1/2 10. Ett välmående hus, hvarifrån en bra bonde i år ditflyttad fram från byggden, Arvid Nilsson, förde mig vidare såsom vägvisare. Dalman gick hem - men hans ridhäst begagnade jag nu en half mil. Jag hade ingen gång tagit den, om ej af fruktan för mina trånga stöflar. På vägen till hemmanet Kronoskogen, besökte jag så många fina Badstugor jag på nära håll kunde träffa. Jag har aldrig förr sett någon sådan Den är bygd med en stor spis lik en Bakugn, dock vanligen af bara kallmur, gråsten, emedan man ej eger lera. Ingen skorsten. Från Ugnen är circa 1 aln till taket. Flata taket består af sammanfogade klufna slanor. Under taket 1 1/2 aln äro stänger alldeles lik dem på hvilka vi hänga bröd - derpå ligga bräder eller Gällar - hvarpå folket i synnerhet barnen ligga - rätt varmt. Jag såg på ett och annat ställe barnen ligga deruppe och dra sig midt på dagen. Utan för ugnen är murad en håla, stor som en 10 kannors Gryta. Dit utrakas kolen, när ugnen är utbrunnen. Dessa Eldkol ligga då i öppna Badstugan och gifva en duktig värme. Allt är naturligtvis af rök svart i rummet. Någon säng finnes gemenligen i en vrå för husbondefolket. Också ett bord och bänkar, allt på sitt sätt. För dagsljus har man öfver allt 2:ne st. Dragluckor, för gluggar som äro circa 3/4 aln långa och nära 1/2 aln breda eller höga. Dessa äro dock ingalunda täta. Men i köld hänger man före något Paltkläde. Golf finnes af klufna grofva Timmerstockar. Utanför Dörren, som är alldeles lik en vanlig Badstudörr, är upprest verke till skjul för blåst. Detta är finnarnas Tambour. Men illa blir man belåten om man der henger af sig utankläderna. Alla Finnbadstugor äro lika. Vid 20 alnar från Badstugan är öfverallt köket - kallat Kokhuset, ser ut som en ganska liten smedja, med härd i ett hörn - utan skorsten.

Stöttorpet. Der bodde kyrkeväktaren, som sjelf ej var hemma, fattigt eländigt. Jag köpte der en bit barkbröd af idel bark med malen halm, för hållning vid bagningen. Barken tages af yngre Tall - den innersta barken tages - sedan den yttre till och med det gröna, så mycket man utan för mycket besvär kan, är afkarfvat. Dessa bitar af Bark äro då tjocka som ett vanligt Gödkalfskinn - 1 aln långa och 1/4 aln breda. Dessa stycken torkas först inne och sedan i solen, hvarefter de hackas och malas. På småqvarnar är på finnskogarna ej synnerlig brist. På samma torp bodde ock den förres son, afsk. fältjäg. Lars Erson Lundgren - Han var ock borta. Men hustru och barn hemma. Jag köpte ock der bröd för 1 rdr B:co. Utsädet på detta torp kunde jag tycka inalles vara jord till 2 Tunnor, men ännu var ej sått öfver 1/4. Hos Lundgren hade man nu fått till Lottsåning omkring en Tunna Potatis, som just nu, i glädjen deröfver, sönderskars att samma dag sättas. Finnarnas mästa uppehälle är Potatis - och jag tror att i år icke 1/16-del eller 1/20-del mot det vanliga blir af dem satt. Ty Potatis finnes ej i trakten. Mamsell Lisa Maja (Dotter till Magnus Frychius, f. 1780, d. 1846, kallad Stormamsella, socknens "allt i alla", därför hedrad 1838 med guldmedalj att bäras i guldkedja.) hade dock häromdagen till sitt hushåll, som jag kan tycka består af circa 6 personer uppmålt till sommarföda 8 T:nor. Ännu bodde vid detta torp en finne som hade på stugan ett litet fenster. Men såsom jag nu ej var så utmärkt klädd, så ville jag ej gå in på förnäma ställen. Denna Finnen råkade jag ute - och han harfvade att så kanske 2 kappar - men hade dock ej ett enda korn ännu.

Elghalla. Gubben Lars Jönsson i det uslaste tillstånd, med en 15-årig hygglig dotter. Han tillagade Potatis Säng, men egde ej en potatis. Man skulle tro att finnarna äro öfvermodiga - så lita de uppå att allt skall nog i sinom tid stå till handa. De äro vildar och sörja icke för morgondagen. Lättja, fylleri och afvelsamhet äro i hög grad deras kännemärke. I hvar Badstuga finnes alltid 2 ā 3 Lösqvinfolk med hvar sina oäkta ungar. Ega finnen äta, så ligger han hela vintern i sitt hide. Och eger han intet går han ut och tigger. Samvetsgranna äro de ej heller i betalningsväg - Utom de få som äro välmående: De hafva nog omsorg för framtiden - Min Gubbe Lars var en uthungrad, maktlös, svart stackare. Jag begärde se hans bark bröd - men han hade intet. Än någon annan mat - de hade intet alls. Flickan kokade en kanna vatten deruti hon lade några Saltkorn och ben efter en Foderko, som i vintras dött för Gubben. Af detta spadet supa de - och hade bergat sig så länge han kunde skaffa bark. Hvar annan, tredje dag gå de fram och tigga ett mål - men icke beklagade de sig. Till Potatis att sätta, visste han någon utväg, men egde hvarken credit eller pengar. Min vägvisare ansvarade mig att penningarna skulle rätt användas till Sätt Potatis om han, på min fråga, egde dem. Och der lemnade jag 2 rd B:co till detta ändamål. I flera Badstugor var jag inne - och omständigheterna voro nästan öfverallt likadana. Någon enda hade fått låna af de förmögnare, som nyligen hemtat Spannemål från Carlstad, och der kunde då finnas, sedan de sått sina åkerfläckar mellan stenarna, barkbröd med någon mjölblandning. Jag har äfven sådant med mig.

Kronoskogen (1/2 mil.) kl. 12 till 1 ligger under ett hemman Fänsbol i Hvittsand - men här voro förmögna Bönder, 4 stycken, som köpt detta ställe och hade betydliga egor nog, dem de i rättan tid uppsått utan att nu eller nånsin köpa spannemål. Dessa hus voro ock byggda som de bättre fram på byggden. Här hemskickade jag Dalmans häst - nöjd på ridande af denna halfmil - och beslöt att gå den återstående milen till Vägsjöfors - med en ny vägvisare Henric. Vid Ratsjön på en höjd sågs vidsträckt utöfver Hvittsands och en del Östmarks finnskogar.

