Gösta Halvarsson, Skansheden:

- Jag trivs som allra bäst inne bland granarna…

På Skansheden i Norra Persby, ett par kilometer norr om kyrkbyn Långav, bor Gösta Halvarsson, poet, målare, samhällskritiker och naturvän. Stugan ligger lite undangömd, och alldeles framför yttertrappan växer två kraftiga björkar, som nästan omfamnar den som kommer på besök.

Skogen har krupit ganska nära inpå över de gamla åkerlapparna, men i gräset framför stugan lyser påskliljorna i kapp med krokusarna, och mitt i den stillhet som råder går Gösta och krattar och vårstädar.

Här bor han ensam i sitt gamla föräldrahem och är numera pensionerad från målaryrket, 67 år gammal. Nej, alldeles ensam bor han inte, för där kommer en katt utsmygande - den tittar misstroget på inkräktaren i idyllen, och innan jag hunnit böja mig ner för att klappa den, är den försvunnen.

- Den är lite rädd av sig. Det är förresten den tredje vildkatten, som har kommit och bosatt sig här, förklarar Gösta och berättar att den förra blev över 20 år gammal, en aktningsvärd ålder för en katt.

Vet var fisken nappar

Djur och natur är viktiga ingredienser i Göstas liv, och allra bäst mår han, när han får ströva omkring i skogarna. Han vet var och när fisken nappar, han vet vilka fågelarter som har tagit mest stryk av gifterna och han känner till alla svamparter i de värmländska skogarna.

- Jag trivs som allra bäst, när jag kommer in mellan granarna, säger han själv. Särskilt skönt är det att komma ut i skogen, när man har varit i stan.

Kallt i Stockholm

Annars har han varit stadsbo också. Han arbetade som målare en höst i Stockholm, men där var ont om bostäder redan då, och han höll på att frysa ihjäl i en kall sportstuga. Så det blev snart Värmland och Persby igen.

Ett par år är bodde han i Kristinehamn, och det var tydligen ett bra ställe att bo på.

- Ibland ångrar jag nästan att jag flyttade därifrån.

Bildtext:
Bland björkar och granar i Norra Persby bor Gösta Halvarsson, poeten, målaren, samhällskritikern och naturvännen.

Diktsamling 1950

1950 gav Gösta Halvarsson ut en diktsamling, som fick titeln "Jagad". Den innehåller olika typer av dikter, rimmade och orimmade, lyriska skapelser och andra med mer politisk tendens.

- Jag hade ingen direkt målinriktning med samlingen, och jag har aldrig tagit det här med skrivandet så allvarligt. Att jag började skriva hängde kanske ihop med att jag var ensamt barn utan så många kompisar, så det blev att jag läste mycket och började skriva lite redan som pojke.

Numera skriver han inga dikter men letar ur en låda fram några som inte var med i samlingen. Den ena är en text till en rocklåt. Den heter "Åska går" och överglänser med sin klurighet och fyndighet det mesta som ges ut på i skiva idag.

En annan vistext kommer också fram ur gömmorna. Det är en Dalbysång, som Gösta skrev när han gick på Steneby yrkesskolor och utbildade sig till målare. Den sjöng han i glada vänners lag och melodin var "Fjällbruden". Med Göstas tillåtelse kommer den här i tryck efter ungefär 50 år.

- Nej, jag har slutat med dikter och skriver mest samhällskritik nu.

I ungdomen var han politiskt aktiv i socialdemokratiska ungdomsklubben. Han anser, att hans åsikter mest hör hemma på vänsterkanten än, fast han inte är bunden till något parti. Den samling med samhällskritik, som han arbetar på, är ett resultat av helt personliga funderingar, och han menar att materialet nog är så kritiskt, att det vill till att få det publicerat av det etablerade samhället.

I olika artiklar häcklar han där valsystemet, demokratin, skattesystemet, idrotten och bilismen m m.

Gösta har synpunkter på det mesta, men viktigast anser han det vara att ägna krafterna åt naturvårdande arbete. Det har blivit allt viktigare, i takt med att miljön försämrats.

- Och här lever vi i ett slöserisamhälle, samtidigt som stora delar av mänskligheten svälter, säger han och anser att Sverige har en kluven inställning i frågan om överbefolkningen.

Adoptera det tredje!

- Man skulle ändra på barnbidragen, menar han, så att det gavs bara till de två första barnen. Skulle det tredje få skulle det vara adopterat från ett fattigt land.

Så går han och funderar, och det vore märkligt, om han inte hade funderingar också över, hur norra Värmland skall överleva. Jodå.

- Den planerade skidanläggningen i Branäs skulle byggas ut, och för att jämna ut säsongerna, skulle man bygga ett kasino på toppen av Branäsberget. Då skulle det bli fart på turismen och pengar till bygden.

Lite skämtsamt tillägger han:

- Samtidigt kan man muddra upp Den bottenlösa tjärnen däruppe, så är det bara att hoppa i, när man spelat bort alla pengarna.

Han har funderingar kring det mest, Gösta, men mest funderar han som sagt på naturen och miljöförstöringen.

Timmerhuggare

Slavarna dra till skogs
i snöyra och stormväder.
Bittra ansikten, trasiga kläder.

Eggjärnen blänka vasst,
proviantbördan trycker ner.
Flämtande andedräkt. Ingen ler.

I glödhetaste sommarsol
och myggsvärmarnas satgissel
hörs sågsvansarnas gnissel.

I bitterkall nordanstorm
i höstens isregn och dimma.
Året runt yxorna glimma.

Dessa svältlönade krakar
samla guld åt vårt fosterland
och i bolagens feta jättehand.

Slavarna dra till skogs
på sin trälmarsch genom åren.
Yrsnön sopar ut spåren.

Gösta Halvarsson

Dalby-sång

(Mel. "Fjäll - bruden".)

Gökars rop i en vårgrön skog,
vindsus kring öde myr,
näckrossnö över tjärn och sjö,
snabbfotad hind, som flyr.
Vinter med nordan och stjärneprakt,
stillhet oändligt stor.
Böljelek och solskenssmek
när sommar vid Klarälven bor.

När trastarnas sång, ljuder ännu en gång,
kommer jag åter igen.
Uti sommarnattsljus, och bergbäckars brus,
till bygden och saknad vän.

Hennes leende är som sol i maj
över glittrande Klarälvsvåg,
gestalten vek som en fjärilslek
under sommarskyars tåg.
En vit konvalj i en dunkel skog,
så fin och bländande ren.
Hennes ögon två äro blåklintsblå'
och ge av stjärnhimlen återsken.

När trastarnas sång -

Kan hända att det ännu dröjer många år
innan jag kommer åter hem till dig.
Kanhända ännu många höstar
skola strö sitt löv för bitter nordanvind.
Med sorg i blick skall du åter se
i oktobergryning grå,
att vårt Branäsberg fått en annan färg
kring hjässan där stormmoln gå.
Om bruddräkt du påminns och häggars blom,
som lekfulla vårvindar strö,
lika vita i färg som på vårt Branäsberg
dess krona av bländvit snö.

När trastarnas sång -

Torleif Styffe