Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland, 1987, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredagen den 3 april 1987.


Bildtext:
Så här har väl de flesta invånarna i norra Värmland sett Börje Cervén, i läkarrock och med stetoskopet om halsen.


Börje Cervén i pension

Likenäsdoktorn hänger ifrån sig vita rocken och packar resväskan

Det kommer att bli svårt för nordvärmlänningarna att vänja sig. I över 28 år har de "åkt till Cervén" med sina krämpor, men nu är det slut på det, för nu i månadsskiftet har distriktsläkare Börje Cervén i Likenäs gått och blivit pensionär.

Vårdcentralchef skulle han ha kunnat kalla sig, men han tycker det räcker med distriktsläkare - titlar har han aldrig varit svag för.

När folk i fortsättningen kommer till sjukstugan i Likenäs och frågar efter Cervén för att diskutera sina i krämpor, kommer de inte att finna honom där.

Då är det faktiskt större chans, att han själv kommer och hälsar på dem, för efter pensioneringen har han tänkt sig att åka och hälsa på bekanta i stugorna, något som han inte hunnit med hittills.


Bildtext:
Några dagar innan denna intervju gjordes, anordnade sjukhuspersonalen ett tack- och avskedskalas för sin chef, Börje Cervén, innan han gick i pension. Makarna Cervén som poserar här intill en del av blommorna som skänkts till den avgående doktorn, var rörda över uppmärksamheten.


En del av tiden kommer han att tillbringa i den värmländska naturen, som han älskar, och en och annan resa kan det nog bli. Det finns ännu några delar av jordklotet som han inte har sett.

- Och så ska jag ta mig tid att bara sätta mig och titta på våren, säger han.

Några andra fasta planer för framtiden har han inte - han har många intressen att odla - men han har inte för avsikt att rycka in och vikariera som läkare. Politiken däremot kommer fortsatt att uppta en stor del av hans tid, i såväl landsting som kommun.

I motsats till många andra tycker Börje Cervén, att det där att bli kvar länge på samma arbetsplats, det är inte så dumt. Man lär känna folket, och man blir inarbetad med personalen. Men hur kom det sig, att han över huvud taget hamnade i norra Värmland?

- Jag är uppväxt i Karlstad, så det var ganska naturligt att ta arbete i Värmland. Att det skulle bli just här var inte direkt planerat. Min första kontakt med norra Värmland var, när jag och familjen campade vid Aspberget en sommar. Man hade ju hört berättelser om knivdragare på finnskogen, så det kändes lite ensligt.

Nu överlevde både han och familjen semesterturen i norra Värmland, och naturupplevelsen gav mersmak:

- Jag tror knappt det finns vackrare bygd i Sverige!

Detta säger han med eftertryck, och när det gäller folket, fann han snart, att det inte var några knivkämpar, utan det var mycket människornas förtjänst, att han kom att slå sig ner i Dalby.

- Folket har blivit väldigt speciellt för mig, allteftersom jag lärt känna det så väl. Det finns mycket originalitet, framsynthet och klipskhet här i bygden.


Långa arbetsdagar

Den unge Börje Cervén började som provinsialläkare i Finnskoga distrikt - så benämndes tjänsten - men arbetsplatsen var på sjukstugan i Dalby. 1965 byggdes sjukstugan i Likenäs och provinsialläkaren blev så småningom distriktsläkare.

- Den första tiden var oerhört jobbig. Arbetet upptog en mycket stor del av dygnet. Som ensam läkare på Dalby sjukstuga öppnade jag mottagningen på förmiddagen och slog inte igen förrän framåt tio, elva på kvällen. Men därmed var inte dagen i slut, för då hade man sjukresor, som ofta varade tills klockan var både två och tre på natten. Och jour, det hade man både helg och söcken.

På det nya sjukhuset i Dalby fördes provinsialläkartjänsterna från Dalby och Likenäs samman, så där blev två läkare. I dag finns tre tjänster för utbildade läkare plus en för en icke utbildad.

Hur kommer sig detta, att i behovet av läkare är dubbelt så stort i dag som i slutet av 60-talet, då ändå befolkningen var mycket större? Hänger det bara ihop med arbetstiderna och deras reglering?