På vägen slog Henric ihjäl en orm. Kl. 2 voro vi oppe på Åstebyhöjden en god stund och såg ned till Hwittsands gård och kyrka. Vägsjöfors Bruk och Herregård, Mangelelfven, Broken, samt Limfjellet i Dalarna som vittnade öfverst betäckt med snö. Utföre denna höjd bar väl öfver 1/4 mil ned till landsvägen - en tröttsam färd utföre, väl svårare än förut oppföre. Precist då jag steg ur skogen på Landsvägen kom O. D. Altahr (Olof Denis Altahr, f. i Fryksände /där fadern Carl Johan A. sedan 1814 var förste kyrkoherden, d. 1831/, komminister i Vitsand 1823 till sin död 1859.)  resande till tjenstgöring i Fryxände i morgon. Han måste dock först medfölja fram till

Wägsjöfors kl. 5 ett utmärkt väl byggdt Bruk med 2 Stångjernshärdar, 4 spikhammare, 1 knipphammare, 1 qvarn om ett p. stenar, 1 i fjol byggd stålugn som intager 115 Skeppund jern (allt Stångjern här tillverkas, brännes till stål, och betalas då 3 dubbelt. Stålet är brändt på 18, 19 dygn men svalas derefter 9 dygn.) Tröskverk med vatten, stort bränneri. Födas 8 hästar. 60 klafbundna nöt. Ett kärn låg för 8 år sedan strax bakom Contors Byggningen - 18 T:land stort. Nu är det en härlig vall Det gräfdes på 3 dar - och då det började rinna fick vattnet sjelf gräfva resten - Vägsjön är ock för några år sedan aftappad flera alnar - och gifvit rundt omkring ängar och åkrar. Med O. D. Altahr fick jag, så godt han ur minnet kunde, och efter utseende hade det ej gått säkrare om han ock läst i bok följande avgjordt.

Hvittsands Capell församling.
1:0 Fattigvård handhafves af en direction i förening med Fryksände, under ordförande af v. Pastor derstädes. Der hållas ock alltid sammankomsterna, och från Capellet äro Tit. Lyrholm och D. Berggren samt 2:ne Bönder Ledamöter. Men Capellpredikanten sköter dock verkställigheten innom Capellet - dertill af v. Pastor anmodad.

2:0 Rotehjon äro, efter Tit. Altahrs uppgift, 1 på hvart hemman, men jag tror man håller sig till hvad v. Pastorn uppgifvit vid Fryksände. Bruken Vägsjöfors och Christinefors äro, för deras arbetare, skiljda från församlingen i fattigvård.

3:0 Fattigcassa med Fryksände

4:0 Sockne Magazin d:o

(Man har dessa året försökt och försöker ännu åtskilja dessa båda församlingars fattigvård och Magazin. Detta är dock Hvittsands med villkor att äfven skiljas ifrån moderkyrkans byggnad. Och derföre vill frågan förfalla.)

5:0 Folkmängden skall vara circa 1500. uppgaf Comminister Altahr och inspektor Brattström (Möjligen Jan Petter Brattström, ägare av Stöllet, f. 1804, d. 1870, g. 1832 m. Maria Nordquist, f. 1816, d. 1874 i Stöllet.) förmente att 500 personer äro finnar.

6:0
7:0   Expedieradt lika med Östmark.
8:0

Efter ett superbt qvarter med öfverflöd i mat och 12 års gammalt öl och godt sofva till den vackra söndagsmorgon kl. 5 (mycket var den sömn mig värd) samt en frukost maken till våra supeer, reste jag åter i min kärra och skjuts i sällskap med Eriksson till

Hwittsands kyrka (3/4 mil.) kl. 1/2 10. Gudstjensten börjades med Barndop kl. 10 och var slut kl. nära half 12. hvarefter jag genast reste ifrån Valborgsmässo sockenstämman. Eriksson gjorde sjelf hela tjensten. Klåckaren sjöng Gradualn på fullt äfventyr - och variationer för hvar vers - och äfven repriserna. Predikan: De Christnas förnyelse - med ing. spr.: Förnyer Eder i Eder andas förnyelse. Eph. - (4?) 21 minuter, inberäknad Psalmen som på Predikstolen ej blef af. Utan anmälning för dagen bads för 5 sjuka - äfven om de tilläfventyrs voro sjelfva i kyrkan. Sjuklappen lemnades åt klåckaren och med ansigtet ännu vändt åt honom börjades: Milde Jesu dig förbarma etc. Bönen på Trefaldigh. söndag besparades till en annan gång. Item för Nattvardsbarnen, som nu läsa. Men kungörelse upplästes om Taxeringskommité den 8 d:s i Skallebäcken, samt pålystes val af Ledamöter deruti, 8 dar till. Man har neml. tagit Districtet på Beredningen och Taxeringen precist samma socknar - och då i den förra ej får vara öfver 7 ledamöter och i den sednare måste vara 9, men af dessa 9 ingen som ej dertill blifvit vald bland Berednings Commiteens Ledamöter, - så är jag bet på denna uträkning. Och hvar och hur denna tillställning härstädes gått sönder, är ej svårt att upptäcka.

