PINGSTRÖRELSEN

FOLKRÖRELSER i Finnskoga-Dalby, 4.

Bildtext:
Sedan 1940-talet har norra Värmlands pingstvänner ett eget kapell i Skråckarberget.

Enligt uppslagsböckerna uppstod pingströrelsen i Amerika i början av 1900-talet. I Likenäs fanns den 20 år tidigare! Nåja, ni får ta detta påstående med en nypa salt, men faktum är, att på 1800-talet spreds från Likenäs en väckelse, som starkt påminde om pingstörelsen.

Det religiösa intresset var mycket stort på 1880-talet och möten hölls två till tre gånger i veckan. Hösten 1886 kom predikanten Nils Jernberg till Likenäs från Amerika, och det var förmodligen han, som gav impulser till den nya väckelsen.

Tungomålstalande förekom första gången i bygden på ett möte i Långav. Folk gick man ur huse för att delta på mötena, men de äldre och allvarligare blev oroliga över rörelsen. Lars Bäckvall har nedtecknat några rader om denna väckelse: "De tungomålstalande hoppade, gestikulerade, sluddrade på målet och stönade, slängde i armarna. O. J-n fick sålunda av P. N-m ett försvarligt slag. - Ja feck mej en sett upp".

Bäckvall berättar också om Ola Karin, som såg änglar i Transtrands skolhus. Han skriver, att hon hoppade över bänkar för att försöka ta dem.

Predikant Lövgren i Likenäs har skildrat denna väckelserörelse i en liten skrift. Han berättar om, hur folk stundom klappade händer; stundom föll ner på golvet och stundom talade i tungor: "Vi blevo så uppfyllda av Gud, att vi inte hade mycket med denna världen att skaffa".

Med Likenäs som centrum spreds sedan väckelsen både mot norr och söder. Den pågick från 1886 till 1889, då den så småningom avtog. Enligt Lövgren berodde detta på, att "de troende ej rätt förstodo att leda dessa andliga möten".

På finnskogen.

Som berättats i artikeln om missionsförsamlingen, förekom även på finnskogen en andlig rörelse med inslag av hypnotiskt tillstånd. Det var den s.k. predikosjukan, som 1854 kom från Norge. På sammankomsterna kom medlemmarna i trance och ropade på välsignelsen och viftade med näsdukar. De hade möten natt som dag och lät sina gårdar förfalla.

Dop i Vingängsjön

Under tiden runt första världskriget hade en döparrörelse viss framgång i norra Värmland. Mötesdeltagare från den tiden hävdar, att det var pingstvänner, som gjorde ett inbrytningsförsök i bygdens religiösa liv, och att bl.a. Lewi Petrus höll möten i Sysslebäck.

1916 förrättades vuxendop vid Dalboängen i Sysslebäck, det äldsta kända i norra Värmland. Ett ögonvittne berättar, att det denna pingst var så kallt, att när de nydöpta kom upp ur Vingängsjön kunde de inte jubla "halleluja", utan de huttrade fram ett "h..h..huja!" Ungefär fem personer döptes vid detta tillfälle.

Skråckarberget

Annars dröjde det till 1940-talet början, innan Pingströrelsen blev etablerad i Finnskoga-Dalby. Då byggde Elimförsamlingen i Torsby ett pingstkapell i Skråckarberget i Södra Finnskoga.

Pastor Tyko Isaksson, Torsby, berättar, att under tiden för kraftverksutbyggnaden i norra Värmland fanns ett 30-tal medlemmar, och en egen församling bildades, Finnskoga-Dalby pingstförsamling.

Detta var alltså under 50-talet. Många aktiva i rörelsen bodde i Sysslebäck, och där hölls mötena i en barack norr om folkparken. När kraftverksbyggena var avslutade, flyttade många aktiva pingstvänner, och församlingen anslöt sig till Ekshärads pingstförsamling.

P.g.a. geografiskt läge och kommuntillhörighet gick Skråckarbergets pingstvänner fr.o.m. 1982 in i Torsby församling, där de bildar en utpost på fem medlemmar. Någon egen pastor har de givetvis inte, utan Isaksson åker upp från Torsby ungefär en gång i månaden för att hålla möten.

Torleif Styffe