Skidor och släde

- Folk sökte inte läkare då i samma utsträckning som nu. Man väntade helt enkelt längre med att gå till doktorn, och så bedömde man sjukdomar på ett annat vis förr - det var naturligt att vara krasslig ibland. Dåliga kommunikationer gjorde förstås också sitt till. Man åkte, när det var absolut nödvändigt - inte förr.

När man hör Börje Cervén berätta om hur kommunikationerna var, när han började resa på finnskogen, undrar man om det verkligen "bara" är 28 år sedan doktorn anlände till norra Värmland.

- Faktum är, att jag har varit med om att åka både skidor och släde för att komma till avlägset belägna gårdar på hembesök. Många ställen låg en bra bit från vägen, och ofta fick man gå ganska långt för att komma fram. Här i dalen fick jag ofta åka båt för att komma över älven.


Bättre hälsoläge

- På den tiden hade man inte mycket till utrustning, när man åkte ut. Man fick mest förlita sig till det man kunde se, känna och höra, medan det i dag finns många enkla hjälpmedel. Bara en sådan sak som att göra ett sockertest - i dag gör man det med hjälp av en enkel remsa, medan man förr kokade urinproven.

Har hälsoläget hos det nordvärmländska folket förändrats under dessa 28 år, då så mycket annat här i världen har blivit annorlunda?

- Det har det faktiskt. Förr fick vi ta hand om huggskador varje dag, men sådant försvann nästan helt i och med att skogsbruket förändrades. Folk hade också svåra magsår förr, jämfört med vad fallet är i dag, om det nu kan hänga ihop med kostvanor eller mediciner.

- MS var en ganska vanlig sjukdom, men det har dessbättre inte varit några nya fall på sista tiden, och blindtarmsinflammationerna har faktiskt blivit färre. Scharlakansfebern har blivit lindrigare.

- Det som däremot har kommit till, är väl att de äldre tas om hand på ett annat sätt än förr, de har fått samma rätt till vård som de yngre. Detta är något som gläder Börje Cervén, som är känd för att visa stor omsorg om de gamla och som alltid har försökt ta sig tid att lyssna på deras bekymmer.

- Det får ta den tid det tar. Man får reda på mycket genom att lyssna. Jag är intresserad av människor - inte bara när det gäller deras sjukdomar.


Många poänger

Läkaryrket har naturligtvis inneburit en del poänger, varav många får förbli doktorns privata egendom p g a sekretessen, men något kan ändå berättas utan att skada.

- Det var en kvinna som ringde och ville ha tabletter till mannen, och jag frågade vilken styrka hon avsåg på dessa. Då svarade hon, att det spelade ingen roll, för han åt dem ändå inte, utan de skulle bara stå på bordet. De var alltså en trygghet, men där ser man vad det psykiska kan betyda.

- En annan gång ringde en turist, som kommit till Södra Finnskoga. Klockan var fyra på natten, och hon som ringde berättade, att hennes unge varit sjuk, men nu var den dessbättre frisk igen, så hon ville veta om hon behövde komma ner. Då blev man inte glad, men det går att skratta åt det så här efteråt.


Finnskogen

Finnskogen har alltid fascinerat Börje Cervén, och han känner sig själv som en riktig finnskoging efter alla år i norra Värmland.

- Jag minns det första sjukbesöket jag gjorde i Södra Finnskoga, berättar han.

Det gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag kom åkande framåt morgonen på en dålig väg via Kindsjön till Bjurberget. Det var dimma och månljus, och det kändes som att åka in i ett förtrollat landskap. Detta är ett intryck som jag haft kvar av finnskogen, detta med mystiken och det lite trolska. I dag är det ju annorlunda, men allt detta känns levande, när man tänker tillbaka på finnarnas liv och deras kamp mot fattigdom och sjukdom.

- Ivanna-Julia som bodde på finnskogen var ju känd för att besitta en särskild kraft, och jag känner till tre tillfällen, som hon visade denna.

Det är svårt att tro, att det skall ha varit tillfälligheter, och vid ett av tillfällena var jag själv inblandad.

- Det kom en karl från finnskogen, som hade skurit sig i tummen, så han blödde kraftigt. Under tiden som jag sydde såret dog Julia, som låg på vårdcentralen här, och utan att ha någon kännedom om detta berättade mannen, att hon sagt till honom vid ett tillfälle: "Den dag jag dör, ska blodet springa på dig".