Christinefors (3/4 mil.) kl. 1/2 2. (Så långt upptecknade jag af min Berättelse, ifrån kl. 1/2 3 till kl. 10. Söndagseftermiddagen hos Dan Berggren på Christinefors.) Detta ställe, ej utan behagliga utsigter åt Södra Sidan, och välbyggd manbyggning, tillhörer Berggren, Bruk med 2:ne Stångjernshärdar voro om afton i full gång. Jag var i smedjan en stund sedan jag upphört skrifva. Efter en god middag, hvartill jag satt ensam och dertill friheten af en värd fullkomligt efter mitt sinne, skänkte mig den bästa lägenhet till mina anteckningar. Jag bjöds förtära allting på Eft. middag och till qvällen men blott 1 gång - och efter 1 nekande svar på allt detta förtärde jag ej heller mer än en Boutj. Svagdricka. Kl 11 lade jag mig till sömns i en god säng. - Kl. 1/2 1 på morgon väcktes jag af en Express från Vägsjöfors med underrättelse att Lyrholm hemkommit från Carlstad - och proposition att vända om till honom för att blott ett dygn invänta en kammarherre Gyllenstolpe, hvilken varit skickad med 1000 rd. B:co från H:s Maj. Drottningen, till utdelnings af födesmedel åt nödlidande bland Vermlands Norra Finnskogar - då denna herre i sällskap med Lyrholm och Örn skulle blifva mig följaktig på samma väg och i samma ändamål. Flera omständigheter framtedde sig genast till fattande af mitt beslut att härifrån afstå, samt skynda besöka eländiga menniskor och skaffa hjelp så fort möjligt, väl besinnande att hvarje dag af mitt dröjsmål vore lika många tusende dagar för hvart 1000:de uslingar, mitt besparda qvällsmål fick jag på begäran till frukost kl. 4 och drog åstad kl. 1/2 5 till

Flatåsen Gästgifv. Gård (3/4 mil.) kl. 1/2 8. med usla hästar fick farbror icke köra fort härefter. Här talas redan finska - och Finnskogen är börjad strax från Christinefors. Den nya vägen är anlagd, egenteligen at säga för 2 år sedan, då äfven oppsattes milstolpar 4 på milen, med Inskription, gjuten i Tackjernet, En kongl. krona C XIV J af W. 1 mil. 1829. Jag mötte nu en finne, Johan Mattsson från Vätsjötorp, som gick till qvarnen att mala vid 1/8 T:na Bark, hvaraf jag har med mig prof. Man blandade degsmassan, till hällning, med malen halm; men nu fanns på hela Finnbygden ej heller detta. Man sade öfverallt att Takhalmen är slut. Emot middagstiden möttes ock Christian Iverssons H:u från Elgsjön. Hon bar mat till 2:ne söner som arbetade på landsvägen. Mannen var gången åt Letafors. Hon öppnade, på begäran, matsäcken, bestående af en knyte bröd, hvaraf jag tog prof - samt en butt. mjölk. Detta bröd var af Islandsmossa som först urlakas, torkas och males, som hackadt gräs. Detta bröd ätes ej af Svinkreaturen. Jag gick större delen af denna rätt goda väg, min orkeslösa häst.

Bjurberget Gästgifv. Gård (1 1/4 mil.) Kl. 12 till 1/2 2. Jag tog framtill gården - nära 1 fjärd, väg för att se ett bland de usligaste hemman i Södra Finnskoga. Dessa, sålunda näm. 6 fjärdingsväg (2/4 mil.)  hade jag gått utan att någon gång tänka på att sitta i kärran, der jag och en stor stark skjutsbonde tillhjelpte hästen att draga opp för de få backar som funnos på denna väg. Och sådana voro hästarna nästan öfverallt. I Bjurberget äro 9 åboer såsom hemmansegare af detta 1/4 mantal - och af ingen var sått 1/20-del af hvad de emnat. Af hela Södra Finnskoga äro följande hemman med tilliggande Torp i denna samma belägenhet: Bjurberget, S. och N. Viggen, Mackarkärn, Kringsberget, Elgsjötorp, Röjden, Kindsjön. I Bjurberget drack jag mjölkblanda, efter mitt sätt, samt tog prof af Barkbröd. Rökstugan var stor, med Långbord, Försäte och bänkar. En väfstol var oppe - En säng fanns i vrån och 3 DragGluggar på 2 väggar. Man hade här sina 1/4 T:na Potatis, grodda, stora som Lauenburgska nötter, och de klöfvos och lemnades 1 grodd till hvardera. Min skjutskarl hit berättade med mycken förnöjelse att hans far egde 14 barn, hvaraf dock 4 voro döda - men ännu mera att hans Goffar egde 24 (i omgiften) och att ingen i nejden, i socknen, egde så många. Här berättades, hvad sedermera bekräftat sig, sedan jag fått säker underrättelse, att en Hans Olsson i Röjden för få dar sedan aflidit af hunger - och hvars lik står nyligen inflyttadt, det första, i Södra Finnskoga kyrkogård. Karlen var ute att taga bark - utpinad af hunger, den allmänna kryddan i hela orten, bar han på hemvägen sin skörd, och låg död nära sitt hem af hunger bredvid de opræparerade födesmedlen. Bonden Anders Persson i Bjurberget skjutsade mig härifrån - Han sade sig ega 9 barn, hvaraf jag såg 5 små, deraf en 11-årig dumb - och 4 mindre små. Han sade sig genom boskapssjukdom förlorat inom 10 år 9 hästar, som kostat 300 rdr 6 kor och 50 får. Och den hästen som nu drog min kärra går, efter fjerdingsmannens försäkran, utan tvifvel bort i morgon under klubban för 9 rdr bristande kronoutlagor.

Kindsjön Gästg. Gård (1 mil.) kl. 4. Denna mil fick jag åka åtminstone till hälften. Men här voro ock svåra backar - I detta hemman plär finnas ej blott välmåga, utan nästan förmögenhet - men för denna tid åts bark, hvaraf de just nu bagade. Man hade i dag hemtat från Örn på Qvarntorp Korn till att just nu så. Stugan var, såsom Rökstuga, stor och snygg, ehuru svart - med 2 Fönsterlufter - den 3:dje utan Glas. Skjutskarl härifrån, Olof Larsson, förra nämndeman, hade ensamt sått - och redan i vinter skaffat sädeskorn frå Norge - och vågade ej, lik alla öfriga, som han sade, lita på löftet från bruket. Och rätt gjorde han derutinnan.

