Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland, 1987, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredagen den 4 februari 1983.

Norra Finnskoga hembygdsförening

FOLKRÖRELSER i Finnskoga-Dalby, 21.


Bildtext:
Halvarstugan i Båtstad blev 1972 förklarad som byggnadsminne. Inte långt från stugan skall en skatt ligga begravd, om man får tro en gammal berättelse.


Fast det i årtionden varit tal om att bilda en hembydsförening i Norra Finnskoga, kom det att dröja ända till 1970-talet, innan planerna kunde realiseras.

1972 drog man igång så smått med bl.a. hembygdsdagarna vid forsen, året därpå tillsattes en interimstyrelse, och 1974 blev året då Norra Finnskoga hembygdsförening formellt blev bildad. Som föreningens förste ordförande valdes Erik Tellander. Oscar E. Bengtsson blev vice ordförande, Erik Sirén kassör och Ulla Arntsson sekreterare.

Idag är Oscar E. Bengtsson ordförande.

- Vi var lite osäkra, om det skulle gå att få igång en hembygdsförening, säger han, men det har visat sig bli en hela bygdens angelägenhet, Medlemstalet ligger faktiskt över 300.

Anledningen till att hembygdsföreningen till slut bildades var, att man tyckte det var tråkigt att se många kulturellt värdefulla föremål och byggnader försvinna från bygden. Dessa borde tas tillvara och bli kvar i socknen. Men att Dalby hembygdsförening tidigare tagit hand om några byggnader från Norra Finnskoga, är bara bra tycker Oscar E. Bengtsson.

- Annars hade de ni blivit borta för alltid. Det är ju inte längre till Ransby, än att vi kan åka dit och titta på dem.

När så kommunen 1974 gick med på att överlämna Halvarstugan i Båtstad som hembygdsgård, var saken klar. Föreningen badades.


Halvarstugan

byggdes 1861-62 men blev så småningom ganska förfallen. Den användes en period som nödbostad för socknens bostadslösa och under kriget som luftbevakningsstation.

1972 blev stugan utvändigt upprustad av kommunen och blev förklarad som byggnadsminne. Sedan 1974 är den alltså hembygdsföreningens, och har i dess regi upprustats invändigt. I stugan finns också en bostad inrymd.

På gården finns även en smedja, som tidigare stått i Höljesberget, och ett sädesmagasin är ditflyttat från Strandmon i Långflons uppdämningsområde. Ett magasin, som även förut hört till gården, har rustats upp liksom en stenkällare. Gärdsgård och parkering har föreningen också hunnit med att ordna, och de närmaste planerna är att renovera en gammal brunn på gården.

En del arbeten har utförts som IKS-arbete, men många frivilliga dagsverken är nedlagda på att få gården i dagens skick.

Bland många kuriösa föremål i föreningens samlingar finns en brännvinsapparat från Bennäs, och flottningsföreningen har skänkt båt och flottningsredskap. Men ännu saknas många saker.

- Det finns plats för mycket än, som föreningens ordförande uttrycker det.

Höjdpunkten i föreningens verksamhet är förstås de årligen återkommande hembygdsdagarna, men man har även våffelbruk och visning av gården under julisöndagarna.

Det har blivit tradition, att Årets finnskoging, som utses av Finnskoga gille i Karlstad, skall närvara vid hembygdsdagarna med näverkont på ryggen. De flesta av gillets medlemmar brukar också komma på festen.

Så nog har det visat sig finnas behov av en hembygdsförening i Norra Finnskoga.

Torleif Styffe


Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland, 1987, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredagen den 4 februari 1983.
Folkrörelser i Finnskoga-Dalby: Norra Finnskoga hembygdsförening