- Jag tror att det finns något av mystik i detta landskap, något som ändå inte är så rationellt, i den rationella värld som vi lever i.


Politiken

Också när det gäller politiken ömmar Cervén för finnskogarna. Han har anklagats för att vara bypolitiker men försvarar sig:

- Jag skäms inte för att driva en centerpolitik som vill sprida resurserna till de perifera trakterna av kommunen. Som det är nu, har Södra och Norra Finnskoga ställts på undantag. Befolkningen där har minskat kraftigt, och inget nytt har växt fram för att ge sysselsättning, sedan skogsbruket rationaliserats.

- När det gäller Norra Finnskoga har vissa initiativ tagits, särskilt inom turismen, så där ser framtiden något hoppfullare ut än för Södra Finnskogas del. Men det måste skapas verksamheter även där, kanske typ utlagda dataarbeten som kan skötas i hemmen.

- Den viktigaste frågan för norra Värmland just nu är frågan om att dela Torsby kommun i två delar. Det skulle bli en välsignelse för vår bygd, för samvaron med Torsby innebär förlamning i de perifera bygderna. Människor vill ju själva bestämma över den bygd de bor i, men det gör de inte nu. Och rent geografiskt är Torsby- och Klarälvsområdena två skilda saker.


Kommunist

Ända sedan ungdomen har Börje Cervén varit intresserad av politik, men det är först på senare år han har kunnat ta sig tid med att utveckla detta intresse. Redan under studietiden fanns intresset. Han avslöjar, att han då hade kommunistiska sympatier.

- Jag var aldrig partiansluten, men mina sympatier låg på vänstersidan. Jag växte upp i ett arbetarhem och förleddes av kommunisternas vackra tal om jämlikheten.

Det har alltid varit viktigt för mig, att inte acceptera några orättvisor eller att människor behandlas olika, varje människa för sig har ett oerhört värde.


Energimedveten

Utanför makarna Cervéns villa står en bil, som är en av de minsta modellerna marknaden kan uppvisa. Är det för att följa partiets miljövänliga linje, som en läkare med god inkomst kör en småbil? måste jag fråga.

- Nåja, det hänger ihop med både ekonomi och energi, svarar han. Och jag har aldrig varit något för det vräkiga. Jag tycker rent ut sagt illa om det.

Ett annat utslag av ekonomiskt och ekologiskt tänkande har blivit, att doktorsvillan i Likenäs nu värms upp av ved, som hämtas hem från skogen av doktorn själv.


Ridning

Det är helt och hållet positivt, menar han. Man är nära naturen, man får frisk luft, man är ensam och man gör ett nyttigt arbete, både för samhället och för sig själv.

En annan sysselsättning Börje Cervén har börjat ägna sig åt under de senaste åren är ridning.

- Det borde du pröva på, säger han entusiastiskt. Intresset blev väckt, sedan han märkt att man missar många sevärdheter på ställen dit man bara kan ta sig ridande, då man är ute och reser.

Så kan jag inte låta bli att pika honom lite, doktorn, för att han under nästan hela vårt samtal röker cigarr. Kan det vara nyttigt?

Han blir inte sur eller irriterad - han har mottagit för många pikar, för att det ska bita på honom.

- Jag nöjer mig med att säga, att jag avråder från att röka, svarar han.

Innan vi går ner i tjänsterummet för att fotografera doktorn i tjänsterock och tjänstestetoskop, tar jag en bild av Börje med hustrun Gudrid vid sin sida.

- Hon har varit en mycket förstående hustru och ett gott stöd, säger han. Utan hennes hjälp hade jag inte kunnat engagera mig så hårt som jag har gjort.

Nere i tjänsterummet plockar han ihop några papper, och efter fotograferandet hänger han av sig den vita rocken och stetoskopet. Ja, nog kommer det att ta tid för nordvärmlänningarna att vänja sig.

Torleif Styffe


Bildtext:
Efter allt illasinnat tal man hört om läkares dåliga handstilar bad jag Börje Cervén om ett handstilsprov, där han skrev ut fyra magnecyl och en aspirin. Så här blev resultatet, inte mycket för en apotekare att glädja sig åt.


Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland, 1987, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredagen den 3 april 1987.

Börje Cervén i pension