Borangen Gästg. Gård (3/4 mil.) kl. 7, stannade ner på vägen vid Taflan - och talade en stund med Gästgifvaren Carl Carlsson, en bra bonde, son till den i vintras aflidna, välomtalade, rike Carl Persson. Med Olof Larsson, som sprang och bad mig jemnt åka på, reste jag 1/4 mil bort till Djekneliden (2/4 mil.) , och såg der in genom fenstren i gamla Tullstugan, bestående af 5 rum. Huset ligger högt - nära landsvägen åt Medskogen och Norrige - Kyrkogården omkring 1000 alnar sudväst från detta hus, som är af kronan inlöst till Prestens boställe, är dessa dagar omgärdad med 3 1/2 alns hög skidgård. Ett lik är der nyligen insatt, hvarom förut är nämnt. Det är ännu ej jordfästadt, men allmänhetens önskan och väntan är att kyrkogården förut måste vara invigd. Detta skall ock snart verkställas af Comm. Liljebjörn (Olof Johan Liljebjörn, f. i Kristinehamn 1794, där fadern var skomakare. Komminister i Dalby-Ny 1827, d. såsom komminister i Nyed
1858 G. 1828 m. Lisa Maria Branzell, en syster till Emanuel B. och till Jan Frödings fru, se Carlstads historia före branden av C. E. Nygren s. 197.), å kyrkoh. Jerdins (F. 1779, kyrkoherde i Norra Ny 1820-sin död 1835, g. m. Charlotta Ulrika Pfeiffer, f. 1792, d. 1851, lantmätardotter ifrån Hammarön.) vägnar. Sten och Timmer är på vinterföret framfördt till den vackra platsen. Men arbetets företag denna sommar synes ej gerna möjligt i denna hungersnöd. Äfven önska många att hela byggnaden flyttas 1 mil söderut åt Kindsjön, såsom bäst beläget inuti Socknen - Till Prestboställe hade Patron Tjäder (Karl Johan Tjeder, f. 1796, ägare av Letafors i S. Finnskoga, d. 1852, g. m. Maria Fröding, faster till skaldens fader.) erbjudit till salu, med 100 T:land skog, en plats bredvid Tullstugan med några till intet dugande hus - af en gammal Rökbadstuga m. m. - Fram till Letafors, som ligger 1/2 mil frå Borangen norrut, och sålunda 3/4 mil från kyrkogården m. m. kom jag kl. 9, men såsom hvarken Tjäder eller Branzell (Emanuel Branzell, f. på Brandsbol i Alsters socken, där fadern var Bergs-mekaniker. Första kapellpredikanten i Finnskogarna från vilken tjänst han på egen begäran erhöll avsked 1836 sedan tjänstlös. Har utpekats såsom Gösta Berlingstyp.) var hemma, den förra var rest åt Carlstad att arrangera om Spannmåls hemtning och den sednare åt Vingäng att i dag utdela 13 Tunnor korn åt de fattiga i Finnskoga församlingar, inköpt ock från Carlstad hitfraktad för de genom Consert, spectakel och Bal m. m. insamlade gåfvor. - Från Letafors, ett högt ställe, nätt och vackert byggt, på rena Finnskogen, med 2 Stångjernsherdar, 6 spikhammar, såg och mjölqvarn, 1 stålugn, klippsax, allt tillhörande Patron Tjäder, går vägen, som hittills från Christinefors varit förträfflig, oftast bättre än stora Kungsvägarna ned i Vermland, åtminstone full så god som den nya mellan Sölje och Stömne - öfver den stora höjden mellan Finnskogen och Elfdalen eller Dalby S:n. En af bruket nött väg och svår att färdas. Sista fjärdingsvägen bär helt och hållet brant utföre – väl öfver allt så brant som Jösseforsbacken och ofta värre – allt ned till

Vingäng Gästg. Gård (1 mil.) kl. 1 natten. Uppväckte Hallvar Andersson, klåckaren Tybergs måg, som genast rodde mig (1 3/4 mil.)  öfver en ingående, Golfo di Clara, sjön kallad, och uppgick sedan circa 1/3 mil till Lillebergsgården, Prestboställe kl. 2. Der allt oppväcktes - och klåcksträngen gick från Liljebjörn, som trodde det var Befallningsman Carlgren, (Lars Peter Carlgren, f. 1794 i Bro s:n, expeditionskronofogde, d. i Brunskog 1848, g. m. Augusta Edgren, f. 1810, d. 1856.) hvilken dock ej anlände förrän kl. 9 på resan till Höljes, att efter Landsh. ordres undersöka och föreslå samt uppmäta väganläggning åt Norra Finnskoga kyrka öster om Clara ā 2 1/2 mil och vidare till S:a Finnskoga kyrka 2 1/2 mil eller deromkring - på vestra sidan Elfven. Sedan jag tagit frukost kröp jag på säng och hvilade godt till kl. 9. Vid denna frukost fick jag eller tog jag min 5:te sup sedan Tisdagen i Carlstad, neml. 1:0 på Sunne, 2:0 qväll på Östmark, 3:0 d:o på Vägsjöfors, 4:0 d:o middag på Christinefors och nu 5:0. Väl hade Berggren, mig ovetande, instuckit i min surtout en flaska brännvin om circa 1 1/2 Jungfrus innehåll - men den är ännu alldeles orörd, ehuru jag upptäckte den vid Flatåsen, och icke heller smakade jag på gårdagsresan mera än skäll mjölkblanda i Bjurberget och Kindsjön - Öfverallt försäkrades att nöden ingalunda var så stor 1813 som den nu är. Och af flera förståndiga och, som jag tyckte och af presterna hörde besannas, trovärdiga Bönder, upplystes att förlidne sommar fanns kälan qvar i jorden, i synnerhet på Finnskogarna, till 9 qvarters djup hvaraf endast 4 ā 5 hunnit, under den sistförlidna sommarens Köld, upptinas. Och sådan var jorden ännu i Skäranden - Sålunda af vårsolen, denna annars så underkunniga Trädgårdsmästare, illa apterad för Drifbänk detta år. I det välmående Borangen, Skråckarberget och Djekneliden, der skörden 1812 gick lyckligt och då hann före det långsamma höstregnet drifva till mognad och bergning, blefvo sistlidna året gemensamt med alla andra hemmans mest sädeslösa.

Den 31 Maji.

Lillebergs Gård (1/4 mil.) kl. 2 f. m. af Presterna, Comminister i Dalby O. Liljebjörn som Capellpredikanten i S:dra och N:ra Finnskoga erhöllos följande upplysningar och expedierades som följa.

Dalby socken.

I:0 Fattigvård handhafves af en Direction, hvars ordförande är Pastor, som dock aldrig personligen deruti hinner deltaga, utan genom Comminister på stället. Ledamöter äro dessutom 5 Bönder. Ståndspersoner i denna församling äro, utom Presten, En f. d. Timmerhandlare Norgren i Likenäs, Kronolänsman Lidén i Wingäng, Inspektor Palm, Gränsridaren Styffe, f. d. Inspektor Lundqvist, f. Timmer, handlaren Thunberg, af hvilka dock ingen är Ledamot i fattigv. Directionen.

