Gustaf Schröder om Wilhelm Edgren 

Ur: Mina jaktkamrater

- - -

Jag blev betydligt glad att få sammanträffa med löjtnant Wilhelm Edgren; par renommé kände jag honom och hans broder ryttmästaren redan från min hembygd. Bröderna Edgren hade nämligen rykte om sig att vara de både bästa och flitigaste jägare i den orten, liksom de gladaste och hurtigaste unga män, och som sådana hade de rotfäst sig i mitt minne och föreställning. Jag blev därför en smula vemodig, då löjtnanten inträdde, och jag fann honom vara en äldre man. Vemodet vek dock ganska snart bort, ty löjtnanten föreföll mig genast som en både glad och hurtig man och mycket munter.

- - -

Löjtnant Edgren var alldeles givet den gladaste och mest eftersökte deltagaren i dalbyjägarnas sällskapsjakter. Det var alldeles omöjligt att finna tiden lång, då löjtnanten var med. Också var hans förråd på historier helt enkelt outtömligt.

- - -