Kopprabas » Källor » Bygd och näringsliv i norra Värmland » Bygden t o m tiden för storskiftet » Näringslivet i norra Värmland under 1600-talet

Jordbruket och boskapsskötseln voro under 1600-talet de dominerande näringsgrenarna i norra Värmland liksom i landet för övrigt.

Ej minst därför skulle det vara av stort intresse att kunna fastställa åkerarealen under denna tid. Man har skäl att misstänka, att trots näringens dominerande ställning var den odlade arealen ringa i förhållande till folkmängden. Det ställer sig emellertid svårt att få uppgifter på denna areal. De geometriska kartorna äro härvidlag de viktigaste källorna, då det kamerala materialet ej med fördel kan användas. Tyvärr finnas sådana kartor från århundradets förra del endast över byarna i Fryksände. Dessa kartlades 1644, och kartorna äro samlade i en geometrisk jordebok (R 1, LSA). Över byar i Älvdalsbygden upprättades kartor först vid århundradets slut (1697) och då endast över byar i Norra Ny.

Kartorna över Fryksdalsbygdens byar upprättades 1644 av lantmätaren Håkan Arfwedsson, som under denna tid var ensam lantmätare i Värmland. *3 De äro gjorda i skala 1:5000, och flertalet kartor har skalstreck och kompassros inritade. *4 Kartorna äro mycket detaljerade, när det gäller redovisningen av åkern. "Utsädet" är noggrant angivet för de olika åkerstyckena, och det är tydligt, att det ej gäller några klumpsummor eller ungefärliga tal. För att ange sättet, på vilket redovisningen sker, anföres här beskrivningen till kartan över byn Rådoms åker. Utsädet anges på följande sätt i tunnor: 1 9/16, 2 11/16, 1 3/16, 3 7/16, 3/32, 1 3/16, 1 13/32, 1 9/16 och 3 15/16.

Flera forskare ha diskuterat de geometriska kartornas utsädesuppgifter, och flertalet ha kommit till det resultatet, att de avse arealer. *5 Det visar sig även vid planimetermätning, att de ovan nämnda utsädesuppgifterna ganska väl motsvaras av antalet tunnland på kartan. *6

Vid jämförelse med närmast yngre kartor över samma by finner man även ganska stor överensstämmelse. Det är dock närmast åkerfigurernas läge i terrängen samt vissa gränslinjer, som äro de samma på båda kartorna, då en betydande uppodling vanligen ägt rum i byarna, varför åkrarna utvidgats och nya åkrar upptagits. Det framgår dock tydligt, att åkrarana på 1644 års geometriska kartor ej inlagts planlöst utan efter sitt riktiga läge. Man kan jämföra t.ex. med storskifteskartorna över Röbjörkeby (1771), Smedserud (1784), Svenneby (1758) och Fensbol (1767). Vid en sådan jämförelse framträder med önskvärd tydlighet, hur de olika byarnas inägor utvidgats på skogs- och hagmarkens bekostnad.

Vid jämförelse med senare kartor framträda dock även brister, och man märker, att direkta felaktigheter insmugit sig. Vasserud har t.ex. placerats vid Fryken i stället för söder om Vassjön, och kartan över Utterbyn har råkat bli vänd upp och ned, så att norr på kartan egentligen är söder.

Med hänsyn till den stora arbetsbörda, som denna lantmätare av allt att döma hade, förstår man, att noggrannheten vid kartornas utförande någon gång kunde bli mindre god.. Enligt uppgifterna i den geometriska jordeboken skulle ej mindre än 55 byar uppmätts 1644 (varav 37 i Fryksände). Det blir ej många dagars arbete pr by, om man frånräknar den för terrängarbete olämpliga delen av året.

De förut nämnda kartorna över flertalet byar i Norra Ny från år 1697 upprättades av lantmätare Erik Wallringh. *7 Även dessa kartor äro noggrant utförda med åkerlindorna tydligt utritade och med dikena mellan de olika lindorna angivna. Tomterna med hus äro inlagda och namnen på ägarna av byn angivna. Åkerfigurerna överensstämma bra med senare kartor. Här gick uppodlingen ej lika raskt som i Fryksdalsbygden. Uppgifterna på åkerarealen äro ej lika detaljerade som på 1644 års kartor, men i Klarälvsdalen låg åkern mer samlad. Vid kontrollmätningar överensstämma kartuppgifterna och kartfigurernas mätuppgifter. Hela dalbottnen är kartlagd, varför man kan utgå ifrån att all odlad jord i byn är med.

Åkerarealen i Fryksdalsbygden enligt 1644 års kartor var liten. Hela åkerarealen var 477,7 tunnland eller 5,7 tunnland pr åbo. Ungefär samma åkerareal eller 5,4 tunnland kom vid århundradets slut per åbo i de kartlagda byarna i Norra Ny (15 byar kartlagda med 46 brukare). Av senare kartor att döma återger detta medeltal i stort sett förhållandet i Klarälvsdalens byar för övrigt.

