TORPINVENTERINGEN
i Dalby är färdig

Nu är det satt på pränt hur många torp det finns i Holmberget, hur många barn han Skanshi-Lars och ho Kare ve hia hade, vem som var förste kände torpare på Linna, vem som odlade upp Krokjönsheden och hur stor deras torpskatt var.

Manuskriptet är klart till en historiebok, som skiljer sig ganska avsevärt från den historia vi läste i skolan om konungarna och deras krig. Det är torputredningen för Dalby socken som nu är klar. Äntligen, suckar många.

Vi är många nordvärmlänningar som har haft ett eller annat finger med i tillkomsten av detta manuskript och som är glada över att arbetet nu är rott i hamn, men gladast av alla är nog ändå 87-årige P.G. Larsson, Transtrand, som satte igång arbetet.

- Det var verkligen skönt, säger han, när han får höra hur långt granskning och renskrivning fortskridit, men redan i nästa andetag är han inne på frågan om tryckning och finansiering därtill. Här vilas verkligen inte på lagrarna.

Bildtext:
P.G. Larsson var den som satte igång torpinventeringen i Dalby socken. Nu är arbetet klart, men en del praktiska och ekonomiska frågor återstår att lösa innan manuskriptet kan lämnas in för tryckning.

Det är ett digert arbete som har utförts och som resulterat i en beskrivning av mer än 300 torp samt några ödegårdar i Dalby socken, många sedan länge försvunna.

Arbetet har pågått - mer eller mindre intensivt - i bortemot fem år, och många utredare som var klara efter ett eller två år har börjat misströsta. Det har dock varit många hinder på vägen, och ännu återstår hela den ekonomiska frågan om tryckning och utgivning.

- Hade jag haft en aning om vilket drygt arbete det skulle bli, hade jag nog aldrig satt igång det hela, säger P.G. Jag har misströstat ibland under arbetets gång, men därför är det ju desto mer glädjande, när det nu är klart.

P.G. Larsson var faktiskt över 80 år, när han påbörjade torpinventeringen i Dalby, och han har dragit ett tungt lass själv. Några av utredarna tröttnade, andra blev sjuka, och P.G. fick ordna ersättare eller t.o.m. överta hela hemman att utreda. Ett imponerande arbete!

KRITIK

Det som har skrämt många av utredarna är att de - trots allt slit - nog kommer att få kritik för sina utredningar, så har flera uttryckt sig, och de menar att när resultatet är klart kommer de som inte hjälpt till förut och talar om, att så här var det...

Därför kan det här vara på sin plats att betona, att allt arbete är utfört av amatörforskare, som har gjort sitt bästa, men som givetvis kan ha missat en och annan detalj. I huvudsak är det dock ett välgjort arbete, som inte skäms för sig, en värdig dokumentation av en försvunnen epok.

- Jag påbörjade torpinventeringen i studiecirkelform, berättar P.G. som är en gammal van cirkelledare. Det började som en cirkel i pensionärsföreningen, men det visade sig snart bli allt för omfattande för att drivas i den formen.

- Jag valde i stället ut folk, som fick ta ansvar för var sitt hemman, totalt 16-17 personer, en del tyckte det var arbetsamt, så jag har åkt runt och drivit på många. I vissa fall har ersättare fått letas fram, men det har även hänt, att jag har fått ta över en del själv.

Kulturnämnden i Torsby kommun kopplades in och gav sitt stöd, såväl moraliskt som ekonomiskt. Genom hembygdsföreningen kom hembygdsforskaren Ingvar Larsson in i bilden. Han hjälpte till bl.a. med uppläggningen och har tillsammans med medhjälpare från föreningen stått för sammanställningen av materialet.

INGA GAMLA

Hur många timmar som Dalbys torpforskare ägnat åt att läsa kyrkböcker och mikrofilm lär ingen kunna räkna ut, men det är åtskilliga. Förutom fakta om själva torpen har forskarna nämligen försökt få fram så mycket som möjligt om människorna som levat där, främst genom studier av kyrkböcker och intervjuer med äldre personer.

- Men, säger många av forskarna (oavsett deras egen ålder), det finns ju inga gamla kvar att fråga. Det vill säga, inventeringen skulle ha gjorts för åtskilliga år sedan. Det hade varit så mycket lättare, om man hade kunnat fråga den och den...

Visst är det i elfte timmen utredningen kommer till, men vad hade kommande generationer vetat om det gamla Dalbys torpare, om det inte blivit någon utredning alls?

- Bättre sent än aldrig, menar P.G. Larsson, och det har han så rätt i.

Torleif Styffe