Fiskekvällarna vid Klarälven

Det har talats så mycket om fiskekvällarna vid Klarälven i Norra Finnskoga, att man till slut  kände sig tvingad att åka dit. Det skulle vara så trevligt, påstod de som varit där, mycket folk, musik och nävgröt med fläsk.

Jag anlände punktligt klockan sju, och där satt bara ett par personer och rotade i en eld. Skulle detta vara....? Jag kände mig lurad, ända tills en hygglig själ förklarade, att jag kommit en timme för tidigt.

Jo då, en timme senare var läget helt annorlunda. Folk började strömma till, männen bar ved och gjorde upp långeldar, och vid fläskuppskärerskorna blänkte knivbladen i solskenet. Innan jag lyckades komma mig för att hämta en stekpanna, var de alla upptagna. Sedan var kön till fläsket och pannorna tio meter lång hela kvällen.

Bildtext:
Här steks det fläsk i långa banor över långelden. Oset ligger tungt över Klarälvens stränder.

Stekoset kittlade i näsborrarna, så det blev att dra sig något åt sidan för att glömma hungern. Där satt Anders Emilsson och flera glada musikanter och försökte att med sina instrument överrösta fräsandet ur stekpannorna.

En vänlig dam upptäckte snart min hungriga uppsyn och visade mig en överbliven stekpanna. Snart satt jag i solnedgången vid den sprakande långelden med fem fräsande fläskskivor och med Strängsforsen brusande bakom ryggen.

Då reste sig en man över mängden. Det var Peter i Boa, som tydligen var den som höll i trådarna. Han riktade våra blickar på en stor gryta med kokande vatten och berättade, att nu skulle det bli nävgröt. Han försökte också förklara hur gröten skulle tillagas. Det var lite svårt att uppfatta i all röran, men det var något med två skopor mjöl och en nypa salt, eller om det var tvärt om. Nävgröt blev det i alla fall, och god blev den. Portionen var väl tilltagen, och magen blev som en påse stenkulor.

Visst var det trevligt! Det tyckte turisterna också, överallt pratades det främmande tungomål, det var tyska, engelska och holländska (tror jag) och till och med skånska. Det enda besvärande var röken, som hela tiden envisades med att gå åt samma håll som jag.

Så gick Peter i Boa upp på en bänk igen, nu med en låda i famnen, en låda full med paketerad Klarälvsfisk. Portioner auktionerades ut, och behållningen, gick till spelmännen.

Erik Sirén ledde allsången, och alla som tuggat ur munnen hängde med. Ålefeskarns vals sjöng vi, fast det kanske borde ha varit något om harr eller så. Apropå fisk, så slog det mig, att jag någon gång måste ta reda på, varför det heter fiskekvällar. Jag såg bara en eller möjligen två fiskare, som strök omkring på stranden denna vackra sommarkväll. Någon fisk såg jag definitivt inte.

Hur det nu är med den saken, så hade de rätt, de som sa till mig att det var trevligt på fiskekvällarna.

Bildtext:
Till och med trollen drog sig ner till bygden denna vackra sommarkväll i norra Finnskoga. Här har vi också orkestern. (I bakgrunden.)

Torleif Styffe