2:0 Rotehjon äro ordinarie 1 på hemmanet - eller deröfver, efter hemmanets godhet, och finnas för närvarande 14 st. sådana. Dessutom äro 4 st. extra Rotehjon, som passera matdagar kring socknens matlag - och blifva derefter ordinarie Rotehjon. För närvarande passerar dock sålunda 3/4 af hela församlingens menniskor.

3:0 Fattig Cassan utgjorde förra året 118 rd. 41. 6 B:co. Dessa medel äro nu använda till inköp af mjöl åt de fattiga, så nära som på 40 rdr, utestående på ränta, hvilka äfven äro uppsagda till användande på samma sätt.

4:0 Sockne Magazinet eger 200 T:nor Hafra, som äro utlånta. Nu i år är beslutadt att halfva räntan nästa år och framdeles skall användas till fattiges understöd.

5:0 Finnehemman finnas i denna Socknen intet, utan äro slagna till de nya Församlingarna. Folkmängden i Socknen - (hela Dalby med N. och S. Finnskoga, äro i sista tabellen ännu förenade; och nyligen denna vår äro dock Förhörsböckerna åtskiljda) - är 3970 hvaraf uti

Södra Finnskoga	........................	1229
Norra     d:o	........................	707
Dalby - resten	........................	2033
	s:ma	3970

6:0 }
7:0 }---  Expedieradt i likhet med förra socknarna.
8:0 }

1:0 Fattigvården handhafves för närvarande ensamt af Presten. Och af Folkets allmänna fattigdom, samt det ringa antal af dem som kunna försörja sig sjelfva, kan åtminstone efter allt utseende den stora pluraliteten af fattige med ordinarie fattigvård aldrig hjelpas - och synes sålunda ingen annan fattigvård här blifva möjlig, utom den enskildta som kan mest bestå, liksom för närvarande, af främmande allmosor. Om ock Finnarna kunna med tiden, som vederbör, omskapas; så synes dock svårt att de i det goda året kunna gömma eller ega öfver af årets knappa bergning för talrika familjer att gömma till hårdår.

2:0 3:0 4:0 Finnes ej - En naturlig följd af föregående. Och synes svårligen kunna komma att finnas. Fattig cassan kunde väl i goda år samlas, sedan den kostsamma kyrkobyggnaden hinner öfversträfvas - Magazin likaledes - men detta sednare vore efter min öfvertygelse att göra skadan i framtiden obotlig i både onda och goda år.

Större bild

Norra Finnskoga.

1:0 Enahanda med Södra Finnskogen. Dock är här flera Bönder af Svenskar, och tillståndet, ehuru för närvarande nästan likadant, mycket drägligare och hjelpligare än S:dra Finnskoga.

Större bild

Den 31 Maji.

Lillebergsgården kl. 2 fm. Comministersboställe i Dalby socken. Qvarstannade här denna dag hos Comminister Liljebjörn och Expedierade f. m. post, (med Befallningsman Carlgrens Express till Landsh.) till Biskoppen, samt, efter inhemtade underrättelser af Liljebjörn och Em. Branzell, som ock nu var här på stället, (Em.) fortsatte Resebeskrifningen med bref kl. 6 på ordinarie posten till Lovisa (Författarens hustru.) Derefter uppgick på en höjd och betraktade Dalen kring Clara - en skön Tafla - men som i dalen sträckte sig blott en half mil åt söder och en fjerdedels d:o i norr, utom en hop höga Bergspetsar på flera mils afstånd. Midt för Lillebergsgården visade sig ett litet Torpställe strax invid Elfven, såsom ett paradis. Jag eger det i denna stund, då jag nu skrifver detta, midt för mitt fönster, på circa 800 alnars afstånd. Jag måste försöka att komma öfver Elfven, och se det närmare innan jag reser. Emellan de skyhöga skogbeväxta höjderna går Clara med en dal omkring 500, 1000 eller på sina ställen högst 1500 alnar bred. Denna dal består af 3 ā 4 afsättningar, så att ifrån Elfven uppgår vanligen en mycket brant åbrädd, ofta 10, 15 alnar hög till första afsättningen, på hvilken hemmanen med alla deras åkrar äro belägna. Derifrån uppstiger man ånyo lika brant 20 ā 30, 40 ā 50 alnar till andra afsättningen hia kallad, som är blott tionde delen så bred som den nedersta. På denna ligga åter en hop Torpställen med deras små åkerlappar. Det är liksom dessa måst maka sig undan för hemmanen, likasom i ett hushåll, sedan det börjar blifva större än föräldrarna förmå försörja alla, måste de fullväxta barnen lemna rum och försöka sin lycka. På en sådan afsättning ligger det Torpställe jag nu ser framför mig. Öfver denna följer ännu på samma sätt en tredje, ej heller omöjlig att emottaga ett ännu yngre hushåll - och sedan ofta det fjerde m. m. ända opp till den skyhöga Bergåsen. - Dalby kyrka, som nu ligger 3/4 mil härifrån söderut, låg fordom helt nära härintill. Jag betraktade gamla Tomten, hvaraf nu blott ett litet hörn af kyrkogården finnes qvar. Resten är längesedan utskuren af Elfven, och der kyrkan stått stryker nu Clara med stark fors, vid 10 alnar under eller lägre än sjelfva kyrkogårdslemningen. Uti branten opp från Elfven till första afsättningen, eller opp till ytan af den obetydliga lemningen af kyrkogården, rasar ännu årligen och dagligen någon del af jordlagrena, som bestå i botten af småsten och öfverst af fin sand, hvaruti svalorna bygga tusentals boningar. De bygga der med ringa säkerhet. Men likaledes ofredade blefvo de många tusende boningar, där fädren för oss fingo sina hvilorum. Jag såg en mängd af menniskoben bortsköljas med Elfven, och hvarenda dag framskjuter ett sådant, tills det fortsatta raset sluteligen bortfört dem alla. Jag har trott och älskat det gamla ordspråket, att intet hus kan byggas varaktigare än grafven; ty det huset står till Dommedag; men när Han kommer som råder öfver Dommedagen och leder konungars hjertan likasåsom vattenbäckar, så hjelper ingen byggnadskonst. Med dessa betraktelser slutade jag denna afton - sedan jag äfven varit inne uti en liten koja, som nu stod öde, men varit under vintern bebodd af 6 personer hvilka flytt från Finneskogarna undan nöden, kojan hade en liten spis af kallmurad Gråsten. Der stod ett uselt sängställe - ett fenster 8 tum i fyrkant. Midt i stugan stod jag rak - men vid Långväggarna var till Taket från golfvet blott 1 1/2 alns höjd. Hela stugan var 4 alnar bred och omkring 7 alnar lång. Ingångsdörren, lik dörren till en liten Badstuga, 1 1/2 aln hög och lika bred.

