Fackföreningsrörelsen i S. Finnskoga

FOLKRÖRELSER i Finnskoga-Dalby, 9.

Till Södra Finnskoga kom fackföreningarna något senare än till Dalby. En som har varit med ända från början är förre kommunalnämndsordföranden Karlot Olsson i Kindsjön. Han berättar, att den första föreningen bildades på hösten 1922 i Bjurberget med Hilmersson från Älgsiön som drivande kraft.

Under påföljande vinter pratades det en hel del om att organisera sig, och vid ett möte i april 1923 bildades en avdelning i Kindsjön. Ett 20-tal man anslöt sig, och det var de flesta arbetarna i byn. Albert Stenström blev avdelningens förste ordförande.

Nu gjordes allvarligare försök att få hela socknen organiserad.

- I juni månad 1923 höll vi ett möte i Bograngen, berättar Karlot Olsson. Vi satt i en tallås vid nuvarande Konsum. Det resulterade i, att en förening blev bildad i Bograngen, men vi fick med bara sju medlemmar från starten. Albert Stenström flyttade över dit som ordförande, och Teodor Berndtsson tog över Kindsjöns avdelning.

Bildtext:
Karlot Olsson i Kindsjön är en av dem, som var med när den första fackföreningen i Södra Finnskoga bildades.


Karlot Olsson är född 1906 och kom med i facket som 17-åring.

- Jag var med ända från början, men man fick inte skriva in sig, förrän man var 17 år, säger han.

1934 tog han över ordförandeklubban och skötte den tills det blev överflyttning till storavdelning.

- Det var ganska lugnt under de första åren avdelningen fanns, minns han, men 1926-27 blev det en storkonflikt i skogen. Ända från hösten till februari stod allt arbete stilla i norra Värmland. Uddeholmsbolaget hade en avverkning i Ljusnedalen under strejken. Jag var själv där och högg, tills strejken bröt ut.

- Sedan, när strejken pågick, hade ett gäng från Nyskoga skrivit ett kontrakt med bolaget och åtagit sig huggningen.

100 MAN

- Vi var hundra man, som gav oss i väg på skidor för att tala med strejkbrytarna, men när vi kom fram, hade ryktet tydligen löpt före oss. Arbetarna hade lämnat kojan vid Älvkroken, och kvar fanns bara ledaren. Han visade oss kontraktet de hade skrivit under. Det bestod av två maskinskrivna rader.

- Vi uppmanade strejkbrytarna att avbryta arbetet, men om de verkligen gjorde det vet jag inte.

MOTSTÅND

Motstånd från arbetsgivarna förekom förstås i början.

- Arbetsgivarna försökte ibland få bort de mest aktiva i fackföreningarna och gav ibland extra förmåner till dem, som inte organiserade sig. I dag har ju en helt annan syn på organisationerna vuxit fram. Alla vet, att de behövs för att skapa ordning på arbetsmarknaden.

- Många familjer upplevde slitningar, när den nya rörelsen drog fram. De yngre var ofta pigga på att organisera sig medan motståndet var större hos de äldre.

- Från början var det mest samorganisationerna som såg till, att rörelsen bredde ut sig till svagare områden. Och ganska snart växte det fram en allmän insikt om, att en stark fackförening var enda utvägen.

Torleif Styffe