Intresserad av kinesiska frimärken?

Skriv inte till Peking
Kontakta Sysslebäck!

Om ni skulle få för er att börja samla kinesiska frimärken, sätter ni er kanske ner och skriver en beställning till Peking. Ni får då ett vänligt  besked om att ni inte skall vända er till Peking utan till - Sysslebäck. Därifrån säljs nämligen de kinesiska frimärkena i Sverige. Den man som på detta sätt har fört in Sysslebäck på den filatelistiska världskartan är specialläraren och frimärksentusiasten Lars Oscar Johnson. Nu är det inte bara kinamärken han säljer - han anordnar också ett par anbudsauktioner varje år, där kundkretsen omspänner Norden och även mer avlägsna länder.

När han får en sällsynt stund över, har han en egen storartad frimärkssamling att vårda.

Bildtext:
Lars Oscar Johnson arbetar just nu med förberedelserna för sin trettonde frimärksauktion.

Hur det har gått till att få försäljningen av de kinesiska frimärkena förlagd till Sysslebäck vet Lars Oscar knappt själv.

START PÅ 50-TALET 

- Folk började ringa och sa, att de blivit hänvisade från Peking. Det hela har naturligtvis sin bakgrund i att jag tidigt började intressera mig för kinesiska frimärken, långt innan de kom i ropet, och hade abonnemang redan på 50-talet. Jag sysslade då mycket med DX-ing och fick in Peking på radion. Jag skrev dit och fick som tack tidningar därifrån. I en av dessa tidningar fanns en annons från en firma som sålde frimärken. Därifrån köpte jag en komplett samling frimärken från folkrepublikens införande 1949 och tog ett abonnemang på framtida utgivning. Deras frimärken var mycket billiga, och den kompletta samlingen kostade mig inte många pund.

KAPITALISTISKT PÅFUND

Så var kontakten knuten, och Lars Oscar fortsatte att få frimärken från Kina ända fram till 1968. Då kom ett brev, som berättade, att nu var affärsförbindelserna slut. Orsaken var kulturrevolutionen. Mao hade beslutat att avskaffa frimärken i Kina och menade, att en stämpel skulle fylla samma funktion. Att samla frimärken var ett kapitalistiskt påfund, som gott kunde undvaras.

TROTSADE MAO

Under ett par år hördes ingenting från Kina, men 1970 kom ett nytt brev. Firman hade bytt namn och återupptagit sia verksamhet.

Under de förbjudna åren hade vissa kantoner i Kina trotsat Maos doktrin och gett ut egna frimärken. Dessa blev så småningom erkända, och under 1970 återupptog landet officiellt frimärksutgivningen.

- Detta var f.ö. den första av Maos doktriner, som föll, berättar Lars Oscar.

Efter detta korta avbrott har förbindelserna mellan Peking och Sysslebäck fungerat klanderfritt, och kineserna räknar nu tydligen med Lars Oscar som sin försäljare i Sverige.

- Efter 1970 fick jag inte längre köpa enstaka frimärken, utan firman sålde bara tio och så småningom hundra ex. av varje märke. Det innebar, att jag blev tvungen att annonsera för att bli av med en del.

Där har vi alltså bakgrunden.

STEGRAT INTRESSE

Att intresset för kinesiska frimärken stiger märks på försäljningen. Märkena ges ut i mycket små serier, och alla upplagor från före 1980 är slutsålda i Kina.

- Det året blommade det verkliga intresset för kinafrimärken upp i USA, säger Lars Oscar, och berättar vidare, att det före Nixons erkännande av Kina var belagt med fängelsestraff att införa kinesiska frimärken till USA.

Genom att samla frimärken lär man sig mycket om främmande länder, och Lars Oscar har under de här samlaråren fått stora kunskaper om Kina och dess historia. Dessa kunskaper förmedlar han gärna och förser varje frimärksförsändelse med en skriftlig berättelse om frimärkena och deras bakgrund.

AUKTIONER

Sedan fem år tillbaka anordnar Lars Oscar ett par frimärksauktioner årligen.

- Det började med att jag skulle sälja ut några av mina egna frimärken. Jag skrev då i häftet, att om intresse fanns, skulle jag försöka göra en ny auktion och då ta med andras märken.