Från Lillebergs gård begaf jag mig, Ridande, kl. 1/2 6 f. m. i sällskap med Branzell till

Sysslebäck Gästgifv. gård (1/4 mil.) - och passerade direkte förbi.
Tösan (1 mil.) (/Tausan / Tåsan) En ström med bro öfver, 17,111, alnar från Sysslebäck, kl. 10. Der upphunnos nu Carlgren och Landtmätare Pfeiffer, (Elias Alexander Pfeiffer, f. 1773, lantmätare, d. 1826 på Hammarön där han ägde egendomen Larberg, se "Hammarön och Hammaröborna" av  J. Börjeson, s. 290.), som just nu uppmätte samma väg, till opparbetande af Landsväg med det första, för medel som nyligen härtill blifvit af Kongl. M:t från allmänna fonder anslagna.

Balkåstorp (2/4 mil.) kl. Ŋ 12. Ett snyggt ställe och välmående folk. Det var hittils rart att hos allmogen, i orten från Hvittsand, se väggur, Bord, Försäte, Bänkar, 3 skåp, 2 kamrar och allt oljemåladt - äfven väggarna, som voro boiserade. Här lemnade vi hästarna och gingo till fots med vägvisare Håkan Jonsson, en fattig inhyses, gift - med 2 barn - såg här in i fähuset, der lika med allmänna bruket i hela Elfvedalen, en spis murad af gråsten stod i ena hörnet, ett stycke från väggarna, der man hela vintren kokar åt kreaturen. Pigorna hade ock här sin både vinter- och sommarsäng på en gälle mot Taket - och på en annan gälle stod mjölkbyttan, skurad hvit som silfver. Jag emnade här beställa flotte för återresan i morgon, af den snällaste skottare i orten Eskil Persson; men han var nu långt borta åt de östra sjöarna att i flera dagar fånga fisk, mest Laxöring, Gädda och aborre, som saltas genast till års förlag, och han kunde sålunda ej nu träffas - utan gåendet fortsattes till

Flottstadfallet (1/4 mil.) kl. 1, der Jon Danielsson, som man sade, en lika snäll skottare lofvade flotta till morgon och följde gående till

Båtstad (1/4 mil.) kl. 3. Gästgifv. gård. Strax söderom detta ställe vidtager ett så kallat lugn, ehuru somligstädes med nog strid ström. Vi lånade här Båt - och Jon skottade (stakade) oppföre.

Norra Finnskoga Kyrkoplats (2/4 mil.), invid Höljes kl. 5. En gammal stuga är här hyrd och simpelt apterad till Gudstjensts hållande. Kyrkogården är med plank stängd och porten med Lås. Här äro, under 2, 3 år, redan begrafna, hvad jag efter högarna och korsena deruppå beräknade, 32 aflidna. Kyrkan är utstakad till 32 alnars Längd. För byggnaden är dock ännu intet steg tagit. Efter vanligheten är Kyrko-Byggnaden emnad ställas i Öster och Vester, men kyrkogården, omkring 60 alnar söderut, i Nordvest och Sudost - på detta sätt:

Större bild

Kyrkogården ligger paralell med Elfdraget och höjderna.

Så synes ock kyrkan böra läggas efter samma håll, vänd midt för Kyrkogårdsporten - ehuru ej då i Cardnalväderstreck. Ifrån Höljes räknade man öfver skogarna 1 1/2 mil till Aspeberget i Nordvest. Detta kan väl tagas till fulla 2 minst. Vester derom ligger ett Torp Badstuguknappen, under nämnda hemman. Och ännu der vester om Rådilsbråten vid Lineen. Från Höljes till Sandhälleforsen räknas lika långt som till Aspeberget. Vid denna fors - invid RiksLineen, ligger ock Långflon. Från Lillebergsgård till Höljes är 2 3/4 mil. Efter Pfeiffers uppmätning denna dag är ifrån Tösan till kyrkan 26,411 aln. Uti Höljes sågs snön qvarliggande uppå Eneberget i S. Sudvest.

Kl. 6 intogo vi uti Höljes till qvarter hos Jon Hallvardsson, gift med Kari - alldeles surpinant snyggt och ovanligt ordentligt ställe. Ovanligt äfven på hvad ställe som hellst i hela Wermeland. Utom det, att smaken var af gammaldags, ehuru förlidna året all målning blifvit fullbordad, och på Dörrarna i alla 3 speglarna samt par ställen på väggen i kammaren icke misslyckade Landskapsstycken och jagtstycken voro oljemålade, - kan jag likna detta hus både i Snygghet och ordning fullgodt med Ränkesed. Sjelfva Taket var liksom de boiserade väggarna oljemåladt. Rundspis - skåp med förgyllda Listgångar, grönlaqveradt - Pulpet derbredvid blå oljemålad - fenstren Perlfärg med gardiner. Strax vid vårt inträde framsattes Ostkaka och ett godt smör samt filbunke i hvitaste kärl - och derefter afton med Rimsaltad Gädda, Potatis och smörsås. Kl. 1/2 11 upphunno oss Befallningsman Carlgren och Landtmätare Pfeiffer - och vi lågo alla i hvarsina temligen goda sängar, ehuru fjädern ej mycket besvärade oss - Också den enda brist jag här upptäckte.

Efter förtärande af ett godt caffe, utur Postelins caffe kanna, med hvitt Såcker och Brösåcker i bitar, samt frukost af Laxöring, Harr, oskalad god potatis. Kaka, Filbunke, smör - någorlunda godt tjockt Rågbröd - skiljdes jag från mitt sällskap kl. 8 och rodde med Jon Danielsson utför Elfven till.

