Bildtext:
Otto Carlsson i Kärrbackstrand har stått i affär under största delen av sitt yrkesverksamma liv, men att tecknandet har varit en viktig hobby ser man på mängderna av skissblock.

Inte en dag utan streck för Otto i Kärrbackstrand

Många av de miljöer som har försvunnit i norra Värmland skulle ha varit glömda och borta för gott, om det inte varit för Otto Carlsson i Kärrbackstrand. I närmare 70 år har han med sitt ritstift dokumenterat gamla miljöer, och han har hela travar med skissblock, där de flesta av skisserna är från Norra Finnskoga.

Att Otto Carlsson, 83 år, tecknar och målar är väl bekant för de flesta i nordligaste Värmland, men det är nog inte många som känner till vilka mängder med skisser han har producerat. De har blivit liggande i garderoben.

De första blocken är från 1920-talets början, och sedan fortsätter det block efter block fram till dags dato. För Otto är fortfarande fullt verksam.

- Att jag utförde en dokumentation, tänkte jag inte direkt på, utan jag har mest tecknat för nöjes skull. Först senare har jag insett, att det jag har gjort kan ha ett kulturhistoriskt värde, säger konstnären själv.

Nej, inte kunde väl Otto eller någon annan heller ana, vilka förändringens vindar som skulle blåsa fram, under den tid han varit verksam.

- Men visst är det mest gamla miljöer, som har intresserat mig, berättar han.

Det som har varit avgörande för motivvalet har ändå varit den konstnärliga aspekten.

Många skisser har förblivit skisser, men en del har Otto renritat och gjort tavlor av, som han sålt. Skisserna är ofta så livfulla och detaljerade, att han när som helst kan plocka fram en flera decennier gammal skiss och renrita den. För tillfället är han mest sysselsatt med att rita en serie teckningar för Norra Finnskoga hembygdsförening.

Försvunna arbeten

Han har i sina gömmor skisser av sedan länge försvunna arbetsmoment, skisser från barndomshemmet - där han förresten bor kvar - och i en skissbok från 1920-talets början finns bl a skisser av följande namngivna personer och platser:

Skolan i Stranna, modern, Rut, Bernhardstorp, Döv-Anna, Bennäs-Jo, Balkås-Emil, Balkås-torp, Benbengt-heden, Hagen, Limpergården, Haltlarstorp, Berget m m.

Så fortsätter det sedan i block efter block, vilket hembygdsvännerna i Norra Finnskoga har all anledning att glädja sig åt. Men Otto har inte bara tecknat i hemtrakterna. Många platser längre ner i dalen finns avritade, och han har även haft med ritblock och penna på resor i Sydeuropa. För en flitig resenär har han varit.

För ett par år sedan företog han för övrigt på egen hand en resa till USA, men där blev det inte så mycket tecknat.

- Nej, där hade jag släktingar att besöka, så det blev inte så mycket tid över.

Finnbygden

För många är Otto förknippad med tidskriften Finnbygden, den numera avsomnade.

- Jag hade med den första teckningen där 1924, berättar han. Således hör han till den exklusiva skaran av tidskriftens tidigaste medarbetare.

Att Finnbygden inte längre finns kvar, är det många som sörjer. Hade det funnits många som Otto, hade kanske tidningen levat och blomstrat än. Han inte bara tecknade i Finnbygden, utan han åkte omkring i byarna och sålde den också. Det kunde röra sig om 250 ex. av varje nummer, som han avyttrade för finnbygdskulturens fromma.

En idealist är han alltså och har så varit, en tillbakadragen och försynt personlighet, som inte gör mycket väsen kring sin egen person.

- Jag ritar och målar, för att det är roligt, menar han. Får jag sedan sälja lite, så jag åtminstone får in till ramningarna, så är det bra.

Föreningar på orten vet att det går utmärkt att vända sig till Otto, om man behöver hjälp med teckningar, och han drar sig inte för att hjälpa till på andra sätt heller.

- Jag är nöjd med livet, säger Otto, och man ser av hans min att han verkligen menar, vad han säger. Jag har fått vara relativt frisk, och kan bo hemma och göra det jag vill.

Fullt upp

- En fara med att bli gammal är, att man lätt blir passiviserad, men jag har så fullt upp med arbete, att dagarna knappt räcker till.

Inte en dag utan ett streck, löd en gammal devis, och den är som gjord för Otto Carlsson i Kärrbackstrand. Men så har han huset och tomten att sköta också, fast han sedan ett år får städhjälp en gång i veckan. Så blir det en och annat långpromenad också, även om han med ålderns rätt har fått börja inskränka lite på frisksportaraktiviteterna, som alltid varit en viktig del av hans liv.

- Ibland får man nästan lite dåligt samvete, då man slöar till framför TV:n, när man vet hur mycket det finns att göra, säger han, men man måste ju följa med i vad som händer ute i världen också.

Ja, man märker att det är många områden, som Otto följer med i. Skulle det bli så, att ni gör upp en tid med honom för att se på hans tavlor (och för all del skisserna), så låt inte lura er av det där med att han var intresserad av gamla miljöer.

Han är intresserad av det mesta, och speciellt inom det kulturella området försöker han följa med, även när det gäller sådana senkomna yttringar som rock och pop.

Så de gamla miljöerna är en sida av saken, men bara en.

Torleif Styffe