Södra Finnskoga missionsförsamling

FOLKRÖRELSER i Finnskoga-Dalby, 2.

Bildtext:
Missionshuset i Falltorp, som byggdes 1914. Innan dess hölls möten i stugorna på båda sidor av gränsen.

Mellan Södra Finnskoga och Norge existerar verkligen inga gränser - åtminstone inte vad beträffar det religiösa livet.

Den gränslösaste bland församlingar är Södra Finnskoga missionsförsamling, som ofta har norska gästpredikanter, och som har haft många medlemmar från broderlandet.

Idag har församlingen sammanlagt nio medlemmar, och av dessa kommer en från Norge - men denna enda är faktiskt församlingens föreståndare. Hon heter Rut Gransjöen och är, om ska sanningen ska fram, född i Sverige, men genom gifermål flyttade hon några hundra meter västerut och blev norsk. Sådant händer i gränsbygderna.

Bildtext:
Rut Gransjöen bor i Norge men är föreståndare för Södra Finnskoga missionsförening i Värmland.

Missionshuset ligger på svenska sidan i gränsbyn Falltorp, men innan det byggdes 1914 hölls möten i stugorna både på svenska och norska sidan utan minsta tanke på nationstillhörigheter.

Rut Gransjöen berättar, att hon blev frälst vid 14 års ålder, och att hon sedan hon blev 20 har verkat i församlingen. Hon är en glad och positiv människa, som gärna upplåter sitt hem till möten, när det är för kallt att vara i missionshuset om vintrarna.

Det är Signe Englund i Röjden, som blivit vår guide i de svensknorska gränstrakterna och fört oss till Rut Gransjöen i Fald. Signe är också församlingsmedlem, så det blir många församlingsminnen serverade tillsammans med gamla protokollsböcker och välfyllda kakfat.

Den äldsta bevarade protokollsboken visar, att församlingen fanns 1895, och några uppgifter tyder på, att den blev bildad det året. Kassaboken visar, att av de insamlade medlen skänktes nästan allt bort. (Enligt en medlemsräkning som finns på folkrörelsernas arkiv ser man, att intresset var som störst runt tiden för första världskriget, då man hade runt 30 medlemmar.) Enligt ovan nämnda protokollsböcker hette församlingen fram till 1954 Södra Finnskoga Friförsamling.

PREDIKANTER

Samtalet kommer in på predikanterna. Vi får veta, att den första predikanten var Nohlén, som även var ordförande i Dalby friförsamling. Det var han som var pådrivande, då det gällde att starta en församling i Södra Finnskoga.

- Även min far var predikant, berättar Rut. Han och flera andra åkte runt i alla byar på finnskogen och predikade, men det var inte överallt de var lika välkomna.

Någon egen predikant har församlingen aldrig haft, utan de har delat med andra församlingar. Erik Nilsson höll sin första predikan i Falltorp 1931, och från 50-talet, ett 20-tal år, hette predikanten Blomqvist.

- Före och efter dem har vi haft mer tillfälliga evangelister. Söndagsskola och ungdomsförening har funnits så länge barnantalet gjort det möjligt.

- Idag finns nästan inga ungdomar i bygden.

TUNGOMÅLSTALANDE

Rut minns, att hennes far berättat, att på ett möte för länge sedan förekom tungomålstalande. Folk föll i trance och talade främmande ord.

Numera hålls ungefär fyra möten per år i Falltorp, men församlingen organiserar också bibelstudium och symöten.

Så är kaffet urdrucket och protokollsböckerna genombläddrade. Vi tar farväl av Rut och är efter en knapp minut tillbaka i Sverige. Långt nere syns den vackra Fallsjön , som liksom Södra Finnskoga missionförening lever sitt liv på gränsen men samtidigt utan att veta av några gränser.

Torleif Styffe