Båtstad (2/4 mil.), och gick genast derifrån till

Flottstadfallet (1/4 mil.) kl. 10. Här var flottan färdig - och, efter väntan på flera passagerare, ett par gamla Gubbar, lössläpptes flottan klåckan 5 minuter nära 11 och Kl. 1/2 2 voro vi resta 2 mil till Lillebergsgården. Denna skjutsfärd var den roligaste jag egt - äfven ehuru jag ännu på 3:dje dagen var rätt illa ansatt af svåra hemorojder. En sådan flotta är sammanbunden af 6 st. grofva torra Granståckar, 10 aln långa. I bakändan sitter styrmannen med en åra som kallas skåta och han sjelf i den Egenskap Skåtare. Ofta, då Elfven strök med fors, åktes väl fortare än med häst i godt traf. På många ställen lågo fördolda stora stenar - men de farliga röjdes på afstånd af hvita forsen, och denna skåtare var en mästare i sin Lots- och Styrmanskonst. Vid ett ställe, Gråan kalladt, par hundrade alnar nedom Lett Elfvens utlopp, var Clara smal nästan som en Landshöfdingska och grund som en Fändrik - med botten af idel skär så att strömmen här på par hundrade alnars längd framvältade med raseri uti skummande vågor. Utföre detta fall såg betänkligt ut att gifva sig - men jag var försäkrad att här var faran mindre än vid stenarna - och förtrodde mig i Jons händer. Här gick utan tillsatta segel - och i sista slutet af Gråan knakade det i flotten, men faran var förbi. Den som första gången gifvit sig sålunda härutföre var säkert beskodd med tredubbel koppar om hjertat. Vi voro 4 man på flottan och hade ock i frakt en Dyngkärra, på hvars skråf, opp-nedvändt, vi 3 passagerare sutto ganska beqvämt.

Lillebergsgård (2 mil.) kl. 1/2 2. Denna afton, efter föregående annotationer rodde jag öfver, i sällskap med fru Liljebjörn, till det förutnämnda Torpstället. Det fann jag märkvärdigt i ett nytt afseende, att det på nära håll var lika intagande som då jag på afstånd blott längtade dit. Jag har hört att Wallin, då han skref färdig vår herrliga Psalmbok, hade på flera veckor stängt sig från menniskor i en ljuf Lund vid Solna. Här borde han hafva sista gången corrigerat manuscriptet. Detta Torpställe, som förut är sagt, ligger på Dalens andra afsättning, afskuren af 2:ne Löfbeväxta brådjupa dalar vinkelräta mot Elfven. På ena kanten af dessa har naturen formerat en väg som går i spiralform nedåt stranden. En potatisåker framför stugan utgör hela ägan. Kunde dock denna åker med dess läge och utsigt flyttas vore den ej betald med Tre kronor. Vi återvände öfver Elfven och träffade på Lillebergsgården. Patron Lyrholm och förste Landtm. Örn (Lars Gustaf Örn, f. 1778 i Kristinehamn, lantmätare, d. 1859 på Kvarntorp.), som express sökt mig, komna från Letafors, der de lemnat deras Grefve Gyllenstolpe (Adolf Fredric Nils Gyldenstolpe, f. 1799, kammarherre hos H. M. Drottningen, sedermera statsråd och chef för försvarsdepartementet.), som är af H. Maj:t Drottningen utsänd som missionair i samma egenskap som jag till de fattiga finnarna. Vi 3 herrar lågo nu öfver natten i sällskap med vägglöss på detta rum, der jag nu kl. 3 om morgon skrifver dessa ord - Och nu går jag ner att skaffa uppståndelse i huset - och begifva mig på båt, med min kärra, utför den lugnare Clara ned till Ny socken 3 mil, samt till Ekshärad till afton 7 mil härifrån, sålunda är jag redan inne på

Den 3 Junii.

Efter frukosterande åtföljdes jag af Lyrholm och Örn, som begåfvo sig åt Letafors, till Vingäng (1/4 mil.) kl. 7, der jag med min kärra embarqverade kl. 8 på en vanlig Dalbybåt, och en Rokarl. Ned till Dalby kyrka var härifrån 1/2 mil, och från denna till Ny kyrka 3 mil - Och ett stycke der nedanföre landsteg jag kl. 1/2 2 Em. på Pastors-Bostället i Ny.

Kyrkebol (4 1/4 mil.) . Erhöll af Pastor loci Jerdin följande upplysningar.

Ny socken.
I:0 Fattigvård handhafves af en Direction under Pastors ordförande. Men Ledamöterna infinna sig sällan serskilt, utan målen afgöres merendels på allmän sockenstämma. Ståndspersoner finnes i socknen ingen utom Pastor.

2:0 Rotehjon äro 1 på hvart helt hemman, utom på Finnskogen, der äfven 1/4 hemman kan ega 1 d:o. Hemmanen äro 19. Det skall vara mycken svårighet underkastadt, att indela fattigförsörjningen lika eller ens med någon gradering och jemkning mellan Frambyggden och Finneskogen. Skälet härtill ville jag finna, utan att på en ytterligare fråga begära ett nytt svar. Alla föreskrifne församlingar äro nemligen i det fallet i nog lika förhållande emellan Bygdefolket, eller socknen gemenligen kallad, och Finnskogens. Hos det förra, såsom mindre årlig omväxling underkastadt och med bättre och reelare egendomar närmare boende intill arbetsförtjensten, kan välmågan och Fattig Reglemente lättare åstadkommas: hos det sednare blir detta i alla tider svårt, äfven om Finnarna kunde, som man alltid bör hoppas, tilltaga i lefnadsordentelighet, arbetsamhet, slöjd - ty naturen sjelf är emot detta talrika folk i förevarande afseende, då deras egendomar, vissa år bördigare än de bästa på Frambyggdens, dock äro i bördighet så ofantlig omvexling underkastade, och dessutom alltid bli för ringa till födande af en så stor Folkmängd. Jag ville likna Socknen och Finnskogen, den ena vid den alltid fullbräddade Clarelfven, vid hvars sidor ock socknarna ligga, hvilken väl, lik jordens skörd i missväxtår, kan blifva litet mindre, men aldrig lida sådan brist, att de verk och inrättningar, som deraf bero, kunna lida något synnerligt mehn - då deremot Finnebygden är lik med regnbäckar som ega nog och öfverflöda så länge det regnar - men ega dock ej tillräckligt att upphemta något af detta öfverflöd i hålldammar, derdet ock skulle vid första torka försvinna.

