Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland, 1987, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredagen den 7 augusti 1981.


Bildtext:
Åke och Maria Westergren vid sitt nyrenoverade hem i Sysslebäck, där de trivs med livet.


Nye ordföranden i Dalby hembygdsförening:

- Det här är en underbar bygd!

- Det här är en underbar bygd att leva i, säger Åke Westergren, 59 år och Dalby hembygdsförenings nye ordförande.

Och nog bör han veta vad han talar om, denne Sysslebäcksfödde f.d. handlare, som har bott på många olika orter, innan han för två år sedan tillsammans med hustrun Maria flyttade tillbaka till Sysslebäck. Därmed avslutade han frivilligt en framgångsrik bana som köpman.

- Jag tyckte jag ville ha några år i lugn och ro. Det är långa arbetsdagar och kort semester, när man har egna butiker att sköta, och jag hade kollegor, som gick bort utan att ha hunnit få någon tid att egentligen njuta av livet. Dessutom kände jag en skyldighet mot fäderna att ta vara på barndomshemmet, och rusta upp det, innan det blev förfallet.

Huset, som Åke och Maria har gett en grundlig renovering, är nu en vackert och trivsamt inredd byggnad med två gamla glasverandor. Det uppfördes 1841, men på den grund varpå huset vilar har det stått en prästgård sedan runt år 1700.


Bildtext:
Åke ägnar mycket tid åt att studera gamla protokoll o. dyl.


- Jag har inte ett ögonblick ångrat, att jag hoppade av yrkeslivet och flyttade hit, säger Åke. Man säger att nordvärmlänningen är tyst och blyg och svår att få kontakt med, men det tycker jag inte. Jag tycker att det har varit lätt att knyta kontakter. Dessutom är både jag och Maria intresserade av friluftsliv, och det finns det ju rika möjligheter att bedriva här. Så särskilt långsamt behöver det aldrig bli.

Som yngling var Åke intresserad av idrott och skrev även idrottsreferat för lokaltidningarna.

Att han skulle ha en bana som affärsman utstakad för sig trodde han väl inte då, men folk i de närliggande byarna hade nog sina aningar, då de fick ganska täta besök av en ung man, som bjöd ut påskkort, jultidningar, m.m. Yngligen blev uppmanad att fortsätta att studera, men att läsa kostade pengar, och det blev i stället så, att han tog anställning som expedit i affären bredvid föräldrahemmet, "koppra" i Hole.

Sedan följde några kringflackande år. Det blev studier på KPS, det blev kooperativajobb i olika butiker i Klarälvsdalen, det blev Dalarna, södra Värmland och det blev ett par år i Bohuslän. Sedan följde tre år i Öregrund, och den tiden minns Åke gärna, för det var där han gifte sig med sin Maria (som också är värmländska, från Björneborg).

Efter en sejour i Söderfors och studier på Vår Gård kände sig Åke mogen att flyga på egna vingar och köpte 1951 en butik i Västerås. Rörelsen växte, butiken blev större och en period var han innehavare av tre butiker i staden. I affärsbranschen blev han ett känt namn i paketeringsfrågor, och han var en av de första i landet, som vågade satsa på paketerat kött. Branschtidningar beskrev honom som en friskus, och han kom med i förpackningskommitten, där han verkade i 20 år och även var dess ordförande. Det blev flera styrelseuppdrag, och samtidigt skulle den egna rörelsen skötas.

- Utan Marias hjälp hade det aldrig gått. Hon har hela tiden jobbat med i rörelsen och har varit ett ovärderligt stöd.

1979 fick det vara nog. Sonen och en kompanjon fick överta firman.

- Jag har faktiskt klarat att låta bli att lägga mig i, säger Åke. Det är nog bäst att de får sköta firman utan inblandning.


SÅNGARE

Sedan Egon Kjerrmans glansdagar har vi accepterat, att allsångsledare inte behöver ha särskilt bra sångröst, men i det sammanhanget utgör Åke ett lysande undantag. Han kan verkligen både sjunga och leda allsång. Det vet de flesta nordvärmlänningar vid det här laget, åtminstone de som sett och hört honom i aktion på hembygdsföreningens visaftnar i Ransby.

Sången är för övrigt något som följt honom genom livet, även om den periodvis blivit lagt i malpåse. Som ung sjöng han i kyrkan, och under senare år har han varit med i Västerås kvartettsångarförbund. Nu sjunger han givetvis i Dalbykören.


HEMBYGDSFÖRENINGEN

Sitt uppdrag som ordförande i Dalby hembygdsförening har Åke tagit emot med ödmjukhet. Han läser gamla protokoll och håller på att sätta sig in i föreningens tidigare verksamhet. Några större förändringar i den framtida inriktningen har han inte tänkt sig.

- Vi har redan en mycket väl fungerande hembygdsförening, och det är till stor del förra ordföranden Margit Bengtssons förtjänst. Hon har lagt ner ett stort arbete på att ge föreningen den folkliga förankring den har i dag.Den är i dag hela folkets angelägenhet mer än vad den varit längre tillbaka.

- Jag åtog mig förresten uppdraget under förutsättning att Margit skulle fortsätta att hjälpa till, och det har hon lovat.

Dalby hembygdsförening har i dag 450 medlemmar, och Åke har satt upp talet 500 som ett närliggane mål. Tillströmningen till föreningens aktiviteter har blivit så stor, att det uppstått akuta problem med parkeringsplatser. Man jobbar nu som bäst på att hitta en lösning.

- Det måste ordnas med det snaraste, menar Åke. Sedan finns det ju alltid jobb - en byggnad till ska uppföras, vi har apoteksgrejor som det måste beredas plats åt, och vi har drömmar om en hängbro över ravinen vid hembygdsgården. Den skulle vara en miniatyr av den gamla Näckåbron.

- Folk här är fantastiska på att ställa upp och hjälpa till. Vi talade ett tag om att utöka serveringen, men jag är rädd för att folk kan dra sig för att ställa upp för föreningen, om det medför alltför mycket oavlönat arbete.

Slutligen vill den nye ordföranden i hembygdsföreningen ge en eloge till bygdens ungdom. Många yngre människor har blivit medlemmar i föreningen och uträttar mycket för den, bl.a sköter de hela midsommarfirandet.

- Hade vi inte ungdomen med, skulle hembygdsrörelsen ju inte ha någon framtid, avslutar Åke vårt samtal.


Bildtext:
Dalby hembygdsförenings nye ordförande är en hejare att leda allsång.


Torleif Styffe


Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland, 1987, Från: VÄRMLANDS-BYGDEN, Fredagen den 7 augusti 1981.
Nye ordföranden i Dalby hembygdsförening