Att med ledning av det kamerala materialet få några säkra uppgifter på åkerarealen i Älvdalsbygden på 1640-talet för att bättre kunna jämföra med Fryksdalsbygden vid samma tid är svårt. *8 Möjligen kan man med hjälp av boskaps- och utsädeslängdernas uppgifter om utsäde få någon jämförelse mellan de olika delområdena, då man torde kunna utgå från att större utsädesmängd borde motsvaras av större åkerareal. Största utsädesmängden pr nominatus hade Dalby med 3,2 tunnor, medan Fryksdalsbygden knappt hade mer än hälften eller 1,7. Egendomligt är, att jordbruksbygden Ölme, som tagits med som jämförelse, endast hade 2 tunnors utsäde pr nominatus. Största procenten nominati har 3 tunnor utsäde och därunder. Särskilt markant är detta förhållande i Fryksdalsbygden med ej mindre än 55 nominati med mindre än 2 tunnors utsäde av bygdens 74. Som av kartorna att döma ej någon sådan skillnad fanns mellan Fryksdalsbygden och Norra Ny, när det gäller åkerarealen per nominatus (jfr s. 42), tyder detta på dålig relation mellan kartornas utsädesareal och utsädeslängdernas uppgifter.

Odlingarna i Fryksdalsbygdens byar voro uppdelade i ett stort antal åkerstycken. Bada hade ej mindre än 55 åkerlappar, Västanvik 45, Östmark 39, Stensgård 31, Svenneby 28, Fensbol 27 och Vadje 27 (jfr tabell 8). På varje åkerstycke kom i flertalet byar endast 0,5 tunnland. Några byar hade dock mera samlad åkerareal som Millmark, Sörmark, Åsteby, Västanvik och Torsby. I dessa byar var även marken mera jämn och topografien gav bättre möjlighet till större åkrar.

Tabell 8. Antal nominati fördelade med hänsyn till utsädets storlek i tunnor enligt 1628 års utsädeslängder.

Stor bild

Största åkerarealen hade Vadje med 29,6 tunnland, Bada med 28,1, Östmark och Överbyn med resp. 24,6 och 24,4 tunnland. Största jordbrukare var prästen med 14,8 och därnäst de båda åborna i Rådom med tillsammans 20,9 tunnland.

Typiskt var att man vid uppodlingen noga undvek den lågt liggande marken. Detta framgår särskilt tydligt vid jämförelse med senare kartmaterial. Dessa lägre, ofta vattensjuka delar av byområdet voro de bästa ängsmarkerna och gåvo ofta huvudparten av det värdefulla höet. Som exempel kan nämnas, att år 1644 hade byn Östmark åkrar endast kring byplatsen. Hela det nu uppodlade området öster om byn ned mot älven var då ängsmarker, på vilka skördades ej mindre än 62 lass hö. Utom Östmark hade även Sörmark, Millmark och Rådom del i dessa ängar. Byn Rådom liksom Sörmark och Millmark hade endast åkrar på den utbredda rullstensåsen med lindorna i öster och väster, medan den lägre liggande bymarken ännu var ouppodlad

I Norra Ny var åkern mer samlad, beroende bl.a. på den ringa mark, som på grund av den smala dalbottnen stod till odlarnas förfogande. I de byar som lågo på näsen, som älven bildat, var åkern alltid på norra delen av näset, och den södra, som låg lägre och mindre skyddad för översvämningar, upptogs av ängsmarker.

Sammanfattningsvis kan framhållas att av kartorna tycks framgå, att åkerarealen i Fryksdalsbygden på 1640-talet var omkring 5,7 tunnland pr åbo och att vid århundradets slut åkerearealen pr åbo i Norra Ny var av ungefär samma storleksordning samt att man har anledning anta, att denna arealsiffra i stort sett återspeglar förhållandena i den övriga delen av Klarälvsdalen.

Jämfört med andra bygder i vårt land under 1600-talet var åkerarealen pr åbo i norra Värmland ganska ringa.

I en sådan jordbruksbygd som Seminghundra kom ej mindre än närmare 24 tunnland pr brukningsdel (LAGERSTEDT 1942 s. 17). Värmdö hade 8 tunnland åker pr nominatus (brukningsdel), vilken siffra anses relativt låg jämfört med inlandet (HEDENSTIERNA 1949 s. 159) Men jämför man med Nedre Luledalen, hade norra Värmland större åkerareal. Där kom i medeltal omkring 2,5 tunnland pr brukningsdel 1645. (ENEQUIST 1937 s. 59).

Åkerarealen.