Detta fungerade, och Lars Oscar är i dagarna färdig med sin 13:e lista.

Auktionerna går till så, attt säljarna sänder sina objekt till Sysslebäck och begär ett lägsta pris. Alla objekt och minimipriser förs in i en katalog (som blivit tjockare för varje nummer), och sedan sänds denna ut till ett par tusen spekulanter, som sänder in skriftliga anbud på de märken de är intresserade av. Anbuden gås igenom, och frimärkena säljs till högstbjudande men först för näst högsta budet + tillägg.

Dessa auktioner är mycket tidskrävande och lämnar inte upphovsmannen mycket tid över för att odla andra intressen.

- Praktiskt taget all fritid går åt, och jag behöver ändå hjälp för att ro det hela i land, säger Lars Oscar.

Förra året provade han även med att kombinera anbudsauktion med en offentlig sådan i Sysslebäck, där frimärkena visades upp.

- Det kom inte många på auktionen, och det var förstås en besvikelse. Men jag har inte i gett upp utan planerar en ny offentlig auktion här i Sysslebäck, på Kvistbergsskolan den 13 september.

De flesta anbudsgivarna finns i Norden, men många av katalogerna sänds även till andra länder.

Bildtext:
Medlemskapet i American Philatelic Sociey har gett många kontakter världen över.

EGEN SAMLING

Lars Oscars egen frimärkssamling är enorm och bör vara en av de största i detta land. Flera hyllor är fulla av prämar, och ett källarrum finns askar och lådor från golv till tak, alla innehållande frimärken.

Han började samla, när han gick i folkskolan och köpte då ett paket på 1000 olika från hela världen. Sedan har det bara rullat på.

- Men det är hemskt att tänka på hur många frimärken, man förstörde, genom att limma fast dem i album.

I Lars Oscars samlingar finns många ovanliga märken, men det han nog är mest stolt över är samlingarna över Kina och indiska småstater, vilka lär vara Skandinaviens största.

- Jag var ute tidigt, innan priserna var så höga, förklarar han. Men hur man ska veta på vilka objekt man ska vara tidigt ute, kan han inte förklara. Det är väl sånt man ska ha inbyggt sinne för.

MÅNGA VÄNNER

Från 1968 kunde den amerikanska filateliföreningen American Philatelic Society räkna in Lars Oscar Johnson i Sysslebäck som livstidsmedlem. Det är ett medlemskap han har haft stor glädje av. Förutom en förnämlig tidskrift ger föreningen ut en katalog över alla medlemmar och deras specialintressen.
I den katalogen står Lars Oscar som specialintresserad av indiska småstater. Detta medförde, att han fick ett brev från en annan medlem, en forskare vid Harvarduniversitetet i Boston. Denne höll på att skriva en bok och var ute efter material från det gamla Indien. Lyckligtvis fanns en del av det begärda materialet i Sysslebäck, och det bidrog till att boken kunde ges ut. En del av materialet skall användas i en kommande bok.

- Så kan frimärkssamlandet bidra till att man får kontakter runt världen, menar Lars Oscar. Jag bytte länge frimärken med en Nya Zeeländare och har på så sätt fått en mycket fin samling, därifrån, medan han fick svenska märken av mig.

- Sjävla samlandet kan ta sig många uttryck. Det har hänt att frimärken som tryckts i massupplagor plötsligt har blivit intressanta, bara för att någon kom på, att man kunde samla på stämplar. Märken med sällsynta stämplar har blivit mycket värdefulla.

- Andra har specialiserat sig på märken med skyddsperforering o s v. Även frimärkslitteratur har blivit ett samlarobjekt i sig.

Men vad ska man samla på, om man ska börja nu och bygga upp en samling, som kan bli värdefull i framtiden?

- Man kan ju börja med att samla hela världen, eftersom det är så lärorikt, säger pedagogen i Lars Oscar, medan filatelisten i densamme menar att man bör inrikta sig på ett begränsat område, gärna ett närliggande. Hela häften har visat sig vara bra investeringar.

- Och så Kina förstås.

Torleif Styffe.