SYNDIKALISMEN

FOLKRÖRELSER i Finnskoga-Dalby, 10.

Bildtext:
Oscar E. Bengtsson gick med i Stranna LS 1928 och har haft olika styrelseuppdrag sedan 1931. F.n. är han revisor. Han vill inte, att hans insats skall betonas särskilt. Det var de som satte igång det hela, som gjorde det tunga jobbet, menar han.

Syndikalismen i norra Värmland har ungefär lika många år på nacken som den reformistiska fackföreningsrörelsen. Det speciella med denna arbetarrörelse är, att den av tradition varit dominerande i Norra Finnskoga, och i synnerhet i byarna Kärrbackstrand och Klaråsen.

Uppbyggnaden av SAC skiljer sig från LO:s genom att man arbetar mer på lokalt plan med lokala uppgörelser. Målet är att få kontroll över produktion och distribution. SAC bildades efter storstrejken 1909.

Till Norra Finnskoga kom syndikalismen 1919, då lokala samorganisationer, LS, bildades i Klaråsen och Stranna i maj månad. Många gick med, och på 30-talet fanns ett par hundra anslutna i Norra Finnskoga.

För att få klarhet i varför SAC fått en så oerhört stark ställning i Norra Finnskoga vände vi oss till Oscar E. Bengtsson, Kärrbackstrand, som i många år varit en av de ledande i Stranna lokala samorganisation.

- En anledning, menar Oscar, är att under högkonjunkturen 1919 kom mycket arbetskraft hit från andra delar av landet, och några kände till syndikalismen. En annan viktig anledning är, att många härifrån hade arbete på Lusten, vid skiljen. Där fanns LS sedan 1917, och arbetarna tog idéerna med sig hem. Därför fick den syndikalistiska rörelsen en tidig start i Norra Finnskoga.

På 20-talet bildades lokal samorganisation i Höljes och på 30-talet i Uggelheden-Knappen och Långflon. Därmed täckte rörelsen hela socknen.

Sysslebäck och Amnerud bildade också samorganisationer. I Amnerud var det Alfred Jonsson, som låg bakom efter att ha varit med i den reformistiska fackföreningens första styrelse i Dalby. Han hade en tid arbetat i Norra Finnskoga och blivit påverkad av rörelsen där.

DE FÖRSTA

De drivande krafterna i Kärrbackstrand var, förutom Lustenarbetama, Emil Åslund och från Härjedalen inflyttade Olof Olsson. I Klaråsen hette två av pionjärerna August Augustsson och Olaus Larsson, och i Höljes Otto Halvarsson och bröderna John och Folke Jansson.

- Störst medlemsantal hade vi på 30-talet, berättar Oscar E. Bengtsson. Då fanns 78 medlemmar i Stranna och ungefär lika många i Klaråsen.

KONFLIKTER

Vid frågan om förhållandet till LO-grupperna, svarar Oscar, att det naturligtvis har varit motsättningar, eftersom uppbyggnaden av SAC och LO är så olika.

- Men i stort sett har vi kommit överens, tycker han. Ute på arbetsplatserna har stämningen varit god, och vi förde t o m en flottningskonflikt gemensamt 1923.

- LS har under åren tagit flera konflikter och lyckats få uppgörelser. Det har inte bara gällt skogen, utan vid ett vägbygge 1932-33 ledde en ettårig konflikt till en uppgörelse.

- Den stora konflikten var i skogen 1938. Bolagen träffade ett nytt  avtal med skogsarbetareförbundet om lön enligt löpfotssystemet. Det passade inte alls på den kortvuxna skog vi hade att hugga här i Norra Finnskoga, och förtjänsten gick ner dramatiskt.

Det blev en hård och bitter konflikt, som varade i 18 månader. Den ledde inte direkt till en uppgörelse, men ett år senare kom ett nytt avtal, där löpfotssystemet försvann. Jag anser att vår strejk hade stor betydelse för detta resultat. Vi var 200 personer indragna i strejken.

STUDIER

- LS verksamhet på lokal bas ställer förstås stora krav på medlemmarna.

Samorganisationerna i Klarälvdalen har därför satsat mycket på agitation och upplysningsverksamhet. På 20-talet fick vi hit chefred. för Arbetaren, Albert Jensen, på föreläsning, och på 30-talet kom hans fru, den riksbekanta Elise Ottosen-Jensen. Hon höll bl.a. föredrag i sexualkunskap, och sådant väckte ju en väldig uppståndelse på den tiden.

Hon föreläste tre dagar på varje plats, en dag för män, en för kvinnor och en dag gemensamt. Hon var också SAC-medlem.

NORRA FINNSKOGA LS

I början av 1950-talet gick de olika samorganisationerna samman till Norra Finnskoga LS. Orsaken är folkomflyttningen i samband med kraftverksbygget, då delar av Långflon blev dränkt, och det har dessutom blivit mycket mer för funktionärerna att hålla reda på nu.

Från att först ha organiserat främst skogsarbetarna har nu LS utvecklats till att omfatta fler branscher med både män och kvinnor som medlemmar. I dag ligger medlemstalet i Norra Finnskoga LS runt ett hundra.

Torleif Styffe