3:0 Fattig cassan eger nu 7 rdr. Dess årliga inkomster, som består af frivilliga gåfvor, uppgå till 5 ā 6 rdr, hvaraf ungefär lika Summa tilldelas hvarje höst till några fattiga, till skor, Böcker m. m.

4:0 Sockne Magazin. Deraf finnes ett Kyrko Magazin af circa 300 Tunnor hafra. Och ett Fattig Magazin af 50 T:nor d:o af det sednare utdelas räntan till de fattiga.

5:0 Finnehemman äro

Digerberget  1/4  Vester  N:a Flatåsen  1/4   om  Mellan d:o  1/8  Clara  Södra   d:o  1/8    Kärnberget  1/4     S. & N. Viggen  1/4 Öster om d:o Närberget     1/4 På dessa 1 1/2 hemman finnas omkring 600 personer hvaraf visst öfver hälften äro fattiga. Torpen äro circa 60. Öfriga svensk heman                     17 2/3

6:0 }
7:0 }-- Expedieradt i likhet med de förra Socknarna.
8:0 }

Kyrkebol är ett icke obehagligt ställe bredvid Clarelfven och under ett nära intill liggande högt med Barr och Löfskog beväxt berg, som hela vägen i denna Socken sträcker sig utefter Elfven, och emellan hvilket och Elfven Byarna med deras åkrar äro belägna. Dock är denna höjd redan långt mindre än den uti Dahlby. Vid mitt inträde i förstugan möttes ett allt för artigt fruntimmer, klädt i rätt snygg, blårutig, hemväfd klädning. Jag frågade om det var frun, hvarpå hon svarade ja med ett fägnesamt skrattande - och jag anmälte mig. Under de 2 1/2 timma jag här tillbragte, sågs hon skratta hvar gång hon började tala. Efter en stund inkom hon i en Brokig Cattunsklädning och då var det nära min tour att skratta, om ej den framsatta inlagda laxöring, förlorade ägg med sill i ättik och Grädda, samt Bakelse och litet härskt smör, alltsammans dock ej att förkasta, hade så hastigt försonat mig. Denna fru, af ungefär 30 års ålder, har förut varit gift med adjunkten Modén som för 7 år sedan dog i Dahlby. Under mitt ätande inkom min gamle skolkamrat den sig kallande Häradshöfding Olof Sundqvister - temligen beskänkt. Han hade vandrat 2 mil i dag, sade han, från Vägsjöfors - och går nu omkring att med sina vanliga årsbesök fägna vännerna i Vermeland (Var han månne okänd för kavaljererna å - Ekeby?).
Jag förstod nu så väl som förr hans vänliga mening, men såsom min mission nu blott sträckte sig till de hungriga fåren och ingalunda till de törstiga, så blef han förekommen med en nog allvarsam och honom ej af mig okänd läxa. Jag förfogade mig till båten åtföljd af Fru och Herre samt denne Pratmakaren. Nu anmärkte jag innom mig sjelf huru illa fruntimmer kunna, af all artighet, göra, då de följa en resande Herre så der tills han gått i båt - Hellst sedan ej är så lätt att komma i land - och på lång resa. Man besåg gamla kyrkogården, som låg på detta Boställe. Ruinerna visade att kyrkan hade härstädes varit 3 gånger utvidgad åt öster. Framom östra ändan syntes ruinerna efter vinkällaren. Derinvid visades ock grafhögen öfver Cappellanen i Dahlby och Ny Nicolaus Laurentii Hellsbechius (Från Hällsbäck i Gillberga socken, här komminister 1656, d. 1676.), som der skolat blifven begrafven 1677. Ny kyrka berättades hafva legat 1:0 vid Munkebol, norr i Socknen, 2:0 Värnas, 3:0 här vid Kyrkebol och 4:0 vid Stöllet, der den nu är belägen. Jerdin har inhägnat Kyrkogården vid Kyrkebol - och platsen strax vid Elfbrädden, är nu en rätt vacker Lund - eller som en stor Berceau. Här var ock försök af honom gjort att plantera aplar, hvilka för att så mycket bättre kunna tåla Climatet, voro här uppdragna af Kärnor. Men de hade uppväxt på dessa åren till 2 alnars höjd och äro redan förvildade med taggar. Redan här och ännu mindre norrut vilja Frukt Trän växa. På Lillebergsgården finnes dock Vinbärsbuskar. Den längst i norr varande Ek, såg jag nära Landsvägen vid Åsegårds gästgifvaregård strax söder om Lysviks kyrka - men denna var ej, såsom man sagt den enda derstädes - blott den största - ty i trakten deromkring finnas ock en mängd smärre.

Ekshärads Prestegård (3 3/4 mil.) kl. 10 afton. Här intogs nattqvarter hos magister Pettersson (Möjligen Nils Pettersson, f. 1792, magister 1818, kollega, kyrkoherde i Fryksände efter C. J. Altahr 1832, g. 1824 m. Fredrika Geijer, dotter till brukspatron Bengt Eberhard Geijer.), i hans rum, att ej väcka Prostefolket. Min Rokarl hade ock redan blifvit af den, utom de 2 1/2 timmars rast på Kyrkebol, alldeles oupphörliga rodden uppfylld i händerna med blåsor af hettan. Sjövägen hit frå Vingäng lärer böra räknas till väl 8 mil som han sålunda rodt sedan denna dagens morgon.

Den 4 Junii.

Den förlidna natten medförde en god sömn, men stundom och i synnerhet i början eller vid midnatten flera repriser störd af ofredande Drömmar, för hvilka jag ej kunde göra mig det ringaste reda en enda. Jag berättade detta för Pettersson, som skrattade och sade att kammaren är alltid ansedd och kallad för Spök-Kammaren. Jag såg att huset var gammalt - och tänkte på huru mycket i och utom drömmar kunnat här passera - och om någon orolig ande, som fordom här lefvat, egde anföra något ärende - och kom då ihåg Horatii ode: ne paree malignus arenae ossibus et capiti inhumato Particulam dare -

Källa: Värmland förr och nu 1924. XXII. Meddelanden från Värmlands natur. historiska och fornminnesförening.