Rim och ramsor från Dalby

Emil Bran var under sin uppväxttid bosatt i Dalby. Han arbetade först i skogen men kom sedan som eldare till Billeruds fabrik i Jössefors. Är sedan 1969 bosatt i Glava.
I Emil Brans dikt liksom i Anteés lyser ofta den sociala medkänslan fram. Men Bran är i högre grad grubblaren och individualisten, för vilken ensamhetskänslan och rotlösheten blir den starkaste drivfjädern. Och båda är influerade av Dan Andersson, såväl vad form som innehåll beträffar. Men hos Bran är nog släktskapen djupare.
Denna frändskap är väl till en del betingad av den likartade uppväxtmiljön: skogsbygden och den av finnarna präglade bebyggelsen. Dessa båda faktorer - vildmarken och fattigdomen - ger samma underlag för diktarfantasin.
I sina ”Dan Andersson-studier” säger också E. R. Gummerus: ”Grangärde finnmark med Skattlösberg var egentligen bara den östra utmarken till det okända land, som sträcker sig från Skinnskatteberg i söder ända uppåt Malung och Lima och över hela norra Värmland samt bortom riksgränsen mot Norge. Hos den ursprungliga befolkningen i detta ’Centralskandinaviska Finland’, som Gottlund var en av de första att upptäcka, fanns en ytlig men dock naturlig gemenskap”.
Emil Bran har gett ut en egen diktsamling, Över öde vidderna (1963). Dessutom har han publicerat dikter i flera tidningar och tidskrifter, såsom Värmlands Folkblad och Finnbygden.